Refererar ett kort twittreri som inträffade för någon timme sedan.
Sitter på Ars Electronica, hör någon panelist säga “…how the real world interacts with the virtual world“, meddelar att den sortens fraser får mig att stänga av öronen. Isobel: Har vi inte slagit fast att köttvärlden vs resten är den vettiga terminologin, eller är det för dualistiskt? Isobel igen: Jag ser köttvärlden som afk. Jfr, “träffas” som kan vara både på klubb eller på irc, men “träffas i köttet”.
Jag: AFK-begreppet är intressant nu när internet har så många fler inputs än keyboards: inte minst kameror och mikrofoner.
Med andra ord: Handlar det kanske bara om direkt förmedling till nätet, kontra fördröjd? Kan vi formulera om hela frågan till att handla om hastigheter snarare än tänkta platser?
Fler twittrare tar upp diskussionen. Henrik Persson: Man är kanske tvungen att börja prata om “den analoga världen”? Christopher Laurin: Vad hände med gamla hederliga online/offline eller kanske uppkopplad/avkopplad?
Bra frågor. Använder själv ofta begreppet “offline” – exempelvis på No Google Day, då jag lät strypa min internettillgång med programmet Freedom, för att kunna skriva bättre. Men då betyder det ju någonting annat än “away from keyboard”! Vid tangentbordet, men utan internet.
Johan Wirfält twittrar upp en bild från ett middagsbord vid Sveavägen där det tydligen råder finfin stämning. Frågan är om middagsbordet befinner sig i köttvärlden. Och hur stor roll det spelar om det finns några tangentbord närvarande. En kameralins finns uppenbarligen där, uppkopplad mot nätet.
Isabelle dryftar ordet “köttvärlden”. Wikipedia upplyser om att “meatspace” förekommit redan våren 1993 på Usenet. Då diskuterades frågan “how to interact with net.folks in meatspace”. Utgångspunkten var uppenbarligen en “minoritär” identitet som nätanvändare, som förvisso lever kvar bland oss som använder IRC.
Termens ursprung är dock omstritt. Några hävdar att William Gibson skrev om “meatspace” redan i Neuromancer (1984) – hur som helst frossar den boken i dualismen mellan “kött” och “data”:
For Case, who’d lived for the bodiless exultation of cyberspace, it was the Fall. In the bars he’d frequented as a cowboy hotshot, the elite stance involved a certain relaxed contempt for the flesh. The body was meat. Case fell into the prison of his own flesh.
Även begreppet “cyberspace” myntades av William Gibson, i novellen Burning Chrome (1982). Köttvärld och datavärld är varandras spegelbilder.
Världarna som William Gibson skildrade är inte framtid, de är historia. Sedan dess har någonting hänt: Cyberspace imploderade. Gillar verkligen det uttrycket, har med det i Det postdigitala manifestet (avsnitt 6), medveten om att det kopierats från någon i den distribuerade hjärnan – antagligen från ChrisK, 30 januari 2009:
Istället imploderar cyberspace när man inser att alla interfaces in och ur det IP-baserade nätet är potentiella politiska fångstapparater eller flyktlinjer, och att det är i dessa mellanrum, snarare än där “uppe på nätet” som det intressanta händer.
Om det ens är möjligt att hitta övergripande begrepp för dessa mellanrum får vara en öppen fråga. Tills vidare går det nog bra att helt pragmatiskt tala om köttvärlden, AFK och annat.
(Fast enligt Urban Dictionary, detta utomordentliga uppslagsverk, kan “meatspace” också syfta på den del av Myspace som kort sagt är en köttmarknad.)
17 kommentarer ↓
Intressant! (och tack för länken, det inlägget hade jag glömt, länkar är enda botemedlet mot guldfisken).
Men, bortsett från cyberpunkens köttskräck, har ändå köttvärlden en viss potential. Överfört skulle man ju tala om asfaltsvärlden för bilar, järnvärlden för järnvägen, vattenvärlden för allt som händer på haven osv. Dvs, definitionen talar om vilket medium som något rör sig.
