Verbet “att trolla” kan numera beteckna två fundamentalt olika aktiviteter: trolleri och trollande. Trolleriet utförs av allehanda trollkarlar och trollkvinnor, medan trollandet utförs av troll – numera inte så ofta skogstroll eller bergatroll, utan snarare som nättroll. Huruvida trollandet främst bör skyllas på trollen, eller på den ekologi som får latenta troll att flockas för trollande, blir en fråga för ett kommande inlägg. Först måste vi rekapitulera ett intressant bestiarium som i somras formulerades i bloggutkast av ett par brittiska akademiker.
K-punk var först ut med inlägget Fans, vampires, trolls, Masters, varpå Larval Subjects och Graham Harman har fyllt i och K-punk har vidareutvecklat diagnoserna. Här följer en sammanfattning av deras kollektiva arbete.
Trollet lever inte bara på internet, även om vissa av dess zoner – särskilt kommentarsfält, forum och vissa mailinglistor – är ideala ekologier. Observera dock att avfärdandet av hela kommunikationsformer (Facebook, Twitter, “bloggosfären” eller hela nätet) är den ultimata trollgesten. Trollet njuter av att ta ifrån andra deras leksaker – dess libido har beskrivits som präglat av en “banal sadism”. Vidare är trollet besatt av att visa att han minsann inte delar de övrigas entusiasm för något, vad det nu vara månde – trollet positionerar sig som motsatsen till ett fan. Trollet får andra att uppleva att de förslösar sin tid, men är själv först och främst inriktad på att förslösa andras tid genom att tvinga dem till meningslösa ordkrig i kommentarsfälten.
Troll kräver vittnen för att njuta av sitt trollande. Någon som formulerar aggressiv kritik i ett mail och skickar direkt till den som de kritiserar kan knappast kallas för troll. Trollet kräver bekräftelse på sin förmåga att förstöra nätverk genom att leda all dess energier i sin egen riktning. Några egna intellektuella projekt har de oftast inte, och om de har det så blir inget gjort där, eftersom trollandet upptar allt.
Kommentarsfälten är inte den enda ekologi som gynnar trollens trollande. Universiteten är en annan, skriver K-punk:
In many ways, the academic qua academic is the Troll par excellence. Postgraduate study has a propensity to breeds trolls; in the worst cases, the mode of nitpicking critique (and autocritique) required by academic training turns people into permanent trolls, trolls who troll themselves, who transform their inability to commit to any position into a virtue, a sign of their maturity (opposed, in their minds, to the allegedly infantile attachments of The Fan).
Grå vampyrer är lömskare – enligt vissa rentav farligare – än troll. Grå vampyrer är inte (öppet) aggressiva, utan tenderar i grunden att förhålla sig positivt till ämnet för de diskussioner som de deltar i. Alla gillar dem – men de är besatta av en djup och ihärdig sorg, som gör att de måste leva på andras entusiasm utan att själva kunna entusiasmera. Deras lilla njutning är att alltid få peka på en svaghet (och detta kan de, till skillnad från trollen, även uppnå utan annan publik än kritikens objekt).
Grey vampires tend to be somewhat passive. They pretend to follow along with your argument, but always come up with some niggling reservation at the last second.
Ofta lämpar sig det engelska ordet nitpicking (“looking for small or unimportant errors or faults, esp. in order to criticize unnecessarily”).
Känslan av bitter avsmak mot andras entusiasm finns både hos de grå vampyrerna och hos trollen, men bara trollen är förmögna att ge öppet uttryck för denna bitterhet. Grå vampyrer, å andra sidan, intar en föregivet neutral roll. Gråvampyren vill se sig som befriad från passioner, som “rösten från ingenstans”. (Det finns dock även andra typer av vampyrer, både ljusskimrande och nattsvarta, som har andra tekniker för att slurpa i sig andras livsblod. Dessa har dock ännu inte analyserats särskilt grundligt.)
