Hursomhelst så var antagligen min första kommentar en reflektion över att exemplet i fråga var en explicit jämförelse av digital teknik vs. digital teknik och jag insåg inte den implicita jämförelsen med analog television.

Detta inträffade under melodifestivalen i Ryssland senast, då de svenska kommentatorerna jublade att Sverige gått vidare innan den informationen nått fram från huvudsändningen. SVT förklarade att man hade upptäckt att sändningarna kommit i otakt men att man helt enkelt inte hunnit rätta till det i tid.

Nej, den skillnad som jag tror att Rasmus är ute efter är att i ett analogt system så är det bara avståndet som ger fördröjningen. Ljusets hastighet. Varje repeterare längs vägen reagerar ögonblickligen, eller i vart fall snabbare än vi kan uppfatta. Fördröjningen i en radiomottagare som matar ljudet vidare till en ny radiosändare är bara den tid det tar för den elektriska pulsen att färdas genom sladdarna inne i apparaterna, och det gör den med en hastighet som ligger mellan 65 och 95 procent av ljusets.

I ett digitalt system, och speciellt ett som använder komprimering, måste man läsa in en viss mängd rådata i ett datorminne innan man kan börja processa det; man måste fylla en hel frame innan man kan skicka iväg den. Varje repeterare måste vänta på att minst en hel byte, men ofta ett helt paket eller frame, kommit in i minne innan den kan skicka vidare. Detta ger fullt märkbara fördröjningar. I bästa fall “bara” några tiotal millisekunder, mer ofta flera sekunder eller ännu längre.

Långsamheten har dock inte så mycket med produktionen att göra som med distributionen.

Att DVB säkerligen funkar bättre än IP förändrar nämligen inte faktum. Digital överföring blir fortfarande inte till det omedelbara flöde av variabel energi som präglar en rakt igenom analog överföring, möjligtvis kan det för slutanvändaren verka så. Den serie av kopieringar som sker i de digitala maskiner som involveras tar viss tid.
Trots allt kan det inträda en störning i överföringen; exempelvis kan ett hiskeligt oväder eller en illvillig sabotör inkräkta på det fysiska lagret. Då får vi fenomen som att bilden fryses (fördröjs).
Två digitala teveapparater som står bredvid varandra, fast med respektive antenn placerad på olika gynnsamma platser, kan hamna i osynk. Hur mycket beror på hur respektive apparat hanterar buffrandet. Två analoga teveapparater kommer aldrig att hamna i en osynk, utöver den helt försumbara skillnaden i hur lång tid det tar för radiovågorna att nå fram till respektive antenn.

Observationen, tycker jag, pekar på någonting vars objektiva medieteoretiska intresse går en bra bit utöver tevesoffans subjektiva upplevelse.