Vatten, luft, kött, metall etc. har olika trögheter. I dessa kan olika, men inte alla, protokoll färdas. Fylogenetik!
Köttets kapaciteter att effektuera kolhydrater till energi, dess nervers känslighet etc. är annorlunda än stålets slitstyrka, förmåga att leda ström etc.
Håller med. Om cyberspace lärde oss vad köttslighet är, behöver vi för den skull inte slänga ut barnköttet med barnvattnet. Snarare gäller det att tänka kött och data samtidigt. Vi är i köttvärlden när vi datar, och vi är betingade av data när vi köttslar oss. (Eh, inte världens snyggaste verb där. Kunde dock inte låta bli. På engelska skulle man kunnat leka med den fonetiska identiteten meet/meat.)
Jag tycker på sätt och vis att frågan har känts lustig ett par år nu.. När vi satt på modem och man var antingen uppkopplad eller inte uppkopplad och ens fönster till “nätet” endast fanns på vissa geografiskt definerade platser så fanns där ju en helt annan distinktion..
Idag när iPhonar och androidar är ständigt uppkopplade i fickan, när man kan twittra var helst man än befinner sig och när ens digitala fönster blivit en digital förlängning av sig själv, ständigt närvarande så har ju telerymden (jag älskar det uttrycket) och köttvärlden flutit ihop.
Det kanske är dags att skrota “afk” precis som vi skrotat “irl”?
William Gibsons verk har gjort en intressant rörelse “baklänges” mot nutiden: i Spook Country är han äntligen hemma i post-9/11-USA. Där handlar det också mycket om att karta diverse digitala data och konstnärliga hallucinationer i det fysiska rummet.
Samtidigt innehåller väl till och med Burning Chrome början till en upplösning av motsättningen? Själva handlingen i novellen innebär ju att två hackare bränner Chrome i högst bokstavlig mening.
“I thought about Chrome, too. That we’d killed her, murdered her, as surely as if we’d slit her throat. The night that carried me along through the malls and plazas would be hunting her now, and she had nowhere to go.”
Något som utmärker hela Gibsons första trilogi (med kringberättelser) är just kopplingen mellan köttet och matrisen. Chrome är ägaren till en bordell, där de arbetande på något neuroelektrokemiskt sätt blir en sorts levande maskiner. Där har vi cyber i köttvärlden.
Det Case beskriver i Neuromancer är, tror icke-undertecknad, inte en uppdelad värld, utan bara dumdristiga önskningar om ett avskilt cyberspace. Case själv får lära sig den hårda vägen att det inte är sant.
I alla fall vissa delar av trilogin går att (van)läsa så att den föregriper cyberspaces implosion, i alla fall.
Oerhört intressant, “…”. Tack!
(Säger jag som inte har läst Gibson sen jag var 13 år.)
åh… burning chrome… nån som har url? Det är en alldeles fantastiskt sorgsen berättelse, även om krossade hjärtan. Absolut en väldigt vacker historia från köttvärlden.
chrisk: Jag är ganska säker på att Burning Chrome finns att hitta på internäten, dock gissar jag (rent intuitivt) att den hittas lättare utan att gå omvägen via URL, nämligen via Soulseek – där finns mycket litteratur av nätklassiskt slag!
En del av oss lever i charkspace. We are the cured.
Gunnar: <3
http://project.cyberpunk.ru/lib/burning_chrome/
från detta fantastiska ryska cp-arkiv
Chrisk: Du låter väldigt mycket som sloterdijk där. Att vi alla alltid ingår i vissa “life support systems”. I dessa skulle jag vilja påstå att det alltid går att hitta gränssnitt till internet. Om jag ser något på stan med en iphone kan jag be dem att googla något, eller jag kan ringa någon som googlar. Det går också bra att skicka brev och få svaret med sökresultatet i ett nytt brev. Eller varför inte sätta upp en lapp i trappuppgången där du ber dina grannar kolla upp något på nätet åt dig.
