Kalle Palmås har en artikel i lördagens GP om “om Noko Jeans, mobilisering av politisk affekt, The Pirate Bay och Prometheusk eld”. Det handlar om hur separationen mellan entreprenörskap och aktivism är i färd att lösas upp.
Ett ytterligare exempel kan vara Planka.nu, som är en aktivistgrupp verksam som tankesmedja men också som politiska entreprenörer, då de driver P-kassan, som är ett led vad Planka.nu kallar en “avgiftsstrejk”, men som också skapar ett betydande överskott som finansierar den opinionsbildande verksamheten.
Vi kan också nämnda Djurrättsalliansen. De backar upp en radikal aktivism mot köttindustrin, arbetar medietillvänt genom det senaste avslöjandet om grisarna, men de arrangerar även (senast förra helgen) Vegomässan – en marknadsplats för kommersiella företag, även om många av företagen säkerligen har politiskt engegemang som en drivkraft. Eller ta alla veggo-, queer- och vänsterpolitiska kaféer. Det finns otaliga andra exempel.
Är allt detta någonting nytt? Egentligen inte. “Gamla sociala rörelser” började driva företag långt före både 1968 och 1999. Tänk bara på folkparkerna och Folkets hus, som länge var en enorm verksamhet under direkt socialdemokratisk kontroll, liksom A-pressen, för att inte tala om Konsum och Fonus, som också har betraktats som delar av “rörelsen”. Det är heller inte unikt för socialdemokraterna. Mellan 1921 och 2009 ägde fackföreningen SAC tryckeriet Federativs, som ett vinstdrivande företag på en marknad.
En skillnad kan däremot ligga hur djupt politik och entreprenörskap är sammanflätat i de mer samtida exemplen. Den organisatoriska uppdelningen mellan politiskt subjekt och ekonomiskt objekt tenderar att vittra bort. Utan tvivel skapar det viss oreda i förhållande till den stat som även fortsättningsvis, exempelvis genom skattelagstiftning, skiljer mellan ideella och kommersiella verksamheter.
Vad som i extra hög grad provocerar med Planka.nu och The Pirate Bay är dock inte själva sammanblandningen av aktivism och entreprenörskap i sig. Det är heller inte bara det faktum att deras verksamhet installerat sig i vad som kan kallas för rättsliga gråzoner. De otaliga finans-, underhållnings- och medieföretag som också verkat i gråzoner har måhända också uppfattats som kontroversiella, men utifrån helt andra kriterier.
Här är det själva penningflödena i sig som av vissa framställs som suspekta. Därigenom får de föreställda populationerna “plankare” respektive “fildelare” en oklar status. Kritikerna försöker på olika sätt tvinga fram ett ställningstagande: politik eller egenintresse?
Filesharing ist kein politisches Statement. Es gibt keinen tieferen Grund, keine Metaebene beim illegalen Downloaden. Menschen downloaden nicht, weil sie die Welt verbessern wollen und nicht, weil sie für den Zugang zu sogenanntem freien Wissen streiten und Kultur teilen und verfügbar machen möchten. Der Grund ist viel banaler. Sie tun es schlicht und einfach, weil sie es können, weil es technisch möglich ist. Sie tun es, weil sie das sehen und hören möchten, was sie wollen.
Så skriver Tysklands antipiratboss Christian Sommer. Han inskärper att fildelning inte är en politisk meningsyttring, trots att CCC:s debattartikel som han svarar på heller inte har sagt så – de har sagt att fildelning är en politisk fråga och att kriget mot fildelningen hotar viktiga politiska värden. Förhoppningsvis lyckas CCC undvika ge sig in i ett meningslöst försvar av en subjektiv politik, ställt mot ett objektivt egenintresse.
Johnny Bröndt (m), vice ordförande i Västtrafiks styrelse, har anmält Planka.nu till Skatteverket, då han menar att P-kassan är en olaglig försäkringsverksamhet. Liknande anmälningar har gjorts tidigare, utan resultat.
Vad som är intressant är argumentet som Johnny Bröndt framkastar: “Det är inte längre någon ideell organisation.” Greenpeace, Röda korset och Amnesty är således ideella, även när de i hård konkurrens med varandra betalar företag för att låta lågavlönade värvare förnedra sig på gatorna. Att skänka pengar med autogiro är tydligen ideellt – men inte att skaffa sig personliga fördelar. Martyrskapet som politiskt ideal är högst levande.
