Statsvetaren Tobias Harding har just publicerat ett väldigt bra konferensbidrag: “Vad är kulturpolitik?“. Rekommenderas för alla som intresserar sig för skillnaden mellan kulturpolitik i snäv och bred bemärkelse. Ska dock inte orda mer om den uppsatsen, utan går via en av dess fotnoter raskt vidare till en helt annan slags artikel av statsvetaren Paul Pierson: “Increasing returns, path dependence and the study of politics” (American Political Science Review, 2000).
Paul Pierson vill uppnå en mer rigorös definition av begreppet “stigberoende” (path dependence, Pfadabhängigkeit), som i sig knappast är särskilt märkligt. Även de utan högskolepoäng använder sig ofta av förklaringsmodellen, som i korthet går ut på att små historiska tillfälligheter leder in en utveckling på en “stig” som det senare kan bli svårt att lämna. En stor verkan behöver alltså inte ha en stor orsak.
Av detta följer, för det första, att det är av största vikt när och i vilken ordning som saker sker – inte bara vad som sker. För det andra leder begreppet stigberoende till att “suboptimala” lösningar måste betraktas som normalfallet. Samtiden är inte främst en summa av rationella beslut, utan i än högre grad av ackumulerad slump.
Detta är dock inte detsamma som kaosteori, för stigberoendet tenderar att producera ökad stabilitet – förhårdnad – över tid. En simpel matematisk modell, som lånat sitt namn av George Pólya, kan få illustrera. Vi tänker oss en stor tunna som innehåller två bollar: en svart och en röd. Lyft i blindo ut en av bollarna och lägg sedan tillbaka två av samma färg. Upprepa föregående steg tills tunnan är full. Sannolikt kommer antingen svarta eller röda bollar att dominera kraftigt, men vilketdera går inte att förutsäga. Poängen är att de tidiga dragningarna spelar en mycket stor roll, medan de senare endast påverkar färgfördelningen marginellt.
Relevansen för samhällsvetenskaperna blir en betoning på historiska faktorer, som förvisso kunde anses självklart. Ändå kan begreppet stigberoende uppfattas som provocerande av de forskare som hellre betonar tidlösa strukturer och förutsägbarhet, kanske även för ortodoxa marxister och andra som primärt vill tänka historien i “stadier”.
Tre sammanhang, välkända från Copyriot, där begreppet stigberoende kan förefalla relevant:
- Upphovsrättslagen. Hur kommer det sig att vi sitter här med lagar och konventioner som i stort sett ingen gillar? Räcker det med att anföra starka särintressen i nutiden för att förklara det, eller behöver vi kanske också se till hur “små” historiska val styrt in utvecklingen på stigar som det ter sig allt svårare att lämna?
- Oljeberoendet. Varför tycks det vara så svårt att ställa om samhället bort från flyg och bilism, till hållbarare transportformer som på lång sikt är det enda rationella?
- Hacking. Copyriot har flera gånger hävdat att hacking av ny teknik är etiskt viktigt eftersom det aktualiserar upp det omvälvande i tekniken förr hellre än senare. Därmed går det att undvika destruktiva effekter av framtida panikreaktioner. Detta ligger helt i linje med hur teorin om stigberoende betonar betydelsen av ordningsföljden för framtida utfall.
Här finns även en samklang med begreppet nätpolitik, som bör förstås som “en probabilitets-politik, d.v.s. en risk- och möjlighetspolitik som alltid måste grunda sig på vad som kan-komma.” Alltså: inte bara bedöma enskilda lagförslag utifrån hur rättmätiga de är i sig, utan se till vilka stigar de leder in på. När en lag fallerar – Ipred, Hadopi, datalagringsdirektiv… – följer de nämligen ropen på ytterligare lagar per automatik. Och så blir det allt svårare att lämna den inslagna stigen.
Paul Pierson, för att återgå till den institutionella statsvetenskapen, manar i sin artikel till en smalare och rigorösare definition av path dependency. Det räcker inte att säga att “historien spelar roll”, utan enligt honom krävs det också modeller för hur den spelar roll. Paul Pierson väljer att betona konceptet “increasing returns” som hämtats från nationalekonomin. Det handlar då om att den relativa “kostnaden” för att stiga av stigen (vända om till förra vägskälet eller korsa ett snår på jakt efter nästa stig) blir allt högre.
This conception of path dependence, in which preceding steps in a particular direction induce further movement in the same direction, is well captured by the idea of increasing returns. In an increasing returns process, the probability of further steps along the same path increases with each move down that path. This is because the relative benefits of the current activity compared with other possible options increase over time. To put it a different way, the costs of exit – of switching to some previously plausible alternative – rise. Increasing returns processes can also be described as self-reinforcing or positive feedback processes.
Dessa processer har på ett abstrakt plan vissa särdrag (Paul Pierson följer här W. Brian Arthur):
- Unpredictability. Because early events have a large effect and are partly random, many outcomes may be possible. We cannot predict ahead of time which of these possible end-states will be reached.
