“Trafikmaktsordningen” är ett ord att lägga på minnet, tillika namnet på den senaste rapporten från organisationen Planka.nu, som i allt högre grad börjat jobba som en tankesmedja. Snarare än att bara stapla argument för skattefinansierad kollektivtrafik, försöker de nu öppna för ett nytt sätt att tala om vårt gemensamma stadsliv. Förutom att slå ett välbehövligt slag för rabiat bilhat lanserar de ett par begrepp, som borde vara värda att plockas upp även av dem som inte köper varje slutsats.
Trafikmaktordningen är ett helt nytt ordet som Planka.nu lanserar – tyvärr har de stoppat in ett onödigt “s” mitt i ordet, men i övrigt är det briljant.
Trafikmaktsordningen är en hierarki bland trafikslag, med bilen i toppen och kollektivtrafiken, fotgängarna och cyklisterna underst, och tar sig uttryck i att dessa färdmedel tilldelas olika mycket resurser och plats.
Detta med att ta plats – eller äga rum – är mycket konkret. Varje parkeringsplats är en subventionering av bilismen samt en våt filt över stadens liv, då dessa ytor annars hade kunnat användas på så mycket bättre saker.
Därför vill vi inte bara ändra på trafikhierarkin och putta ner bilen till botten, utan vi vill ha ett samhälle byggt på helt andra premisser. Ett samhälle där ingen tvingas in i bilism, varken aktiv eller passiv. Ett samhälle där människors tillgänglighet till det de behöver för att tillfredsställa sina behov och begär sätts i första rummet, ett samhälle vi bygger och lever tillsammans, ett samhälle av (lokal)samhällen.
Automobilitet är en sammansättning av orden autonomi och mobilitet. Du uppnår självständighet genom mobilitet och mobilitet kan bara uppnås självständigt – så lyder dogmen som ligger till grund för automobilitetens paradigm. Underförstått kan det kontrasteras mot andra “mobilitetsparadigm”, men några sådana namnges inte, utan Planka.nu koncentrerar sig på att belysa automobilitetens inneboende motsättningar.
Men precis som att idén om den fria individen skapas och underhålls av en viss samhällsformation, kräver idén om automobilitet en enorm samhällelig produktion. Utan vägar, bilindustri, oljeindustri, så kan självfallet ingen ta bilen. Automobilitet är en självmotsägelse så till vida att bilister inte alls är fria att välja sina egna vägar, utan kör på vägar byggda och planerade av politiker, till arbetsplatser och från bostäder förlagda på specifika platser av politiska och ekonomiska skäl.
Det är synnerligen komiskt att bilen i så stor utsträckning har kommit att symbolisera nyckeln till frihet och individualitet, ja att den har blivit något av den moderna liberalismens heliga graal när den i själva verket är sammankopplad med en flora av offentliga och privata kontrollmekanismer.
Rapporten tenderar att sätta likhetstecken mellan automobiliteten och bilsamhället. Vad som återstår att bygga är en koppling till övriga nivåer, särskilt till flyget (som onekligen också är en del av rådande mobilitetsparadigm). Här ligger dock tonvikten helt på lokalsamhället och hur dess flöden av kroppar idag pressas in i repetitiv förflyttning utefter bilsamhällets vektorer.
En stad söndertrasad av meningslös, påtvingad, rörelse trasar även sönder våra liv. En trasig stad splittrar upp våra liv i olika, disparata, delar och gör oss främmande inför varandra och oss själva. I ett samhälle där var sak tvunget ska ha sin tid och plats – sova, jobba, lära, handla, umgås – förminskas våra möjligheter att leva.
Funktionsseparering må, precis som arbetsdelning, vara en planerares eller chefs dröm, men det är dags att inse att vi har låtit det gå totalt överstyr. För vem vill på allvar inte kunna leka, lära och arbeta på samma gång – och på samma plats?
Följaktligen blir konkreta, lokala kultur- och fritidsfrågor intressantare än naiva drömmar om framtida “miljöbilar”. Miljöpartister som vurmar för spårbilar blir rådissade av Planka.nu, eftersom spårbilar inte utmanar automobiliteten utan bara befäster ett redan gravt stigberoende.
Även Ulrika Stahre på Aftonbladet är entusiastisk över Planka.nu:s senaste rapport.
