“Underhållning som aldrig tar slut.” Så lyder parollen för den gemensamma julkampanjen från Spotify och Telia. Annonsen som smällts upp bland annat i Stockholms tunnelbana föreställer… en spya!
En rosa dator som kräks musik! Matspyor brukar åtminstone kunna liknas vid pizza, som ju är en maträtt, men den här osmälta sörjan liknar ingenting annat. Uppkastningen innehåller bland annat en saxofon, ett par gyllene skor, en rastafari-mössa, en klarinett, ett notställ, en laxrosa behå(!), en retrodesignad mikrofon, en extra tuff elgitarr, en virveltrumma, ett nitarmband, en revyhatt, samt en cd.
Vem vill ha en sådan blandning kastad i sitt knä? En ständigt flödande musikspya – underhållning som aldrig tar slut – är det så vi vill leva våra liv?
Spotify-spyan i reklambilderna binds samman av en mjölkvit vätska. Oj, ordet “mjölkvit” råkade visst sätta igång en de freudianska varningslamporna.
Sigmund Freud menar att det diande spädbarnet i den orala fasen, som ännu inte utvecklat något ego, följer logiken “jag är vad jag ges”. Neurotikern som lider av oral regression kan inte släppa skräcken för att hans streaming ska avbrytas. Han (eller hon) är besatt vid frågan om närvaro kontra frånvaro – online kontra offline – och uppfattar tillgång som det absolut överordnade värdet i fråga om information och underhållning.
Reklambyrån More skapade den käcka liknelsen mellan spyan och Spotifysamhället, på uppdrag av Telia. Grattis!
Tack till Julia Skott för fotografiet på reklamtavlan överst.
28 kommentarer ↓
Nu ser du väldigt mycket glaset som halvtomt. Kan väl också vara ett vattenfall (underhållningsfall?), och så är glaset plötsligt halvfullt :)
Spotifyspyan. Detta måste in i SAOL.
Tack för ännu en briljant spaning!
“Obegränsat och ostrukturerat” verkar vara det nya svarta – diametralt motsatt alla tidigare idéer om värdeskapande ur kaos, ter sig alltmer kaos i sig vara det bestående värdet.
Visst, dreadnallen, kaos, omöjligt smaklösa krockar och kickar just for the shit of it, ju skummare desto bättre, är avgjort den nya trenden: så har det varit några år. Och några tankar ska det absolut inte finnas med, magistrar vill vi inte ha med på skutan här. ;)
Kollektiv regression till spädbarns- eller kanske t o m fosterstadiet. Mamma Spotify och mormor Telia hjälps åt att mata alla barnen med mjölk och honung. Och ett och annat insmuget budskap från sponsorerna… Världen är så kall och hård, så det är bäst att blunda och behålla hörlurarna på, och låta musiken dränka tankar, intryck och känslor. Eller aldrig släppa blicken från den rosa datorns flödande kaskad av ADHD-stimulerande underhållningskaos.
Av någon anledning kommer jag att tänka på ett stycke ur någon bok av Lars Gustafsson, där han beskriver hur huvudpersonen går omkring i sitt hus och trädgård med hörlurar på sig (och detta var på den tiden när en sådan syn inte var ett dugg vanlig) och lyssnar på Monteverdi genom en lång hörlurskabel från hemmastereon medan livet pågår omkring honom. Jag tror han skriver att det liknar att åter vara ett foster och att få sin nödvändiga näring genom en musikalisk navelsträng!
Kan man se detta som en analogi för hela piratkonflikten? Den så kallade Industrin vill mata oss passiva spädbarn med en mjölk av pop-rock med soul-RnB-influenser. När vi är lite större kan vi få actionthrillers med komiska och romantiska undertoner. Alternativt animerade filmer som är smarta nog att vända sig till stor och liten samtidigt.
Jag gillar din freudianska vändning Rasmus!
Men vad är i så fall en “kall” mp3-samling? En mobil kuvös? En nappflaska? Ett övergångsobjekt/snuttefilt i Winnicotts mening?
Ja, den spyan var riktigt otäck. Undrar vad de tänkte på när de gjorde den? Att inte någon drog i nödbromsen.
