Tankesmedjan Wereds Vådligheter är ett genomteatralt och ofantligt ambitiöst exempel på trollkonst. På scenens centrum impersoneras Kurt Wered, som ägnat större delen av sitt liv åt konstruktionen av efterbrännarkammare hos jetmotorer men som nu, efter pensionen från Saab i Linköping, kan få utlopp för sitt ofattbart produktiva författande. Kring honom har det samlats en grupp av yngre skribenter som liksom honom tagit till sig etiketten “radikalkonservativ“, vars innebörd dock ter sig ständigt undflyende, då nya crossover-varianter ständigt uppstår. Kurt Wered själv har dock ett fåtal handfasta riktmärken i den samtida nihilismens landskap. Först och främst hockey samt homoerotik.
Kurt Wered startade bloggen “Wereds vådligheter” i mars 2009. Hans framgång har sedan dess varit sagolik: Den från början anspråkslösa hemsidan, som mest ägnades åt Linköpingslaget LHC, utvecklades inom kort till “Tankesmedjan Wereds vådligheter” – en institution som av ledande journalister kallats “Sveriges skarpaste politiska blogg”. Wered knöt till sig yngre, högt begåvade skribenter som Erica Sagn och Karin Barbalander och genom det nystartade “Anark förlag” kunde man snart knäsätta en ny betydelse av begreppet “radikal-konservativ”.
Beskrivningen kommer från någon som driver teorin om att Kurt Wered är en bluff – allt enligt Tankesmedjan Wereds Vådligheter, det vill säga. Troll måste trolla och om ingen trollar tillbaka får man trolla att andra troll gör det, tills trollandet förverkligar sig självt.
Kurt Wered har på senaste tiden sprutat ur sig böcker med titlar som “Tungt artilleri“, “Idealisk misogyni“, “Mannen är första könet“, “Kontemplation och politik“, “Jag avlossar mina skarpaste ord“…
Allt utges på Kurt Wereds eget förlag, Anark, som även gett ut en hyllningsskrift till Björn Ranelid, en frimurarbiografi över Karl XIII samt, på relaterade skivbolaget Anark/Audiofil, industribandet Panzerfaust.
PANZERFAUST har sitt ursprung i den progressiva teatermiljö som uppstod kring de västtyska stadsgerillorna i början av 1970-talet. Gruppen uppstod som ett gruppterapeutiskt experiment inom Wolfgang Hubers “Sozialistisches Patientenkollektiv” och har sedan dess genomgått ett otal metamorfoser
Anark förlag ger även ut Niftor Odontologen, (ö)känd för sina romaner “Barnomsorgen i Filipstad” och “Sällsamma och egentliga berättelser från Värmland“. Sistnämnda recenseras av Kurt Wered i Tidningen Kulturen – en alldeles underbart intetsägande ordrik text i tidning med alldeles obegriplig inriktning.
Ytterligare två centrala rollfigurer i Wereds Vådligheter heter Karin Barbalander och Erica Sagn. Rollerna ägnar sig åt att konstant kombinera en libertinsk sexualradikalism med konservativ antirelativism, feminism med “ideal misogyni“. Erica Sagn kallar sig “kvinna, kristen, konservativ och queer”.
Karin Barbalander är mest känd som författaren till en serie kritikerrosade kriminalromaner men har också varit verksam i radikalkonservativa sammanhang. Hon ingår bland annat i redaktionen för den nystartade tidskriften Peppar och spelade en framträdande roll inom nätverket “Hedonistisk höger” i slutet av 1990-talet.
Tankesmedjan Wereds Vådligheter, Anark förlag, nätverket Hedonistisk höger, samt även Kurt Weredsamfundet och den närstående tidskriften SUB/VERSIV, plus bloggen “Östra Götalands Fria Vidder“. Vilka mängder jobb som har lagts ner på att sätta samman hela föreställningen! Referenserna är i flera fall uppenbara – alla fattar att karaktären Kurt Wered i första hand bygger på Bo Cavefors. Ändå är det inte en parodi, inte i första hand. Syftet med hela projektet – vilka som än ligger bakom det – kan inte vara att förlöjliga. Då hade det tappat farten för länge sen. För att genomföra någonting så här grundligt krävs det någon form av kärlek till de idéer och fenomen som man leker med.