Närvaron av (grå) vampyrer i en ekologi bereder grunden för trollen att börja trolla. Fast kom ihåg: Vampyren kan bara komma över din tröskel om den blir inbjuden. Troll bryr sig däremot sällan om inbjudningar, bara om att ha en publik.
That’s because trolls want the attention of the big Other, whereas grey vampires want to directly identify with the big Other – to become the voice of neutrality and authority, the voice from nowhere, which doesn’t make any refutable claims and therefore cannot be caught out.
Akademin är en intellektuell ekologi som är idealisk även för grå vampyrer. Frågan är om inte sociologi är vampyrvetenskapen par excellence. Vissa har hävdat att dekonstruktionen är en sjukdom som framför allt sprids av grå vampyrer. Det finns en slags tidstypisk “folkdekonstruktion”, utan akademiska pretentioner (men väl med en tendens till banal sadism), som är oerhört populär i kommentarsfält.
En tredje typ av odjur som har lagts till bestiariet är återfinns däremot nästan bara i de akademiska ekologierna, särskilt inom ämnet filosofi. Minotauren vill (tydligen) stanna i sin labyrint av texter – och få andra att stanna där. Enligt Minotauren finns det inga skilda uppfattningar utan endast missförstånd. Varje skillnad ska omtolkas till en felläsning. Således garanterar minotauren allt filosoferande upphör i dess labyrint, till förmån för ett ändlöst grävande i filosofins historia.
Minotauren måste operera med dubbla standarder: en för labyrintens härskare, en annan för de stackare som lurats in i den.
Thus, for example, the Minotaur that defends Kant’s Labyrinth sees no contradiction in the fact that Kant reduces Hume’s position to a brief few sentences without a detailed engagement with the Treatise and the Enquiry, while demanding a nuanced and careful analysis of Kant’s entire body of work from anyone who protests.
Troll, vampyr, minotaur… Diagnoserna kan även ställas på filosofer. Någon har antytt att kanske Slavoj Zizek har tendenser till trollande, men andra har avvisat detta: Slavoj Zizeks sarkasmer och hans hån har taktiska skäl. Han har ett projekt, vilket trollet saknar.
Samma sak har sagts om Sokrates. Det råder inget tvivel om att det finns trolliga aspekter i Sokrates, så som han beskrivs av Platon. Frågan är väl bara om Sokrates projekt – att ställa livet i kunskapens tjänst – äger en egen suveränitet, eller om vi låter namnet Sokrates beteckna själva den reaktiva impulsen att sätta kunskap mot entusiasm.
It’s true that there are a few dialogues where Socrates is a bit of a troll. However, unlike trolls, Socrates is not tearing people down for the sake of tearing them down. Socrates has a theory, a “project”.
In short, Socrates’s constant cut-downs of his interlocutors are made in the name of a positive thesis: that only love of wisdom is possible, not wisdom.
Åter till internet. Följande formulering från K-punk är lika knasig som kraftfull:
The dominant modes of subjectivity at the end of history/web 2.0 are those of the Troll and the Grey Vampire, the two faces of the Last Man.
(Smaka extra noga på referenserna till Hegel respektive Nietzsche.)
Vad är då det etiska alternativet till att agera som ett troll eller som en grå vampyr (eller som en minotaur)? Vi kan sträva efter att utveckla alternativ (eller snarare komplement) till den generellt överskattade metod som kallas “kritiskt tänkande“. Någon föreslår ett “hyperboliskt tänkande” med plats för affekter. Någon annan uttrycker det som att man måste våga vara ett fan. Att älska för sina passioner i stället för att hata andras. Att ställa kunskapen i livets tjänst i stället för tvärtom.
Observera att detta inte handlar om något kristet kärleksbudskap eller en idealt inlyssnande kommunikation á la Habermas. Snarare handlar det om att låta även sveket och hatet ha sin plats, men i en intellektuell ekologi där inte trollande och vampyrism tillåts tränga ut artrikedomen. Och sveket förutsätter lojalitet, för att kunna hata måste man kunna älska. Därav förslaget att låta fan-figuren stå som positiv motpol.
