Det jag menade var att begreppet kan användas i “vanlig” debatt som ett sätt att vinna diskussionen utan verkliga argument.

I fallet med reaktionerna på Isabelle Ståhls TV-debattmedverkan är det fråga om klockrena sorgetroll som troligtvis inte går att föra ett vettig debatt med. Men det är sällan så svartvitt (speciellt inte utanför bloggexosfären). Jag upplever att genom att besvara delvis sorgetrollska kommentarer på ett sakligt sätt kan trollet “luras” att diskutera på ett vettigt sätt. Dessa diskussioner upplever jag väldigt givande, eftersom de ger träning i att hantera frågorna afk med människor som inte är insatta i t ex internetfrågor.

Risken finns att begreppet i sig lockar oss att klistra det på människor som bara skrivit lite slarvigt i affekt, vilket ironiskt nog i viss mån gör oss själva till bittra människoföraktande sorgetroll.

Ett annat problem kan vara att blotta möjligheten att uppfattas sorgeltrollskt får kommentatorer med dåligt självförtroende att avstå från att kommentera, vilket inte är en win.

Människor jobbar omänskliga åttatimmardagar med jobb som de hatar, kommer hem och glor på TV:s debattprogram. Det “tomma” engagemanget beror nog ofta snarare på trötthet än att de är ruttna liedllökar. Jag känner många som upprört kan haspla ur sig korkade saker när de är slutkörda, men som i utvilat sunt tillstånd kan vara riktigt intressanta.

Därav inte sagt att begreppet är dåligt, det beskriver ju något väldigt verkligt. Men hatet mot företeelsen riskerar att spilla över på andra.