För nästan fem år sedan diskuterade vi det där med husrannsakningar mot misstänkta fildelare, som då hade skett i ett par kontroversiella fall.
Vilka bevis var det tänkt att säkra? Innehav av piratkopierade filer var inte och är inte olagligt. Hur motiverar polisen en sådan prioritering? Notan för en utredning med husrannsakan är saftig. Men framför allt – på vilka underrättelser grundar sig polisens beslut om husrannsakan?
Henrik Hansson (c), som idag är sakkunnig på Näringsdepartementet, skrev på sin blogg:
Kan jag maila in en logg-fil, påstå att filen kommer från min grannes IP-nummer och därefter se på när polisen knackar på och bär ut hans datorutrustning?
Frågan är lika aktuell idag. Snuten stormade en lägenhet i innersta Småland i morse. Åtgärden grundades på en anmälan från “en intresseförening som företräder musikbranschen”, det vill säga Ifpi. Ingenting tyder på att polisen skulle ha utfört något ytterligare utredningsarbete, vad det nu skulle ha bestått i. Då har vi alltså ett läge där en privat organisation fritt kan beställa husrannsakningar mot vem som helst, åtminstone i vissa polisdistrikt.
Förvisso ligger det i Ifpis intresse att ha så bra som möjligt på fötterna för att erhålla en fortsatt god razziaservice från staten. Men oavsett hur rigoröst de spanar, är Ifpi fortfarande en privat organisation. Det är fortfarande möjligt för dem att leta upp 100 misstänkta för att sedan välja ut en av dem, ett val som de kan grunda på t.ex. politiska skäl om de så vill.
Vilka andra än Ifpi får samma service från polisen? Antipiratbyrån och Förläggareföreningen, kan vi utgå från, kanske även Warner och Universal. Men kan vem som helst beställa en husrannsakan, som Henrik Hansson frågade redan 2005? Självklart inte. Lika lite som en enskild artist (eller ett tryckeri) lär kunna utnyttja Ipred-lagen. Ipred-lagen, ja – minns ni hur den såldes in med argumentet att när den väl har trätt i kraft, så kommer polisen inte längre att behöva ödsla resurser på fildelningsfall? Haha!
Om polisen vill särbehandla vissa organisationer, borde de åtminstone offentliggöra listan på vilka organisationer som åtnjuter dessa privilegier. Hellre en ärlig korporativism än en hycklande!
För övrigt är det underligt att husrannsakan i Småland inte verkar ha uppmärksammats någonstans utanför lokalpressen.
14 kommentarer ↓
Med tanke på straffskalan lär väl inte mer utredningstid vara aktuell? Jag kommer ihåg debatten efter utredningarna mot demonen, SHA och fragglarna. Då handlade det om dataintrång dvs. böter eller fängelse i högst ett år. Men utredningen både innan och efter gripandet var på en sju helsikes massa mantimmar (flera år tillsammans). Då handlade debatten om hur vida det var rimligt med sådana utredningsresurser för dessa straff (ingen fick fängelse så vitt jag mins).
Piratkopiering är såklart ett helt annat brott av (vad vissa hävdar) kommersiell karaktär. Men debatten från den tiden är ändå rätt intressant.
Kan ju tipsa om Jan Lif’s bok om SHA och SR P3 Dokumentär om fragglarna:
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2519&artikel=2447808
Fast det finns väl inget som säger att ipred nödvändightvis har varit inblandade i det här Smålands-fallet? Förundersökningsledaren har kanske direkt vänt sig till operatören för att begära ut info, utan att gå omväg via tingsrätt?
Henrik Hansson: Nej, jag tror inte att Ipred har någonting med det här Smålandsfallet att göra. Ipred nämns bara som en parallell och lite som en kontrast, eftersom lagen bl.a. infördes med argumentet att förundersökningsledare inte längre skulle behöva syssla med sånt här.
Om det låga straffvärdet inte motiverar någon nämnvärd utredningstid, då motiverar det knappast heller någon husrannsakan.
För att få genomföra husrannsakan krävs att det föreligger misstanke om brott på vilket fängelse kan följa. För att få utreda brottet krävs i princip inget annat än att det är ett polisärende, alltså typiskt sett ett brott (även om det bara ger bötesstraff). Husrannsakan utan polisutredning går inte att försvara (fast polisen ansåg i detta fall kanske att målsägarens anmälan utgjorde fullgod bevisning, varför “utredningen” blev en formalitet).
