Copyriot tittar vidare ännu mer på regeringens kulturpolitiska proposition, prop. 2009/10:3.
Sedan början av 1980-talet (då man hade uppmärksammat att ungdomar i allt högre grad lyssnade på skivor och kassetter, hellre än på den statligt kontrollerade radion) utdelar Kulturrådet fonogramstöd som ska stödja utgivning av “konstnärligt och kulturpolitiskt värdefulla” skivor. Bidrag kan ges till “produktion, distribution och marknadsföring”. Frågan är bara vad man ska göra med detta stödsystem när skivor inte längre är den självklara kanalen för inspelad musik.
Kulturutredningen lade det utmärkta förslaget att ersätta fonogramstödet med ett allmänt stöd för kulturpolitiska insatser inom hela musikområdet. Då behöver inte pengar på förhand öronmärkas till vare sig skivor eller festivaler, eller för den delen till instrumentbyggare (oklart om de får några bidrag idag), utan kan delas ut där det anses mest angeläget. Skivbolag och företrädare för diverse rättighetshavare protesterade dock enhälligt mot Kulturutredningens förslag på den punkten.
Regeringen går här också emot Kulturutredningen och föreslår ett bibehållet fonogramstöd. Det ska inte vara knutet till fysiska skivor, men även fortsättningsvis “inriktat mot inspelning och distribution av musik”.
Frågan är vad regeringen tänker sig med att ge särskilda stöd även till distributörer. Att nå ut med inspelad musik kostar i princip ingenting. Misstanken väcks att regeringen vill pumpa in kulturpengar i företag som utvecklar diverse betaltjänster (“lagliga tjänster”). Särskilt när det sedan förklaras vilken slags analys som ska ligga bakom stödets utformning:
En sådan bör ta hänsyn dels till den tekniska utvecklingen och debatten kring upphovsrätten, dels till de övriga behov som finns inom branschen.
Luddigt värre – vadå ta hänsyn till debatten? Som sagt, det luktar allmänt branschstöd lång väg. Det riktigt oärliga är att regeringen fortfarande försöker packetera det som ett stöd till “smal” musik att nå ut.
Resonemangen om fonogramstöd grundar sig för övrigt i en ganska underlig analys av fildelning, hämtad från Stim:
Det är främst pop- och rockmusik, hip-hop och annan potentiell hitlistemusik som distribueras via Internet. De som däremot vill ta del av konstmusik, jazz och visor väljer fortfarande i hög utsträckning att köpa CD-skivor.
Att räkna all rock och all hip-hop som “potentiell hitlistemusik” är absurt. Lika märkligt är antydandet att inte jazz eller visor skulle kunna hamna på topplistorna. Propositionen räknar än en gång upp de genrer som “i första hand” ska stödjas: “konstmusik, jazz, folkmusik, visor och andra genrer”.
Alltså, varför över huvud taget visa särskild respekt för visor? Har just visor, bara för att de är visor, ett kulturpolitiskt egenvärde? Nej, det är dags att behandla visor (hur nu begreppet definieras) för vad de är: popmusik.
4 kommentarer ↓
Regeringen visar tydligt att det enda som räknas är klassisk finkultur och inget annat. Att påstå att de 4 stora skivbolagen ger bättre möjligheter för smal musik än olika tjänster på nätet än bara absurt. Att Statligt styra kulturen är ingen bra idé. inte misnt då kulturens oerhörda dynamik inte är i närheten av kompatibel med byråkratin på nationell nivå.
det finns dock viss ljjusning i proppen som avskaffandet av livstidsstödet till VISS form av kultur som anses vara finare och som inte bär sig självt. jag förstår inte att det ibland vurmas så för smala kulturyttringar, där publiken inte räcker till kostnaden för att bära upp verksamheten. Är det då rra kultur då när den inte gör inverkan mer än på ett ytterst litet antal individer. Påverkas verkligen samhället överhuvudtaget när antalet som upplever denna kulturyttring närmar sig noll? Det är några funderingar jag har kring publikens storlek och dess inverkan på betydelsen av kulturella händelser och verk.
Det går inte komma ifrån det faktum att en stor händelse som tex. woodstock 69 hade en större inverkan på mänskliheten än en liten tavla målad i buschen i norrland samma år. Men man ska samtidigt inte premiera mainstream för det. Staten bör i min mening inte bry sig alls om kulturen mer än med musikskolor och annan grogrund för framtida kulturyttringar.
Förlåt för den stora flummiga textmassan Rasmus! Det är bara så mycket jag vill säga när jag tränar mig i ordets konst.
De kanske har tänkt slänga in några kronor till p2p-nätverk – den absolut effektivaste distrubutionskanalen!
Jättekul! Särskilt uttrycket “konstmusik, jazz, folkmusik, visor och andra genrer”. Den enda musik som inte ska stödjas i första hand är… den som inte kan hänföras till en genre?
[...] Kanske liknande Kulturproppen, III: Distributionsstöd till vad? [...]
Kommentera