Skrev en framtidskrönika (kåseri?) i Computer Swedens 25-årsjubileumsnummer (ja, så länge har den funnits) förra året där lite av den här frågan kom upp. Kommer inte allt och alla vara upp/på/i/inkopplade ständigt och ned/av/ur/utkoppling bli något väldigt exotiskt. Som att tälta bland myggen i Sjaunja?
http://www.idg.se/2.1085/1.165805
(Rasmus: “handlar det kanske bara om direkt förmedling till nätet, kontra fördröjd? Kan vi formulera om hela frågan till att handla om hastigheter snarare än tänkta platser?”)
Jo, på något vis tror jag att skillnaden mellan direkt kommunikation (direkta möten) och teknologimedierade (eller på annat sätt indirekta möten) måste beskrivas med en tidsaspekt (och hastighet har ju med tid att göra).
Oavsett om platsen för mötet är Stureplan eller internet så kan det inte anses vara ett äkta möte om det inte är synkroniserat både i tid och plats, och om alla som är närvarande åtminstone i teorin har möjlighet att agera precis samtidigt, utan att vänta på sin tur att få sända.
Jag kom att tänka på Kurt Weills http://www.kwf.org/kwf/ sång “Buddy on the night shift”. http://s196098787.onlinehome.fr/__oneclick_uploads/2009/05/kweill-buddy-on-the-nightshift.pdf
Två män delar på ett jobb i samma fabrik. De gör samma moment vid bandet, men de jobbar på olika skift och träffas aldrig. Samma plats, samma jobb på samma assembly line, men inget synkront möte.
Sedan har jag oriktigt alltid trott att sången handlade om två män som delade både bostad (säng!) och jobb, utan att de någonsin träffades, men det framgår inte av texten. Vad jag vet så förekom ju sådant i industrialiseringens hårda barndom som vi idag mest förknippar med oceanseglarnas käcka liv: det behövs bara hälften så många sängar/kojplatser som individer, därför att verksamheten pågår hela tiden.
Instämmer med @chrisk att det snarare rör sig om diverse kommunikationsmedier, snarare än olika “världar”. Jag får en känsla av att den dualistiska uppdelningen härstammar från Platons resonemang om ande och kött.
Det scenario @Oscar Swartz målar upp i sin krönika, där gränsen mellan offline/online går mot sin upplösning, känns redan aktuell.
De flesta iPhonefrälsta jag känner hävdar bestämt att det går alldeles utmärkt att föra en vettig konversation med ansiktet, samtidigt som man surfar och kör appar med tummen.
Hinner vi uppdatera de sociala spelreglerna i samma takt som teknikutvecklingen skapar nya förutsättnigar för vårt umgänge, undrar jag. Innebär den ständiga uppkopplingen att behovet av “avkoppling” försvinner?
Ser fram emot att läsa Det postdigitala manifestet.
Ryska textarkiv FTW! Jag har lyckats hitta flera e-böcker på ryska servrar genom att googla obskyra bokcitat (som jag antingen skrivit av från papperskopia eller kopierat från Google Books).
http://ebooksbay.org/ är en annan utmärkt resurs för att hitta e-böcker. De har bl.a. indexerat ett multipack med ”Burning Chrome” och annan Gibson-litteratur.
[...] att vara “kommunikation”. Många av mina läsare är mina vänner som jag hänger med i köttvärlden och mitt skrivande här är lika mycket ett kommunicierande som det skulle vara ett [...]
[...] polisen, armén — spelar upp sitt skådespel, speglad i de så kallade sossejala medjernas sajberspejs. Men Danya Al Saleh och Mohammed Rafi Arefin vänder på frågan och frågar istället: ”How [...]
Kommentera