Trollmi-inlägget (som snabbt fick vederbörlig respons) uppvisade ju en liten bild från vernissagen i torsdags. Ytterligare några rader kan skrivas om den.
Galleri Niklas Belenius visar utställningen Pirate Paintings fram till den 27 november. Inne i gallerirummet på bortre Östermalm hänger ett tjog oljemålningar. Samtliga föreställer den klassiska logotypen för The Pirate Bay, en visuell symbol som därigenom – med rätta – puttas ännu ett steg mot arkivskåpet.
Var och en av oljemålningarna har ett snitt genom duken, ett våldsdåd som första gången ska ha utförts 1949 av Lucio Fontana, vilket öppnade dörren för arte povera-rörelsen. Men medan Lucio Fontanas använde kniven för att öppna duken mot rummet, är dessa skåror snarare en öppning mot nätet – ut ur duken sticker hårddiskar och sladdar.
Galleribesökaren som råkar ha med sig en dator kan koppla in sig och kopiera från målningarnas hårddiskar, där det återfinns filmer och musik som konstnären planterat. På bilden ovan ser vi Olle tillförskansa sig en Godard-film.
Utan tvivel utgör utställningen ett brott mot upphovsrättslagen. Eftersom ett etablerat galleri har en estetisk status, inser nog Antipiratbyrån att det är en dålig idé att slå till, men det kan ändå inte uteslutas. Att galleriet bryter mot upphovsrättslagen torde stå utom tvivel.
En annan vägg i galleriet är täckt av affischer med något som kallas “The Piracy Manifesto“. Texten kan beskrivas som en travesti på 1999-retorik om internet som ett territorium och om information som “vill bryta sig fri” – kryddat med en liten referens till tanken på materialisering som fanns med i Embassy of Piracy (2009).
Bakom manifestet – framför det, på bilden ovan – står Miltos Manetas. En internationellt framgångsrik konstnär som alltsedan 1990-talet målat tavlor med internetanknytning. Tillsammans med Jan Åman katalyserade han uppkopplingen mellan Embassy of Piracy (Piratbyrån) och Venedigbiennalen.
Vår plan inför Venedig var att kopiera Aram Bartholls Kopimi station – en tavla med usb-port och inbyggd dator, som automatiskt kopierar till det fickminne som kopplas in. Närmare bestämt hade vi tänkt distribuera hela The Pirate Bay, med alla torrentfiler. Idén realiserades inte, men tjänade som katalysator för en massa andra idéer som iscensattes på plats.
Nu kopierades i stället idén av Miltos Manetas och realiserades ett knappt halvår senare på ett galleri i Stockholm. Fast medan Kopimi Station fungerar som en vattenkran som automatiskt fyller ens usb-pinne, är Pirate Paintings mer som en brunn där man själv måste pumpa upp datan, vilket kräver en dator.
Kopierandet kan inte bara sluta där, inte bara lägga sig till rätta hos ett konstnärsnamn. Palle Torsson skickade ut ett pressmeddelande om att han, under pseudonymen “Milton Manetaz” och i samarbete med andra, låg bakom utställningen.
På torsdagens vernissage kom kumpaner med blommor, choklad och gratulationer till Palle. Konstkonässörer kom därefter med frågor: “Är det du som är konstnären? Hur tänker du dig…?” Oerhört lyckat. Miltos Manetas syntes för övrigt inte till, inte förrän strax innan stängning, då nivåerna av förvirring och lulz hade blivit rejält produktiva.
Några av oss gav oss på “The Piracy Manifesto”-affischerna med sax och tejp. Pirates of the internets, unite! kändes lite passé i sitt fastklamrande vid en enad identitet. Några minuters klippande födde en ny paroll: Pirates of the internets, inuitize! Niklas Belenius, galleristen, föredrog att inkludera remixen i utställningen.
Vi kan säga att utställningen togs över, eller att den uppgraderades, eller att den helt enkelt trollades – for the lulz. “Pirat”-identiteten utsattes för en mindre rockad när den togs över av konsten, samtidigt som konsten togs över av “pirater” som attackerade just idén om en enade pirater. Miltos Manetas projekt fick en knuff snett framåt och samtidigt som han fortfarande lär få sina tavlor sålda, uppluckrades den individuella konstnärens centrala roll.
En mängd lustiga bieffekter uppstår i sådana lägen. Vissa visar sig först i efterhand, andra redan i förväg. Exempelvis ger det sorgetroll en möjlighet att uppvisa sin bitterhet. Johan Kinde blev visst väldigt sur på galleristen. Följande kommer ur en diskussion på Facebook-eventet (klicka för större, nedifrån och upp):
Uppdatering: En bild till!



4 kommentarer ↓
Heter det verkligen “en vernissage” och “vernissagen”? Jag skulle nog sagt “ett vernissage” och “vernissaget”. Men det kanske beror på vilken del av Sverige man kommer från?
Jag har hört bägge (“båda” för er som inte förstår sydsvenska) varianterna, men tycker att “ett vernissage” låter helt vrickat och accepterar det därför icke.
Enligt Svensk ordlista som jag fick på mellanstadien heter det också “en vernissage”. Så det så!
http://www.googlefight.com/index.php?lang=en_GB&word1=ett+vernissage&word2=en+vernissage
Ok, du vinner.
Vattenkransidén är ju jätterolig. Man skulle kunna låta USB:n fyllas på från slumpmässiga TPB-torrents. Eller låta användaren välja, men bara utifrån nonsensnamn som inte ger en aning om vad som faktisk kommer att kopieras :)
Kommentera