Bokmässan närmar sig. Dags för uppföljning till inlägget om bokbranschens endimensionella idé om digitalisering.
Under sommar rapporterade Sydsvenskan och DN om att Bonniers (som även råkar äga nämnda tidningar) ska hårdsatsa på läsplattor i höst.
Alla större förlag verkar införstådda med att det är just Bonniers som pekar ut vägen. Tillsammans med Piratförlaget och Natur & Kultur äger Bonniers företaget Elib som är tänkt att fungera som den centrala distributören för alla s.k. digitala böcker, vilket ger osköna monopolvibbar. Dessbättre har de bestämt sig för att tills vidare köra en öppen standard, filformatet .epub, för läsplattorna.
En sak har förlagen åtminstone lärt sig från skivbolagens fiasko: Digitala filer kan, måste och kommer att kopieras, så DRM-inlåsning är ingen idé. Bonniers har i stället bestämt sig för att “vattenmärka” de s.k. e-böckerna. Därigenom hoppas de kunna “se vem som köpt filen, och om den kommer upp på Pirate Bay”. Vilken rättslig betydelse en sådan spårning har är högst tveksamt. Privatkopiering är fortfarande tillåtet, så hur ska det bevisas att det inte var en familjemedlem eller nära vän som spred filen vidare. Ännu intressantare är dock själva idén om att vattenmärka text.
“Vattenmärkning” är ett fullt möjligt sätt att baka in osynlig eller ohörbar data i bild- eller ljudfiler. Däremot går det inte att baka in oläsbar data i text. Går inte. Stört omöjligt. Åtminstone inte om man vill att texten ska vara “samma” som i den tryckta bokversionen. Och det vill man.
Här gäller det att skilja på text och bok. Det går exempelvis utmärkt att baka in ett RFID-chip i en fysisk bok, men om boken kopieras i en kopieringsmaskin eller skrivs av för hand så har texten spridits vidare utan det identifierande chippet. Samma sak gäller för s.k. e-böcker. Att baka in en digital vattenmärkning någonstans i en .epub-fil går säkert bra. Men det hindrar ingen från att extrahera texten, fri från vattenmärke. Sedan kan boken distribueras som .txt, .rtf eller .pdf – eller bakas in i en ny .epub-fil, eftersom formatet trots allt är öppet.
Som sagt, här kommer upphovsrättsstrider att stå. Särskilt som digitaliserade böcker är så små i omfånget, att den där “singulariteten” (Det postdigitala manifestet, § 11) inte behöver vänta särskilt länge på Kryder’s Law. Situationen kan redan föreställas då vi i fickan har all digitaliserad litteratur (eller åtminstone alla filer som redan finns tillgängliga i .epub-format).
Läsplattan som nu ska lanseras har visserligen bara 512 MB tillgängligt för lagring av böcker, men där ryms fortfarande långt ett större antal böcker än vad någon kommer att läsa på nämnda läsplatta. Dessutom är det bara att stoppa in ett SD-kort och kopiera. Sådana sneakernet-möjligheter gavs aldrig på mp3-spelarna. Oj, vad Bonniers & co. kommer att tvingas inse att kopiering är större än internet!
23 kommentarer ↓
Varför måste texten vara samma som i den tryckta versionen? Det skulle räcka med ett stavfel i hela texten för att göra den tillräckligt unik. Skulle inte förlagen vara villiga att acceptera det?
Det skulle inte ens behöva vara märkbart. Ett tecken någonstans i texten skulle kunna vara utbytt mot ett snarlikt tecken. Ett av alla textens i:n skulle till exempel kunna bytas ut mot unicode 161, 301, 299, 523 eller 943. Möjligheterna är nästan obegränsade.
Nja, det går att gömma data i text också. Modulering av antal blanka tecken är ett sätt. Med tanke på hur lätt det är att ta bort om man har tillgång till flera uppmärkningar av texten, vet jag dock inte om man kan kalla det vattenmärkning. Innehåller böckerna bilder är det ju lättare.
Vattenmärkning kan omöjligen användas för att sätta åt de som begår upphovrättsintrång. Förmodligen är det bara ett slags förhandlingskort där man visar att man åtminstone gör någonting gentemot en part som kanske inte riktigt förstår att det inte fungerar.
Jag tror Tor nålade fast bakgrunden :) Hur som helst är det roligt att de valt en öppen standard. Då går det mesta att fixa i efterhand: Bonniers monopol blir i styrka av en lösare “marknadsmakt” snarare än av att Svenssons som lurats att köpa en låst dumläsare. En ny Kindle hade ställt till med en oändlig ström av problem.
http://scholar.google.se/scholar?q=watermarking%20text
Läs på!
Vad händer med vattenmärkningen om man skannar av texten från läsplattan? Eller fotograferar?
Borde det rimligtvis inte gå att “knäcka” vattenmärkningen som diskuteras i kommentarerna här? Genom att jämföra några köpte kopior borde man kunna se skillnaden, blankstegen och stavfelen, och fixa till dom och fucka upp vattenmärket. Jag undrar om inte Rasmus slutsats om omöjligheten i vattenmärkning av text ändå är lite sann ändå.
Om jag öppnar en tyisk “textfil” i en editor, dock inte i ASCII-form, får bland sjok av iofs läsbar text också långa stycken av rappakalja. Det är binärkod av olika slag, som exempelvis används för att styra textens formatering. Så ser t ex ordbehandlarfiler ut och olika format för E-böcker torde inte vara särskilt annorlunda.
Och i icke-textpartierna lär man kunna gömma en hel del “vattenmärkning”. Men jag misstänker att det bör vara relativt lätt att antingen ta bort “vattenmärkning” eller att på annat vis i alla fall få fram en ren textversion utan sådan märkning. Det räcker nog med att ändra vattenmärkningen aningen, så blir den helt värdelös.
