A-C Martéus på Expressens ledarblogg:
Reflektion 3: Vad är det som händer vid borden i Sverige, egentligen? I sin debattartikel om den hemska medie- och kultureliten klargjorde ju [Göran] Hägglund att all väsentlig klokskap och mänsklighet i utvecklas kring folks “köksbord“. Men i dagens debattartikel antyder han att människor “vid fikabordet på jobbet” är känslomässiga krymplingar som inte kan prata om psykisk sjukdom på rätt sätt.
Föreligger det en hittills outredd sociologisk skillnad mellan köksbord och fikabord?
Till bords! Striden står om köksbordet. KD (666 köksbord, 0 fikabord) mot FI (7 köksbord, 1 fikabord). Vilket bord skall segra? Styrbord? Babord?
Sociologin är otillräcklig för att reda ut bordens politik. Vi måste ta till Hegels dialektik för att nå fram till den ultimata syntesen mellan köksbord och fikabord.
Vissa har hävdat att frukostbordet skulle vara svaret, vilket dock varje god hegelian kan avfärda som en dålig oändlighet – för vad är frukostbordet annat än en funktion av köksbordet? Andra har framhållit bordtennisbordet som politikens ultimata arena, utan att inse att de gula fara som lurar i all ping-pong-politik.
Hegel var först och främst preussare och alla som har en grundläggande kännedom om tysk politik vet vilket bord som står i centrum: Stammtisch – ordagrant “stammisbordet” på svenska, men begreppet är inte helt lättöversatt, i sin förfinade dialektik. Stammtisch upphäver nämligen skillnaden mellan bordet (objekt) och de som sitter kring det (subjekt). För att översätta inledningen av tyska Wikipedia-sidan:
Ett Stammtisch är såväl en grupp bestående av ett flertal personer som regelmässigt sammanstrålar i en lokal, som själva det (vanligtvis större och ofta runda) bord kring vilken denna grupp församlar sig.
Samvaron kretsar kring öl, kortspel “och ofta även politiska eller filosofiska diskussioner”. Därav begreppet Stammtischpolitik som är fullkomligt centralt för Tysklands politiska kultur.
Stammtischpolitik är kort sagt oöversättbart. Att översätta till “armchair politics” (fåtöljpolitik) är oerhört missvisande – men sätter fingret på det faktum att själva sittandet i germansk politik (det svensk inriktas) är fullständigt underordnad det horisontella bordsplanet.
Copyriot skrev om Stammtischpolitik redan 2005, då såväl styrbords- som babordssidan i tysk politik krävde billigare öl. Inlägget avslutades med ett centralt citat ur Friedrich Nietzsches Till moralens genealogi, som även ska få avsluta detta inlägg eftersom det ställer den relevanta frågan om vad vi har på borden:
att all slags andlig svindel är framgångsrik i Tyskland idag, hänger samman med /…/ ödeläggelsen av den tyska anden, vars orsaker jag finner i en alltför ensidig kost bestående av tidningar, politik, öl och Wagners musik
7 kommentarer ↓
De sociala träffar inom wiki(pedia)-rörelsen som i Sverige kallas “wiki-fika”, heter på tyska Stammtisch. De fyller samma syfte, men några tyskar har reagerat på att ordet Stammtisch har unkna historiska kopplingar … jag vet inte exakt till vad, men kanske kannstöperi, superi, exkluderande kotterier. Den gamla borgerliga traditionen att ett gäng (manliga) kompisar har ett stambord en kväll i veckan på en restaurang är nog betydligt ovanligare i Sverige än i Tyskland. Däremot har vi gott om ord för (den kvinnliga) traditionen med kafferep. Det var jag som våren 2005 myntade den svenska termen wiki-fika innan jag kände till vad detta hette på andra språk.
http://sv.wikipedia.org/wiki/WP:WT
Stammtisch är utan tvivel starkt associerat till mansseparatistisk gemenskap. Intressant skillnad mot kafferep!
Jag är inte säker på att sittandet är underordnat själva bordsplanet. Min erfarenhet är att sittandet är något av ett kulturellt särdrag för tyskar.
Det gäller inte bara vid Stammtisch; jag har t ex försökt förklara för tyskar på besök i Göteborg att man inte kan gå till nästa ställe bara för att det inte finns några lediga bord och/eller stolar på Klara, för just där var ståendet i det krökta rummet en central ingrediens i alla fantastiska kvällar, för att göra en hobby-Wenzeresk analys: att sitta låser en till de personer man har närmast sig, medan ståendet öppnar för mer social turbulens och dynamik. På tyska barer (och då menar jag inte bara inrökta altdeutsche Stammtisch-Kneipen), däremot, sitter man. Och jag minns svagt en radda internationella fester i Tysklandet där deltagarnas härkomst kunde bestämmas genom deras kollektiva fysiska position i rummet: sydeuropéer dansande, skandinaver stående (inte sällan i kök), tyskar ständigt sittande, på golvet om inget annat bjöds.
Har följt dig ett tag Rasmus, men när kommer avhandlingen?
Och är det inte ganska förutsägbart att snacka löst om Hegel efter kritik?
Glas: Du mumlar. Vadå “snacka löst om Hegel efter kritik”? Detta inlägg spinner framför allt vidare på saker som det snackade som på IRC och på Twitter. Det är inte ens primärt menat för dem som inte deltog där, så jag skiter i hur förutsägbart någon finner det vara. Däremot är jag mycket nöjd när ett inlägg i sin tur triggar vidare en oförutsägbar och intressant kommentar som den från Johan ovan.
Jag har ett år kvar på min doktorandanställning. Avhandlingen lär inte komma innan dess.
Under Oktoberfesten far man i ar for forsta gangen nagonsin inte bestalla ol om man inte har minst en skinka pa en bank.
Kommentera