Pappersprogrammet [pdf] till Internetdagarna är inte helt aktuellt – Juliagruppens medverkan hann exempelvis inte in till tryck. Däremot återfinns där en blänkare signerad Nicklas Lundblad med ett stycke värt att citera:
Förut handlade debatten kring personlig integritet om att skydda den personliga sfären. Nu gäller det rätten att producera sin egen integritet. Nietzsche sa en gång att ett sätt att gömma sig är att tala mycket om sig själv.
Många unga har fattat det här och har vad jag kallar en hög Nietzsche-faktor. Integritet handlar inte om att vara osynlig på nätet. Det handlar om att du själv väljer vilka masker du vill hålla fram och vilka delar av dig själv du vill visa.
Mask, maskerad, maskering – orden återkommer genom hela Nietzsches författarskap, åtminstone från Om sanning och lögn i utommoralisk mening (1873). Där hittar vi även ordet mask, syftande på de benlösa larver och blötdjur som kännetecknas av ett slingrande rörelsemönster. Tyska originaltexten rymmer ingen sådan homonymi: där skrivs det om Mask respektive Wurm.
Det finns passager i Nietzsches skrifter där den svenska översättningens homonymi mellan mask och mask kan bjuda in till produktiva missförstånd. Som följande mening ur Zarathustra (här i Wilhelm Peterson-Bergers gamla översättning – hittar inte Nikanor Teratologens utmärkta nyöversättning i bokhyllan just nu – följt av originalet):
Stora förbindelser göra icke tacksam utan hämndgirig; och om den lilla välgärningen icke blir förgäten blir det en frätande mask därav.
Grosse Verbindlichkeiten machen nicht dankbar, sondern rachsüchtig; und wenn die kleine Wohlthat nicht vergessen wird, so wird noch ein Nage-Wurm daraus.
Den frätande masken är alltså en översättning av “Nage-wurm”, ett ord som Nietzsche även använder i Till moralens genealogi – men där har Peter Handberg översatt till “samvetsagg”.
Nietzsche låter kort sagt masker beteckna någonting livsbefrämjande, medan maskar står för någonting livsfientligt (trots att den nedbrytning som de åstadkommer lär betraktas helt annorlunda av ekologer). Ursäkta de lingvistiska utvikningarna – inlägget var egentligen bara ägnat att citera Nicklas Lundblad.
5 kommentarer ↓
För att spinna vidare på de lingvistiska utvikningarna kan man kanske nämna att Wurm är ursprunget till svenskans “ormbunke” (ormbunken användes förr som maskmedel).
Ofta (alltid?) när du kopierar från PDF till din blogg blir åäö (u’\xe5\xe4\xf6′) till åäö (u’a\u030aa\u0308o\u0308′) Konstig PDF-läsare?
Resultatet blir alltså att ringen/prickarna hamnar bredvid a/o, åtminstone i Opera.
Nåja, nu tycker jag iofs inte att Nietzsche är ett bra exempel i sammanhanget, om än intressant (han är ju alltid intressant, vad man än tycker om honom :) ).
Själv skulle jag byta ut ordet mask mot ‘distans’ – eller möjligtvis ‘självdistans’. Eftersom internet tillhandahåller sådana effektiva kommunikationsmedel, så är självdistansen, och distansen och/eller ickedistansen till människor som jag bara kommunicerar med över internet viktig – jag vet ju inte vem jag kan lita på, och då blir det jag faktiskt vet om den personen viktigare än den är afk. Samtidigt kan vi ta ett steg från oss själva och se både utåt och innåt, på alla aspekter av oss själva. Detta leder till att vi lär känna oss själva bättre – om vi tillåter oss själva att göra den resan.
Oj, det var inte meningen att skriva så långt. :P
Inom sociologin är detta ett välkänt fenomen, den mest berömda avhandlingen i ämnet är Erving Goffmans “The Presentation of Self in Everyday Life” på svenska mycket passande översatt som “Jaget och maskerna”. Den används som kurslitteratur på grundkurser i sociologi, och är väl värd en skumning. Goffman bygger upp en hel teatermetaforik kring detta faktiskt.
Kommentera