–Ahrvid
Det borde kunna gå att utveckla programvara som går igenom textfiler för att genomföra en förvald standardisering av texten. T.ex. att just ta bort ytor utan text där det kan gömma sig vattenmärkning eller att byta ut alla kursiverade i:n, etc.
Eftersom informationsmängden i en text är så mycket mindre än i säg ljud och bild (mätt i antal bitar) så öppnar det upp för alla möjliga skoj råkraftsattacker; kodning från Unicode till ASCII borde plocka bort en del, lower-case av hela texten följt av upper-case där det är logiskt, borttagning av överflödiga mellanrum osv. Text följer dessutom vissa regler vilket gör det ännu lättare att forcera in den i givna generiska mallar vilket effektivt skulle eliminera vattenmärkning.
Om det ska gå att se vem som har köpt en viss fil så måste man ju identifiera köparen vid varje köp och registrera vem som köper vad. Man får alltså anta att de inte tänker sälja böcker på minneskort mot kontant betalning. Det blir antagligen fråga om kortbetalningar över Internet och en central kunddatabas hos Elib där alla köp loggas och sparas för all framtid (eller tills databasen drabbas av en större katastrof).
Din blogg har för övrigt fel när den påstår att min epostadress är ogiltig. Dessutom töms formuläret när man backar från felmeddelandet så att man måste skriva om hela inlägget om man inte har varit förutseende nog att ta en kopia.
Annars, kan ju en text vattenmärkas, genom variationer, av: Interpunktion! Det skulle också ge varje exemplar en egen unik karaktär. Fast, som tidigare sagt, det är ju bara att jämföra två exemplar och se vad som skiljer dem åt, för att kringå varje form av textvattenmärkning.
Samma tekniker kan man ju använda för att komma runt vattenmärkning av musik – tag några vattenmärkta MP3-filer, skapa ett medelvärde av vågformen och re-encoda.
Som bl.a. T skriver gå går det givetvis att komma runt de flesta vattenmärkningarna. Det krävs dock att åtminstone någon lägger ner en del arbete på det. Två faktorer som skulle göra det betydligt svårare:
- Ändring av metoden lite då och då skulle göra att man inte kan vara helt säker på att verkligen ha avidentifierat en text.
- Om man accepterar ett teckens förvanskning av texten så skulle det vara svårt att rensa bort automatiskt. Man skulle exempelvis behöva en betydligt vassare grammatikparser än den i MS Word för att komma åt alla felskrivningar.
Jag tror helt klart att vattenmärkning skulle kunna fungera som skrämseltaktik. Däremot tror jag också att det blir värre att faktiskt få någon fälld med ett vattenmärke som enda bevis.
Felskrivningar, okej. Men vem vill betala för felskrivna texter? För övrigt är det inte otänkbart att en sådan metod, intressant nog, skulle få Författarförbundet att flyga i taket av ilska. Det handlar ju om förvanskning av upphovsmannens verk!
Om man säljer sin inköpta bok i andra hand, kontant, på en mörk parkering i utkanten av Haninge, och köpare sen i sin tur sprider den vidare, blir man åtalad då? För vad i så fall?
digitaliz: Precis, man måste väl rimligen kunna sälja vidare det man har köpt. Eller?
digitaliz, rasmus: Visst, eller byta med andra, vilket verkar bli en årlig trend beträffande böcker.
http://storabokbytardagen5mars.blogspot.com/
Eller blir bokbyten detsamma som fildelning om böckerna består av digitala filer?
http://blogg.umealive.se/blog/2009/03/05/stora-fil-flat-bokbytardagen/
Den här texten utgår från någon sorts axiom att det är fel med upphovsrätt och fel att en upphovsman vill ha kontroll över och kunna förhindra spridningen av sina verk. Är det korrekt uppfattat, “Copyriot”?
Själv tillhör jag den där omoderna falangen som är motståndare till Ipred och FRA och whatever, men ändå tycker upphovsrätten är en självklarhet.
Nej, just den här texten behöver inte luta sig på några sådana axiom. Den utgår från vad som kan göras och spekulerar därifrån i möjliga scenarion. Du känns f.ö. som ett troll och jag är fullständigt ointresserad av att diskutera för/mot upphovsrätt.
[...] Nya läsplattor erbjuder fantastiska möjligheter till piratkopiering [...]
Jag tycker det är lite orättvist att kalla mig “troll” för att jag ställde en enkel fråga, jag försökte rentav gardera mig mot sådana slutsatser genom att understryka att jag absolut inte är någon mediabranschens JA-sägare.
Jag förstår att du är ointresserad av en diskussion för/mot upphovsrätt – men ditt ställningstagande lyser ju ändå starkt mer eller mindre tydligt genom alla dina texter. Att skydda ett format är löjligt. Branschen ska inse att verk är gjorda för att kopieras. Att kopiera, fritt, och utan begränsningar, är framtiden. Att som upphovsman anse sig ha rätt att kontrollera distribution i den digitala tidsåldern är löjligt. Piratkopiering är rätt och bra och sunt.
Du borde stå för dessa grundläggande åsikter istället för att kalla folk för “troll” som ställer enkla frågor kring dessa grundläggande åsikter. Som det är nu lindar du gärna in dem i nån sorts pseudofilosofiska rundmålningar av lämplig abstraktionsnivå.
[...] Nya läsplattor erbjuder fantastiska möjligheter till piratkopiering [...]
[...] Kanske liknande Nya läsplattor erbjuder fantastiska möjligheter till piratkopiering [...]
Kommentera