På väg till dagens avhandlingsskrivande på KB passerar jag över Stureplan och tittar in en snabb sväng på Hedengrens bokhandel. Upptäcker till min glädje att de skyltar med Det postdigitala manifestet på ett bord strax nedanför trappan. Tittar på prislappen: 195 kronor. Dubbelt så mycket som det kostar att beställa boken från förlaget eller att köpa den på torsdag. Bra mycket mer än det 135 kronor som boken kostar på Adlibris (156 kronor på Bokia).
Och samtidigt: Bonnier-ägda Adlibris utnyttjar sin dominans för att utpressa mindre förlag. Bara att länka till dem tar emot.
Frågan aktualiserar gårdagens tweetväxling med Tobias Nielsén, som här rekonstrueras:
- Isobel: var ska man handla böcker om man är emot den kulturella likriktningen och hårda kommersialiseringen hos adlibris och akademibokhandeln?
- Tobias: Söderbokhandeln eller Hanssons i Gamla stan.
- Rasmus: Jag gillar visserligen fysiska bokhandlar, men skulle bli ruinerad om jag köpte alla böcker i dem.
- Isobel: jo, en ekonomisk fråga också, onekligen. jag lägger redan nära halva min inkomst på böcker
- Tobias: Kör kombo mellan bokinköp fysiskt och nätet. Kostar… men ftg-inköp OCH: inga inköp=ingen bokhandel kvar
- Tobias: Inser jag borde handla mer afk. För om inte bokälskare handlar i bokhandeln. VEM ska då göra det?
Vissa ser inget egenvärde i fysiska bokhandlar. Gott så – de rekommenderas då att hellre engagera sig i frågan om Adlibris marsch mot monopol bland näthandlarna. Andra av oss ser däremot att bokhandlar, liksom bibliotek, kan vara många saker och att det finns vissa värden i det tredimensionella arrangerandet av böcker i ett urbant rum, som omöjligen kan uppnås av digitala databaser. Såvida vi inte tycker att biblioteken räcker till, finns det då goda skäl att oroa sig för den onda cirkel som bokhandlarna befinner sig i. Nästan alla landets bokhandlar har reducerats till presentbutiker för pappersvaror, kokböcker och deckare. De få som vågar sig på annan litteratur tvingas hålla höga priser, vilket ytterligare driver oss bokläsare i famnen på Adlibris.
Tobias Nielsén antyder ett moraliskt ansvar att stödja de fysiska bokhandlarna, men jag är tveksam till en sådan lösning. Så här avslutades tweetväxlingen:
- Rasmus: Ett dilemma det där… Fysiska bokhandlar kan knappast leva på dåligt samvete allena. Ska de bli objekt för kulturpolitik?
- Tobias: “Marknadsplatser” föremål för kulturpolitik? Kanske om de också är något annat (vilket de måste bli i fallet bokhandlare).
Jag menar nu inte att driva ett kulturpolitiskt krav på subventionerade bokhandlar. Men om vi till varje pris vill behålla dem ter det sig nästan som den logiska utvägen. Tobias höjer på ögonbrynet inför att kulturpolitiken ska stödja “marknadsplatser”. Men vad annat är kulturproppens förslag om att subventionera “digital distribution av musik”? Som om “digital distribution” behövde stödjas! Då ter det sig, i jämförelse, klart mer befogat att stödja fysiska rum för distribution. Om det sedan ska vara bokhandlar i traditionell mening är en annan fråga.
Kulturpolitiskt subventionerade butiker är för övrigt knappast något nytt. På 1970-talet samarbetade exempelvis de skattefinansierade centrumbildningarna Författarcentrum, Konstnärscentrum och Musikcentrum i “Föreningen Centrumkiosker” i Stockholm. Kulturrådet sköt till pengar så att de kunde hyra kioskerna i tunnelbanestationerna Mälarhöjden, Gärdet och Zinkensdamm.
“Avsikten är att där bedriva information om och distribution av icke-kommersiell kultur, exempelvis sälja skivor och böcker, visa utställningar o.dyl”, rapporterade en av de aktiva, Ola Stockfelt (som numera är docent i musikvetenskap i Göteborg).
Detta var bara en sådan där grej som jag råkade snubbla på i min forskning på Riksarkivet. Hur det gick med kulturkioskerna i tunnelbanan har jag ingen aning om. Kanske rann det hela ut i sanden inom ett år. Eller vänta, här står lite grand om det kortlivade projektet.
Bättre modeller än Centrumkiosker kan säkert tänkas. Men ingenting säger att det skulle vara konstigare med kulturpolitiskt stöd till lokala kvalitetsbokhandlar än till “digital distribution”. Snarare tvärtom.
