Filmutredningen (SOU 2009:73) överlämnades i morse och Tobias Nielsén sammanfattar. Centrala grejen är att Filmavtalet skrotas om två år. Och “utan ett fungerande Filmavtal så faller grundmodellen för finansieringen av ny svensk filmkultur” – påstår i vart fall branschlobbyn Filmfolket. Filmpolitiken ska bli öppet statlig i stället för pseudostatlig. Höjd biografmoms ska håva in de pengar som idag går till Filmavtalet genom en särskild avgift.
Dagens Nyheter rapporterar också men verkar ha fått en detalj om bakfoten. Dagens filmavtal skänker drygt fem miljoner per år som “särskilt stöd till åtgärder mot olovlig hantering av film”. Dessa pengar går direkt till branschorganisationer (läs: “Filmfolket“) utan att ens redovisas av Filminstitutet. Pengarna har, enligt Filmutredningen, “använts bl.a. för informationskampanjer mot olovlig fildelning”.
Dagens Nyheter uppger att fem miljoner kronor även fortsättningsvis ska satsas på området, men vad som står i Filmutredningen är faktiskt att detta särskilda propagandastöd till ska avskaffas. Pengarna ska i stället gå till film(!), samtidigt som antipiratkampanjer ska bli “en integrerad del av Filminstitutets utåtriktade verksamhet”. En optimistisk bedömning av den reformen är att den, om inte annat, borde leda till en något högre transparens och en något bättre möjlighet att utkräva politiskt ansvar.
Ännu har inget hörts från Filmfolket eller Antipiratbyrån, men det lär muttras en del i deras korridorer. Gissningsvis mobiliserar de redan för att behålla sitt propagandabidrag. Sista ordet är ju inte sagt – Filmutredningen är bara en utredning.
4 kommentarer ↓
Tack för bevakning av frågor som denna. Uppskattas!
“..antipiratkampanjer ska bli “en integrerad del av Filminstitutets utåtriktade verksamhet”.”
De är ju tokiga bakåtsträvare.
Internet med fildelning och torrents är det effektivaste verktyget hittintils för att distribuera film till världen.
Förlåt, jag glömde att Filminstitutet inte då har något existensberättigande.
Hmm, det förklarar det hela….
Någon gång skulle jag verkligen vilja se statistik på exakt hur mycket “branschen” lagt ut i alla sina kampanjer, DRM, reklamfilmer, lobbying, etc. för att stoppa fildelning.
Kan slå vad om att det är ofantliga summor.
Frågan om transparens är ju alltid intressant vad gäller Svenska Filminstitutet eftersom de fortfarande är en stiftelse. Nu är jag ingen lagexpert, men jag tolkar det som att de inte lyder under offentlighetsprincipen, utan endast är skyldiga att lämna ut uppgifter till revisorer på t.ex. kommun- och landstingsnivå.
http://sfi.se/sv/om-svenska-filminstitutet
https://lagen.nu/1994:1220
Kommentera