Själva tanken på en ensam heroisk hjälte som slåss med nät-troll är dock absurd. Alternativet till trollande är (menar vissa) själva nätverket, det som trollet och varmpyrerna försöker suga ut på energi.
Bestiariumet som refererats ovan är mycket fascinerande men måste läsas mytologiskt, det vill säga inte som en beskrivning av enskilda individer, utan av arketyper. Alla medtrollar vi, ibland och i någon mån. Ja, huruvida en person “är” ett troll eller inte går knappast att diskutera utan att själv bli ett. Således påstod jag nyligen i ett överhettat kommentarsfält:
trollande är en emergent egenskap ur nätdiskussioner, som strikt talat inte har en enda skyldig, även om vissa oftast är mer drivande. Trollandet skapar troll, i högre grad än vad troll skapar trollande.
Vi återkommer strax till ämnet. Tills dess måste alla lyssna på Gorgoroth-klassikern Bergtrollets hevn:
31 kommentarer ↓
Jag tycker att du skjuter förbi målet, redan i första meningen. Den främsta betydelsen för många är snarare en mera avancerad form av att ro drag, för att fånga gös, gädda m.fl. rackare
har vi metatrollande redan i första kommentar nu?
TROOOLLING!!111
Jess: Har du inget vettigt att komma med kan du lika gärna hålla käften
*testar trollkatalysatorer*
Får mig osökt att tänka på den smått postsatiriska gruppen Finntrolls låt “Trollhammaren”.
http://www.youtube.com/watch?v=yGywo81G6lk
“Han är inte en människa.
Inte bräcklig och svag som dig.
Du ska vara maktlös.
Inga ögon ser din änd.”
För övrigt så måste jag nog bekänna mig till skaran “De grå vampyrerna”, om jag förstårr din definition rätt. För att citera mig själv i slutskedet av en diskussion på facebook: “Är man tillräckligt flexibel så kan man aldrig förlora en debatt.”
För att ge mig på lite nitpicking, så är varelsen inuti labyrinten på din bild en kentaur och inte en minotaur.
Troll är ju, som det antyds i texten, tämligen lätta att känna igen, jämfört med Grå Vampyrer. Men jag tror jag kan föreslå en gemensam definition:
Troll och Grå Vampyrer kritiserar utan att komma med bättre alternativ.
Jag talar inte om destruktiv/konstruktiv kritik här; den Grå Vampyrens kritik kan såvitt jag förstår vara mycket konstruktiv. Dock förblir dess fokus att peka ut svagheter. Man formulerar sig “…men har du inte missat…” istället för “…har du tänkt på att istället…”.
Många kommer säkert motsätta sig min definition, så jag vill fråga på en gång: Hur tar man sig genom det akademiska livet utan att vara en Grå Vampyr? Hela peer-review-systemet går ju ut på att hitta svagheter i sina kollegors arbete och därmed hjälpa till att förbättra dem?
(Även om vi givetvis, mänskliga som vi är, känner viss belåtenhet i att påpeka varandras brister.)
Intressant med Gorgoroth-videon i detta sammanhang. Till skillnad från trollets nihilism(? eller åtminstone oförmåga till positiv tro på något) framstår ju grabbarna i Gorgoroth som helylle: så mycket är investerat i kristen mytologi. Och all parafernalia och hela scenbygget, det får väl ändå tolkas som något konstruktivt (även om bandet vill få det att se destruktivt ut på ytan)?
“Black Mass” kallas konserten i kommentarsfältet på youtube. Det är väl tro om något?
jag skulle vilja påstå att resonemanget passar bra i förhållandet hacker-dataingenjör.
där ingenjören arbetar som en grå vampyr med sitt eviga härledande och abstraherande arbetar hackern passionerad, efter sina egna regler med en tydlig fan-kultur (med stor respekt till Stallman, Hoffstader etc)… Många av de brilljanta hackarna tycks droppa ur skolan för att haxa fritt utanför instutitionerna och slippa de gråa vampyrernas eviga uppgift att bombardera passionen med tristess
Mycket smakfullt att såväl Scientist som Gorgoroth fick göra en cameo i artikeln!