- Inflexibility. The farther into the process we are, the harder it becomes to shift from one path to another. In applications to technology, a given subsidy to a particular technique will be more likely to shift the ultimate outcome if it occurs early rather than late. Sufficient movement down a particular path may eventually lock in one solution.
- Nonergodicity. Accidental events early in a sequence do not cancel out. They cannot be treated (which is to say, ignored) as “noise,” because they feed back into future choices. Small events are remembered.
- Potential path inefficiency. In the long-run, the out-come that becomes locked in may generate lower pay-offs than a forgone alternative would have.
Paul Pierson fortsätter att diskutera inte minst teknisk utveckling utifrån begreppet stigberoende, men här är det kanske dags att stanna upp och ställa två frågor. För det första: Tillför begreppet någonting, eller är det så självklart att det är trivialt? För att besvara den vore det kanske bra att hitta en artikel, från etablerat samhällsvetenskapligt håll, som polemiserar mot det. Sådana finns säkert, tipsa gärna! För det andra: Vad riskerar att mörkas av begreppet stigberoende? Vilka irrstigar leder det in oss på? Vilka tveksamma grundantaganden får vi med oss på köpet?
Möjligen kan en teori om stigberoende kan bli självuppfyllande, på så vis att den mörkar möjligheten att bryskt lämna en stig, korsa snåret och slå in på en annan. Å andra sidan utesluter den ingalunda förändring, men tenderar att dela upp historien: mellan långa perioder av förhårdnad råder korta perioder av öppenhet (“formativa moment”, “möjlighetsfönster”). Finns det då något sätt att identifiera sådana i samtiden, eller rentav skapa dem? Statsvetarna har i allmänhet varit mindre intresserade av de frågorna.
Vad slags processer vi talar om? Teorin om stigberoende bygger på att en process har en början men inte ett slut. Vad händer med teorin om vi – fraktalpolitiskt – tänker oss varje process som en del i ännu större processer, och uppbyggd av små mikroprocesser? (Och var och en av George Pólyas bollar är i sig en container vari samma bollspel förekommer på mikronivå, och så vidare…)
17 kommentarer ↓
Är inte path-dependency ganska likt black-box hos Latour? Vilket även leder till hacktivism, att öppna de svarta lådorna kan få pyramiden att förändras/rasa. För att inte säga hur den prometheuska kraften i utslätande teknologier kan bygga nya svarta lådor (ex. bittorrent).
I relation till nätpolitik så tog jag upp stigberoende när vi var och pratade med PTS, i förhållande till antagandet/påståendet att konsumentkraft skulle räcka för att styra in nätleverantörerna på rätt väg.
I det fallet handlar det om att de flesta kanske inte orkar betala de kostnader exit (byte av tjänsteleverantör) innebär, om det så handlar om tid, pengar eller kunskap (vilken tjänst skall jag välja, vad är bäst för teknikens utveckling etc). Detta i sin tur ger de leverantörer som redan har en stor marknad (t.ex. ComHem) ett inneboende försprång som kan innebära att även om de börjar leverera sämre tjänster (t.ex. delvis låsta nät) så orkar de flesta kunder inte ta en exit-strategi – kanske inte ens en voice-strategi – och således kommer inte konsumenterna och “marknaden” automatiskt korrigera snedsteg.
Polemiseringar av teorin finns, men jag kan inte nämna någon artikel såhär på rak arm. En invändning som finns mot teorin är ju att den är ganska kass på att förutspå framtida förlopp. Möjligtvis kan den urskilja en del framtida valmöjligheter (även det kan ju diskuteras), men inte vilken av dem som är “stigen”.
Den är på så vis en ad hoc-konstruktion av historien och i princip självuppfyllande just därför. Det den förklarar har ju redan hänt vilket antagligen är därför den intuitivt kan kännas självklar, men att det som hänt har följt samma stig är helt och hållet teorins konstruktion som dessutom knappast går att falsifiera.
Den teoretiska problematiken med path-dependance och historisk instititutionalism är i allmänhet just det du pekar på; mörkandet av alternativa tolkningar exempelvis möjlighetsfönster etc. Path dependance vilar ju främst på inlärningen som investering, vilket skulle göra avvikelser mindre troliga och det är en viktig kritik av främst funktionalistisk teori kring politisk organisering. Dessa olika varianter av nyinstitutionalism är relativt nya teoretiska ramverk som ännu inte riktigt lyckats gifta sig med den kontinentala politiska filosofin även om de ofta liknar varandra. Path dependance är i mitt tycke en bra modell för att studera stabilitet och institutionell tröghet snarare än att förstå eller förklara förändring. Särskilt eftersom HI helt koncentrerar sig på endogena kriterier för exempelvis preferensformulering. Att identifiera formativa moment är det mest intressanta av allt, och precis som du säger, befinner sig denna diskussion oftast på ett teoretisk-hypotetiskt plan. För kritisk läsning av HI kan jag tipsa om “Stepping Out of the Shadow of History-making Integration” av Stacey & Rittberger. Jag kommer inte åt den längre men jag tror den var bra.
