Igår hade jag ju en artikel på Expressens debattsida som gavs rubriken “Spotifys monopol kan hota yttrandefriheten” (som alla förhoppningsvis vet, är det aldrig skribenten som sätter rubrik).
Knappt halva artikeln handlade om det problematiska i att “lägga alla ägg i en korg” med sitt musiklyssnande. Resten handlade om politikernas feghet i upphovsrättsfrågor, om behovet av en postdigital kulturpolitik, om den tomma sökrutan samt om om varför The Pirate Bay upplöser sig. Men visst, man får räkna med att det som inte finns i rubriken heller inte diskuteras. Här ska göras en snabb utvärdering av de reaktioner på artikeln som kommit både här och där.
Många läser bara rubriken innan de reagerar. En hel drös människor försökte följaktligen bevisa att Spotify inte är ett monopol. Eh, ingen har påstått att Spotify är ett monopol. Åtminstone inte jag.
Ordet “monopol” nämns två gånger i texten. Båda gångerna är det tydligt att vad som kritiseras är den politik som kapitulerar inför tanken på ett framtida musikmonopol. Vad som inte fanns plats att skriva, men som möjligen kan läsas in, är också att jag vill varna enskilda från att göra hela sitt musiklyssnande beroende av Spotify. Då låter man en enda central punkt sätta gränsen för vilken musik som når en.
Även om jag själv ibland lyssnar på enstaka spår via Spotify, vore det otänkbart att lägga alla mina ägg i den korgen. Bara en sådan sak som att de inte har Vibracathedral Orchestra! (Här brukar hårdnackade spotifister genast invända att varje enskild artist minsann kan välja att finnas där om de vill. Men det är irrelevant. Musikers jobb är inte att sitta och skriva under licenspapper till alla upptänkeliga tjänster, varifrån de möjligen kan utkassera några kronor per år. Musiker jobb är att göra musik. Dessutom finns det storartade artister som är döda och vars rättigheter förvaltas av korkskallar till arvingar.)
En piratpartist som heter Vidde hör också till dem som bara läste rubriken. Hon ägnar ett helt inlägg åt att bevisa att Spotify inte är ett monopol. Utmärkt, men rätt trist att bli påklistrad en felaktig uppfattning. Annars är vi nog överens om vikten att se upp för tendenser i monopolistisk riktning – även om de inte är monopol ännu. Emil Paulsrud är en annan piratpartist som kommenterar artikeln.
Vill helst avstå från att citera Expressens kommentarsfält, eftersom det håller en lägre nivå än Flashback. En blåögd typ där invände i vart fall att “det står det vem som helst med de rätta kunskaperna fritt att skapa nya och bättre program”. Saken är ju bara att så länge det handlar om “total tillgång” är det inte programmen som konkurrensen kommer an på, utan licenserna. Så länge de fyra stora skivbolagen bildar en de facto-kartell som nu dessutom äger aktier i Spotify, är det ytterst löjligt att låtsas att det skulle råda någonting som liknar konkurrens.
Vad sen gäller frågan om “den tomma sökrutan”, räknar jag kallt med vissa missförstånd. Självklart menar jag inte att tomma sökrutor är ett “problem” – något sådant vore absurt – utan att det är otillräckligt. Vi vill även kunna drabbas av musik även utan att först behöva söka efter den, ja även utan att i ögonblicket ha en textuell relation till den. Jag betraktar problemställningen som förbunden med frågan om “textismen“, alltså den besatthet vid text som präglat så kallad postmodern kulturteori. Kort sagt drivs den postdigitala omorienteringen delvis av en vilja att vända ryggen till det postmoderna navelskåderiet. Men sånt kan man knappast skriva på Expressens debattsida. Man får i stället skicka ut små små antydningar, vänta ett tag, scanna av sin radar på nytt och möjligtvis upptäcka nya reflektionsytor…
9 kommentarer ↓
Hmm, jag är väldigt glad att du inte satte den rubriken själv. Jag kan inte säga att jag håller med om allt du (verkar) tycka och jag hänger verkligen inte med i all (musik)filosofi.