Trollandet tar vid när Kurt Wered-klustret ansluts till andra kluster. Det sker dels aktivt, genom kommentarer på andras bloggar, dels i någon mån passivt genom att Tankesmedjan Wereds Vådligheter drar till sig udda figurer som en “honeypot”.
Dit hittar exempelvis en antivaccinaktivist som tidigare startat ett eget parti efter att ha uteslutits ur Junilistan. Och dit hittar en viss Antoni Lindgren som genom att droppa filosofiska pekoraler om en “ny vetenskap” vill marknadsföra sitt förlag Baktsjaur. Vid första anblicken tycks det som en uppenbar del av Wered-gruppens föreställning, men sen visar det sig vara alldeles på riktigt. Effektiv teater!
Underhållningsvärdet blir dock störst när Wered-gruppen trollar andras bloggar. Kurt Wereds insats på värdekonservativa “Tradition & Fason” är lysande – väcker först nyfikenhet, sedan anstöt och förstummelse bland sådana som själva kallar sig för “reaktionära punschromantiker”. Trollande kring homoerotik i dessa kretsarna visade sig ge maximal respons från folk som lägger stor vikt vid att själva framstå som respektabla icke-troll. Komik!
Konservativa debattörer anklagas för att vara posörer som “i själva verket sprider ett krämarnas och de nihilistiska liberalernas evangelium”. På annat håll fiskar Kurt Wered seriösa invändningar till sitt stora projekt: att “tillföra ett homoerotiskt, idealt misogynt perspektiv till den radikalislamistiska rörelsen skulle kunna vitalisera densamma”. Flest hugger nog på betet när han trollar antifeminister, tillsammans med karaktären Erica Sagn, som kallar sig “anti-anti-feminist” hellre än “feminist” och anklagar kvinnohatarna för att ha liten kuk. Ett mästerligt troll!
Teateruppsättningen “Wereds Vådligheter” – för nog når nättrollandets ädla konst här fram till en ny typ av teater – har kvaliteter på flera olika plan. Satiren är bara ett av planen, där vi roas av att hitta likheter mellan det uppdiktade och sådant som vi redan känner till. Detta är dock knappast det viktigaste.
Ett andra plan av nöje erhålls i de lägen där trollteatern invaderar externa scener, som när diverse punschborgare och antifeminister låter sig trollas in i bisarra debatter. Då kan vi känna oss lite överlägsna – vi som tror oss känna till gränsen mellan allvar och fejk, mellan sorgetroll och lulztroll. På en tredje nivå, som är mer sublim, kan vi däremot själva uppleva en osäkerhet: vad är teater, vad är verklighet?
Kurt Wered och hans medskådespelare hänvisar upprepade gånger till bokhandeln Minibok, som finns i i Vällingby och som nyligen även öppnat en butik i Liljeholmen. Dessa butiker finns till på riktigt. Kan det då även stämma, som Kurt Wered skriver, att Minibok utöver sedvanligt trivialsortiment även saluför “ett oöverträffat urval av subversiv och radikal litteratur”. Låter väldigt osannolikt. Men… Minibok finns på Facebook och är inte bara anslutet till gruppen “Leninpriset till Kurt Wered” utan ger utförliga boktips och länkar dessutom till en blogg. Och på annat håll kommenterar någon om Minibok i Liljeholmen att “den här boklådan drevs av en person som /…/ inte har vinstmaximering som sitt främsta syfte”. Än en gång – kan det verkligen vara möjligt? Eller är hajpen kring Minibok skickligt iscensatt av Kurt Wereds teatertrupp, för att väcka frågan om bokhandelns degenerering? Har ärligt talat ingen aning. Oavsett vilket, har den teatrala effekten av Wered-truppens övriga trollkonster lyckats kasta ett trolskt ljus över det annars så förutsägbara Liljeholmstorget. Stort!
Trollkonst på denna nivå skiljer sig, som sagt, från de rena parodisajterna. Medan parodier i allmänhet har en tydlig drivkraft – någon vill förlöjliga eller “avslöja” en politisk motståndare – blir ambivalensen produktiv hos teatertrollet. Som redan konstaterarats ovan: För att genomföra någonting så grundligt som “Tankesmedjan Wereds Vådligheter” så kan inte hat, “kritik” eller ens lulz tillåtas dominera – bara en uppriktig kärlek låter ett trollande bli så här uppbyggligt.
