Svartmetall är teatralt – som fan, kan tilläggas. Med eller utan kroppsmålning. Alla vet om detta och alla har skrattat gott åt det – utom det fåtal som har skrattat ont, det vill säga.
Några hundra tusen har exempelvis skrattat åt en video på YouTube med rubriken “Teh Funneh Immortal”. Den är en simpel remix på den dråpliga videon till låten “The Call of the Wintermoon” av Immortal fast med lite annan musik, även om det kan bli roande nog som .gif-animation utan musik:
Immortal kommer från Bergen, liksom ökända Varg Vikernes (som just släppts ur fängelset), liksom det främsta av alla Norges svartmetallband: Gorgoroth. Från Bergen kommer även teatergruppen Baktruppen, som inte har några särskilda kopplingar till svartmetall, men som uppnått viss kultstatus (särskilt i Tyskland) för att de jobbar “ambient” och samtidigt har satt pinsamheten i system. En av deras föreställningar inleddes med att ta sömnpiller på scenen och avslutades med att skådespelarna somnade. En sak som är säker är att en videokamera knappast kan fånga sådan teater.
Copyriot har tidigare refererat teaterteoretiker som är inne på att Baktruppen visserligen gör dåliga föreställningar äger en konceptuell storhet, helt enkelt för att de ger upphov till berättelser. Frågan som väcks – går det att rättfärdiga en teater som gör sig bäst som rykte? – är inte helt utan paralleller till frågor som har väckts av norsk svartmetall.
Svartmetallens teatralitet blir inte uttömd genom smått pinsamma videos. Men den hotas att ersättas med en annan teatralitet. Vi var några stycken i söndags som tillbringade några timmar med YouTube och snabbt kom fram till att dramatik inte hör hemma i musikvideos till svartmetall. Varje försök att berätta en historia tenderar att landa i någonting mycket ostigt, som säkert kan gå hem bland den breda massan av metalfans, men som har föga att göra med svartmetallens essens.
Ja, blotta bruket av musikvideo som medium blir i dessa sammanhang tveksamt. För att återgå till det främsta bandet inom norsk svartmetall – Gorgoroth alltså – kan det noteras att de knappt har gjort några musikvideos.
Hittar faktiskt bara ett undantag, från 2007 – antagligen bandets mest dekadenta period, präglad av en varumärkestvist. Så vi glömmer den där musikvideon. Undviker att kolla på den för att inte förstöra alla andra storartade YouTube-upplevelser av Gorgoroth.
Förkastandet av musikvideos har ingenting att göra med att sätta “musiken” i centrum. Snarare handlar det om att ge större spelrum för dokumentär video och fotografi, som saknar en officiell synkronicering med musiken och därför upprätthåller mystiken (eller auran, om man så vill).
Stillbilder och videoupptagnignar från konserter har sin plats, men ännu viktigare är de journalistiska skildringarna. Särskilt den beryktade dokumentären True Norwegian Black Metal, där ett filmteamet tvingas följa med förre Gorgoroth-sångaren Gaahl till en extremt enslig stuga på en fjälltopp samt fångar en ytterst märklig tystnad.
Därefter kollas lämpligen på videon där Gaahl talar om sin homosexualitet samt Carl-Michael Edenborgs bildbevis från när de umgicks i Oslo nyligen. Alltsammans bidrar till att göra Gorgoroth-fenomenet oerhört teatralt, men inte till ett drama i Aristoteles bemärkelse (en helhet med en början och ett slut). Svartmetallen rör sig däremot i trakter som ligger nära den “grymhetens teater” som Antonin Artaud drömde om att förverkliga.
Bruket av musikvideo som medium, däremot, tvingar fram en “dramatisering” som förtar kraften i svartmetallens specifika teatralitet. Musiken finns fortfarande på YouTube, men i stället ackompanjerad av en eller flera stillbilder, valda av fans, ofta i flera alternativa versioner till samma låt.
Immortal bröt mot detta när de lajvade runt i en skog, vilket resulterade i utdragna gapskratt. Det erinrar om Henri Bergsons teori om skrattet som en slags bestraffning av en praktik som “stelnat”. Skrattets funktion – oavsett om det är ett gott eller ett ont skratt – är således att återupprätta rörligheten. Georges Bataille skulle i sin tur skratta åt Bergson, ett skratt som ekar av en kusligare tomhet. Anonyme bloggaren Surreal Documents tar ofta just Bataille som utgångspunkt i sina detaljerade, litterära och filosofiska irrvandringar i den norska svartmetallens landskap (särskilt händelserna i början av 1990-talet).
Rebirth of Gorgoroth, vrålar-väser Pest som återvänt till Gorgoroth där han alltså ersatt Gaahl. Nya albumet heter inget mindre än “Quantos Possunt ad Satanitatem Trahunt” och kulminerar i en bombastisk hyllning till Satan–Prometheus.
Albumet “släpps” om exakt en vecka, vad ett sådant ord nu betyder för den prometheiskt sinnade – det finns ju att tillgå i torrentsvärmar och som spellista på YouTube.