8 kommentarer ↓
Fast i ärlighetens namn tillkommer 28:- i frakt från ink.
Så boken är inte dubbelt så dyr hos hedengrens…
Då ska jag köpa med den från adlibris när jag beställer böcker därifrån nästa gång. Det är inte konstigt att adlibris ökar sina marknadsandelar när de har lägre priser på dem flesta titlarna, vilket är det viktigaste för en ehandel. Grundprobelemt med att det går trögt för bokhandlarna är att våra stora kedjor tillsammans med de stora förlagen bara bantar mer och mer och skapar en monokultur som det herer inom ekologin, vilket försvagar det kulturella ekosystemet.
Då blir jag föga förvånad om stormen gudrun kommer orsaka skada när den väl kommer och folk i allmänhet tröttnar på likriktade deckare och att ha dussintals olika kokböcker som de aldrig öppnat i sina bokhyllor.
Att stödja bokhandlar med skattepengar öppnar för väldigt många frågor om prioriteringar, vem som ska bestämma osv. Vilket du förstås håller med om (?) Men jag tycker nog också att det är att gå över ån efter vatten. Borde inte fysiska bibliotek fylla behovet av ett 3d-rum med böcker, och det bättre än alla tänkbara bokhandlar?
Kanske borde brukarinflytandet i biblioteken öka, inte bara i form av vad människor efterfrågar utan också i form av möjligheten att vara med och utforma sitt lokala bibliotek såväl fysiskt som tematiskt. När digitala böcker mer och mer fixar frågan om tillgång borde ju biblioteken kunna fokusera mindre på ren förvaring och tillhandahållande och mer på att skapa spännande “litteraturhändelser”. Kanske.
Det är ju inte bara priset som gör att man söker sig till nätet. En fysisk bokhandel kan ju aldrig konkurrera via utbud.
Utarmning av bokhandeln verkar som jag ser det mest beröra fysisk bokhandel. Jag brukade ofta snoka runt efter intressant skönlitteratur, men det har blivit så dåligt ställt på den fronten att mitt intresse i stort sett försvunnit.
Ulf Lindstrand, VD:n för Akademibokhandeln kläckte ur sig “Vi har inget utrymme för olönsamma butiker eller titlar”. En man som står vid sitt ord. Det enda dom har kvar är ju storsäljarna.
Samtidigt måste jag erkänna att jag personligen inte kan skönja någon större “kulturell likriktning” eller utarmning hos de stora onlinebutikerna. Snarare är det onlinebutikerna som har det stora utbudet vilket jag som konsument uppskattar. Det som finns i tryck kan man köpa.
Att de “utpressar” mindre bolag att hålla låga priser får mig osökt att tänka på de stackars mjölkbönderna. Mera bidrag! Stödköp!
Personligen uppskattar jag som konsument låga priser. Tänk om akademibokhandeln kunde sätta samma press på film och musikbranschen! Då kanske de inte hade “gått under” tack vare de onda piraterna!
Själv undrar jag om det verkliga problemet inte är att det svenska språket är för litet för att hålla seriös litteratur vid liv. Allt förvinner ur tryck, men detta är inte ett nytt fenomen som Ad libris kan lastas för.
Såväl svensk som översatt litteratur (som inte signerats Dan Browning eller Stephen King) trycks i en upplaga, säljs, dumpas på kommande bokrea och hörs sedan aldrig mera ifrån. Det är ett öde som drabbar även giganterna inom litteraturen.
När jag ville läsa Gabriel Garcia Marquez fann jag bara 2 av hans böcker som fanns att köpa i ny utgåva. Den ena av dem var en förkortad variant (nej tack). Men alla hans titlar finns på engelska.
I förlängning tror jag egentligen bara print on demand kan rädda “smala” böcker. Att skriva boken/översätta den blir en engångsinvestering. Sedan kan förlaget trycka och distribuera sin upplaga (om de tycker det är värt det) för att sedan om det inte blev någon storsäljare låta folk trycka exemplar när de vill läsa boken. Eller ännu bättre, författaren tar helt enkelt och klipper bort bokförlaget ur bilden.
lars: vad sägs om bibliotek med print-on-demand-butik? Vore topp.
@Att klippa bort bokförlaget ger, som jag tror Rasmus nämnde tidigare, inte alls lika många fördelar som nackdelar.
Min favoritbokhandel, Science Fictionbokhandeln i Gamla Stan, lyckas hålla ett ganska brett utbud samtidigt som de har bra priser, särskilt om man jämför vad Akademibokhandeln och dyl. har för prisnivå på sin utländska skönlitteratur. Kanske lösningen att bli mer nischad.
fan vad en saknar Edenborg
Kommentera