Men jag uppskattar ändå alltid att läsa vad du har att skriva. Blir som sagt lite skärrad när man får höra att spotify är ett så farligt hot. Men men, det jag ville komma till var väl typ. Fortsätt skriv, jag är impad! =D
Att folk ännu inte har lärt sig att rubriker sätts av rubriksättare, inte av skribenter. Hm…
Åh, jag blir trött på folk som kommenterar utan att läsa! Jag har ju heller aldrig skrivit att Spotify skulle vara ett “farligt hot”, eller något sådant. Faran ligger ju i om det uppkommer en brist på alternativ, inte i Spotify.
Hoho, man kunde nästan tro att dom satte den rubriken bara för att jävlas. Rättshaverister och nazister e väl de som brukar gapa om “yttrandefriheten”, inget jätteroligt gäng att bli förknippad med.
Visst är det irriterande när folk läser 1/10 av det man skrivit (dvs långt innan man kommit till poängen) och sen redan har bildat sin uppfattning? En av anledningarna till att jag inte håller på och bloggar och har mej själv, och inte direkt sprider mina åsikter omkring mig. RESPEKT att du orkar hålla på trots allt och inte ger upp!
För att hålla sig till topic, den eventuella faran med Spotify är densamma som med Pirate Bay, har man bara en leverantör/site där man hämtar all sin musik så kan dom behandla en hur som helst. Har man flera är det bara att byta om nån blir bustad, börjar ta betalt eller på annat sätt beter sig illa. En mångfald av leverantörer och distributionssätt – dvs konkurrens – vore alltså sannolikt bra för alla som gillar att lyssna på musik. En eller ett fåtal leverantörer (monopol/oligopol, är det statssanktionerat börjar vi ju närma oss korporativismen som Rasmus påpekat) vore väldigt bra för just dessa, men väldigt dåligt för ALLA andra…
Mina (individualistiska) anledningar att inte använda Spotify: (1) jag har ingen invite och har inte lust att engagera mig i att skaffa en, (2) jag har en svajig internetuppkoppling, och (3) jag riskerar att drabbas av allvarliga psykiska men om mitt musiklyssnande skulle avbrytas av..eh.. -reklam-!
PS: mer musiktips på Copyriot!
Alltså, jag förstod att det inte var du som skrivit rubriken. Men när jag såg den blev jag först chockad. Att någon kan skriva så (ens en journalist) är ju lite skärrande…
Anyway, håller med nastybyte om att tpb på samma sätt som spotify är(var?) för stora, för unika. Gör hela systemet svajigt.
Personligen kör jag spotify rätt mkt, mest för att jag är en lat mainstreamare som gärna vill ha lite vispop i öronen när jag jobbar… =D
Rasmus skriver: “Musikers jobb är inte att sitta och skriva under licenspapper till alla upptänkeliga tjänster, varifrån de möjligen kan utkassera några kronor per år. Musiker jobb är att göra musik.”
En liten artist vill vanligtvis inte bara göra musik utan också nå en publik. Är artisten tillräckligt känd kan det räcka med liveframträdanden. I andra fall behövs något mer. En myspacesida alternativt egen hemsida kan fungera eller så laddar man upp mp3or via olika fildelningstjänster. Men publiken finns ju på så många andra ställen! Lösningen kan då vara att skriva ett avtal med en aggregator för att därigenom nå ut till iTunes, last.fm eller varför inte Spotify. CD Baby och Record Union är två exempel på tjänster som kan fungera för smalare artister som vill nå ut till en större publik.
Det räcker alltså oftast med att skriva under ett ynka licenspapper för att nå ut till publiken, vilket inte bör vara en alltför betungande arbetsuppgift för den mindre artisten.
“Vad som inte fanns plats att skriva, men som möjligen kan läsas in, är också att jag vill varna enskilda från att göra hela sitt musiklyssnande beroende av Spotify. Då låter man en enda central punkt sätta gränsen för vilken musik som når en.”