Straffvärdet verkar bedömas utifrån förekomsten av faktorn “tusen” i brottsanmälan. Att någon har spritt 12.000 musikfiler (eller om det var 12.000 kopior av samma fil) låter på det viset allvarligare än att någon har begått 1 mord. Och skulle det till äventyrs bara röra sig om en enda fil, så kan man påtala att den var över 12.000 byte lång för att uppnå samma effekt.
På min arbetsplats lagrar vi i storleksordningen 10 terabyte (10^13 byte). Samma arbetsplats disponerar ungefär en miljontedel av Internets adressrymd (IPv4). Grovt räknat kan man alltså säga att det finns (minst) 10^19 byte data på Internet, eller 10 gigabyte per enskild nätanvändare.
12.000 musikfiler blir i det sammanhanget en försumbar kvantitet. Med “försumbart” menas något som inte finns, fast bara lite, och det är tydligen fullt tillräckligt för en brottsanmälan.
Ursäkta, men sade åklagaren “tusentals” eller “tusendels”?
“Brottet som han misstänks för har anmälts till åklagarmyndigheten av en intresseförening som företräder musikbranschen. ”
Jo det vore ju intressant, och rent tekniskt möjligt, att polisen gjort någon övervakning på egen hand (vilket vore ett större brott mot skattebetalarna iom det otroliga slöseri det är att lägga resurser på att utreda SKITBROTT som MINST 1/3 av befolkningen vid ett tillfälle eller annat gjort sig skyldiga till) och inte enbart gjort en godtycklig husransakan baserad på ett “tips”.
Jag tror inte att så är fallet dock.
Boken som Jesper (#1) tipsar om är verkar ha fått oförtjänt lite uppmärksamhet, men är klart läsvärd. En svensk remake på Michelle Slatallas och Joshua Quittners »Masters of Deception: The Gang That Ruled Cyberspace« skulle man kunna kalla den.
Märk väl att Jans bok är utgiven under författarens dåvarande efternamn Svensson, även om ex. Libris är lite otydlig på den punkten: http://libris.kb.se/bib/7778756
Kan också rekommendera boken om S.H.A, har den passande nog som pdf-fil på datorn.
Den är väldigt välskriven och intressant, spännande framförallt, och som sagt inte speciellt uppmärksammad.
Jag har funderat på om man skulle kunna göra en svensk “the Scene” variant på boken.
The Scene är en webbaserad videoföljetong där huvudpersonernas dataskärmar står för det mesta av berättandet, för er som missat den.
Nja, nog är det inte bara SMP som rapporterat om detta. Jag hittar följande kortfattade TT-notis:
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/husrannsakan-mot-smalandsk-fildelare_3945351.svd
BSA gör motsvarande men beställer istället via Kronofogden. De är om jag är rätt underrättad de enda som har rättighet att gå in utan att husrannsakan är beslutad.
Under dessa razzior letas det endast efter programvara från BSA-medlemmar trots att det är KFM som gör jobbet.
Vid den BSA-razzian som jag har insyn i (många år sen) så letade de endast efter mjukvara från Microsoft, Adobe och Autodesk.
Men vad har då de 12000 låtarna med det att göra? Har BSA något med musik att göra?
Hursomhelst är det skrämmande att det kan gå till så här idag. Man kan på en kväll gå från en laglydig medborgare till att genom att klicka på en enda länk bli ett offer för häxjakten. En torrent-fil kan fixa gigantiska bibliotek. Vi måste undersöka detta noga och kolla upp rättsäkerheten. Det kan också vinna mer sympati för PP, vilken gynnar alla.
Jag bor i kommunen i fråga och ser väl polisen i genomsnitt en gång om året vid fartkontroller här ute.
Inbrottstjuvar och annat löst folk får driva runt hur som helst, men det passar tydligen att komma ut när pappa IFPI börjar gråta floder… Skandal.
Det är ju uppenbarligen en brottsutredning. Inte en civilrättslig Ipred-baserad utredning. Så det är väl polis/åklagare som krävt ut abonnemangsuppgift som kan kopplas till viss IP-adress från operatör.
Om det är Ifpi som anmält, vilket väl är sannolikt, måst jag vända mig mot att Smålandsposten (via åklagare/polis ?) säger att det är “en intresseförening som företräder musikbranschen”. Ifpi företräder skivbolagen, inte musikbranschen. Som vi såg av Daniel Johanssons KTH-forskning häromdagen går musikbranschen mycket bra medan skivbolagen förlorar intäkter (som istället går till artister och låtskrivare).
[...] Läs mer hos Copyriot [...]
Vill tipsa om Cornelis Vreeswijk som sätter rim och musik kring saken:
http://www.youtube.com/watch?v=K1f9xy8NgaI
Kommentera