Idag har jag en artikel på Expressens debattsida, resonerande kring framtidens musikliv med avstamp i Spotify. Nej, det handlar inte om Spotify-bashing. Däremot är jag trött på hur politiker till höger och vänster försöker fly undan viktiga debatter om nätets och kulturens framtid genom att slentrianmässigt nämna det magiska ordet “Spotify”. Och jag tycker inte det känns helt sunt att lägga alla ägg i en korg, som många nu gör när de förutsätter att ett enda företag ska visa vägen till framtidens musikekonomi.
Annat som hinns med på vägen:
- Jämförelse mellan Spotify och Google, vad gäller farhågor kring monopol.
- Kort klargörelse kring upplösningen av The Pirate Bay: “Fildelningen återuppstår i mindre sårbar form, befriad från den uttjatade estetiken av skepp och segel.”
- Ett postdigitalt manifest i mikroformat.
- En hastig upprepning av resonemanget om friheten i en tom sökruta. (Total tillgång är inte nog. Vi måste även kunna upptäcka musik som vi inte ens kände till, utan att det behöver medieras genom text.)
- En kulturpolitisk maning att satsa på att öppna fysiska rum hellre än att stänga nätkanaler, vilket hör samman med en annan omorientering: “Hellre otaliga deltidsmusiker än ett fåtal superstjärnor!”
Nu får vi se hur många som börjar försvara sin favorittjänst Spotify mot vad de tror är ett angrepp på den, innan de ens läst texten ordentligt. Antar att sådana missförstånd är närmast oundvikliga. Problemet är ju inte Spotify, snarare att så många accepterar att det bara ska finnas en superstor tjänst.
Här är alltså artikeln. (Jag antar att det inte är en sådan som kommer att få svar i tidningen, men det ska bli intressant att läsa av dess resonanser bland bloggar.)
24 kommentarer ↓
Är problemet med den “tomma sökrutan” verkligen ett stort problem? Såväl last.fm som pandora erbjöd ju rekommendationer baserat på metadata, så finns det skäl att tro att framtidens kanaler INTE kommer att göra samma sak?
Problem och problem. Det handlar inte om att det är fel med tomma sökrutor. Det handlar om att vi även vill kunna drabbas av musik på helt andra sätt. Automatiska rekommendationer, visst, men även kollektivt i form av ljud på platser. Alla dessa varianter behövs. Därför borde det aldrig vara acceptabelt att tala om en enda tjänst som om den vore en universallösning.
Det är en utmärkt text, och jag delar dina farhågor. Alla monopol, eller de-facto-monopol, är problematiska.
Ändå är jag också, tills vidare, en vän av Spotify eftersom det är ett uppriktigt försök att ta hänsyn till alla inblandades rättigheter. Men textcensuren är bisarr…
Jag tror att du missförstår de som tycker att Spotify har en bra idé. Du angriper själva företaget Spotify, men de flesta anser nog att företaget Spotify är ointressant. Det är tanken på att ha tillgång till musik, lagligt, som är intressant. Att kunna välja vilken musik man lyssnar på, och när. Det är intressant. Det är tanken bakom företaget som är intressant.
Visst kan man a’la “kopimi” gratis tanka filmer och musik från The Pirate Bay, men det håller liksom inte i längden.
“namn”: Nej, jag angriper inte själva företaget Spotify. Läs gärna artikeln. Tanken med tillgång är mycket riktigt intressant, men det behövs även något mer för att musik ska beröra.
Musik behöver definitivt sammanhang för att funka och att bara slentrianmässigt ha tusentals låtar på fickspelaren eller ha radio i bakgrunden ger knappast sammanhang åt musiken. Jag som gillar elektronisk dansmusik tycker det är extremt stor skillnad på en till synes enkel sakk som förinspelad musik när det får gå av sig själv mot att sättas i ett samanhang av en duktig DJ. Tyvärr så är många DJs mest låtväljare utan sammanhang som spelar inför en alltför berusad publik. Musiken ska vara i harmoni med alla sinnen och känslor och det är ganska stor skillnad på en film med bra soundtrack och en med dåligt. Försök att titta på en rysare utan ljud så ser du snart hur viktigt helheten är.
Att tro att en strömmningstjänst ska rädda musiken är en omöjlighet då musik är så mycket mer än bara ljud i den bestämda längden “låt”. Musik är ett medium för att förmedla tankar och den behöver många olika miljöer för olika sammanhang och olika meddelanden.
livejazz är ju något som knappast kan sägas vara passande i spotifyformatet.
Rasmus skrev i Expressen:
“I dag censurerar Spotify texterna till vissa raplåtar, vilket kan vara ett misstag.”