Likväl förblir det ett litet mysterium hur folk har lyckats ta sig all denna tid för att genomföra någonting så smalt. Om inte Wereds Vådligheter får en utmärkelse i stil med “stora bloggpriset” (finns det en kategori för trollbloggar?), vore han åtminstone värd några hundra tusen i projektbidrag från Kulturrådet.
Fejkat kristdemokratiska “Ingers blogg” var ett mycket framgångsrikt exempel på paroditrollande. De lyckades rentav få Göran Hägglund (kd) att kläcka ur sig: “Det här är vedervärdigt, att man utger sig vara en annan”. Mot bakgrund av vad som ovan sagts om teater, väcker Hägglunds uttalande även frågan om inte nätet kan vara en scen.
Ett tag diskuterades det om “Inger” var en fejkad kristdemokrat eller en äkta. Endast två positioner fanns. Såtillvida bloggen var fejk, vilket alla efterhand insåg, kunde det inte längre råda några tvivel om att dess syfte var att kritisera kristdemokraterna. Utan att känna till detaljerna, kunde alla slå sig till ro med att kritiken kom från en brett progressiv konsensusposition som större delen av det partipolitiska spektrat kunde identifiera sig med. Något sådant tryggt territorium erbjuds dock inte åskådarna av teaterpjäsen “Wereds Vådligheter”.
Ett relaterat exempel, slutligen, utgörs av bloggen “Die Neue Sparta som också beskriver sig som radikalkonservativ. Exakt vilken grad av trollande som den sysslar med är lite svårt att avgöra eftersom dess omfattning inte är tillnärmelsevis lika stor som Kurt Wereds. Utöver en brutal begreppsapparat kan man sakna Kurt Wereds kufighet. Die Neue Sparta verkar ännu inte ha trollat fram några ordkrig med sina omgivningar och är i sig själv aningen förutsägbar. Men kommentaren till FRA-omröstningen var befriande cynisk:
FRA-omröstningen påminner oss alla om behovet av en underrättelsetjänst som agerar i lönndom. Varför pratar riksdagen om det här? Just do it
Eller skrevs kanske de orden av någon som verkligen trodde på dem? Utifrån ett trollteoretiskt perspektiv är den frågan av underordnad vikt. Viktigast är hur andra reagerar på dem. Däremot kvarstår skillnaden mellan sorgetroll och lulztroll, där de förstnämnda till skillnad från de sistnämnda tenderar att drivas av en stark egen uppfattning som identifieras med Sanningen. Exemplet Kurt Wered ovan visar indikerar att det kan finnas ännu fler drivkrafter för det konstnärliga trollandet. Ovan råkade begreppet “teatertroll” nämnas – kanske är det bra, så länge vi inte låser oss vid en enda snäv definition av teater.
46 kommentarer ↓
Jag tror att det är rasmus som döljer sig bakom signaturen “name”.
(Sorry, eftersom det handlar om trolleri så var jag bara tvungen att posta något halvtrolligt inlägg
)
Jag måste säga att trots att jag verkligen gillat din följetong tycker jag nog attt den är en smula ensidigt positiv. Det är helt enkelt dags att stirra the essential folly av trollandet i vitögat: Det spelar ingen roll hur ambitiöst och crossover ditt trollande är, det kommer aldrig att vara lika lulzigt som ett gäng slätkindade 22-åringar som på fullt allvar försöker leva ett punchimmigt grosshandlarliv på studentkåren.
Fantastiskt, vilket arbete. Vem som än ligger bakom Wered: Du är min nya hjälte. Tack! (Men varför så få Jünger-excerpter på bloggen?
Vad jag vill veta är huruvida Wered verkligen översatt Otto Weiniger till svenska. Ett sånt projekt for the lultz skulle sannerligen vara värt all respekt.
David: Jag har en annan blogg där det även finns en del Jünger-excerpter.
JN: En sådan tanke svindlar, samtidigt som den kanske ger en glimt om någonting underbart meningslöst som kanske kan finnas med i en hel del litterär verksamhet.
Henrik: Du verkar tro att jag ligger bakom Kurt Wered (eftersom du skriver “ditt trollande”). Så är tyvärr icke fallet.
