Förra helgen medverkade jag i ett samtal om kulturens rum, som blev oerhört lyckat. Det ägde rum på ABF-huset i Stockholm, inom ramarna för heldagen “Socialistiskt forum” som myllrade av folk och pamfletter, vilket mest gjorde mig trött eftersom jag inte hade sovit tillräckligt. Utifrån min vilja att sova en lur, fann jag det kuriöst med de maningar till vakenhet som kanske inte hörde till evenemangets mainstream, men som återfanns längst in och längst ut.
Allra längst in, på ABF-husets högsta våning, satt en handfull människor i pensionsåldern i ett rum och lyssnade på en Claes von Rettig. Vägen till rummet var snitslad av en affisch som dominerades av ordet “VAKNA!”.
VAKNA!
MÄNNISKORNA ÄR INTE TILLFRÅGADE!
/…/
Vildrosen är en rörelse mot detta. Den växer ur motståndsnästen som Skeppsholmsfestivalen 77, Folkkulturcentrum, Konnsjögården i Dalarna, det nyaste var karnevalen Vildrosfestivalen, med många trådar.
Dess motto, Vårda Ditt Ursinne, gäller starkt nu när vi har statsledningar som skänker miljarder till rövarbanker och hatar kultur. De fyller alla media med narkotika av sjaskig våldsreklam, i ett stegrat kulturellt folkmord. – Vi vill mobilisera. –
Själv kände jag dock inte för att mobiliseras eller vakna, åtminstone inte just då. Jag kände för att sova och rörde mig ut ur ABF-huset. På gatan utanför stod ett betydligt yngre gäng, med liknande budskap om vakenhet, men de hade inte fått tillträde till ABF:s lokaler eftersom de kom från Vaken.se.
Sömnig som jag var, kunde jag inte annat än förundras över kulten av vakenhet – och detta alldeles oavsett de politiska budskap eller prioriteter som de bägge sällskapen framförde. Varför är det så självklart, i många politiska sammanhang, att sömn ska stå för någonting dåligt och vakenhet för någonting bra? Är det verkligen sömn – metaforisk eller verklig – som är problemet?
Den som sover syndar inte, lyder ett ordspråk. Fel, för den som sover arbetar inte och att inte arbeta är en synd, enligt den rådande arbetslinjen. Att sova är i många fall betydligt mer subversivt än att vara vaken.
Själv var jag inte mer subversiv än att jag åkte hem till min förort för att sova en timme i mitt sovrum, innan jag åter åkte in till staden. Men jag hann åtminstone tänka på politik som ligger i hur sömnen äger rum. Möjligheten att sova en tupplur i staden är betydligt sämre än möjligheten att äta en bit. Mat kan vi få utanför vårt eget kök, till överkomligt pris, men sova får vi inte göra utanför sovrummet, såtillvida vi inte köper en hel natt på hotell.
Om vi somnar på en offentlig plats betraktas vi genast som hotfulla, för så gör bara pundare och uteliggare. Vakter tillkallas och vi riskerar hårdhänt behandling. Vad säger inte detta om stadens maktförhållanden? Slutsats: Aktioner av typen sleep-in, där folk tar offentliga platser i besittning för att låta sömnen äga rum, har större potential till politisk förändring än vad maningar till att “vakna” någonsin kan ha.
15 kommentarer ↓
I Tokyo sover folk överallt, både på offentlig och privat mark. Den som har sovit lite kan arbeta mer. Eller så är det kommersiella flimret sövande. Minns att jag tyckte det var tokigt först, men efter en månad eller två somnade även jag.
På arbetsplatser med mer än 50 anställda ska det enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter finnas vilorum. Där kan man alltså sova på jobbet, om man har tur.
Instämmer!
På tåg får man sova, men inte på tågstationer (jag hatar hyrsnutarna på Stockholm C och Göteborg C). På flygplatser, dessa hermetiskt tillslutna utrymmen, är däremot okej. De är så hårt övervakade att sömnen inte kan synda.
Det anses oartigt att sova på föreläsningar och föredrag, ändå gör många det.
Ett intressant “mellanläge” mellan sömn och vakenhet är dock suggestionen, eller hypnosen. Tidig nittonhundratalssociologi tänkte sig att massorna befann sig i detta mellanläge, som varken var slumrande sömn (som konspirationsteoretiker brukar tänka sig massorna) men inte heller nykter vakenhet. Istället rörde de sig i detta affektiva mellanrum och dansade, drack och sjöng. Detta gjorde att de visserligen var vakna, men samtidigt slumrade de inför sitt Förnuft ™ och saknade kritisk förmåga.
Sömnens biopolitik säger att den ska inträffa under natten, i åtta timmar. Vakenheten drabbas av sömnbrist, och därför måste sömnen rationaliseras.
Aha, biopolitik.
Jobbigt att det är när du sover som bodströmsamhället likt en välkokt spagetti kryper in i dig och tar över.
*sataniskt skratt*
http://clausewitz.files.wordpress.com/2007/12/sverige-vakna.jpg
Morgonpigga nynazister 2006 :)
Intressant anmärkning om Tokyo. I Kina är det också accepterat att sova precis var som helst, och kineser har en beundransvärd förmåga att sova t.ex. stående på bussar, på caféer, inne på McDonalds m.m. Precis som Jimmy säger betraktas en stunds sömn där som lika naturligt som vår fikapaus. Jag har hört kineser klaga på att det tycks bli mindre och mindre accepterat att ta en tupplur på jobbet.
I somras nickade min kompis till ett ögonblick ståendes i ett avskilt hörn av en bar på ett stort uteställe i GBG. Det tolererades absolut inte av vakterna, som genast kom och slängde ut honom och hävdade att han hade druckit för mycket.
Jag håller med, sömn kan verkligen vara en subversiv (icke-)handling.
Gillar tanken på demonstranter med stora plakat som lyder “SVERIGE SOMNA”
det finns så mycket skrymslar, vrår, buskar och dungar i en stad att det finns alltid rum att sova dock det är svårt i den här årstiden när det regnar så mycket.
bibliotek är bra ställen att bo på.
På krogen får man ju knappt blunda utan att bli utkastad. Annars har jag sovit både på Stockholm och Uppsala C utan att bli trackad av hyrsnutar.
En affärside för större städer kunde ju vara kapselhotell uthyrda per timme till ett hyfsat pris. Hade det funnits i centrala Stockholm hade skulle jag nog varit kund.
[...] ← Hur sömn äger rum [...]
Hur ska man vakna när tåget är på rätt station? Ställa mobiltelefonen på strax innan rätt tid, uppskattningsvis?
Har ofta tänkt på detta vid restaurangbesökets efterrätt..
Varför finns det inga restauranger som erbjuder en tupplur efter maten? Jag skulle bli stammis helt klart! ;)
Intressant att undersöka detta med sömnen och de normer som råder kring vad, när och var som är accepterat sömnbeteende. Att ligga sömnlös på natten är ofta oerhört oroande för ens omgivning, vilket skapar en känsla i en själv att något måste vara fel. Visst det kan det vara, men det kan även vara oerhört effektivt tid då man kan fly undan det ständiga bruset.
Sömnmönster är även något som skiljer barndomen från vuxenvärlden, som barn får vi låta sömnen äga rum när och var som helst, det blir snabbt oaccepterat beteende så fort vi lämnar de tidiga barnaåren.
[...] svensk som at sager “äger rum“. Vi kan således sige det samme om musik, om fest, om søvn, og hvad som helst der finder [...]
Kommentera