Renodlade svartklubbar är nästan lika ovanliga som helt “vita” (lagliga) nattklubbar. Natten till söndag tillbringade jag dock på en klubb som nog utan omsvep kunde kallas för svartklubb: Industrilokal i närförort, 100 spänn i dörren, bar med en burköl som inte tar kontanter utan bara ölbiljetter köpta i dörren, techno till sju på morgonen. Inga uniformerade vakter, inga störiga gäster. Svart som natten, med andra ord.
Fester där det säljs starkvaror utan utskänkningstillstånd är dock inte per automatik svarta. Långt vanligare är gråklubbarna, i Stockholm exempelvis Lilla Ukraina, Kruthuset och Detroit. De räknar sig som slutna sällskap och kräver formellt medlemskap, antingen genom en simpel namnlista i dörren eller på förhand. Att låta gästerna skriva upp sig i dörren ger klubben en mörkare nyans av grått. Även om det inte är svart, ökar sådant risken för anmärkningar. Efter ett antal anmärkningar ryker utskänkningstillståndet, så som skedde med Kafé Edenborg.
Ställen med utskänkningstillstånd är heller inte per automatik “vita”. Det är ett välkänt faktum att nästan alla krogar skattefuskar. Eftersom huvuddelen av nattlivet befinner sig någonstans i en stor gråzon, blir polisens prioriteringar av enormt stor vikt.
Tillslaget mot Utkanten och Forskningsavdelningen måste betraktas i detta gråa ljus. Ölförsäljningen på den spelning som pågick är inte olaglig, om sammankomsten räknas som ett slutet sällskap – samma luddiga gränsdragning mellan privat och offentligt som gör att upphovsrätten på internet ofta blir någonting väldigt abstrakt. Själv har jag dock aldrig varit på Utkanten och vet inte hur det brukar gå till på deras fester.
Vissa kanske tycker att principen “slutet sällskap” mest ter sig som ett krystat sätt att kringgå lagen. Men att klubbar kräver medlemskap hörs ju liksom på namnet. Det är snarare innerstadsbarernas öppna klubbar som frångått klubbkonceptet!
Joakim Palmkvist på Sydsvenskan gör en strålande granskning av polisrazzian. Frågan om beslagtagna datorer är så principiellt intressant att jag tänkte återkomma till den i ett särskilt inlägg.
12 kommentarer ↓
Det är sånt här som gör att jag älskar att läsa din blogg. Medans alla, inklusive jag, väljer att skriva om den uppenbara piratfrågan: Den delen av raiden som rörde Forskningsavdelninge; så väljer du att skriva om klubben.
Du ser hela bilden på ett sätt som jag önskar att jag själv kunde!
Bravissimo!
Håller helt med Leif. Länge leve den mörkare nyansen av grått, men det handlar ju inte heller bara om billigare öl som klassfråga utan också ren konkurrensaspekt i vad klubbarna erbjuder för underhållning. Mainstream-”klubbar” serverar ju ofta vad allmänheten vill ha, och vill man ha något annat hamnar man ju liksom per automatik på svartklubbar verkar det som.
Ölförsäljning till högre pris än inköpspris är väl ändå alltid olagligt, oavsett slutet sällskap? Därav trixandet med ölbiljetter eftersom köp av papperslappar är (typ) lagligt och likaså byte av papperslappar mot öl.
Se https://lagen.nu/1994:1738#K6P1S2
För övrigt:
Vi är några stycken som nyligen skaffat en lokal där bland annat fest/klubbverksamhet kommer äga rum, vi har därför djupa funderingar kring dessa frågor. Tillslaget mot Utkanten blir ju lite av en varningssignal att rätta sig efter, t.ex. är vi ytterst noggranna med brandregler och liknande, eftersom detta annars är en populär attackvektor för myndigheter som strävar efter permanent nedstängning.
Det som bekymrar mig är att vi i egenskap av kulturförening, som i ett helt slutet sällskap och helt utan vinstintresse till så vitt vi vet endast icke-minderåriga vill kunna servera öl, ändå i slutändan buntas ihop med spritsmugglare, langare och oseriösa näringsidkare, i lagens ögon.
Man vill skapa något bra, något där alla inblandade känner delaktighet, kulturverksamhet på egna villkor. Att en del av denna verksamhet råkar handla om klubbarrangemang snarare än traditionell “kultur” (spelningar, utställningar, filmvisningar, etc.) gör dock att myndigheter ser rött. Att man i praktiken sköter sin servering med större ansvar än många av stadens sunkhak spelar ingen roll. Däremot har jag aldrig någonsin varit med om legkontroll eller efterlevd gästlista på alla de vernissage och biografvisningar som serverat rödtjut.
Ergo, vilket är ämne för långt mer djupgående diskussioner, tror jag att nedvärderandet av klubbkultur till icke-kultur är en nyckel i sammanhanget.
Alkoholserveringen på vernissager var ett ämne jag hade tänkt ta upp. Knappast särskilt “vit”. Om polisen bara ville, skulle de kunna skapa ett helvete för alla konstgallerier genom att betrakta dem som svartklubbar och agera därefter. Det är en lite oroande tanke att sådant i princip går att göra som fullt lagligt “straff” för t.ex. politiska inslag i verksamheten.
[...] rekommenderar även Copyriots [...]
[...] Verksamheten på papperet som polisen ville åt var klubbverksamheten som utan tillstånd, likt en del vernissage, serverat alkohol utan utskänkningstillstånd. Dock finns det starka anledningar att misstänka [...]
[...] ← Gråklubbar [...]
Lite OT, men ändå inte:
Missa inte nyhetsinslaget om klubbar/fritidsgårdar från Aktuellt 1968, som finns i KB:s fina nyhetsutställning.
http://www.kb.se/nyheter/ungdom_droger1968.html
“Här diskuteras ungdomsgårdarnas, diskotekens och de privata klubbarnas roll”
[...] men vilket jag undviket att göra för tillfället, den diskussionen förs dessutom redan på andra håll. Uppseendeväckande är de beslag som samtidigt gjordes av datorer och kringutrustning hos [...]
[...] är uppenbart att det inte kan ses som ett vanligt rutinärende. Svart- och gråklubbar finns det gott om, och troligen mycket värre än den som eventuellt fanns på Utkanten. Och vad ska de med datorerna [...]
[...] med “finkulturens” traditioner. Mycket i den diskussionen påminner mig förövrigt om rsms snack om gråklubbar, med visst tillägg av vin-i-pausen-metodik och [...]
Kommentera