Österrike är inte ett särskilt marint land. Saknar helt kontakt med havet. Ändå skapar Österrikes främsta nu levande musiker (konkurrensen är förvisso obefintlig) en musik som bara kan kallas, just det, marin.
När vi tänker på de främsta namnen inom det breda spektrat av drone/noise, går de vanligtvis att associera till ett av de fyra elementen. Sunroof! svävar uppåt i luften, fågeltillblivande. Sunn O))) gör däremot en utpräglat jordbunden musik som obönhörligen tynger sig nedåt (även om en ny riktning pekas ut av sista spåret på senaste skivan, som sagt).
Merzbow bränner som elden. Christian Fennesz, slutligen, är vattnets mästare. Så har åtminstone jag känt det så länge jag lyssnat på honom.
Titlarna gör förvisso sitt. Senaste släppet heter Black sea och gav mig sommarens stora marinupplevelse på färjan till Gotland i solnedgången, då jag drömde att den döende Östersjön var Svarta havet. Observera att det även är obligatoriskt att lyssna på Fennesz vid läsning av Tyst hav!
Ett stråk av ruinromantik löper otvivelaktigen genom Fennesz förhållande till vattnet. Tidigare albumet Venice tycks handla om hur staden sakt sjunker ner i vattnet. Förra året släppte samarbetet Fennesz-Brandlmeyr-Dafeldecker en outsägligt vacker inspelning vid namn “Till The Old World’s Blown Up And A New One Is Created“.
Vid stranden av den heliga floden Donau ligger Brucknerhaus, Linz konserthus. Strax innan midnatt ställde sig Christian Fennesz på stora salens scen och översköljde oss med ljud som fick håret på armarna att resa sig – musiken berörde mycket fysiskt. Bredvid honom stod Lillevan och bjöd på en visuell skapelse som mycket konsekvent tog fasta på musikens marina kvaliteter. Oceaners turbulens var det genomgående temat. Oerhört vackert att låta blicken sjunka in i – med undantag för några små korta stunder av ren kitsch (pojke som tittar på vattendroppe som faller i slow motion, wtf?).
Ljudet! Inte alls halvtaskigt som på festen natten före. Rejält hög volym, men ändå strax under gränsen till det smärtsamma. Kraftfull bas med behaglig dynamik. Så skapas en upplevelse för hela kroppen. Rysningarna i armarna behöver ingen intellektuell förmedling, utan ljudet verkar omedelbart medan sinnet blir fritt att försjunka i tankar på havsdjup.
Helt rätt att spela denna musik i en ordentlig konsertsal. Christian Fennesz har som få andra tillträde till en bredd av scener. Hans namn hjälper honom att spela ett dubbelspel: För hipsters och popkulturkonässörer är “Fennesz” kort och gott ett tjusigt artistnamn, medan han här i Linz kan framträda som ljudkonstnär med för- och efternamn. Musiken flyter mellan det melodiska och det abstrakta, mellan rytmerna och något som liknar stiltje. Som havet flyter mellan himmel och jord (Gen. 1:1-10).
9 kommentarer ↓
Måste bara passa på att berömma din häpnadsväckande produktivitet. Synd bara att vissa intressanta artiklar försvinner från förstasidan så snabbt.
[...] ← Ars Electronica, V: Christian Fennesz och det marina [...]
Jag har inte hört “Black Sea” ännu, men är väl bekant med Fennesz tidigare alster. Jag måste säga att jag inte upplever honom som särskilt marin – möjligen skymtar en kustlinje då och då. Jag associerar hans musik i första hand till väldiga sanddyner (“Rivers of Sand”) och torra slätter.
Den största marinupplevelsen får jag av Fennesz kollega på andra sidan Atlanten, Tim Hecker. Han har släppt ett antal album, bland annat ett som heter “Radio Amor” som är helt fantastiskt – drömskt, hypnotiserande och totalt uppslukande. Rekommenderas varmt! (Lyssna till exempel på låten “I’m Transmitting Tonight”)
Jo, sanddynerna finns med i bilden, det håller jag med om. Och under sista fjärdedelen av konserten – om jag minns rätt – anades de även i visualerna (ehm, hur försvenskar man “visuals”?). Då visades från och till lite gulare saker. Men om jag får vara ohämmat spekulativ uppfattar jag fortfarande Fennesz referenser till sanden som vattenpräglade. “Rivers of sand”.
Tim Hecker är fantastiskt bra. Jag ber då att få påminna om Billy Rimgards intervju med honom: “Normally people ask me what I think of Fennesz“.
[...] Kanske liknande Ars Electronica, V: Christian Fennesz och det marina [...]
Upptäckte på discogs.com att han släppt en EP som heter “Norberg”. Han gillade antagligen den festivalen. (Dub techno-producenten Marko Fürstenberg har f ö en låt som heter “Mimerlaven”.)
Mirgaes är bra. Och Radio Amor är riktigt bra. Har somnat in otaliga nätter till bilder av karribiska fiskenät och radiosändningar (på låg volym dock – nu blir det att leta upp mer av honom och spela det riktigt högt, så som han rekommenderar i den utmärkta intervjun, så att håret på armarna och nacken reser sig).
Funderade också på det där med vattnet efter att touch records hade en hel kväll på fylkingen med fennesz m fl. och visade videoprojektioner med olika sorters vatten hela kvällen. Då sade min pappa att sådär hade dom alltid på jazzkonserter förr. Dessutom avslutades kvällen med ett jam på jazzmaner med alla som spelat (fennesz, bj nilsen och nån till). Så vattnet verkar snarare handla om att knyta an till någon äldre tradition. Jag antog att det var mike harding (som var “kurator”) som kom med idén och inte fennesz.
Touch´s grundare Jon Wozencroft är den som gör omslagen till alla Touchskivor. de är nästan alltid fotografiska och motiven är nästan alltid vatten, växter, landskap etc (ett av undantagen är svenska Nana April Jun´s album “The Ontoloy Of Noise” som kom i början av året). hennes omslag känns mer abstrakt). jon Wozencroft har på senare tid börjat jobba med video och har illustrerat Fennesz live. förmodligen kommer fennesz bildestetik från jw´s arbete.
http://www.touchmusic.org.uk
efter att ha surfat runt på Touch site ser jag nu att de senaste omslagen övergått mer och mer till abstrakta motiv, de nya skivorna av biosphere och robert hampson verkar båda vara en sorts vektorgrafik. hoppas det är något övergående, det känns betydligt mer intressant med “naturmotiven” i förhållande till musiken. tycker det skapar en större dynamik än vektorer och matriser typ raster-noton..
Kommentera