18 kommentarer ↓
Bra slutkläm men hela frågan känns långt ifrån utredd. Det viktigaste att särskilja tror jag är det syfte man har med den pengainbringande verksamhet man har, oavsett om det är registrerat som en ekonomisk/ideell förening eller bara är random lös grupp som har en stödfest eller ordnar en klubb. (bildandet av bolag tror jag inte kan undanhållas från att någonstans ha ett vinstintresse, trots avsikt) Där gränsen har suddats ut är kombinationen vilja/politiskt engagemang i form av företag som samtidigt syftar till vinst eller de former där vinst inte är syftet. Det hänger med ett sådant krav i bolag som den av skatteverket definierade ekonomiska förening/stiftelsen/ideella förening inte har. Även studentkårens bolag fungerar i viss mån mer så än traditionella, klassiska – det finns ett ägardirektiv som definierar dess syfte.
Förresten, ett ord (kanske ordet menar) fattas i den här meningen: Han att fildelning inte är en politisk meningsyttring…
Jag är inte helt säker på att man kan eller bör skilja mellan “syfte” och “verksamhet”.
Det känns alltför mycket som en variant på subjekt/objekt, huvudet/handen, själ/kropp, politik/ekonomi…
Nej inte alls så jag menar. Jag menar snarare att verksamheten är synlig i syftet. Ett inkomstbringande företag, likt fairtradeaffärer är en del av handeln, oundvikligen. Någon som håller på med försäljning av en tjänst eller produkt (jag säger medvetet inte vara) är inte en del av marknaden på det sättet. Du måste förstå skillnaden mellan en stödfest och en kommersiell klubb.
Detta betyder inte att erkänner en gråzon. Då kommer vi tilll nästa diskussion av verksamheter som tillhör ex en svart marknad. Den informella sektorn och ex oavlönat hemarbete är ju högst intressant i den här debatten
Även organisationer som samlar in pengar via 90-konton gör sig en rejäl slant på detta, en lagstadgad gräns (runt 30% tror jag) finns för hur många procent av intäkterna (donerade pengar) som får gå till organisationen, och många väljer att placera sig på precis denna gräns.
Ett annat exempel är The Yes Men. De impersonerar storföretag som politisk satir: http://www.youtube.com/watch?v=SlUQ2sUti8o . I höst visas deras film på bio i USA. Nära i tid till filmpremiären lanserade Yes Men så en falsk Chamber of Commerce-hemsida, bjöd till presskonferens och deklarerade en radikal kursändring i organisationens klimatpolitik: http://www.youtube.com/watch?v=D67LYEacBoE . Chamber of Commerce svarade med stämning. Inte ovanligt, men titta på angreppssättet:
“The defendants are not merry pranksters tweaking the establishment,” said the Chamber in a press release issued with the suit. “Instead, they deliberately broke the law in order to further commercial interest in their books, movies, and other merchandise.”
http://motherjones.com/mojo/2009/10/chamber-take-yes-men-court
Johnny Bröndt har missuppfattat vad ideel betyder. Ideel innebär att man inte plockar ut vinst utan använder ev överskott inom organisationen till organisationens syfte (eftersom det ofta är föreningar finns syftet tydligt beskrivet).
Det är alltså fullt möjligt för en ideel organisation att dra in pengar.
Men för en ideel organisation är pengarna ett medel och verksamheten ett mål. För ett företag är det tvärtom. Verksamheten är ett medel och pengarna ett mål.
1. “Subjektiv politik, ställt mot ett objektivt egenintresse” – just så – det är “the troubling” av detta förhållande som jag försöker utreda.
Anledningen till att denna fråga alltid ställs är förstås den “moderna konstitution” (Latour), som agerar fundament för de principer med vilka vi förhåller oss till (politisk) aktivism och (ekonomiskt) entreprenörskap:
- Aktivismen förväntas mobilisera människor in i den representativa demokrati-processen, men får inte gå in och modda i Naturen självt. (Detta är motsvarigheten till att stjäla elden från Gudarna.)
