Vill vi att världen ska bli mer som en flygplats, eller mindre? Alla som svarar “mer” kan nu glädja sig åt att SJ börjar kräva legitimation för tågresor. Vi som däremot svarar “mindre” tycker att SJ:s drag är beklagligt. Så enkelt kan frågan sammanfattas – utan att någon ens behöver nämna ord som “integritet“.
Flygplatsexemplet togs upp förra hösten i Copyriots inlägg om Fernand Braudel, marknader och antimarknader. Att SJ kopplar biljetter till personer är ett solklart exempel på hur en marknad ersätts av en antimarknad. Som alltid går det att anföra en massa praktiska fördelar med antimarknader i det enskilda fallet – men det finns också en större bild, där den ena antimarknaden leder till den andra.
Flygbranschen är praktexemplet på antimarknad, genomsubventionerad som den är – från skattefinansierade flygplatser, till det bisarra förbudet (fastslaget i en internationell konvention) mot att beskatta flygbränsle. En sådan löjeväckande bransch borde inte vara något för SJ att kopiera. Att i stället marknadsutsätta inrikesflyget (eller ännu hellre – vingklippa det) hade däremot givit tågtrafiken en konkurrensfördel. Och ekonomin i sin helhet hade inte behövt puttas ytterligare ett steg in i antimarknad.
Oavsett om sedan man vill tala om ett “Papieren, bitte-samhälle“, eller tycker att sådana reaktioner är överdrivna, bör man kunna hålla flera tankar än “integritet” i huvudet när SJ:s biljettsystem kommer på tal.
Framför allt gäller är kvantitativa diskussioner om hur länge datan lagras ett sidospår som måste undvikas. Särskilt med tanke på vad Henrik Alexandersson framsynt påpekar, om att registrering av resenärer resonerar läskigt väl med förslag som finns med kring Stockholmsprogrammet, om att sådana uppgifter ska samlas centralt.
11 kommentarer ↓
Instämmer. En koppling som kanske är möjlig är till diskussionen om nätneutralitet på internet.
Inom flyg- och tågtransportinfrastrukturen råder ju allt annat än “nätneutralitet”. Olika energiflöden, från flybränsle till elektroner till tågens elmotorer, har olika trafikprioriteringar. Även knutpunkterna, dvs. flygplatser och tågstationer, ges olika förutsättningar (även om de allt mer börjar likna varandra).
Liknelsen håller dock knappast längre än så. Näten täcker ju skilda territorier (nationella-regionala vs. globala) samt har olika hastigheter och befinner sig i olika maskiniska fyla (Carnot vs. Tesla).
Flygplatsifieringen av andra kommunikationsmedel ligger dock på en diagrammatisk nivå där statliga subventioner, köpcentra-gallerior och personkontroll sammanfaller.
Även denna gång kommer de bästa antikommentarerna från tankesmedjan Limbo.
http://badlandshyena.wordpress.com/2009/09/02/sj-okar-passagerarnas-frihet/
De anför tydligen som själ att de vill stävja “svartabörshandeln” med tågbiljetter. OM de över huvud taget ska se den som ett problem så borde de börja med att reformera sitt vansinniga prissystem.
Orsaken till att det finns en “svartabörshandel” med tågbiljetter — och orsaken till att denna handel är ett problem snarare än en miljöfördel — är systemet att en biljett är nästan gratis om man köper den ett år i förväg, och sedan blir gradvis dyrare tills den är tokdyr ett par veckor till ett par dagar i förväg, när de flesta vill planera sin resa. För att sedan tokreas en halvtimme före avgång.
men jag köper ju alla mina tågbiljetter till halva priset på tradera av privatpersoner. innebär det här slutet för den överlevnadstaktiken? isåfall måste jag börja ta flyget eller båten eller nåt.
[...] till överdrift och vara löjlig, Stefan Stenudd menar att SJ frossar i sitt monopol och Copyriot ställer en annan icke-integritetsrelaterad fråga om [...]
[...] Hyena, Calandrellas blogg, Cynism, Lakes lakonismer, Erik Laakso | På Upp…, Stefan Stenudd, Copyriot och Ekonomikommentarer, Medborgardetektiver och svärmpaparazzi (Oscar Swartz :: [...]
I Sverige är tåget statligt och en antimarknad, men ska nu successivt öppnas upp för konkurrens.
I Storbritannien privatiserade den konservativa regeringen British Rail på 90-talet, med resultatet att det som skulle bli en öppen marknad blev ett lapptäcke av operatörer, inbördes ovilliga att ta ansvar för den gemensamma infrastrukturen och att pressa priserna. Med andra ord: Privatiseringen skapade även den en antimarknad.
Just nu råder en enda stor förvirring kring det som under Labour i praktiken har varit en nationalisering av Network Rail.
Lösningen sägs vara just den sortens hybrid; en slags icke-vinstutdelande företag. Kalle Palmås har nyligen skrivit om detta. Är det inte här – bland dessa “kompromissade” privatiseringslösningar – som socialdemokratin trots allt kan ana ny morgonluft?
Jag tror att det vore ett allvarligt misstag att tro att konkurrensutsättning av spårtrafiken skulle vara ett steg från antimarknad till marknad. Spåren har fysiska egenskaper som gör antimarknader ofrånkomliga – kort sagt, tidtabellerna måste synkroniceras för att inte krockar ska ske. Bättre då att erkänna detta och göra det bästa av saken.
Andrahandshandel med biljetter, däremot, är en annan sak!
Vad nu SJ:s egentligen skäl är kan man fråga sig, men jag välkomnar verkligen att något görs åt spekulationen på biljetter. Kanske beror det på min socialistiska uppfostran, men det finns få saker som gör mig mer illa berörd än människor som tjänar pengar på det sättet!
Isabelle: jag vet vad du menar, jag köpte också ofta mina biljetter på blocket förr. Men när fler och fler av annonserna var rena andrahandsförsäljningar av stora biljettuppköp blev jag äcklad och har sedan dess inte orkat återvända.
Något borde göras åt prissättningen från början i stället; det får inte bli billigare att flyga eller ta bilen!
[...] som skriver klokt om ämnet Copyriot | Anna Troberg | Rick [...]
[...] runt EU, utan även genom att SLs: kontrollanter används för att jaga papperslösa. Huruvida SJ:s drag att kräva legitimation för tågresor även kommer användas för att kringskära papperslösas möjlighet till förflyttning inom [...]
Kommentera