Statsvetaren Tobias Harding har just publicerat ett väldigt bra konferensbidrag: “Vad är kulturpolitik?“. Rekommenderas för alla som intresserar sig för skillnaden mellan kulturpolitik i snäv och bred bemärkelse. Ska dock inte orda mer om den uppsatsen, utan går via en av dess fotnoter raskt vidare till en helt annan slags artikel av statsvetaren Paul Pierson: “Increasing returns, path dependence and the study of politics” (American Political Science Review, 2000).
Paul Pierson vill uppnå en mer rigorös definition av begreppet “stigberoende” (path dependence, Pfadabhängigkeit), som i sig knappast är särskilt märkligt. Även de utan högskolepoäng använder sig ofta av förklaringsmodellen, som i korthet går ut på att små historiska tillfälligheter leder in en utveckling på en “stig” som det senare kan bli svårt att lämna. En stor verkan behöver alltså inte ha en stor orsak.
Av detta följer, för det första, att det är av största vikt när och i vilken ordning som saker sker – inte bara vad som sker. För det andra leder begreppet stigberoende till att “suboptimala” lösningar måste betraktas som normalfallet. Samtiden är inte främst en summa av rationella beslut, utan i än högre grad av ackumulerad slump.
Detta är dock inte detsamma som kaosteori, för stigberoendet tenderar att producera ökad stabilitet – förhårdnad – över tid. En simpel matematisk modell, som lånat sitt namn av George Pólya, kan få illustrera. Vi tänker oss en stor tunna som innehåller två bollar: en svart och en röd. Lyft i blindo ut en av bollarna och lägg sedan tillbaka två av samma färg. Upprepa föregående steg tills tunnan är full. Sannolikt kommer antingen svarta eller röda bollar att dominera kraftigt, men vilketdera går inte att förutsäga. Poängen är att de tidiga dragningarna spelar en mycket stor roll, medan de senare endast påverkar färgfördelningen marginellt.
Relevansen för samhällsvetenskaperna blir en betoning på historiska faktorer, som förvisso kunde anses självklart. Ändå kan begreppet stigberoende uppfattas som provocerande av de forskare som hellre betonar tidlösa strukturer och förutsägbarhet, kanske även för ortodoxa marxister och andra som primärt vill tänka historien i “stadier”.
Tre sammanhang, välkända från Copyriot, där begreppet stigberoende kan förefalla relevant:
- Upphovsrättslagen. Hur kommer det sig att vi sitter här med lagar och konventioner som i stort sett ingen gillar? Räcker det med att anföra starka särintressen i nutiden för att förklara det, eller behöver vi kanske också se till hur “små” historiska val styrt in utvecklingen på stigar som det ter sig allt svårare att lämna?
- Oljeberoendet. Varför tycks det vara så svårt att ställa om samhället bort från flyg och bilism, till hållbarare transportformer som på lång sikt är det enda rationella?
- Hacking. Copyriot har flera gånger hävdat att hacking av ny teknik är etiskt viktigt eftersom det aktualiserar upp det omvälvande i tekniken förr hellre än senare. Därmed går det att undvika destruktiva effekter av framtida panikreaktioner. Detta ligger helt i linje med hur teorin om stigberoende betonar betydelsen av ordningsföljden för framtida utfall.
Här finns även en samklang med begreppet nätpolitik, som bör förstås som “en probabilitets-politik, d.v.s. en risk- och möjlighetspolitik som alltid måste grunda sig på vad som kan-komma.” Alltså: inte bara bedöma enskilda lagförslag utifrån hur rättmätiga de är i sig, utan se till vilka stigar de leder in på. När en lag fallerar – Ipred, Hadopi, datalagringsdirektiv… – följer de nämligen ropen på ytterligare lagar per automatik. Och så blir det allt svårare att lämna den inslagna stigen.
Paul Pierson, för att återgå till den institutionella statsvetenskapen, manar i sin artikel till en smalare och rigorösare definition av path dependency. Det räcker inte att säga att “historien spelar roll”, utan enligt honom krävs det också modeller för hur den spelar roll. Paul Pierson väljer att betona konceptet “increasing returns” som hämtats från nationalekonomin. Det handlar då om att den relativa “kostnaden” för att stiga av stigen (vända om till förra vägskälet eller korsa ett snår på jakt efter nästa stig) blir allt högre.
This conception of path dependence, in which preceding steps in a particular direction induce further movement in the same direction, is well captured by the idea of increasing returns. In an increasing returns process, the probability of further steps along the same path increases with each move down that path. This is because the relative benefits of the current activity compared with other possible options increase over time. To put it a different way, the costs of exit – of switching to some previously plausible alternative – rise. Increasing returns processes can also be described as self-reinforcing or positive feedback processes.
