Tjugo sidor text på en vägg i Göteborg

Tim Etchells är mest känd som regissör i Sheffields postdramatiska teaterkompani Forced Entertainment, men har allt mer börjat jobba med konst utanför scenen. Göteborgs konsthall visar just nu hans verk City Changes som rätt och slätt består i tjugo A4-sidor med olikfärgad text, utskriven med bläckstråleskrivare.

There was once a city in which nothing ever changed.

Varje inramad A4-sida beskriver en stad, en livsvärld, en samhällsformation. Varje sida är en bearbetning och en negation av den föregående. Samma teman upprepas men vänds på huvudet varje gång.

There was once a city in which things changed constantly.

Förändringarna av texten blir färglada genom den välkända funktionen “spåra ändringar” i Microsoft Word. Att varje sida är upplagd som en absolut motsats till den föregående betyder även att många ordföljder upprepas. Första sidan består således av svart text, sista sidan har en massa olika färger. Påminner även om Etherpad.

There was once a city in which change was impossible.

Som betraktare sugs man in i att jämföra sidornas färgläggning med varandra och därigenom upptäcka textens olika lager.

There was once a city in which change was impossible to avoid.

Varannan stad som beskrivs präglas av stillestånd, varannan av rörelse. En motsats som står i centrum för det där som brukar kallas moderniteten. Här berättas dock ingen linjär historia om hur “allt som är fast förflyktigas”, bara en lång rad av historier med ambivalenta inslag av utopi och dystopi och oerhört vassa politiska ironier.

There was once a vibrant, energetic city where a ceaseless spirit of change ran through the streets, flowing this way and that in eddies and ripples, affecting everything and everyone.

Genomgående visar det sig att negationen av det dåliga blir någonting ännu sämre. Någon dialektisk process mot ökad fulländning kan inte spåras genom kedjan av teser och antiteser. Snarare tilltar bara förvirringen. Ändå kan anas, när förvirringen blir tillräckligt stor, ett överslag mot något som nästan liknar realism.

There was once a stagnant city where not even the faintest breeze ran through streets that were almost deserted.

Själv antecknar jag frenetiskt i mitt block. En annan besökare fingrar i någon form av mobil eller handdator. Tycker hon liknar Karin Ajaxon (Juliagruppen), men hon har den stora skärmen på sin keps så djupt neddragen att ansiktet skyms. Vi småträngs kring tavlorna ett tag. Först senare samma dag, på ett kaffehus en bit bort, visar det sig att det verkligen var Lillmacho. Hon hade varit så upptagen med att skriva av text att hon alls inte kollat över kepsen.

There was once a city that changed constantly for the simple reason that its population were a bunch of pranksters who lived “life” in the most playful and confusing ways they could find.

Här är sista meningen från var och en av de tjugo sidorna, som ett exempel på mitt avskrivande.

There was once a city that never changed at all for the simple reason that all its issues had been properly addressed.

Katalogtexten känns minst sagt platt. Samma sak med det fåtal beskrivningar ur recensioner som jag hittar. Trötta upprapningar av konstklyschor. Dåligt träffande utsagor om att City Changes skulle handla om “staden” och/eller “språket”, när det egentligen är mycket större. Vore intressant att se om litteraturkritiker skulle vara bättre än konstkritiker på att ta sig an det. För visst är det litteratur, om än inte i bokform.

In the city’s legendary nightclubs people danced alone and to their own tunes.

Sådan här textbaserad konst är nästan alltid urtrist, men tro mig, detta är fullständigt jävla genialiskt. Alla göteborgare måste rusa upp till Götaplatsen, in på konsthallen (gratis inträde) och ägna en halvtimma åt att försjunka i Tim Etchells tjugo texttavlor.