Själva har jag vacklat lite fram och tillbaka i hur mycket jag ser urvalet som ett problem. I slutändan skrev jag inte så mycket om det i förslaget, men det finns en rad totar där. Det lär ju faktiskt bli en återkommande grej av att vissa saker platsade på biblioteket, men inte andra. Kan vi inte hitta sätt att komma undan en centraliserad urvalsprocess finns nog också en större risk för moralpanikdebatter än hos dagens bibliotek.

Här står lite om hur gränssnittet skulle kunna utvecklas:

“Boktips som flödar och pulserar – med ljud, bild och text på en hel vägg – möjligheten att med hjälp av fjärrkontroller till Wii-spel kunna bläddra bland 3D-projektioner av bibliotekets böcker i rummet – färgglada kaleidoskopliknande projiceringar av barns (och vuxnas) rörelser och kanske dans, inspirerar och visar att bibliotekets digitala material inte är tråkigt eller platt.”

Du skrev i sydsvenskan:

“Tendensen skulle kunna tas ännu längre om biblioteken lärde av de automatiska rekommendationssystemen hos nätbokhandlarna: “Andra låntagare som lånade den här boken, lånade även…” (Då öppnas förvisso även en diskussion om personlig integritet.)”

Ett sånt rekommendationssystem skulle väl inte vara så problematiskt ur integritetssynpunkt? Kanske skulle man kunna välja till det?
Biblioteken har väl för övrigt redan väldigt mycket information om lånaren i och med dennes lånehistoria? Eller raderas den efter ett tag? Någon som vet?

” När tillgången medieras av en tom sökruta blir det fortfarande de skivbolag med störst reklambudget som i slutändan fångar människors öron.”
Förvisso, men är detta ett problem? Att ett bolag vill investera i framträdande platser i folks sökresultat, är det något vi skall bekämpa? Skulle man inte kunna framföra samma reservation mot TV-reklam?

” Ett tak i radioersättningen skulle innebära en enorm omfördelning från sådana som Björn Ulvæus till sådana som verkligen behöver inkomster.”
Jag förstod inte riktigt om det var Du eller Vänsterpartiet som pratade om ”de som verkligen behöver inkomster”. Men det låter som statligt kontrollerad fördelningspolitik – en traditionell vänsterfråga. Därmed ointressant för den högerliberale tänkaren, till skillnad från resten av inlägget.

”Vad jag då skriver är i stort sett att även socialisterna är liberaler, i den mening att de tror på individens förmåga att på egen hand göra ett urval ur överflödet.”
Mycket spännande hur internet – där utbudet är oändligt – sätter utbud/efterfrågan ur spel och därmed kastar hela fördelningspolitiska spektrat på sin ända. Liberalism/socialism är meningslösa begrepp på Internet.