Alla de kortlivade varianterna av tittlådor (praxinoskop, kinetoskop, phenakistoskop, zoetrope, zoopraxiskop, etc.) som föregick den “riktiga” cinematografen, återfanns i arkadhallar, caféer och som en naturlig del i den kringresande marknaden. Varieté och diverse sideshow-sammanhang använde projektionen endast som ett kortare inslag i ett större program med dans, musik, teater etc. En person som Méliès var illusionist från början, men intresserade sig för filmen eftersom den gav stora möjligheter till synvillor av olika slag; många av hans filmer ser ju väldigt mycket ut som trollerinummer (med scen och allt) snarare än filmer.

Det intressanta är ju också hur musik blir filmmusik, var gränsen går De första gångerna jag såg film där Matti Bye spelade så valde han ofta stycken av Erik Satie, men det tog ett tag innan man kände igen dem, för de var så pass kuperade.