Var nära att hamna på Mayhem-spelning igår, men avstod. Fredrik Strage var där och rapporterar att Jordbruksverket, åter igen, förbjöd förekomsten av ruttnande grishuvuden uppstuckna på pålar på scenen.
Frågan är vad som är värst: Jordbruksverkets beslut eller Mayhems följsamhet. Black metal ist krieg! Här blottas dock ett dilemma i frågan om hur svartmetall äger rum. Mayhem-spelningen ägde rum på Fryshuset, vars hemsida marknadsförde den jämsides med Frälsningsarméns julkonsert:
Skratta gärna, men här finns någonting värt att ta på allvar. Svartmetall, eller vilken annan marginell musikalisk inriktning som helst, kan sällan äga rum under autonoma förhållanden, utan hänvisas till generiska lokaler med snäva gränser för den konstnärliga friheten.
Visst, skratta gärna även åt att jag nämner konstnärlig frihet och ruttnande grishuvuden i samma stycke. Men kunde tajmningen vara bättre?
Via Djurrättsalliansen hittar jag “Filmen om mat-Tina“:
Filmens budskap är, som jag ser det, identiskt med Tredje Mosebokens elfte kapitel:
alla de fyrfotadjur som hava klövar och hava dem helkluvna, och som idissla, dem fån I äta.
Men dessa skolen I icke äta av de idisslande djuren och av dem som hava klövar: kamelen, ty han idisslar väl, men har icke klövar, han skall gälla för eder såsom oren; /…/
svinet, ty det har väl klövar och har dem helkluvna, men det idisslar icke, det skall gälla för eder såsom orent.
Av dessa djurs kött skolen I icke äta, ej heller skolen I komma vid deras döda kroppar; de skola gälla för eder såsom orena.
Observera att Torah i princip inte förbjuder bruket av griskadaver på scen, eller för den delen uppfödning av grisar. Det görs bara en gränsdragning mellan ren och oren föda, vilket inte kan reduceras till “vidskepelse” utan är något som alla civiliserade människor och kulturer gör. Vare sig kristna eller europeiska ateister brukar exempelvis äta råtta eller hund.
Majoriteten, såväl bland kristna som ateister, kallar sig dock “allätare” och förnekar att de skulle dra en gräns mellan rent och orent. Mayhems ruttnande grishuvuden, eller (ännu hellre) Gorgoroths ruttnande fårskallar, är en ovanligt effektiv konstnärlig provokation mot detta. Precis som förre Gorgoroth-sångaren Gaahl är även Mayhem-sångaren Atilla Gabor Csihar övertygad vegetarian och säger till Verdens Gang att grishuvudena är ett sätt att utmana det oreflekterade köttändandet. Att de samtidigt utmanar idén om att djur har “rättigheter” gör det hela dubbelt så bra. Tvåfrontskrig mot pseudokristenheten!
Genom att lyda Jordbruksverkets påbud, visar dock Mayhem att de har långt kvar till den ribba som sattes av bandets forna sångare gitarrist Øystein “Euronymous” Aarseth (som mördades av Varg “Burzum” Vikernes år 1993).
Surreal Documents-bloggen (som dessvärre tycks ligga på is) har publicerat många och långa inlägg om Mayhem. Ett av de märkligaste inläggen spekulerar friskt kring Lenin och Sorel, men återger helt adekvat den strategi som Mayhem under sina storhetsdagar var en del av:
Like a Sorelian, Leninist elite, the Black Metal Inner Circle hoped to provoke the staid Norwegian society to engage in a brutal Manichaean struggle.
