ni kanske inte har läst bibeln? den är en tegelsten och därtill mördande tråkig på sina håll, men den har i alla fall ett lyckligt slut – apokalypsen! kruxet är ju att vid tidens slut skall människorna dömas. de rättfärdiga får leva hos gud och de övriga brinna. kanske kommer de negativa konnotationerna från uppfattningen att människorna inte är så rättfärdiga som de borde vara.

när en sådan syn uppstod och fick fäste är dock en fråga i sig.

det är dock inget allmänmänskligt att uppfatta världens förstörelse som en negativ händelse. bla hinduer har ju en cyklisk tidsuppfattning där världen förstörs och skapas om vartannat.

Måste jag dessutom följa handlingen? Snälla låt mig slippa. Jaha det finns ingen handling? Utmärkt. Tack.

I Nausicaä (風の谷のナウシカ) är det ju precis så.

Varifrån kommer föreställningen att förstörelsen måste framhållas som något negativt, undrar du?

Då skulle jag vilja veta, vad är en positiv förstörelse? Någon sorts rening? Det som förstörs måste då vara något dåligt. Jag kommer spontant att tänka på V for Vendetta, även om den inte är apokalyptisk.

En anledning kan helt enkelt vara dramaturgisk. I allmänhet förlöper underhållningsfilmer som ett förfall – det blir vara värre och värre tills den förlösande slutscenen. En film där en gammal rutten värld successivt renas, känns kanske inte så spännande…

Jamen då är du fortfarande kvar vid att apokalypsen är en katastrof, varifrån har du fått att förstörelse i negativ mening absolut måste vara en ingrediens i en apokalyps?

Jodå, jag vet hur “konsensusverkligheten” (bra ord det där) ser ut, men någonstans borde uppfattningen härstamma ifrån. Varifrån kommer er?

Enkelheten har kanske sin roll, men jag tror mer på att det är mer spännande som en analys av hela vår samtid. Till skillnad från medeltids-fantasyn som ännu inte blivit modern, har post-apokalypsen redan varit modern. Därmed kan den lättare liknas vid ett oskrivet blad. Från medeltiden har vi en bild av framtiden, men i post-apokalypsen är framtiden oviss.

Det är också intressant att spekulera i vilka delar av vår moderna livsstil vi återskapar först. Är det kommunikationssystemen, transporterna, eller kanske rentav den militära teknologin? Vilka teknologier kommer överträffa den moderna först, och vilka kommer halka efter?

Tänk tillbaks på Fallout. Pickups dras av tvåhövdade kor, medan supermutanter lunkar omkring med plasmavapen.

Ja, vad är det egentligen med post-apokalyptiska berättelser som lockar oss (mig) så? Satt som klistrad vid Fallout-spelen under det sena 90-talet. Fascinerades av hur spelets invånare använder bakdelen av pickup-bilar som vagnar (dragna av tvåhövdade kor, om jag inte minns fel). Cirkeln sluts, liksom: djurdragen vagn till automobil tillbaka till vagn.

Är det så enkelt som att dessa berättelser spelar på våra “det var bättre (åtminstone enklare) förr”-nerver? En längtan efter en stabilare tillvaro, utan de tendenser till gränslöshet (avståndens obetydlighet, den ständiga närvaron av “all information”) som det industriella och digitala samhället medfört (för att helt osökt anknyta till det postdigitala tema som ofta diskuteras här).

Funderar: är det post-apokalyptiska främst ett steg bakåt eller framåt? (Är det meningsfullt att fråga så?)