Om inte förlagsbranchen gör om sig blir den nedriven, rebuild är bättre än destroy, därför tycker jag att alla försök att få förlagsbranchen att göra om sig är bra.

Det här med att man blandar samman konstarter och medieform är ju legio i denna diskussion.
I mina ögon har vare sig musik eller litteratur handlat speciellt mycket om hur den distribueras. Kanske är det något man tagit för givet.

Intressant här kan vara att ta sig en titt på den konstform som nästan totalt är befriad från den här diskussionen – nämligen (bild)konsten. Där är tekniken (olja, video, akvarell, installation) många gånger synonymt med genren, till skillnad från musik/film/litteratur där innehållsgenrer såsom drama, pop eller deckare styr och där tekniken att producera innehållet ofta är underordnat.
I (bild)konsten produceras ju oftare också bara ett enda exemplar som är “VERKET” och sedan finns en spridnings/kopieringsindustri kring detta.

Något annat jag funderar kring i denna diskussion är hur perspektiven aldrig reds ut. I artikeln från bokensframtid.se som du länkar till finns en ansats där man problematiserar läsarens perspektiv vs branschens. Det kanske är så att det behövs en genomlysning som går igenom såväl utövarnas, läsarnas/lyssnarnas/tittarnas som distributörernas perspektiv och just ställer upp dem sida vid sida.

Överlag en rörig diskussion där nästan ingen tar upp det som du berör – arbetsförhållanden, bakomliggande ideologi och filosofi. Så tack för det.

Vill göra en brygga till sport här – där finns ju också en konflikt mellan utövare/publik/klubbar samt problematik kring branschimage (t.ex. huliganer), kommersialisering (hur mycket ska ett tv-avtal få styra?) samt långsiktig utveckling (vem ska t.ex. ta ansvar för och bekosta talangutveckling och samhällskador). Dessutom finns ju ett dilemma som man har gemensamt med kulturen – den sk samhällsnyttan – där kultur/idrott ständigt jämförs med vård, skola och omsorg.

keep on keeping on

Mati