And like Sorel, Aarseth wanted his enemies to be self-confident, unashamed, brutal:“From what we have heard there are extreme, fundamentalist Christians planning actions against us, which we think is great. We want to see Christians become militant. We hate to see the born again Christians going around being nice to the whole world. That’s extremely annoying. We want so see Christians with weapons coming here to kill us. That’s what we want.“
Det är onekligen synd att varken Jordbruksverket eller Djurrättsalliansen fick tillfälle att gå till angrepp mot Mayhem-spelningen. Då hade den aktuella grisdiskussionen på allvar tagit en spännande skruv. Ett bra musikklimat skulle innebära att såväl svartmetallare som rastafarianer och technonördar hade tillgång till egna rum. “Rum där skaror kan samlas och utveckla en tillit. Rum för gråzoner. Rum för det oförutsägbara. Rum för musiken att äga.” (§ 46)
Tillgången till rum behöver inte vara permanent och suveräniteten kan aldrig vara total. Men det vore på alla sätt bra om avvägningen mellan Jordbruksverkets regler och det konstnärliga uttrycket inte ständigt hamnade hos institutioner som Fryshuset. Inte minst för debatten om grisar. Min personliga åsikt är klar: Svin ska pålas, inte ätas!
19 kommentarer ↓
Självklart är religiöst motiverade förbud för viss föda vidskepelse. Eftersom religion i sig är vidskepelse säger det sig självt. I fläskfallet påstås det ha ett ursprung i trikininfekterat kött, men det borde i sådana fall resultera i ett förnuftsbaserad upphävande av sagda förbud när problemet är åtgärdat. Som nu.
Rasmus: vore intressant att höra dig utveckla ditt ickeätande av gris lite mer. grundar du avståndstagandet på torahn som du nämner ovan? du verkar ju inte tycka att djuren i allmänhet har rättigheter.
Förbudet mot att äta gris hade sannolikt ingenting med trikin att göra. Istället handlade det om att särskilja sig från baaldyrkarna i området, som åt fläsk i religiösa sammanhang. Den där härliga “vi och dom” – känslan, som är det absolut viktigaste inslaget i religion och ideologi.
Bra inlägg, men Euronymous har mig veterligen aldrig tagit ton i Mayhem. Gitarr var hans instrument.
Kan bara säga: VIDRIG MUSIK, och synnerligen naiv. Finns inget berättigande överhuvudtaget.
Främst av alla tänkbara anledningar att betrakta grisen som ett orent djur är givetvis att den äter kött (den avstår inte ens, som vi har sett, från kannibalism). Djur som äter andra djur ska inte ätas av människor – därom har ett konsensus utvecklat sig bland inte alla av jordens kulturer, men en stor del av dem.
Själv äter jag inte kött alls och finner köttindustrin i sin helhet motbjudande. Men jag tar bestämt avstånd från tron på att djur, eller människor, “har rättigheter”.
Jag äter med stort välbehag fisk, däremot inte skaldjur, då jag räknar de senare till samma klass som insekter, vilket jag likt de allra flesta räknar som oren föda.
Frippa: Så sant!
Jonas: Okej. Förlåt då.
dessutom kör inte mayhem grishuvuden längre
Och Jonas, du är sämst.
“Men jag tar bestämt avstånd från tron på att djur, eller människor, “har rättigheter”.”
Kan du utveckla?
JN: Jag tror helt inte på rättigheter i metafysisk bemärkelse, vilket djurrätts- och människorättsaktivister i princip gör.
Därmed inte sagt att jag tar avstånd från juridiskt kodifierade rättigheter av olika slag. Men att kalla dem “okränkbara” är utan undantag hyckleri. Carl Schmitt var kanske inte helt sympatisk, men rätt klipsk ändå.
Vad säger du själv?
Jag tror att människan har den rätt vi tar, var för sig eller i grupp. Någon slags gemensam överenskommelse är därför att föredra – det så kallade “samhällskontraktet”. Hobbes var kanske inte helt sympatisk, men ganska klipsk ändå.
Metafysiska rättigheter är kristna restprodukter.
Rätt är såklart något påhittat, som hjälper oss att avgränsa gärningar på skalan dåligt och bra.
Jag har svårt att se hur argumentet “oren föda” är mer pragmatiskt intellektuellt försvarbart än rättighets-dito.
Man behöver förstås inte säga “oren”, lika lite som man behöver säga “moraliskt fel” eller “usch” eller något annat.