Detta är ett frapperande faktafel. Spotify har aldrig och kommer aldrig att censurera någon musik. Däremot kommer skivbolag att skicka censurerade versioner av album till Spotify. Jag hoppas att du förstår skillnaden. Eller menar du att TPB också censurerar musik?
“Få sörjer att vit maktmusiken, som tidigare fanns på Spotify, har plockats bort.”
Detta är också en fuling. Musiken har inte plockats bort på grund av censur utan på grund av att avtal saknas. Dock är frågan intressant: vad skulle hända om ett skivbolag för vit maktmusik önskade skriva avtal med Spotify?
“Men exemplen visar på en fara för yttrandefriheten om vi överlåter makten över musiken till en enda central aktör.”
Med två direkt felaktiga påståenden når du alltså denna oerhört tveksamma slutsats. Intressant, men knappast föredömligt argumenterat…
“Spotify som allsmäktigt musikmonopol är en torftig vision.”
Du är en av få som på fullt allvar lanserat bilden av Spotify som ett monopol. Men visst, de har ju en tillfällig fördel genom att vara bättre än Deezer, we7 och några andra på sex (!) nationella marknader just nu. Själv tycker jag att det är bra att någon har utmanat piratalternativet som tidigare haft fullständigt monopol på det digitala musiklyssnandet.
JB: Ja, jag antar att skivbolagen skickar censurerade versioner. Faktum kvarstår – den som överlämnar hela sitt musiklyssnande till Spotify underkastar sig då censuren.
Sen är det helt tossigt av dig att säga att “piratalternativen” har “haft fullständigt monopol på det digitala musiklyssnandet”. Inte bara för att du då glömmer bort sådant som cd-skivor (digitala), minidisc (digitala), nätradio av allehanda slag, Last.fm eller för den delen iTunes Music Store, utan för att du ju inte kan klumpa ihop en massa olika kommunikationskanaler som är öppna för vem som helst att kommunicera vad som helst och sedan kalla dem för “monopol”.
Jag visste däremot inte att det var avtalsfrågan som fick Spotify att plocka bort vit makt-musiken. Du verkar ha en insikt i företaget som inte alla andra har. Principfrågan kvarstår dock: hur kommer Spotify att hantera frågor om politiskt kontroversiell musik, den dagen det börjar blåsa kring det? För den dagen kommer, alldeles oundvikligen.
För övrigt lyssnar jag just nu på musik via Spotify ;)
Efter att ha läst artikeln och kommentarerna förstår jag inte varför du försöker hävda att Spotify har en monopolställning? Ungefär som att hävda att ICA har en monopolställning på mat bara för att de säljer bra mat.
Det finns väl gott om alternativ till att lyssna på Spotify. Till exempel att köpa musiken själv?
namn: Nej, jag hävar inte att Spotify har en monopolställning. Du har inte läst det i min artikel, du har hittat på det eller möjligtvis tolkat det ur rubriken (men som du vet sätts rubriken aldrig av skribenten).
Ordet monopol nämns två gånger i texten:
* “den politiska idén om att ett enda monopolföretag kan visa vägen”…
* “Spotify som allsmäktigt musikmonopol är en torftig vision.”
Ingenting om ett existerande monopol. Däremot om en politik som kapitulerar inför tanken på ett framtida musikmonopol.
Och kom inte och säg att vem som helst kan starta en liknande tjänst. De fyra skivbolagens kartell måste ge sitt gemensamma klartecken om det ska finnas en chans. Med tanke på att de redan är delägare i Spotify, ska man inte räkna med några sådana klartecken.
“Jag visste däremot inte att det var avtalsfrågan som fick Spotify att plocka bort vit makt-musiken. Du verkar ha en insikt i företaget som inte alla andra har.”
Jag har ingen unik insikt och kan därför ha fel, naturligtvis. Men jag utgick ifrån att vit makt-musiken försvann i samband med den gradvisa borttagningen av all musik där Spotify inte hade rättigheter.
Sedan håller jag med om att min svepande formulering om digitalt lyssnande var klantig. Det jag mest ville få fram, men inte lyckades med, var att Spotify nu konkurrerar med Winamp och iTunes som musikspelare. Den dagen det blir tillåtet att fylla på med egna mp3or blir utbudet komplett (såsom nu är fallet med Napsters betaltjänst).
Sedan vill jag också lägga till att jag inte hör till falangen som tror på ett rent Spotifymonopol. Konkurrens från andra tjänster är viktigt.
Intressant och klart tänkvärd text.