Bara stillbilder, ingen störande musikvideo. Frågan är hur det ser ut efter “släppet”. Vi kan i värsta fall få ett prov på hur mycket videodramatisering kan förstöra. Det blir ett intressant prov på var nya Gorgoroth befinner sig i relation till sin skivindustri. Efter att ha lyssnat igenom albumet några gånger (samt bläddrat en stund i Hatets sånger) ligger det förstås nära till hans att uttrycka saken i mytologiska termer: Satan kontra Mammon!
26 kommentarer ↓
Man bör också komma ihåg att Call of the Wintermoon är ifrån första skivan som kom 92 och att dom var väldigt väldigt unga då. I övrigt gjordes bara två till videos och då till den tredje plattan. Sen lärde dom sig att det kanske var bäst att låta bli ändå….
fast jag tycker att Cal of the wintermoon har fått oförtjänt mycket dålig kritik…det är ju en bra låt.
“För att återgå till det främsta bandet inom norsk svartmetall – Gorgoroth alltså…”
Vad menar du med det främsta?, utveckla!
Det finns många andra band som är bra/kända/ökända bl.a. nämner du Immortal, sen har vi en del till att jämföra med, Dimmu Borgir, Satyricon, Enslaved, Mayhem, Emperor & Windir och några fler som jag själv inte har koll på, då jag mest håller mig till andra “metalgenres”.
Gurra G: Tack för klargörandet!
Ilyena: Jag menar att jag (och mina vänner) håller Gorgoroth främst bland all svartmetall, åtminstone just nu. Andra tycker förstås annorlunda men jag är tveksam om diskussioner kan uppnå någonting vettigt.
Därmed inte sagt att övrig svartmetall skulle vara dålig.
Quantos possunt etc. var värt en googling. Den helt osannolika titeln anspelar tydligen på en passage ur Adam från Bremen, Gesta Hammaburgensis Ecclesiae Pontificum (“Hamburgkyrkans prästers bedrifter”):
Inter Nortmannos tamen et Sueones propter novellam plantationem christianitatis adhuc nulli episcopatus certo sunt limite designati, sed unusquisque episcoporum a rege vel populo assumptus, communiter edificant ecclesiam, et circueuntes regionem, quantos possunt ad christianitatem trahunt, eosque gubernant sine invidia, quandiu vivunt.
Det blir väl ungefär:
Då bland norrmännen och svenskarna på grund av kristendomens nyliga införande ännu inga biskopsdömen fanns definierade enligt bestämda gränser, utan varje biskop utsågs av kungen eller folket, byggde de [dvs de tyska missionärerna] kyrkan gemensamt, och de gick runt i trakten och /omvände så många de kunde till kristendomen/, och skötte om dessa utan illvilja, så länge de levde.
Ah, så Gorgoroth uppmanar oss att gå runt i trakterna och omvända så många vi kan till Satan och ta hand om varandra utan illvilja? Fair enough. :)
w&&W
@rasmus
Gott, gillar inte när saker känns som de blir definierade som främsta/bästa. Men Queen är bäst… ;)
I Call of the Wintermoon kan man dra en intressant jämförelse med videon Dansa Dansa av Ingemar Nordströms Orkester. Båda har försökt sig på knepet att låta sina bandmedlemmar titta fram bakom träd så som i filmen A Hard Days Night!
Ett knep som funkar bättre om musikanterna i fråga råkar heta John, Paul, George och Ringo..
och inte Abbath Doom Occulta t.ex
Dansa Dansa:
http://www.youtube.com/watch?v=YEhTGkoIl60
Jag tycker det är ett stort skämt alltihopa. Har aldrig satt mig in i denna obskyra genre. Men så läster jag om den nyutsläppte mördarn. Googla namnet och stötte på en superfestlig text där han hyllas som geni.
http://www.metalrecensioner.com/band/burzum.html
Detta var det absolut roligaste stycket:
“Boken ‘Lords of Chaos’ beskriver hur norska tidningar älskade Vargs alter ego, den mordiske satanisten med det smått perversa namnet Greve Grishnackh. Han blev ‘Greven’ med hela det norska folket, och idag känner de flesta norrmän till hans namn. Det finns t.o.m. typiska, norska greven-vitsar som för övrigt är fullkomligt humorlösa: ‘Vet du varför greven bara äter fullkornsbröd? Han vill bara äta hel-vete.’ Det man skräms av vill man gärna skämta bort, därav grevenvitsarna och de lustiga rubrikerna vi fick ta del av i ‘Lords of Chaos’.”
:)
Peter :Obskyr vet jag inte.
Det är norges största kulturexport.
Musikaliskt ÄR Vikernes ett Geni. Lyssna på Filosofem. I övrigt kan man diskutera hans status i kultureliten…
Den finns ju ett exempel på en black metal-video som funkat (nåja). Burzums “Dunkelheit” – http://www.youtube.com/watch?v=9Bm-kdLwBVc . Från en av dom bästa blackmetal-skivorna “Filosofem”.
Nå, själv ger jag inte mycket för Varg Vikernes.
Gorgoroth (och många andra band) står för någonting väldigt annorlunda, såväl musikaliskt som filosofiskt.
