Lyssnar med halva örat på ett tyskspråkigt panelsamtal kring ljudkonst och digital musik, som från och till återkommer till begreppsfrågan. För “digital musik” är ett ytterst märkligt begrepp. “All musik är postdigital” (manifestet, paragraf 40), det vill säga först när det digitalt lagrade materialiseras som ljudvågor äger musiken rum. Å andra sidan kan man tänka sig en mer bokstavlig definition av digital, vari man då måste inräkna exempelvis all pianomusik. För pianot är ju ett digitalt intrument med sin icke-kontinuerliga serie av tangenter.
Prix Ars Electronica införde år 1987 kategorin “computer music”, som i stort sett delades ut till högskoleutbildade kompositörer eller ljudkonstnärer. (Christopher Penrose kritiserade juryn för att nedvärdera den rena studiomusiken till förmån för den visuellt anknutna ljudkonsten.)
Efter hand måste det ha framstått som lätt löjligt att avgränsa “datormusik” som en kategori. Under 1990-talet blev det alltmer uppenbart att datorer användes i snart sagt all inspelad musik, om inte annat för den sista mastringen innan cd-pressning. År 1998 bytte Ars Electronica ut priskategorin till “digital musics“. Snyggt plural men fortfarande ett grumligt begrepp.
Så kom 1999, året som Karl Palmås definierat bland annat utifrån det faktum att Linux tilldelades Prix Ars Electronica (i den kortlivade kategorin “.net”). Även musikkategorins vinnare var dock karakteristiskt: Aphex Twin och Chris Cunningham delade på priset (Windowlicker, världens kanske märkligaste musikvideo, gjordes just år 1999!)
Ars Electronica-kvinnan i panelen berättade just att valet ledde till mycket kritik. Konservativare konstmusikkramare menade att om man ger pris till Aphex Twin kunde man lika gärna ge det till Britney Spears. Så skulle knappast ingen säga här idag, åtminstone inte högt. Uppenbarligen har 99-tänket förankrat sig väl under de tio år som gått.
Ännu en tidsmarkör går att utläsa i 2008 års pristagare, som inte var någon musiker eller ljudkonstnär, utan konstruktörerna av verktyget Reactable (som för övrigt fick pris av Copyriot redan år 2006).
Att dela ut musikpris till de som tillverkar nya gränssnitt, snarare än bara till de som levererar nya inspelningar, är högst relevant. Årets pristagare är i jämförelse mer traditionell: ljudkonstnären Bill Fontana. Det får nog ses som en belöning för lång och trogen tjänst: Bill Fontana ska ha varit den som uppfann begreppet “ljudskulptur” på 1970-talet.
8 kommentarer ↓
99-tänket kring ljud frodas ljuvligt på http://www.99musik.se/ för övrigt.
Chipmusik – den digitala musikens primärvrål – är både digital och materiell från första början, eftersom den framförs av ljudchip i realtid. Det är inte inspelad musik, utan man lyssnar varje gång till ett framförande som också varierar beroende på individuella chip (vilket enligt ryktena STIM håller med om).
Den distribueras digitalt i icke-inspelade format, och konsumeras ofta(st?) av bara en person. Även om ingen hör musiken innan DA-omvandlaren gjort sitt, så tycker jag att chipmusik är en av de få sorters musik som kan sägas existera digitalt.
@goto80: Din beskrivning av chipmusik får mig att tänka på självspelande pianon och rullarna som styr dem. Är en sådan pianorulle inte heller “inspelad musik” då? Vad tycker STIM i den frågan?
Att framförandet varierar mellan olika utrustning är för all del sant även för LP, CD, MP3 osv som ju kanlåta rätt olika på olika spelare. Hur relevant är egentligen skillnaden?
Vad STIM tycker om piano rolls vet jag inte, men jag tycker det är rimligt att säga att det inte är inspelad musik. Ju snabbare man snurrar desto fler ljud låter samtidigt.
Olika ljudsystem spelar upp ljud på olika sätt, men det har väl inte så mycket med lagringsmediet att göra? (Förutom för LP, som inte är digitalt)
Att t.ex en C64-låt kan låta annorlunda mellan din och grannens C64 har relevans för nördar av många slag. Jag tycker det är intressant att chipmusik kan ses som ontologiskt skild från annan musik.
Oerhört intressanta frågor som kommer upp här!
[...] ← Ars Electronica, VII: “Digital musik” och 99-tänk [...]
goto80: Ljudchipen kan ju också få en visuell output. Är det musik då?
…eller något slags live-arkitektur, för att referera Goethe?
Kommentera