Att “Uppryckning inifrån löser allt” är “psykiskt och politiskt livsfarlig” attityd får stå för dig. Då tycker jag din inställning är betydligt värre, men det beror kanske på att jag lägger ansvaret för mitt eget humör på mig själv.

Du säger att söder visst stänger. Klart saker stänger. Men det är öppet betydligt mycket längre än jag har tid att vara ute. Jag tycker det går utmärkt att leva där. Det är därför jag lever där. Ekonomiska vinster? Ja.. det är väl de som driver det mesta här i världen. Är det sådant du är emot? Då har vi olika filosofier =)

Att jag upprepade det om bibliotek hade att göra med att jag kände igen mig i att det är mysigt där. Men jag insåg att jag fortfarande inte känner mig hemma nog i Sthlm för att ha vågat mig in i biblioteken här. Det tycker du är en onödig upprepning. Kanske är du inte så intresserad av andra människor.. Ber om ursäkt i så fall.

“Ibland måste dock även biologiska behov såsom mat tillfredsställas – och är man då utelämnad till det rent äckliga, vilket man tenderar att vara kring City en söndag (men inte en vardag), är promenaden förstörd.”

Ja det var väl ungefär där jag tyckte att Söder är bättre än City eftersom jag alltid hittar mysig mat där. Gör du inte det så vet jag inte var du promenerar.

I slutändan hoppas jag du ser mitt inlägg som mer.. ett svar i en dialog än som argumenterande. Jag tror säkert du har rätt i allt du skriver, eftersom du upplever det så. Men jag upplever det inte så och att veta att andra har en annan upplevelse kan ofta vara trevligt om än inte världsomvälvande. =)

Jag håller med. Känslosamhet eller helt enkelt en stark anknytning till vardagen engagerar mer än “rena analyser”. Uppskattar även att du betonar bloggandets verkliga natur, att det är inte en tidning eller en bok eller en debattsida eller en dagbok – det är ett textflöde som bloggaren har full frihet att forma precis hur hon vill. Det är lätt att fastna i gamla hjulspår och tänka vad läsaren förväntar sig, men det är antagligen mer spännande att trampa upp ny mark och andas frisk luft.

Just så här tänker jag mig att “konstruktivitet” kan funka på en blogg. Inte som ett påbud om hur saker ska skrivas i själva inlägget, utan som något som växer fram i det större samtal som inlägget blir en del av. Då kan uttryck för destruktivt hat och misantropi rentav verka befrämjande för konstruktiviteten. Tvivlar på att vi hade nått hit från ett distansierat analytiskt inlägg.

Man behöver inte stå handfallen inför situationen. Mångfald och roligare stadskärnor är inget man bygger top-down, däremot spelar infrastrukturen stor roll för vad för någon sorts stad som kommer att växa fram. Och då behövs viss politisk styrning.

I “The Death and Life of Great American Cities” från 1961 föreslog Jane Jacobs bl a

1. Bygg mindre kvarter (för ett vitalare gatuliv).

2. Eftersträva en blandning av shopping, boende, jobbande i varje kvarter .

3. Blanda nya och äldre byggnader, och alltså olika hyresnivåer. Detta för att ge utrymme till experimentella och aktiviteter med låg profit (som ändå bidrar till samhället, totalt sett).

Och senare förslag: Förbjud shoppingcenter, som måste ses som gatulivets största fiende…

Håll biblioteken öppna nästan hela tiden, iaf tidningsrummen…

Dawwe och Monki: snarare än ett antikommersiellt center tror jag att det vore bätte med en blandning av kommersiellt och kommunalt i samma kvarter. Stora avskilda kulturcenter och liknande (parker och “promenadområden” har ofta samma problem) brukar ingen besöka. Inlemma dem istället i stadsflödet. Och det är väl det som menas med att utveckla “bubblor inom de befintliga tillblivelseprocesserna, som en slags parasit eller cancer. En shop-in-shop, öken i oasen, en nomad inom stadsmuren.” – Man kan börja med en mer liberal inställning till svartklubbar, husockupationer, osv.