Just nu verkar detta dock vara en risk som miljoner människor är beredda att ta. Spotify tillhandahåller en ögonblicklig musikupplevelse. Med Spotify är det för första gången möjligt att några få sekunder efter man tänkt en tanke om en låt också omsätta tanken i lyssnande. Det är något som tidigare bara har fungerat i Winamp, men då var man begränsad till de låtar man redan hade införskaffat.
Kommer Spotify att slå ut allt annat musiklyssnande? Nej, nej och åter nej! Visst står Spotify för en stor del av mitt eget lyssnande, men jag har också en mp3-spelare fylld med mycket musik som inte finns i tjänsten (ännu). Ibland lyssnar jag via YouTube, ibland via teven (!). Jag tror att folk i allmänhet är smarta nog att se till att få lyssna på precis den musik de vill höra. För tillfället är Spotify på väg att bli alternativ nummer ett, men de andra alternativen har knappast upphört att existera. Din Spotify-varning känns därför minst sagt överdriven.
Alltså, jag tycker ändå att Viddes invändingar är relevanta. Idag kan man som svensk använda grooveshark,Deezer, Youtube, last.fm eller rentav Itunes, om man så önskar (du bekräftar själv denna sanning när du pratar om att det finns flera korgar att lägga äggen i). Alla dessa utom en har kontrakt med skivbolagen. Jag förstår inte vart informationen om att skivbolagen snålar med kontrakt kommer ifrån. Tvärtom, har de ju globalt bjudit ut sina kataloger till högstbjudande för att få in lite pengar och sedan tyvärr inte brytt som om tjänsten klarat av att stå på egna ben(detta har varit särskilt tydligt i USA).
Du säger att det finns en politik som kapitulerar inför ett framtida musikmonopol. Jag tycker det är väldigt vagt. Som sagt är jag själv övertygad om att poltiker halar fram spotifykortet för att slippa svåra diskussioner. Vad är det för en musik-kvävande politik du föreställer dig? En poltik som förbjuder gatumusikanter, teatrar, radio, danskurser,TV, film, konserter, DJ´s, operor, baletter, hobbymusiker? Hela ditt resonemang bygger på att digitala tjänster som kräver dator och uppkoppling skulle styra människors hela musikkonsumtion. Jag tycker det är att underskatta folk. Och på tal om underskattning är jag inte säker på att alla som ställs inför en tom sökruta känner samma förlamande handfallenhet som potentiellt tvingar folk att folk att behålla gamla lyssningsmönster. Somliga är kreativa och de kanske kan kommunicera denna kreativiet till andra. Jag håller det inte för otroligt.
Vi har historiskt levt under långt värre kartellvälde än vad vi gör idag, och den alternativa musikscenen (eller den musikaliska bredden) har inte varit det minsta hotad. Musiken dog inte av att butikerna var i händerna på de fyra stora under sextio år. Musiken finner alltid sin väg. Med detta i åtanke låter dina dystopiska visioner lite överdrivna i mina öron. Men är ändå fortfrande rätt nyfiken på hur ditt framtida worst case scenario ser ut. Då skulle man ha något konkret att bygga diskussionen på.
Du får gärna drabba oss läsare med ny musik lite oftare namn-drops. ;)
För övrigt kan jag bara hålla med om det problematiska med scenariot där alla förlitar sig på Spotify, fast jag är inte så oroad över att det kommer att inträffa. Förr eller senare kommer folk som åker utomlands och tappar förmågan att lyssna på sina favoritlåtar att börja prata med sina kompisar när de kommer hem, och då kommer nya musikkällor att eftersökas och efterlysas.
Dessutom har Spotify potential att utvecklas som social tjänst. Jag tror visst de släppt koden för att folk ska kunna göra egna applikationer, så förhoppningsvis kommer vi se saker som användargenererade taggar och vännnerlistor. Och glöm inte att Spotify-brukande MSN-kontakter kan visa vad de lyssnar till.
[...] Jag har tigit mig igenom populistiska politiker som sett Spotify som en flaggskeppslösnings som “passar alla”. [...]
[...] problematiken har Rasmus Fleischer tagit [...]
Kommentera