På samma sätt skulle det gå att säga att t. ex. turkarna aldrig säger “nej” eftersom verben negeras, och frågor oftast besvaras typ: “har du ätit?” – “Jag är oäten”. Det finns så klart ett ord som betyder “nej” men det är inte särskilt vanligt och går (inser jag nu) inte att konstruera satser med utan kan bara stå ensamt.

Om det är något pronomen som tröttar ut mig i svenska så är det jiddret med “han”/”hon”; att alltid behöva skriva ut kön är tröttsamt och löjligt. Tyvärr är alla försök att ersätta dem med könsneutrala pronomen om möjligt ännu löjligare så jag borde kanske inte gnälla.