Du berör många frågor samtidigt. Politiker vill alltid undvika och förenkla känsliga och komplexa frågor. När integritetsfrågor på nätet tas upp blir Spotify således en tacksam räddningsplanka (det är alltså knappst frågan om någon bakomliggande politisk ide eller vision) . De utmålar Spotify som lösningen på ett problem som de själva aldrig riktigt bemödat sig att formulera. Spotify definierar sin tjänst som att folk ska kunna spela valfri musik närhelst de känner för det och det är en bra beskrivning men men jag personligen tror ju också att tjänsten kommer att få en roll utöver simpel musikspelare och sökmotor allteftersom ekosystemet runt servicen byggs upp. Att blanda in fildelning i diskussionen är oundvikligt men samtidigt inte helt självklart. Visst har Spotify minskat fildelning av musik, men fildelning är mer än musik. Fildelningen som sådan är knappast hotad och kommer nog aldrig att bli det.
Du uppmanar pirater att rannsaka sig själva. De tror jag redan de gjort. Ideologiskt drivna pirater har länge kunnat se hur Pirate Bay (möjligen oavsiktligt) blev en slags centraliserad knutpunkt för filedning. Det har varit uppenbart länge. Dock är väl dilemmat som The Pirate Bay befinner sig i tämligen olösligt; TPB representerar (representerade), i ideologiskt hänseende; mångfald, decentralisering och obereonde. Dock är man ändå beroende av massrörelser för att tekniken ska fungera (torrents). Och “massan” kommer troligen alltid att uppvisa ett one stop shop-beteeende, att besöka (eller gravitera mot, längta efter) en pålitlig plats där ett visst behov tillfredställs smidigast (i synnerhet på nätet). Det är därför jag har så svårt att se att det ska uppstå en mängd små TPB-liknande fraktioner som folk studsar mellan för att få sin fix av gratiskultur. Ska många vara med kommer det alltid att krävas någon slags centralisering.
Frågan är hur denna centralisering ska se ut för att bäst gynna alla inblandade. TPB-modellen har fördelen att allt , potentiellt, kan komma med och det mesta är tillåtet. Dock kommer en sådan tjänst/initiativ/aggregator aldrig att kunna paketera och tillgängliggöra detta material så att det upplevs som smidigt av de riktigt stora massorna. Dessutom erbjuds inga tydliga möjligheter för intäkter till upphovsrättsinnehavare. Spotify paketerar tillgången bäst och når därmed ut till flest, även om utbuden (ännu) inte matchar riktigt allt som torrentvärlden kan erbjuda. En utopisk vision skulle kanske vara att dessa två fenomen kombineras på något sätt.
Som vanligt när Spotify nämns i klartext kommer kontrollanterna för att tillse att omnämnandet skett i tillräckligt bländande ordalag. Skam vore väl annars!
Underbar rubrik.
Är inte bara rap, vitmansrock(SOAD) är även dom censurerade :(
Jo, det är ju många som hyllar Spotify som nån sorts slutgiltig lösning, inte bara politiker. Förstår inte varför. Har aldrig ens provat det. Tycker det låter väldigt tveksamt att bara förlita sig på central streaming.
[...] att det är relevant kritik. Men jag är helt ärligt inte övertygad. Inte för att jag känner någon överdriven lust att försvara Spotify, jag är i grunden något anti mot företeelser som lägger alla ägg i en korg och som [...]
Bra artikel Rasmus. Mitt stora problem med Spotify handlar om en allt vanligare fenomen, nämligen att vi tvingas betala för att slippa reklam. Skrev om det för ett halvår sedan. Någon på Spotify blev jättearg. Oklart på vad dock:
http://fredrikedin.wordpress.com/2009/02/16/spotifysamhallet/
Hilton: Den arge personen var ingen från Spotify utan en vanlig bloggare. ;)
PS. Burial – Untrue lades till igår afton.
[...] Kanske liknande Varför politiker älskar Spotify och varför total tillgång inte är tillräckligt [...]
Mattias: Vilken tur då att det finns decentraliserade streaming-tjänster :)
Hilton: Eller är det kanske så att man lyssnar på reklam för att slippa betala?
JB: Du är verkligen engagerad för att vara en “vanlig bloggare”. Burial har jag sedan länge på vinyl, men tack ändå ;)
Carl: Ja, någon annan anledning till att välja reklamvarianten lär ju inte finnas.
[...] Fleischers postdigitala manifest handlar inte om hur människors tillgång till musik har förändrats, utan om hur det totala överflödet av musik förändrar själva musikupplevelsen. Det säger därmed mycket om hur den postdigitala partipolitiken kan utvecklas. Det totala överflödet av gemenskaper, kommunikationsmetoder och samarbetsmöjligheter, förändrar inte bara förutsättningarna för dagens partipolitik, utan hela partipolitikens väsen. [...]
[...] Kanske liknande Varför politiker älskar Spotify och varför total tillgång inte är tillräckligt [...]
Kommentera