För övrigt gillar jag även att Planka.nu, på klimattoppmötet i Köpenhamn föreslår att Bermudatriangeln ska delas i en mängd mindre trianglar.
25 kommentarer ↓
Om spårbilar är vad jag tror låter det mer än lovligt dumt. Ska vi sitta och åka i varsin liten personlig spårvagn i framtiden? Nån jävla måtta får det väl ändå vara på individualismen.
Spårbilar är en riktigt dum idé för allmän trafik, ja. Vilket andra miljöpartister är medvetna om:
http://mp.se/files/163100-163199/file_163174.pdf
Det lär helt allvarligt bli billigare och bättre för samhället att bjuda på taxi än att bygga ut spårtaxisystem. Alla förare tillsammans lär vara billigare än bygget av banor etc.
Förutom i mycket speciella sammanhang som flygplatser, campusområden etc. En inte fullt ut allmän plats som är väl avgränsad men ändå ganska vidsträckt, där trafikflödet är jämnt och lågt, alla ska åt olika håll och det inte finns så tydliga stråk. För så fort det gör det så är spårvagn/buss/t-bana bättre.
Anders: Gratis taxi är en oerhört tilltalande tanke. Att däremot investera ett endaste öre i att göra flygplatser mer tillgängliga är så idiotiskt och kortsiktigt att jag saknar ord.
(Här lite mer om mötet mellan taxi och flyg.)
Hoppas morgonens busstur går bra, Anders!
Håller med – Planka.nu blir en allt mer intressant och relevant röst!
Det extra s:et i TrafikmaktSordningen är lika onödigt som i inspirationskällan könsmaktSordningen. Vi säger maktordningar, inte maktSordningar – varför stoppa in ett extra s när det sammansatta ordet får ett prefix?
Kolla in http://www.yimby.se
I det här fallet tycker jag användandet av ett foge-s är helt på sin plats. :)
Angående Yimby så har jag förstått att Planka.nu inte är helt överens med dem på alla punkter i sin syn på stadsutveckling. Men poängen kan knappast vara, för någon av dem, att övertyga alla om sin rätta linje. Målet är att över huvud taget prata om dessa saker utifrån andra premisser än de enögt bilistiska, och då är ett bra första steg att finna gemensamma begrepp att samtala utifrån. Automobilitet kan t.ex. vara ett sånt.
Jag hoppas att Yimby kommenterar Planka.nu och vice versa!
Morgonens busstur gick utmärkt. Snabbt och lätt. Då var utflykten igårkväll mer besvärlig. Först att hitta dit i mörkret, sen att köra tillbaka på smala slingriga vägar.
Angående spårbilar på flygplatser så var väl det mera ett exempel på en typ av miljö där spårbilar eventuellt kan funka, snarare än ett verkligt förslag till utbyggnad. Flygplatsen får i första hand tjäna som symbol för sluten värld med annorlunda transportbehov, och just i den diskussionen bortser man ifrån den vidare frågan om flygplatser som sådana är bra eller dåliga. Eller om flygtrafik är det.
Värt att notera är att ingen flygplats såvitt jag vet har spårbilar idag, trots att idén flutit runt i debatten de senaste 40 åren. De flesta flygplatser drivs väl på kommersiella grunder och har alltså inte ansett spårbilar lönsamt. Nej, spårbilar är i första hand sprungna ur ett politiskt önsketänkande. Man vill kombinera bilens fördelar med kollektivtrafikens – men kombinerar istället bilens och kollektivtrafikens nackdelar.
…regeln innebär att om förleden i sig är en sammansättning ska vi lägga in ett foge-s. Det är därför vi förstår att skolboks-hyllan är en hylla för skolböcker medan en skol-bokhylla är en bokhylla i skolan. Det heter alltså väder-gumma men oväders-moln, skåp-hyllor men kylskåps-hyllor. Regeln är enkel att komma ihåg och har väldigt få undantag.
planka.nu menar alltså att det är trafikmaktens ordning och Rasmus menar att det är trafikens maktordning. I vad skulle den praktiska skillnaden ligga?