Följetongen har knappast varit ensidigt positiv – den började med att referera den ensidigt negativa bilden av trollande från ett gäng brittiska intellektuella. Detta provocerade bland andra JN, samtidigt som jag själv funderade i termer av trollandets ekologi. Sedan blev serien till mer av ett grupparbete, tillsammans med bland andra ChrisK och i produktiv anslutning till dolda samtal på IRC, där vi försökte skilja mellan sorgetroll och lulztroll och (över)affirmera möjligheterna i det senare.
Trollseriens cirklande kring ämnet är ännu inte klar, utan planen är nu att i del nio återvända till den mer negativa trollteorin hos dessa brittiska intellektuella, medan en avslutande del tio gör ett försök att sammanfatta ett antal slutsatser, på engelska.
Mohamed Omar, förresten: är han inte ett teatertroll nu, så var han det då. Ett intressant exempel för att bena upp klassificeringen: i första fallet gör han det för lultzen, och är alltså ett rent lulztroll, i andra fallet var han ett teatertroll, men ett teatertroll med en plan: ett “agenttroll” kanske?
Det var ju f.ö just den här typen av teatertroll som jag trodde var “troll” överhuvudtaget.
Kurt Wered är konstig. Jag har träffat honom. Och den här blogge är också konstig. Vad är syftet? Hade aldrig sett den om du inte länkat till mig.
Vill bara påpeka att jag menade “ditt” i största allmänhet.
Underbart att någon har träffat (en inkarnation av) Kurt Wered! Känns som att pjäsen är långt ifrån slut…
“Die neue Sparta” påminde inte så lite om “Batikhäxans” blogg. Det var en parodi på vad som på flashback brukar kallas “batikhäxor”, dvs medelålders kvinnliga soicologer som gillar lådvin och mångkultur. Det roliga uppstod när högerkverulanterna hittade dit, och tog henne för den riktiga varan. “Die neue sparta” övertygar dock inte riktigt – framförallt för att bloggrollen är så tam. Boc Cavefors, Vertigomannen och “Tradition och fason”, kom igen… Vart är motpolbloggarna? Mohamed Omar? Ett seriöst teatertroll hade skapat en karaktär i kommentarsfälten hos Oskorei och Mohamed Omar innan han startade sin egen blogg.
Kurt och jag ska ha en träff med likasinnade på torsdag kväll på Nybrogatan i Stockholm. Alla är inte välkomna. Vi ska dra upp riktlinjerna för en ny teateruppsättning som går under namnet The renewal of the Homoeretikons.
Vi inser båda allvaret i att flickor måste initieras för sig och pojkar för sig i kärlekens ädla konst. Och vi är inte ensamma som tur är. Snart får vi statligt anslag för det handlar ju om Genus.
Kurt är snygg. Jag är lite kär i honom. Och han i mig. vi gillar båda franska viner för dom är lite mjukare än dom spanska. Och ändå fylliga. Kul med likar.
Är Helena ett teatertroll? Jävligt ambitiöst sådant isåfall: kommentarer överallt, eget konto på newsmill, eget parti osv. Hatten av.
Homoeretikons är inte felstavat eftersom det alluderar på erektion. Kvinnor får ju också erektion i sin lilla stump. Som ni vet har ju kvinnorna sin stake inombords – det är bara en liten tändhatt som syns för syns skull! Ha, ha va´kul.
P.S. Om man drar ner kvinnans slida och äggstockar så får man en omvänd penis med testiklar. Det måste vara så för annars skulle ju inte människan kunna föröka sig genom parning och hur skulle det då ha slutat. Kuken i hjulet på en gång med andra ord. I parningens värld kan man inte hålla på med lika botar lika – det gäller nog bara i homeoptatins förlovade land. D.S.
Rasmus! Glöm inte att vaccinera dig! Se till så du får två sprutor!
Helena: Jag funderade faktiskt på det igår, att vaccinera mig – mot borelia. Vill kunna rulla runt i gräset nästa sommar utan att vara överdrivet rädd för fästingar. Influensa har jag däremot aldrig drabbats av i värre form än en liten förkylning, så där litar jag ganska mycket på mitt befintliga immunförsvar.