Maria Lj: Åh, intressant Lars Gustafsson-referens!
“Mamma Spotify och mormor Telia” – vilket uttryck!
Andreas: Min freudianism befinner sig på hobbynivå, om ens det. Men jag är gärna med på att tolka andra nätvaroformer i freudianska termer. Vissa P2P-beteenden är t.ex., likt visst lulztrollande, klart falliskt till karaktären. Och serious business är, som vi alla vet, analt. Nu skulle jag dock föredra om någon som är mer beläst inom psykoanalys ville ta över stafettpinnen…
Borde det inte byggas en post digital mp3 spelare snart? En där man kan bygga upp olika, regler för vad man ska lyssna på, t ex 1 album per timme. Drummond regler bara bokstaven b den här månaden mm.
[...] i och med att Telia backade om trafikprioritering för en specifik tjänst. Dock verkade det inte som de lyckades ändra reklamen i tunnelbanan. I det här fallet rörde det sig verkligen om att Telia ville bygga ett explicit [...]
Spotify kommer, helt ofrivilligt, att skapa ett helt nytt språk. Spotiflingon.
Borde det inte heta “spotifya” förrseten. Att sp(otif)y. En sp(otif)ya.
Var tvungen att utveckla det är. Ursäkta spamandet.
http://fredrikedin.wordpress.com/2009/12/09/spotiflingo/
Off topic så att det skriker om det, men det här kan intressera dig:
- Hur många cyberpoliser ska finnas?
“Så många att kan vi hålla igång poliskontor i de stora virtuella världarna dygnet runt. Som jag ser det ganska många. Ett par hundra till att börja med.”
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6264464.ab
Lysande, Rasmus! Verkligen lysande.
Bästa inlägget på Länge :)
– underhållning som aldrig tar slut –
[...] Underhållningsspyan [...]
[...] av musik vi får av Spotify? Kan vi vänja oss av vid underhållning som aldrig tar slut? Rasmus Fleischer använder Freud. Jag är personligen inget fan av Freud, men beskrivningen [...]
[...] Spotify och Voddler och allt vad de tjänsterna heter. Låt oss inkludera vad som ingår i “underhållningsspyan“, detta alltigenom vidriga koncept. Men jag undrar samtidigt, efter att ha sett var som [...]
[...] Underhållningsspyan [...]
[...] Copyriot. Medan skivbolagen sjunger på sista refrängen, svallar nya kräkvågor in. Bombastiska [...]
[...] 1. Spyor [...]
[...] behöver nödvändigtvis inte dela samma intressen; Warner må bryta med Spotify, medan Telia lierar sig med samma [...]
[...] Valmöjligheterna bombarderar även oss som har passerat gymnasieåldern. Förutom 40 tv-kanaler, en miljard låtar på The pirate bay och fem nya nischade indieband som kompisar föreslår för oss varje dag så måste vi välja mellan ett exploderande antal nya högskolor och universitet och utbildningar med specialinriktningar för den enskilda indiviiidens särskilda behov, och tio företag som säger sig ha det kraftfullaste mobila bredbandet och så vidare. Utbudet gör oss rädda för att välja fel eftersom våra val definierar oss. Samtidigt känns det som att det inte spelar någon roll om vi väljer det ena eller andra hipsterbandet eller telefonföretaget. Kanske är lösningen på den känsla av att något fattas som många tjugonåntingar berättar om inte att ha en miljon valmöjligheter. Det är ju ändå samma sak i olika förpackning; en grötig underhållningsspya. [...]
[...] var Liseberg inte en skriande underhållningsspya som idag. Under sommarmånaderna hör jag ofta avgrundsvrålen från attraktionerna från min [...]
[...] 10:56:15 laxsill | TwelvE: Appland-liberals has one choice only, consume content from the content vomit. 10:56:24 TwelvE | Yup 10:56:37 chrisk | laxsill: I would say its more fascist/corporatist [...]
[...] om att jag som konsument inte bör bry mig om hur min reella frihet ser ut, bara jag får en smidig försörjning av underhållning. Jag behöver inte bry mig om hur mycket Apple/Facebook/Google kontrollerar min konsumtion till att [...]
Kommentera