Tidskriften Fronesis nya nummer om kulturpolitik, som slutligen kom från tryck härom dagen, är oerhört läsvärt. Öppnas med en översatt artikel där den gode Fredrik Stalder diskuterar kultur som produkt respektive process, varpå Otto von Busch tar vid med ett teoretiserande och visualiserande av hur man kan tänka sig lokalt förankrade kulturutbyten. Likt brukligt bjuder Fronesis även på en översatt klassiker att ta ställning till, i detta fall resonemangen om scenkonstens permanenta kris av ekonomen William J. Baumol. Här finns angelägen kritik av ideologiska föreställningar om ett kunskapssamhälle, samt en mycket skarp liten observation av idéhistorikern My Klockar Linder gällande hur tidigare svensk forskning om kulturpolitik har missuppfattat ett tal av Per Albin Hansson. Med mera. Ja, förresten så medverkar jag även själv med en artikel om regleringen av musiklivets amatörer, men till den kan vi återkomma när jag är hemma i Stockholm med möjlighet att lägga upp den som pdf.
Fronesis bjuder även på ett kortare utdrag ur A hacker manifesto av McKenzie Wark, diskuterandes hur “hackers” (mycket brett definierat) i neomarxistiska termer kan förstås som en klass. Texten är försedd med en intressant inledning skriven av Johan Söderberg, som bland annat diskuterar beröringspunkterna mellan Warks hackerklass och Richard Floridas “kreativa klass” (där den senare teorin uttryckligen tar avstånd från varje tanke på klasskonflikt). Läsvärt med många referenser till Richard Barbrook.
Men det är sannerligen komiskt att Johan Söderberg inte kan skriva en text utan att återkomma till samma påstående, som han aldrig ens försökt att belägga, nämligen att The Pirate Bay “har organiserats av entreprenörer och bedrivits i vinstsyfte”. När han påstod det i förra årets bok Allt mitt är ditt refererade han till påståenden från kammaråklagare Håkan Roswall. Stockholms tingsrätt avvisade dessa påståenden – enligt den fällande domen kunde det inte beläggas att någon av de tilltalade skulle ha gjort några personliga vinster från The Pirate Bays annonser.
Johan Söderberg ger sig dock inte. Nu hänvisar han i stället till en SvD-artikel från den 5 juni 2006, publicerad några dagar efter razzian. Allt den artikeln konstaterar är att det kostar pengar att köpa annonser på The Pirate Bay, ganska mycket pengar vid det aktuella tillfället (vilket delvis hade att göra med att intresset för sajten var exceptionellt stort just då). Artikeln är en journalistisk produkt som sannerligen inte ger några belägg för att The Pirate Bay “har organiserats i vinstsyfte”. Att Johan Söderberg ändå anför denna artikel, och endast den, som stöd för sitt påstående, det får sägas vara ganska magstarkt i en text med akademiska ambitioner. Att Fronesis släppte igenom referensen får ses som ett olyckligt misstag i arbetet. (Min egen text fick en grundlig granskning av redaktionen och jag ombads förtydliga ett par referenser. Jag är tacksam för sådant.)
Mysteriet som kvarstår är varför Johan Söderberg inte klarar av att skriva en text utan att leka Håkan Roswall. Han har ju annars en hel del att säga.
8 kommentarer ↓
Om en gycklare sade att jorden var rund på medeltiden, så skrattade alla hjärtligt. Om en tillräckligt trovärdig person sade samma sak, så riskerade denne att dödas. “Mysteriet” kan nog sägas vara Platons grotta. Psykologi, socialpsykologi, flockbeteende, auktoritetstro och inte minst olika begär som girighet, äregirighet, karriärslystnad osv.. Det är sådant som i alla tider stått i vägen för utveckling, framåtskridande osv.. Intet nytt under solen.
Nicke, du verkar förväxla frågan om jordens form med frågan om jordens plats bland sfärerna. Det kontroversiella brukade gälla huruvida jorden låg still med de andra himlakropparna cirklandes runt, eller om det snarare var solen som låg still.
Om jorden var klotformad eller platt var snarare en ickefråga i jämförelse. Det har gällt minst sedan antiken.
[...] Fronesis nya nummer om kulturpolitik är här (och Johan Söderberg leker Håkan Roswall) [...]
John: Just så. Jordens klotform är dessutom en tämligen ofrånkomlig konsekvens av Aristoteles’ utläggning om de fyra elementens “naturliga ort” (jord söker sig in mot medelpunkten, eld söker sig ifrån den) – och utanför elden har vi de supralunära himlasfärerna (som bevisligen är sfäriska de också).
Och Aristoteles, tillsammans med bibeln, bildade grunden för hela den medeltida lärda kosmologin…
haha, cernael och john, coola ner med era a-kurs show-offs. jag tycker personligen att j soderbergs bok var speciell och fin, ser framemot fronesis nya oavsett om piratebay snubbarna dras i smutsen eller inte. tack iaf copyriot for upplysningen. du ar en parla!
gå inte på myten om myten att jorden är platt!
Frågan om och i så fall hur mycket The Pirate Bay har tjänat på annonserna kan vi låta vara osagt, efter det att TPB sålts för 60 miljoner kroner. Låt gå för att du har rätt, Rasmus, i att TPB:S affärsmodel inte var att göra pengar på annonser. I likhet med IT-entreprenörerna på 1990-talet verkar strategin istället ha bestått i att jobba upp ett varumärke och en publik kring en internet-baserad tjänst och sedan sälja det till risk-kapitalister. I Fronesis-artikeln pekar jag på hur gränsen mellan gräsrots-aktivism och gerilla-marknadsföring suddas ut, så att det politiska engagemanget i fildelnings-frågan kan omsättas till ett varumärke i 60-miljoners-klassen. Denna företeelse borde ingå i varje förutsättningslös undersökning av fenomenet “fildelning”. Du har rätt i att jag inte kan skriva en artikel om fildelning utan att återkomma till TPB:s affärsmodel, och en av anledningarna är att du med flera andra i blogosfären så systematiskt har smitit från frågan, och därtill försökt lägga locket på när andra insisterat. Det är inte första gången som jag läser på Copyriot att jag går i Håkan Roswalls ledband. Vad som kännetecknar en akademisk text (i motsats till det som du nedlåtande kallar för en “journalistisk produkt”) är viljan att pröva de egna antagandena och vända den kritiska reflektionen mot sina hjärtebarn. Av den varan har jag sett mycket lite på Copyriot.
Johan Söderberg
Nå, Copyriot har nu aldrig gjort anspråk på att vara en akademisk text. Folk har för övrigt alla möjliga uppfattningar om vilka Copyriots “hjärtebarn” skulle vara, inga av dem känner jag igen. Det är knappast så att TPB:s position inte skulle ha problematiserats här. Tyvärr tycker jag att du, Johan, inte ens når fram till en sådan problematisering. Du ond-stämplar genom en hänvisning till en urgammal SvD-artikel, utan minsta ansats till egen analys av ekonomierna. När jag påpekar det återkommer du med att hänvisa till de 60 miljonerna som (tyvärr) inte dykt upp och som ingen ännu kan säga vart de hamnar, men du antyder att de skulle hamna i tre privatpersoners fickor. Jag är inte precis imponerad av sådana analyser.
Kommentera