Är man besvärad kan följande mening vara bra att hålla i minnet: Man kan inte ha sista ordet på internet.
I saken måste även flockmentalitet och Platons grottliknelse vägas in. Trollet kan mycket väl vara den lille pojken som säger att kjejsaren är naken, grabben tenderar dock att bli tjatig om flocken är tillräckligt mentalt låst i sin doktrin att de helt enkelt vägrar.
En tänkvärd mening jag läste i någon blogg: På medeltiden så skrattade alla hjärtligt om gycklaren sade att jorden var rund, men om någon tillräckligt trovärdig sade det samma så riskerade han att dödas.
Jag tror att trollet ofta kan skapas ur frustration när någon blir ignorerad, grabben tenderar att bli tjatig när han ignoreras. Att bli sedd i flocken, bli bekräftad är något djupt mänskligt. Fast det är ju klart, det finns olika sortes troll. Vissa är bara ute efter att provocera och blir jättelyckliga när de lyckas. På min arbetsplats har jag en medarbetare som är sällsynt pratsjuk och ofta tar rollen som “motvallskärring”, ofta mycket utstuderat bara i syfte att få igång en diskussion i fikarummet. Ibland när han lyckats få igång sällskapet lämnar han dem med ett leende när de andra närmast hamnat hamnat i gräl med varandra. Han har såvitt jag vet aldrig benämts som ett troll, men skulle han visa samma beteende på nätet skulle han nog få den stämpeln tämligen omgående. Beteendet som sådant har nog inte så mycket med nätet att göra, benämningen troll är dock tveklöst sprungen ur nätet.
Jag känner mig lite träffad eftersom jag har en benägenhet till nitpicking som jag antar kan göra mig, åtminstone för en utomstående betraktare, omöjlig att särskilja från en grå vampyr. Kanske är det sådana som jag som är de grå vampyrerna, men i så fall är vampyrens psykologi missförstådd så som du beskriver den.
Min nitpickingdrift är inte ett uttryck för avsmak för entusiasm (viss avund, möjligen), eller avsedd som någon avgörande kritik. Jag blir ofta förbluffad över hur allvarligt skribenter tycks anta att jag tar mina egna små anärkningar. Snarare handlar det för mig om irritation över små villfarelser i en argumentation som annars skulle vara perfekt. Jag kritiserar därmed nästan uteslutande skribenter som jag upplever står på samma sida som jag i frågor jag intresserar mig för, medan jag rycker på axlarna åt fiendens idiotier.
Min första reaktion var också att anmärka på etymologin, att troll ju kommer sig av engelskans trolling, men egentligen spelar det ingen roll, för alla som inte varit nördar från internets barndom tror att det handlar om troll – och det funkar ju. Och den tolkningen gjorde det helt säkert roligare att både fundera och skriva kring.
Angående grå vampyrer antar jag att man bara borde utgå ifrån att dom bara vill vårt bästa. På så sätt undviker man att bli provocerad.
Väntar spänt på del 2 i varje fall. Var kommer vätten in i bilden? En missnöjd varelse som håller fast vid något som inte gör honom lyckligare (guldskatten) och aggressivt försvarar sig mot människor som närmar sig förbjudet område.
[...] 21, 2009 I can’t read Swedish, but here is A SWEDISH WEBSITE taking on the bestiary of trolls, troll masters, and grey vampires. Posted by doctorzamalek [...]
Känner igen mig i ctails kommentar, kommer ihåg att jag själv för länge sedan blev kallad evig pessimist eller dylikt av Rasmus efter en kritisk kommentar och att jag då var tvungen att förklara att jag håller med honom om det mesta (i princip allt utom just det jag påpekade).