Dessa processer har på ett abstrakt plan vissa särdrag (Paul Pierson följer här W. Brian Arthur):
- Unpredictability. Because early events have a large effect and are partly random, many outcomes may be possible. We cannot predict ahead of time which of these possible end-states will be reached.
- Inflexibility. The farther into the process we are, the harder it becomes to shift from one path to another. In applications to technology, a given subsidy to a particular technique will be more likely to shift the ultimate outcome if it occurs early rather than late. Sufficient movement down a particular path may eventually lock in one solution.
- Nonergodicity. Accidental events early in a sequence do not cancel out. They cannot be treated (which is to say, ignored) as “noise,” because they feed back into future choices. Small events are remembered.
- Potential path inefficiency. In the long-run, the out-come that becomes locked in may generate lower pay-offs than a forgone alternative would have.
Paul Pierson fortsätter att diskutera inte minst teknisk utveckling utifrån begreppet stigberoende, men här är det kanske dags att stanna upp och ställa två frågor. För det första: Tillför begreppet någonting, eller är det så självklart att det är trivialt? För att besvara den vore det kanske bra att hitta en artikel, från etablerat samhällsvetenskapligt håll, som polemiserar mot det. Sådana finns säkert, tipsa gärna! För det andra: Vad riskerar att mörkas av begreppet stigberoende? Vilka irrstigar leder det in oss på? Vilka tveksamma grundantaganden får vi med oss på köpet?
Möjligen kan en teori om stigberoende kan bli självuppfyllande, på så vis att den mörkar möjligheten att bryskt lämna en stig, korsa snåret och slå in på en annan. Å andra sidan utesluter den ingalunda förändring, men tenderar att dela upp historien: mellan långa perioder av förhårdnad råder korta perioder av öppenhet (“formativa moment”, “möjlighetsfönster”). Finns det då något sätt att identifiera sådana i samtiden, eller rentav skapa dem? Statsvetarna har i allmänhet varit mindre intresserade av de frågorna.
Vad slags processer vi talar om? Teorin om stigberoende bygger på att en process har en början men inte ett slut. Vad händer med teorin om vi – fraktalpolitiskt – tänker oss varje process som en del i ännu större processer, och uppbyggd av små mikroprocesser? (Och var och en av George Pólyas bollar är i sig en container vari samma bollspel förekommer på mikronivå, och så vidare…)
Statsvetaren Tobias Harding har just publicerat ett väldigt bra konferensbidrag: "Vad är kulturpolitik?". Rekommenderas för alla som intresserar sig för skillnaden mellan kulturpolitik i snäv och bred bemärkelse. Ska dock inte orda mer om den uppsatsen, utan går via en av dess fotnoter raskt vidare till en helt annan slags artikel av statsvetaren Paul Pierson: "Increasing returns, path dependence and the study of politics" (American Political Science Review, 2000).
Paul Pierson vill uppnå en mer rigorös definition av begreppet "stigberoende" (path dependence, Pfadabhängigkeit), som i sig knappast är särskilt märkligt. Även de utan högskolepoäng använder sig ofta av förklaringsmodellen, som i korthet går ut på att små historiska tillfälligheter leder in en utveckling på en "stig" som det senare kan bli svårt att lämna. En stor verkan behöver alltså inte ha en stor orsak.
Av detta följer, för det första, att det är av största vikt när och i vilken ordning som saker sker –
Stockholms tingsrätts bisarra beslut i torsdags [pdf] har i stort sett inte uppmärksammats alls. Undantaget, i journalistiska sammanhang, är den idoge Lars-Peter Hielle på P3 Nyheter. Att inte orka peta mer i den tröttsamma soppan är i och för sig begripligt. Orkade själv inte läsa tingsrättens protokoll förrän idag, men gjorde det då underligt och fastnade för en lång rad underligheter. Håll till godo.
Det rör sig alltså om ett tvistemål, eller formellt sett två likartade ((T7540-09 och T11712-09), där det ena drivs av de fyra skivbolagen genom Peter Danowsky, det andra av Hollywood genom Monique Wadsted. Dessa har krävt att Fredrik och Gottfrid vid vite skall förbjudas att fortsätta driva The Pirate Bay, närmare bestämt förbjuda dem att möjliggöra utbyte av ett visst antal nämnda skivor och filmer genom tjänsten. Frågan är bara vad The Pirate Bay är.