Jag kan väl addera ett tillfälle där Kurt Wered och Inger Johanssons vägar korsades.
http://sanningenmastefram.wordpress.com/2009/04/24/sten-en-fore-detta-bogare/#comment-603
Haha, Helenas anatomiutläggning var rolig. Det blir roligt eftersom det låter som en utläggning som en person på gymnasiet skulle ha. Någon full av ungdomens nyfikna sexintresse och med ett nyvaken lust att teoretisera kring kroppen. Allt levererat med en sån där obekymrad skojfriskhet.
Kom ihåg att jag har copyright på utlägget SG! Jag har hittat på det alldeles själv. Snacka upphovsman! Ha, ha, ha…
Episk post. Det här är ett kommentarsfält man bara måste vara med i!
Ja, när man ser nätet som en scen vore det konstigt om man inte spelade roller. Men teatertroll känns inte klockrent i mina öron… Låter lite begränsat för vad som utspelar sig. Kanske performacetroll?
Men seriöst? Nu får du väl ge dig. “Wered”, det hjälper inte om du startar massa bloggar där du berömmer dig själv. Du är fortfarande ett påhitt.
Väldigt fint att Erik P tror att Kurt Wered har startat Copyriot. Det vore ambitiöst – att driva en hyfsat ambitiös blogg i 5,5 år innan man går till saken. Frågan är om man då ens vore ett påhitt längre. Någon gräns måste finnas där hängivenheten slår över i verklighet.
Jag kommenterar detta struntprat på min egen blogg: http://www.weredsvadligheter.blogspot.com/2009/11/om-putslustiga-postmodernister-och.html
Det är beklämmande att mina och andra pensionärers skattepengar går till att finansiera bloggar som denna. Jag kan inte annat än beundra Kurt Wered som återvänt till Sverige för att bekämpa sådant här trams.
Kurt Wered ger mig känslor av förvirring, mindervärdighetskomplex, sexuell upphetsning och stor förtjusning. Bravo! Jag är djupt imponerad.
Copyriot! Rasmus! Vad är syftet? Jag vill ha ett svar. Har du tid med sånt här? Håller inte du på med historia och Piratpartiet. Räcker inte det? Eller, är du också ett troll?
Förresten så har du kallat mig för udda figur! Vafan menas med det? Jag har kommenterat på Wereds blogg en eller två gånger och det räcker för att du ska dra in mig i detta inlägg. Jag vill ha en förklaring!
Jag är ingen dussinmänniska. Jag är en sån som förändrar världen med andra ord. Men udda figur! Vad betyder det?
T: Word!
Helena Palena: Jag håller inte på med Piratpartiet, var har du fått det från? Du drogs in i detta inlägg genom att du var en av få jag hade hittat, som hade kommenterat på Wereds Vådligheter på ett sätt som gav intryck av att du inte uppfattat det som “på riktigt”. Några snabba googlingar senare såg jag att du hade blivit utesluten ur ett parti, startat ett annat, fått pris av Ian Wachtmeister, samt spontanassocierade till Anarchos förlag – det räcker i min värld för att någon ska kallas udda figur. Ingen dussinmänniska, med andra ord. Jag finner inte etiketten nedsättande i sig – är måhända själv en udda figur.
Om ni känner till vad /b/ är för något (ni behöver inte kolla upp det i annat fall, ni besparar er själva mycket lidande kan jag lova) så kanske ni även känner till ett av många motton för denna löst sammansatta grupp av hela världssamfundets avskrap — “trolls trolling trolls”.
Synergieffekterna i kommentarerna här är helt underbara, jag vet inte av vilken anledning men jag fylls med en varm känsla inombords när jag ser riktigt god trollning och när den trollningen exponentiellt exploderar i andra entusiastiska trolls förvridningar så uppstår något magiskt.
Nu är det trollen som sätter dagordningen!
Och på tal om http://sanningenmastefram.wordpress.com/2009/04/24/sten-en-fore-detta-bogare/#comment-603 — där finns ju även en kommentar från allas vår Leif Waldemark. Är det kanske en och samma grupp som i grund och botten ligger bakom allt detta trollande, eller kan drömmen vara sann, att trollen har organiserat sig?
Notwist: Jag har hört rykten om att Trollbyrån ligger bakom.