Efter en text dyker en massa tankar upp i huvudet och om jag får för mig att kommentera så är det den mest obstinata och kritiska tanken som jag ger utlopp för. Detta ter sig ganska naturligt för mig då man på detta sätt utsätter det kommenterade resonemanget eller åsikten för ett slags “stresstest” och, förhoppningsvis, leder frågan framåt. Jag inbillar mig att detta till synes “blodsugande” förhållningssätt snarare göder skribentens entusiasm i frågan än tömmer den.
Men (och det är rätt typiskt mig att ha en positiv kommentar i slutet) problemet med troll och andra de facto blodsugare i nätkonversationer och andra ekologier bör absolut undersökas mer och närmare. Bra inlägg, keep em coming!
“På medeltiden så skrattade alla hjärtligt om gycklaren sade att jorden var rund, men om någon tillräckligt trovärdig sade det samma så riskerade han att dödas.”
FEL! Du blandar samman geocentrisk världsbild med platt – jords – uppfattningen, som alltså INTE var kristen dogm på medeltiden.
Jag har alltid trott att ett “troll” är någon som agerar under alias och framför falska åsikter för att exempelvis genera politiska motståndare (Högerextremister som kallar sig “Mohammed” och hotar med Jihad, afaiter som kallar sig “Patriot 82″ och skriver om svenskhet utan att kunna stava) men det är alltså bara en som muckar gräl i största allmänhet? Dvs en sådan som mig?
Några ord till mitt försvar i så fall: grälet är ett medel, inte ett mål. Målet är istället att få den aktuella tråden att “spåra ur”, alltså utsträcka sig till fler ämnen än bloggpostens, och därmed utvecklas till en slags diskussionernas frijazz. Idealet är gamla Benno Topics, där inlägg om tråkig indiepop i regel “spårade ur” och blev intressanta inom max tio inlägg. Fienden är torra moderatorer som hotar den som inte håller sig till ämnet med avstägning. För allvarligt talat, vad ska vi med internet till om det bara blir en elektroversion av gammelmedias debattforum? Finns det något bättre än en tråd på 78 inlägg som börjat med indiepop och slutar med Förintelsen?
Trollen är nätets svarta mylla som får det att frodas och växa vilt. Lite tacksamhet skulle vara på sin plats.
När diskussioner involverar företag och produkter så är det företagens marknadsföringsavdelnings mål att skapa höga förväntningar(hype) vilket ibland leder till att ett fan blir en grå vampyr på grund av besvikelsen när väl produkten släpps. I en diskussion om produkter skulle PR-folk kunna sättas som en motsatts till Troll.
“Jag inbillar mig att detta till synes “blodsugande” förhållningssätt snarare göder skribentens entusiasm i frågan än tömmer den.”
Troligen lika “gödande” som det visade sig vara att tappa blod ur människor för hälsans skull förr i tiden.
[...] Kanske liknande Trolltyg, del 1: Bestiarium [...]
Klassisk trollning.
https://www.flashback.info/showthread.php?t=4166
[...] Trolltyg, del 1: Bestiarium [...]
[...] Trolltyg, del 1: Bestiarium [...]
[...] Kanske liknande Trolltyg, del 1: Bestiarium [...]
[...] roliga (för mig) är att detta är det första riktiga trollande jag sett sedan jag lästa Copyriots bestiarium. Följaktligen sitter jag och funderar på hur det kommer sig att så mycket Serious Business (som [...]
[...] Ingestad är bloggare och poet, och förmodligen ett s.k troll. Eller är han det? Bedöm själva. Redan 2006 började han sitt liv på internet, då han [...]
[...] Kanske liknande Trolltyg, del 1: Bestiarium [...]
[...] sin kontext, utan de olika privilegier som ger dem dessa möjligheter. Kön är inget som kan trollas bort genom [...]
[...] er nok det mest kendte eksempel på internettets bæster, hvortil de grå vampyrer og minotaurerne også hører. Troldets mest elskede økologier er [...]
Kommentera