Comments on: Män recenserar män, kvinnor recenserar kvinnor

By: P O Ågren

P O Ågren — Sun, 29 Nov 2009 07:42:36 +0000

Den specifika frågan först: Jag är en av männen i raden som recenserade Rasmus bok. En hypotes till skälet bakom mansdominansen är bokens tema, liksom varför Piratpartiet består nästan enbart av män och varför en förkrossande majoritet på data- och systemvetenskapliga utbildningar är män osv. Frågan är dock hur den precisa hypotesen ska formuleras. Är “det tekniska” centralt för hypotesen? I teknikrelaterade frågor och företeelser tycks snedfördelningen enorm.

Den generella frågan sedan: Recenserar män män? En snabb genomräkning visar att av de böcker jag recenserat har endast 22% kvinnliga författare. Jag vet inte om det betyder något för könsfördelningen, men jag recenserar främst facklitteratur (vetenskap, filosofi, teknik) och väldigt lite skönlitteratur. En hypotes är att inom detta område är manliga författare i övervikt. En annan hypotes är att jag som man i alltför hög utsträckning tilltalas av hur män väljer ämnen, framställer texter etc.

By: Sandra

Sandra — Sat, 28 Nov 2009 16:09:49 +0000

Jag benådar denna stilsäkra retrokvotering. Ge Marie Severin och Ann Nocenti den hype de så väl förtjänar!

By: Maria Lj (maritune)

Maria Lj (maritune) — Sat, 28 Nov 2009 15:26:24 +0000

Sortering av böcker efter kön, ålder, etnicitet, etc på den som har skrivit dem är en dålig idé, även om det kan vara marknadsmässigt effektivt – för dem som tjänar på det! Såg just att en vän på FB länkade till detta, som handlar om hur extra svårt det är för seriösa författare att få uppmärksamhet, om de varken går att sortera in som manliga eller vita författare…
http://twomindsfull.blogspot.com/2009/11/open-letter-to-oprah-winfrey-from.html

By: Caroline

Caroline — Sat, 28 Nov 2009 08:59:38 +0000

Innan jag skulle bli recenserad hoppades jag att det skulle bli av äldre män. Folk som skulle känna igen sin gamla daterade antihjälte från Strindberg, Hjalmar Söderberg, Keoruac, Salinger, Stig Larsson och kanske rent ut av Camus Främling, osv, i en kvinna. Jag var nyfiken på effekten, men tyvärr inte ett knyst angående jämförelsen. Kanske för att min bok inte gavs till dem som rört sig i manlig outsiderlitteratur, vilken många 40-talist män har. För mig handlar min bok om en typisk manlig outsider som är tjej. Det kanske var en orealistisk förhoppning, men jag insåg inte att den var naiv förrän nu. Jag trodde faktiskt inte att ojämställdheten var så här monumental.
Aftonbladet var de som var värst. Den omoderna recensenten, tolkade, utan att tveka, skiten biografiskt, som om JAG, alltså inte karaktären, utan författaren tyckte det “var ballt att vara föraktfullt”. Hon plockade därmed ur boken ur ett litterärt sammanhang (fem års jobb). Så främmande var det alltså för henne att karaktären faktiskt kan vara aggressiv, äcklad, alienerad och kvinna, något som traditionellt är en manlig roll i litteraturen. På det sättet är ju min bok mycket mer ”manlig” än ”kvinnlig”. Därför känns det närmast som tjänstefel att reducera den till den kvinnliga erfarenheten. Dessutom handlar den inte om mig.
Det här får allvarliga konsekvenser. Jag tror tyvärr, av den enkla anledningen att kvinnor har lägre status, att den skulle bli mer läst om någon man recenserat den. Mer diskuterad som den samhällskritiska bok det är.

By: Gunnar

Gunnar — Sat, 28 Nov 2009 07:18:16 +0000

Ingen oro, Bob. Det var ett ironiskt sätt att uttrycka min ohyvlade beundran och respekt för vår sydligaste landsdel.

By: Sandra

Sandra — Fri, 27 Nov 2009 23:10:02 +0000

Jag fattar ingenting, med icke-recensions-krönikor, menar du då saker som Isabelle Ståhls text i Axess eller min egen rant på hgr? Min text var väl iofs mer en recension av tesen i sig, inte av bokens upplägg eller stil (vilka jag både tycker om).

By: bob

bob — Fri, 27 Nov 2009 22:09:14 +0000

Gunnar: Det är enfaldigt att hata hela regioner. Lätta ankaret från 1800-talet.

By: Gunnar

Gunnar — Fri, 27 Nov 2009 20:09:31 +0000

Två av dom sämsta recensionerna jag fått var av kvinnor, Sigrid Combuchen och Ingrid Elam, varav den senares fick rubriken “Varför stryker dom inte i bokmanusen?”. Men det var å andra sidan i en Skånetidning, so who gives a shit?

By: Anna Hallberg

Anna Hallberg — Fri, 27 Nov 2009 18:17:26 +0000

Det här är jätteintressant tycker jag, ur en massa aspekter. Skulle gärna se en större diskussion där också kulturredaktionerna svarar för sina redaktionella principer hur man tänker när man lägger ut böcker osv. För egen del har jag nästan uteslutande blivit recenserad av män (oftast äldre) av någon anledning. Har för mig att aftonbladet gjorde nån grej för några år sedan där man tittade på hur mycket/lite plats de kvinnliga resp de manliga kritikerna fick på sidan, samt vilken typ av artiklar de producerade. Resultatet var ganska nedslående vill jag minnas.

By: Isobel

Isobel — Fri, 27 Nov 2009 16:19:45 +0000

Men de två modellerna hänger ju ihop. Att män antas ha mänskliga erfarenheter men kvinnor kvinnliga implicerar också, oftast men inte alltid, att den mänskliga varianten är finare och viktigare.

Man bör också se på den rent kommersiella aspekten, kvinnor antas skriva poppigare och mer säljande (såväl böcker som artiklar) vilket gör att kvinnan gärna får skriva något rappt och kul om den där nya populärromanen (skriven av en kvinna) medan mannen får skissera det europeiska politiska landskapet (en historia om män), helt oavsett om kvinnan kanske egentligen kan det senare ämnet väl så bra.

Det här ska alltså ses som helt hypotetiska exempel. Jag tror f ö inte att några män recenserade min bok heller även om Daniel Sjölin faktiskt var en av dem som bäst förstod vad i alla fall jag trodde att jag hade skrivit.