Skivbolagen yrkar att Fredrik och Gottfrid vid vite ska förbjudas att “medverka till /…/ de tjänster som tillhandahålls via The Pirate Bay” – varpå följer Peter Danowsky beskrivning av vad The Pirate Bay är. Tre komponenter beskrivs:
- en hemsida som tillhandahåller användargränssnitt, sök- och databasfunktioner /…/
- en hemsida som lagrar och/eller från vilken torrentfiler laddas ner /…/
- en trackerfunktion, bestående av BitTorrent-trackrar, som kontrolleras via eller hänvisas till via http://tracker.thepiratebay.org/ och/eller announcewebbadresserna /…/
Skivbolagens yrkande riktar sig alltså mot “The Pirate Bay” i bemärkelsen en kombination av dessa tre komponenter – “eller väsentligen likartade tjänster, såväl i dess helhet som delar därav”.
Filmbolagen yrkar att Fredrik och Gottfrid vid vite ska förbjudas att “medverka till /…/ Webbplatsen och Piratebaytrackrarna”. Sistnämnda begrepp ges av Monique Wadsted en ganska luddig formulering, som tycks inbegripa all form av bittorrent-tracking.
Tingsrätten går skiv- och filmbolagen till mötes genom att besluta att Fredrik och Gottfrid vid vite ska förbjudas att “medverka till /…/ driften av fildelningstjänsten av fildelningstjänsten The Pirate Bay på webbplats som består av”… och här kommer det intressanta. Tingsrättens definition av “The Pirate Bay” är i stort sett en kopia av vad Peter Danowsky anförde, men den har ändå gjorts aningen tydligare. Så här lyder den fullständiga definitionen:
- en hemsida som tillhandahåller användargränssnitt, sök- och databasfunktioner som är åtkomlig via web-adressen http://thepiratebay.org,
- en hemsida som lagrar och/eller från vilken torrentfiler laddas ner, som är åtkomlig via web-adressen http://torrent.thepiratebay.org, och
- en trackerfunktion, bestående av BitTorrent-trackrar, som kontrolleras via eller hänvisas till via http://tracker.thepiratebay.org/ och/eller announcewebbadresserna /…/ htp://tracker.thepiratebay.org.announce och udp://tracker.thepiratebay.org/announce
(Näst sista adressen återges här med de felstavningar som återfinns i tingsrättens dom.)
Två saker är intressanta med tingsrättens definition av “The Pirate Bay”. För det första anges ett antal specifika adresser genom vilka tjänsten inte får vara tillgänglig. Gemensamt för adresserna är att de hör till domänen thepiratebay.org. Vitesföreläggandet omfattar däremot inte förbud mot att tillhandahålla tjänsten via andra domäner, exempelvis piratebay.org.
Peter Danowskys försök att få till ett förbud mot “väsentligen likartade tjänster, såväl i dess helhet som delar” bifölls inte av tingsrätten. (Således är nog parallellerna till ASBO mindre träffande än jämförelsen med vad som i USA kallas SLAPP.)
För det andra används konjunktionen “och”, inte “eller”, för att binda samman de tre elementen i tingsrättens definition av The Pirate Bay. Endast det att driva en tjänst som involverar en trackerfunktio är vad som förbjuds av tingsrätten. Detta “och” ligger således i linje med vad samma tingsrätt formulerade i våras i den fällande dom som rörde en tidigare version av The Pirate Bay:
Genom att tillhandahålla en webbplats med välutvecklade sökfunktioner, enkla uppladdnings- och lagringsmöjligheter samt genom att förmedla kontakter mellan enskilda fildelare genom den till sajten knutna trackern har, enligt tingsrätten, den genom The Pirate Bay bedrivna verksamheten underlättat och således främjat dessa brott
dom i mål B 13301-06, s. 63
Att endast tillhandahålla en sökmotorfunktionen, endast lagra torrentfiler eller endast driva en tracker är andra frågor som tingsrätten inte har tagit ställning till, vare sig i tvistemål eller i brottmål. Vad de i ett par olika överklagade domar har bedömt som medhjälp till upphovrättsintrång är kombinationen av dessa funktionaliteter inom en enda tjänst.
Frågan är om The Pirate Bay fortfarande är samma slags tjänst som den var 2005-2006, vilket är den period som brottmålets dom avser. Jag känner själv inte till konstruktionen. Men när jag öppnar min torrentklient och tittar på de senaste torrents som jag har laddat ner från webbsidan The Pirate Bay, kan jag se att de inte använder The Pirate Bay som tracker, utan de använder openbittorrent.com.