Glädjande inlägg och kommentarer! :)
Håller med om att det helt klart bör spinnas vidare kring begreppet automobilitet, vi valde att i rapporten endast hålla det på en lokal/stadsnivå. Flera skäl till det, men kanske främst viljan att inte klämma in för mycket i rapporten…
När jag började skriva rapporten så fanns det ett utkast på ett avsnitt (likt biten om spårbilar) där automobilitet användes för att nyansera debatten om höghastighetståg. Då var min tanke att kritisera vurmandet för höghastighetståg med tankar kring regionförstoring, arbetspendling, energi- och resursförbrukning. Men det fick stå tillbaka i slutändan, däremot är väl det något som borde kunna gå hand i hand med tänk om flyget också. De två transportslagen är ju, i alla fall om vi pratar inrikes i Sverige, tänkta att fungera mer eller mindre likadant.
Det här med höghastighetståg är ju en grej där jag vet att jag och YIMBY inte riktigt håller med varandra… ;)
f.ö. Så skrevs det ett nytt brev om Bermudatriangeln till den brittiska delegationen igår: http://www.flickr.com/photos/plankanu/4175800041/sizes/l/in/set-72157622804582527/
Även inlägget (och kommentarerna, även om vissa är lite väl crazy) på Planka.nu om spårbilar från januari kan kanske vara av intresse (f.ö. första gången Planka.nu använde begreppet automobilitet): http://www.planka.nu/nyheter/2009/01/29/sparbilar-inget-alternativ-till-kollektivtrafik
Synd att vi har ett politiskt klimat där man inte kan prata om framtiden. Det är ju en utopi och en utopi är en utopi!
[...] Trafikmaktordningen [...]
Varför skulle de ha stoppat in ett onödigt “s”? Man säger väl så på svenska om det är ord som består av tre ord. Kylskåpsunderhållare osv.
Mattias: Läs kommentaren av Echelon ovan.
Trafikmaktsordningen = trafikmaktens ordning.
Trafikmaktordningen = trafikens maktordning.
Den senare syftningen är den rimliga, menar jag.
Jag har en helt annan, maktorienterad, syn på trafikpolitik. Du nämner trafikseparering, men verkar missa apartheids och lågaffordanspolitiken grundläggande effekter och pedagogiska verkan.
“occupying and blocking spaces with bodies”, definierar Gumprecht våld.
Jag anser ju att den avspärrningsfilosofi som kännetecknar svensk trafikpolitik sedan ett antal år är en form av våld. Ett inlärande våld och med ett , medvetet eller omedvetet, pedagogiskt syfte med en betydelse långt utöver trafikfrågorna.
Våld är en form av kommunikation. Men den är inte en kommunikation som ökar förtroendet, allra minst det förtroende mellan främlingar som visats vara så betydelsefullt för den ekonomiska utvecklingen i ett samhälle.
Länken till blogginlägget är i sin tur länkat vidare.
Har en helt annan, maktorienterad, syn på trafikmiljön. Se länk med underlänkar.
Jag är inte enig. För mig är trafikpolitiken lika mycket ett pedagogiskt system som ett transporterande.
Och den pedagogiken kan syfta till att fostra ett icke-auktoritärt och frihetligt tänkande. Eller ett auktoritärt, hierarkiskt lågaffordans-samhälle.
Automobilitet. Helt klart ett intressant begrepp. Jag hade helt missat rapporten men får ta en titt.
// Anders – YIMBY
Det finns egentligen bara en hållbar generell regel när det kommer till foge-s.
Den gäller när det första ordet i sig är en sammansättning. Då sätter man ut ett s i fogen: fotbollsplan består av fotboll + plan, och eftersom fotboll i sig är en sammansättning, fot + boll, sätter vi ett s efter fotboll.
Detsamma gäller alltså för sammansättningen av trafik + makt + ordning = trafikmaktSordning. Go planka!
[...] Kanske liknande Trafikmaktordningen [...]
[...] Trafikmaktordningen [...]
[...] Copyriot – Trafikmaktordningen [...]
[...] Folkrörelserna på Klimaforum (och Copyriot samt Aftonbladet Kultur som skrivit fint om vår nya [...]
[...] Copyriot plockar upp detta och spinner vidare: “Detta med att ta plats – eller äga rum – är mycket konkret. Varje parkeringsplats är en subventionering av bilismen samt en våt filt över stadens liv, då dessa ytor annars hade kunnat användas på så mycket bättre saker.” [...]
Kommentera