Läste förresten just igenom Lords of chaos – det är en fascinerande bok, fast kontroversiellt upplagd eftersom folk i hög grad får prata till punkt helt okommenterat, och de som får prata företräder i hög grad den nazistiska minoriteten inom svartmetallscenen (Varg Vikernes, tyska Absurd, etc). Vissa har uppfattat det som att författaren Michael Moynihan rentav velat uppmuntra den av Varg Vikernes initierade tendensen att frångå satanismen till förmån för en nationalsocialistisk nyhedendom.
Huvudsakligen handlar boken om den “inre cirkeln” under tidigt 1990-tal (Burzum, Mayhem och ett par band till), som även avhandlas grundligt på den ovan länkade bloggen Documents – och visst är det intressant. Ett par framstående och långlivade svartmetallband som däremot inte alls figurerar i boken är Gorgoroth och Satyricon.
Hmm, du menar att the theme for Benny Hill Show skapades av ett band som uppstod, 1989, efter att Benny Hill Show las ner, 1989?
Kan du utveckla den sanningen.
Vill man så finns det vansinnigt komiska texter av Varg Vikernes under hans tid i..hmm..kan det hetat Hednisk Front? Vågar inte googla då jag sitter på jobbet. Men vi snackar politiska saker. Inte särskilt nazistiskt eller så men jäkligt mycket återgång till feodalsamhället där kvinnor enbart ska föda barn. Men det udda är science fiction-inslagen. Miljöfarligt avfall ska skickas ut i rymden, och vi ska så snart som möjligt plundra månen på viktiga mineraler och metaller.
ST: Vem pratar du till, yrboll? Själv vet jag inte ens vad Benny Hill Show är – jag föredrar svartmetall framför television.
Peter N: Norsk Hednisk Front tror jag han kallade sin grupp, och sen fanns väl även Svensk Hednisk Front som helt klart hörde till den nationalsocialistiska miljön. Varg Vikernes har åtminstone under ganska många år själv kallat sig nationalsocialist. Om han gör det nu, sen han kom ut från fängelset, är oklart. Men han ser ut som en pundarhippie.
Han menade nog att den första länken (http://www.youtube.com/watch?v=ehnRt3LaLUc) The Funneh Imortal har ett pålagt soundtrack från prutthumoristen Benny Hills “klassiska” humorshow.
Såvitt jag förstår var Benny Hill en satirshow i UK, musiken i teh funny Immortal var typ introt eller nått liknande. Har använts i en hel del Youtube-vids(streams?)
Jo, jag förstod ju så mycket som att den där struttiga melodin var signaturmelodi för ett program som hette så. Men ST dillar om att någon (jag?) skulle ha påstått att Immortal gjort den melodin. Eeh.
Det här också en fantastisk video, av svenska enmansbandet Arckanum: http://www.youtube.com/watch?v=FWr1NM-KNv4
Arckanum har ju dock blivit mer seriösa på senaste plattan och gått över till den antikosmiska/kaosgnostiska 218-strömningen. Fast man åkallar Loke, Fenrisulven m.fl. gamla hjältar så det är väl en fråga om tycke och smak även i det avseendet kanske.
Steve: 218-strömningen var en nyhet för mig, intressant.
Det kaosgnostiska inslaget har väl vart närvarande inom den svenska blackmetalscenen ganska länge? Först vagt med dragon rouge-flirtarna på 90-talet och sedan hela MLO-soppan för 7-8 år sedan som sedan kulminerade i Dissections sista platta och Jons självmord.
Många gånger har det mest varit ett misch-masch av olika inslag. MLO hade t.ex. en voodoosektion på sin hemsida.
Rasmus: Rörelsen består i princip av organisationen Temple of the black light (tidigare MLO, som redan nämnts) och som en eventuell förlängning de icke-medlemmar som bekänner sig till deras läror.
För mer information: http://www.templeoftheblacklight.net
[...] Varför svartmetall inte funkar på musikvideo [...]
Satyricons “Fuel for hatred” då?
http://www.youtube.com/watch?v=7ypdk4yDOhA
Regissören ska ju vara erkänd i musikvideosammanhang: Jonas Åkerlund. Då får det ju inte bli pinsamt, tycker man.
Jag tycker att den funkar, men den liknar vanlig live-setting med effekter mer än något annat så det går kanske inte att jämföra med en mer pose/skådespeleri-driven video.
Med tanke på att spelstilen påminner starkt om stråkmusik så kan man enkelt konstatera att det inte är ett dugg konstigt att svartmetall är teateralt. Det är ju i princip den moderna motsvarigheten till just klassisk musik! även sångstilen påminner otroligt starkt om opera, fastän det är odjuret och inte skönheten som talar.
Det blir alltså inte förvånande att det blir svårt att göra musikvideos till musiken, precis som det är svårt att göra musikvideo till gammaldags opera. Tempot som hålls gör det ännu svårare att få fram en bildlig handling. Den musikaliska upplevelsen är alldeles för intensiv för att hjärnan ska hinna uppfatta såväl ljud och ljus och därutöver binda samman dem till handling blir dödsdömt.
[...] Varför svartmetall inte funkar på musikvideo [...]
Kommentera