Faktum kvarstår – alla vi människor har en gränsdragning mellan sådant som vi äter och sådant som vi inte äter.
Och jag tillägger gärna att det inte är någon mening att avgränsa “natur” och “kultur” här. Årtusenden av renhetsföreskrifter har givetvis påverkat människans magkultur.
Instämmer. Begreppet “oren” bör frikopplas från “moral” över huvudtaget. Precis som att vi inte äter hund eller råtta i de flesta Europeiska mattraditioner… etc. etc.
Det intressanta med att påla ett grishuvud är att man faktiskt öppnar upp för en intressant diskussion kring liv och dess status. Det mekaniska slaktandet av grisar inför julskinkan, motverkar dock snarare tänkandet.
Personligen föredrar jag dock fårskallar på påle. Av estetiska skäl.
Vacker iakttagelse där, Rasmus!
Oren/ren är ju på de flesta sätt en mycket bättre distinktion än att hålla på och tramsa med rättigheter, moral och sådant, oavsett om det uppfattas som något slags bluffkontrakt mellan samhällsmedlemmar eller som metafysiskt giltiga begrepp.
Oren/ren går mycket riktigt helskinnad bortom natur/kultur-distinktionen. Genom föreställningar om orenhet/renhet bygger vi upp en mycket distinkt bakterieflora och immunförsvar, och vi lär oss att undvika det smutsiga i rent hygienisk bemärkelse. Vi/dom-avskiljningar är blott biprodukter.
Du har väl läst den gamla intervjun med Mayhem och Euronymous i Close-Up #4
http://ohmylove.buzznet.com/user/journal/379861/
“Vadan denna dragning till extremiteter inom musik och politik (stalinism)?
– Folk säger att vi är sjuka, det ger vi fan i. Det är det vi lever – dör – för… stalinismen. Vi hatar dessa ”peace, love and democracy”-idéer. Krig, sodomi och diktatur! Vi stödjer alla extrema och förtryckta stater, som det gamla Albanien, Iran, Kampuchea under de Röda Khmererna och så vidare. Folk som dör och lider!
Tror du fortfarande på kommunismen efter dess fall i nästan hela världen?
– Vi har studerat så pass mycket politisk teori/ekonomi – Marx, Engels, Lenin, Stalin, Mao, Hoxha – att vi vet att världen förr eller senare kommer bli kommunistisk. Det är marknadsekonomins och kapitalismens idéer som kommer att tvinga fram det förr eller senare. Kanske om trettio år, kanske om trehundra år. Problemet är att äkta kommunism är jävligt bra för folk, det är total frihet. Därför önskar vi att det icke ska ske. Världen kan gå åt helvete. Vi vill ha tillbaka de gamla stalinistdiktaturerna, där det var grått dystert och ont. Berlinmuren ska upp igen!”
och
“Snacket har gått om att du fotat hans lik för att använda som skivomslag samt skickat bitar från hans skalle till de mest hängivna Mayhem-fanatikerna.
Är inte det lite väl sjukt?
- Vi är för fan inte ett humanitärt skojband! När vi säger att vi är inne på death metal betyder det att vi dyrkar döden. Det finns ingenting som är för rått, vidrigt eller sjukt.”
Jo, jag har läst om Euronymus stalinismvurm även på Documents-bloggen (se inlägget som länkas ovan!) och i boken Lords of chaos. Mycket kuriöst.
Angående sista meningen du citerar blir jag lite förvånad: säger han verkligen att de är “inne på death metal”? Jag trodde att den norska svartmetallscenen under sina storhetsdagar drog en skarp gräns mot (svensk) dödsmetall.
Själv tappade jag allt intresse för dödsmetall när jag upptäckte hela spännvidden inom svartmetall.
Death metal-bandenen från bl.a. Sverige hänvisar ju han till som “life-metal” så han upprättar väl en slags dikotomi där.
Här en text som försöker ta svartmetallen på ordet:
http://leniency.blogspot.com/2009/12/remain-true-to-earth-remarks-on.html
Kommentera