Webbdesigners som frilansar som troll, det var bland det värsta…
( http://www.trollbyran.se/ )
“Att kalla Bomarine 40 för husbåt är inte rättvist. Det är ett riktigt hus på en riktig båt, som kan ta dig vart du vill. Den är handgjord och lyxigt inredd, med två sovrum, ett vardagsrum, modernt kök och en helkaklad toalett med dusch och förbränningstoalett. Totalt har den 30 kvadratmeter boyta och ett lika stort soldäck. Snacka om frihet.
BRIEF
Designa och bygg en snygg kampanjsite som visar produkten och väcker folks nyfikenhet.
IDÉ
Produkten i sig har sådan finish och skönhet att det egentligen bara är att visa den för att väcka folks nyfikenhet. Men vi ville också visa att en Bomarine ÄR frihet. Du kan parkera den vid en brygga och använd den som en sommarstuga. Du kan ta dagsutflykter, eller resa land och rike runt på semester. Du bestämmer själv. För att visa detta har vi satt ihop en webbplats i fullscreen-flash, med stora bilder, filmer och ljudillustrationer.”
Vore detta en trollning, så skulle det verkligen vara toppen. Dock infinner sig frågan vad jag tycker om det på riktigt. Detta börjar bli riktigt svårt och förvirrande.
PS: Helena Palena rulez. Ska fan rösta på henne i nästa val. Eller möjligtvis Mohamed Omar. For the lultz osv.
Rasmus! Är du en sån där PK-typ! Fan va´trist! Det vimlar ju av såna. Världen består av en hög med fåntrattar som låter sig styras av dårar och du ser det inte. Synd!
Nu blev jag lite bekymrad. Upptäckte nyss att Kurt Wered är den person jag har mest gemensamma “vänner” med på Facebook. Gör det mig också till ett troll?
[...] ”lulzologiska” forskningen går som sagt vidare och genererar många intressanta diskussioner. Några generella betraktelser över vad som [...]
Do they know we know they know we know?
Frågan är: Vem är Locke och vem är Demosthenes?
“Wereds vådligheter” är ju bara en satirsida av en inte helt ny typ. Typ en sån där man skriver låtsasartiklar och recenserar låtsasromaner osv. Här driver man tydligen gärna med bokförlaget Vertigo. Kul!
Ett äldre exempel på samma typ av humor är ju annars “Moddlaren”. Den går i lite samma stil. Fiktiva artiklar recenserande fiktiva verk som påminner om existerande.
Här har man tom spelat in musik som man kan provlyssna på. “Carl Isiodor Sundebäck” t ex.. ( påminner han inte så lite om en viss Carl Johan Wallgren..?)
http://www.moddlaren.com/moddlaren/musik/artiklar/isidor/index.html
Kurt och jag träffades som sagt var i Stockholm i går. Gissa vi hade kul! Fan va´kul vi hade! Äntligen en man som både hade intelligens och virilitet. Synd bara att vi båda är gifta och etablerade på varsitt håll. Tycker ni att vi ska spränga bojorna och satsa på oss själva?
underbar utläggning om bloggtroll Rasmus
Kuriosa: Jag körde just Kurt Wereds profilbild i TinEye och allt tyder på att den är från någon spansk stock photo-samling.
http://www.tineye.com/search/8af7c81480633fa05cda3295f70b0259a4727851
skådetroll kanske? teater känns lite för institutionellt, som något med fyra väggar, golv, tak och servering i pausen.
skådetroll = bra begrepp!
själv har jag en förkärlek för att applicera teaterteori på alla tänkbara situationer, men när man sedan ska prata om dem är det sällan som folk greppar begreppet “teater”.
Apropå politiska troll. Det slog mig när jag läste en recension i DN om Ian Wachtmeisters memoarer att Ny Demokrati, med nämnde man i spetsen, måste vara Sveriges genom tiderna mest framgångsrika troll. Kolla upp Rebellerna – en historiebok av Ian Wachtmeister..
Du borde ta upp fenomenet “samefag”, alltså ett troll som utger sig för att vara någon annan när denne svarar sig själv i t.ex. en forumtråd. Ofta är det uppenbart att det är samma person.
http://encyclopediadramatica.com/Samefags
[...] trolleri, trolleri är politik. De senaste dagarnas fokus på PP från vänsterpartihåll har, med Copyriots (och Intensifiers inlägg) tankar om troll fått någon typ av tioöring att ramla [...]
Kommentera