OpenBitTorrent har ingen sökfunktion, lagrar inga torrentfiler och har ingen möjlighet att – som självständig tracker – avgöra vad för filer som trackern hjälper till att dirigera. Vem eller vilka som står bakom OpenBitTorrent har jag ingen aning om. Spekulationer har förekommit om att det i någon utsträckning skulle vara folk som även har varit involverade i den tidigare driften av trackerfunktionen på The Pirate Bay, men detta är just spekulationer. Så lösa spekulationer går det inte att grunda ett vitesföreläggande på.
Trots allt kan vitesförelägganden bara riktas mot individer. Fredrik kan inte ansvara för Gottfrid, Gottfrid kan inte ansvara för Fredrik och ingen av dem kan ansvara för vad King Kong gör i Kambodjas djungler.
Tingsrätten skriver i sin bedömning:
Av åberopad utredning finner tingsrätten vidare att kärandebolagen har visat att fildelningstjänsten i avgörande delar till funktion och uppbyggnad alltjämt fungerar på det sätt som fastslogs i tingsrättens ovan nämnda dom (mål B 13301-06).
Vilken utredning? Någon rättslig utredning av hur The Pirate Bay fungerar idag står knappast att finna. Kanske kan det göras när målet tas vidare till hovrätten. Problemet är att någon offentlig försvarare inte ges i tvistemål som detta, vilket ger en enorm fördel åt de som har råd med jurister. Gottfrid försvarade sig inte alls, medan Fredrik bland annat pläderade för att få tvistemålet uppskjutet i väntan på att en dom med laga kraft avgivits i brottmålet, vilket i och för sig är väldigt rimligt. Aspekten som tagits upp här ovan, att The Pirate Bay är någonting annat nu än 2005-2006, har ännu inte berörts. Försvaret har bara handlat om huruvida Fredrik idag verkligen är involverad i driften av The Pirate Bay, vilket jag heller inte vet något om. Några bevis för den saken framläggs inte, men så kräver ju heller inte tvistemål bevis.
För övrigt är tingsrättens senaste dom oerhört slarvigt formulerad, särskilt i jämförelse med den noggrant disponerade dom som avlades i brottmålet. Envar med grundläggande kunskap i upphovsrättslagen torde höja på ögonbrynet över att tingsrätten denna gång intae ens verkar ha förstått skillnaden mellan egentlig upphovsrätt och närstående rättigheter. Som bekant har skivbolag ingen upphovsrätt till musik – det har endast kompositörer (plus musikförlag, genom avtal). Skivbolagens yrkanden gentemot The Pirate Bay grundas i stället i de “närstående rättigheter” som de får i § 46. Officiella dokument är vanligtvis mycket noga med att formellt skilja på upphovsrätt och närstående rättigheter. Så icke tingsrätten i denna dom, där det bland annat står att läsa:
Skivbolagen påstår att omfattande intrång alltjämt sker i deras upphovsrättigheter genom The Pirate Bay.
/…/
Skivbolagen äger eller innehar licens till upphovsrätten till musikinspelningar
/…/
Filmbolagen är upphovsrättighetshavare till Filmverken.
“Upphovsrättighetsinnehavare“? Grattis till neologismen, Stockholms tingsrätt.
Slutligen lär det väl, om domen står sig, blir ännu en process för att avgöra om de verkligen bryter mot vitesförbudet. Observera att de inte har ålagts att stänga The Pirate Bay (vad nu “The Pirate Bay” än definieras som), utan bara förbjudits att medverka i driften – hur nu det bevisas. “Har de satt sig i en solstol på stranden bryter de inte mot vitesförbudet”, konstaterar Daniel Westman…
Stockholms tingsrätts bisarra beslut i torsdags [pdf] har i stort sett inte uppmärksammats alls. Undantaget, i journalistiska sammanhang, är den idoge Lars-Peter Hielle på P3 Nyheter. Att inte orka peta mer i den tröttsamma soppan är i och för sig begripligt. Orkade själv inte läsa tingsrättens protokoll förrän idag, men gjorde det då underligt och fastnade för en lång rad underligheter. Håll till godo.
Det rör sig alltså om ett tvistemål, eller formellt sett två likartade ((T7540-09 och T11712-09), där det ena drivs av de fyra skivbolagen genom Peter Danowsky, det andra av Hollywood genom Monique Wadsted. Dessa har krävt att Fredrik och Gottfrid vid vite skall förbjudas att fortsätta driva The Pirate Bay, närmare bestämt förbjuda dem att möjliggöra utbyte av ett visst antal nämnda skivor och filmer genom tjänsten. Frågan är bara vad The Pirate Bay är.
Skivbolagen yrkar att Fredrik och Gottfrid vid vite ska förbjudas att "medverka till /.../ de tjänster som tillhandah