Stepping Out of the Shadow of History-making Integration
Känner du till optimieringsmetoden Simulated annealing (simulerad nedkylning)? Det känns som om det finns flera paralleller till den.
http://en.wikipedia.org/wiki/A*_search_algorithm
Hoppsan, den länken blev lätt sönder!
Vi kanske behöver goda stigfinnar-algoritmer inom politiken? Kanske en direkt mappning för konceptet nod/kostnad mellan graf/politik för att finna den mest effektiva vägen till ett definierat mål.
Eller är själva måldefinitionen för en stig kanske det allra största problemet?
[...] Rasmus Fleischers inlägg om stigberoende och just denna del av inlägget kändes väldigt intressant. (mitt utdrag är tydligen från W. [...]
Jag slås av parallellen till mitt eget område, nämligen konstmusiken, som lider av ett slags besatthet av den klassiska musiktraditionen: att antingen ansluta sig till denna eller göra uppror mot den. Sett i ett lite större perspektiv blir det nästan samma sak (båda sidor är i alla fall överens om vilken frågan som bör debatteras är). De enda som verkligen klarar sig undanär underbara kufar (Moondog, Terry Riley?) som genom sitt ointresse gör det hela till en icke-fråga.
Kan det vara så, att när en stig väl blir etablerad så kommer även kritiken av den att assimileras i den, så att det enda sättet att verkligen lämna stigen är att helt enkelt inte intressera sig för den?
Värt att nämna i sammanhanget är Langdon Winner som redan 1977 etablerade de här tankegångarna, och vars “black-box”-begrepp har tagits upp av bl.a. Latour.
Winner såg en paradox i att litteraturen om teknisk förändring och innovation dels talar om ‘a dynamic global process that moves ineluctably forward, transforming everything in its path’ men dels också om ‘free agency, individual will, deliberation, and choice in which the path of technological advance is consciously directed’.
Överdeterminering med andra ord. Å ena sidan struktur, å andra sidan individ. Hur jämka de två? Black-box-begreppet är användbart, då det knyter an till användarnas tekniska kompetens att göra strukturen mindre deterministisk, när kunniga användare öppnar lådan, hackar och modifierar den.
Den senare formen av determinism – övertron på individuell, fri agens – blir framför allt intressant i samband med den förhärdande historiska utveckling som ofta framträder när utopisk aktivism övergår i insikten att även de uteslätande teknikerna skapar sina egna svarta lådor (för att parafrasera ChrisK ovan).
Det här snuddar, för mig, vid biokemisten och buddhisten Ken Wilbers tankar i “A Brief History of Everything”. Där W lägger en slags evolutionslära på all utveckling och allt tänkande. T ex att det är först idag vi har kunskapen att lösa miljöproblemen vi står inför.
Han delar in all utveckling i fyra “kvadranter”, “interior-individual”, “interior-communal”, “exterior-individual” och “exterior-communal” och menar att ingen utveckling kan ske om den inte sker i alla fyra kvadranter. Det är rolig läsning då han föresatt sig att skapa den ultimata teorin och därför plöjt igenom all slags historia, vetenskap, vetenskapsteori, filosofi och religion. Han är rolig och klok och blir inte för buddhistisk förrän en bra bit efter 300 sidor in i boken.
Kort sagt: WOW vad mycket intelligent respons på kort tid. TACK! Exakt just nu har jag inte tid att spinna vidare här, utan tänkte posta ett förskrivet mumininlägg, sen sova, sen åka till Götet.
Jakob: jag håller inte helt med om att “Path dependance vilar ju främst på inlärningen som investering”. Till viss del beror detta naturligtvis på vilken tolkning av begreppet man väljer. Ser man t.ex. på Internet lär det dock finnas starka stigberoenden i den tekniska utvecklingen som inte enbart handlar om inlärning. Det är ofta helt enkelt en större investering att införa nya tekniska lösningar i stor skala än att göra smärre förbättringar på de system som redan har byggts upp. Inlärning är en del av detta, men inte alltid den största.
Instämmer däremot helt i att identifierandet av formativa moment är en av det mest intressanta möjligheterna i det här angreppssättet.
Tack Rasmus. Alltid trevligt att höra att ens texter läses med intresse.
Tobias: Inlärning är kanske ett olyckligt ord ibland, men investeringen i en viss väg är väl ändå det centrala, och därför, så som jag förstår det, så används begreppet “inlärning” som ett allomfattande begrepp. I brist på bättre ord om man så vill. I andra fall än Internet kan kanske inlärning vara ett lämpligt begrepp inom Path dependance.
[...] behöver fundera kring den sortens stigberoende, på hur vi kan tänka kring såna maktförhållanden. Det ser för närvarande omöjligt ut för [...]
[...] virtualiseras allt mer medan klienterna blir mer personliga och fattigare. Tydligt exempel på stigberoende där andra val kunde ha lett till en helt annan utveckling, men där vi har tagit oss in på en [...]
[...] som tar på allvar de faktiska associationer som görs – där kommunikationsprotokoll, bakterier, val av implementeringar som sedan ”fryser” system till att endast tillåta vissa funktioner – så handlar det om så mycket mer än bara [...]
Kommentera