- Entreprenörskapet skall, precis som den moderna vetenskapen, utforska (bära vittne till) naturens kapaciteter. Detta måste dock göras på ett ärligt vis – på ett gentlemannavis, som Boyle, där mänskliga subjektiviteter i högsta grad skall vara utplånade. Ingen skall kunna utöva makt genom att mobilisera icke-mänskliga aktörer (atomer, molekyler, fiberoptiska nät etc.) – det är djupt ohederligt. (Detta uppnås genom att man “blint” följer egenintresset/marknadens naturlag.)
2. Ja, att tala om ett brott är inte helt rätt. Det snygga hade ju varit om vi hade sett ett klart skifte nu, i att det vi gjorde inofficiellt tidigare (under moderniteten) nu blir alltmer officiellt, vilket skapar en kris. (Som i “We have never been modern”.) Fullt så snyggt inordnar sig verkligheten inte i teorierna… vilket ju är tråkigt för oss forskare… :-)
3. Gillar referensen till Planka.nu – kommer nog undersöka detta spår vidare!
Hilton: Det är nog inte att överskottet går till verksamheten som Johnny reagerar mot, utan snarare att vi medlemmar får tilläggsavgifterna betalda mot självrisk. Att vara medlem i p-kassan är inte bara för att vara ideell utan även för att faktiskt spara pengar jämfört med månadskort.
För min del känns den här praktivismen (ahahaha ny portmantå) dubbel. Jag är motståndare till en ekonomiskt motiverad exemplarframställningsensamrätt. Men mycket hackning eller piratkopiering jag gör för att motverka den leder också till ett urholkat privatliv.
Jag är motståndare till alla dyra spärrar och kontroller. Och motståndare till att chauffören alltid alltid alltid tror att jag har plankat när jag faktiskt har betalat. Det är därför jag har börjat planka jättemycket. Men all plankning jag gör motiverar också de där kamerorna (de kan iofs skydda mig också), kontrollerna och spärrarna på varje station. Jag plankar oftare på vanliga snurrställ än på de jobbiga plexispärrarna där alla ganska uppenbart ser när jag klättrar över, om det inte är mkt folk så jag kan tailgate. Men på Solna pendelstation finns en uppgång med bara en målad linje, helt utan spärrar. Där vill jag inte planka, det tycker jag är fint.
Iaf så tror jag att planka.nus politiska verksamhet är nödvändig och att deras praktiska verksamhet dels motverkar deras politiska trovärdighet vilket är synd, dels också är ganska nödvändig. Samma gäller the Pirate Bay. Vad vore det för mening att driva en politisk process om jag inte skulle få gratis filmer och transport varje dag? Retorisk fråga för svaret är »ingen alls«!
»Men mycket hackning eller piratkopiering jag gör för att motverka den leder också till ett urholkat privatliv.«
Jag menar inte repressalierna, jag menar att warez-näten vi bygger kan användas i olika destruktiva syften.
undrar när han anser att planka.nu slutade vara en ideel organisation.
Hej, förlåt min petighet, men SACs tryckerier hette Federativ utan s på slutet, för att skilja det från Federativs förlag. Ett ganska dåligt sätt att skilja dem åt, förvisso…
amilah: .ike’u Det är nog inte att överskottet går till verksamheten som Johnny reagerar mot, utan snarare att vi medlemmar får tilläggsavgifterna betalda mot självrisk. Att vara medlem i p-kassan är inte bara för att vara ideell utan även för att faktiskt spara pengar jämfört med månadskort.
[...] Aktivism, entreprenörskap, martyrskap [...]
[...] man måste inse är att gränsen mellan hobby, aktivism och näringsverksamhet håller på att flyttas, och kanske suddas ut helt. Jag tjänar ingenting på denna blogg. Om jag skulle få en eller två [...]
[...] Piratpartiet on juli 21, 2010 at 7:23 e m Någon postade ett intressant inlägg som Copyriot skrev i vintras. Inlägget diskuterar olika former av entreprenörskap, och tar upp att det är en [...]
[...] som i allra högsta grad har politiska intressen i t.ex. upphovsrättskritik och antirasism. Både Rasmus Fleischer från en gammal och bra bloggpost och Johan Folin i SvD nämner socialdemokratiska A-pressen som [...]
[...] Aktivism, entreprenörskap, martyrskap [...]
Kommentera