Gnuggar sömngruset ur ögonen och famlar efter lilldatorn. Först av allt tänker jag göra den där proxy-inställningen i Firefox som ska göra så att jag inte kan komma åt Google. Instruktionerna finns ju på Interfax, men under vilken sida ligger nu den subdomänen? Äh, jag skriver bara “Interfax” i adressfältet och trycker enter, så blir frågan nog löst… av Google. Doh! Avbryt. Går till min Twitter i stället och hittar länken som jag själv postat där.
Efter att ha matat in proxy-inställningen i Firefox visar det sig att jag inte kommer åt någon sida alls. För att försäkra mig om att felet är begränsat till Firefox, öppnar jag ett terminalfönster och skriver, rutinmässigt: “ping google.com”. Lyckas dock hejda mig själv innan fingret har nått entertangenten. No Google Day är lättare sagt än gjort!
Roligast med No Google Day – och med No Music Day – är att en hel del människor verkligen provoceras av själva idén. För att generalisera vilt, tycks dessa människor överlag hysa kraftfulla liberala och ateistiska sympatier, med vilka det tydligen följer en idé om motståndslös frihet. Att andra människor gemensamt och frivilligt bestämmer sig för att avstå från någonting bra, under ett dygns tid, borde de egentligen inte kunna invända mot. Men dessa människor är i allmänhet politiknördar, ett sorgligt släkte som är så skadade av en snävt hållen partipolitik, att de inte kan förstå No Google Day eller No Music Day som annat än “protest”.
No Google Day “är inte en protestaktion, utan ett sätt att medvetandegöra hur viktigt Google är”, som Opassande skriver. Genom att avstå från Google tillsammans, får vi möjlighet att dela med oss av varandras erfarenheter – som görs i detta inlägg – och jämföra dem. Genom att hålla tilltaget lagom vagt, inbjuds till produktiva missförstånd som vi kan lära oss massor av. Glasklart genomförda gruppövningar blir däremot till envägskommunikation. Att läsa på Twitter hur vissa människor ser sig nödgade att trotsigt påpeka att de minsann har använt Google säger någonting om både nätkultur och socialpsykologi.
Andreas Ekström kom upp med idén framför en tevekamera, #telekompaketet hakade på och spånade idéer tillsammans i Etherpad. (Här finns ett dokument av hur spånandet såg ut, mitt i.)
Vissa har frågat: “vad är syftet?” Mitt svar har varit att det är alldeles för tidigt att säga. Först måste dagen genomföras. Framåt kvällen börjar möjligtvis ett syfte att utkristallisera sig. Om då alla deltagare skulle ha kommit fram till samma syfte vore det ett smått chockerande. Precis som No Music Day, kan No Google Day ha ett potentiellt obegränsat antal anledningar. Varje deltagare är fri att ha sin egen. Andreas Ekström ger två bra anledningar:
- Vi ser tydligare hur beroende, och därmed hur sårbara, vi är.
- Vi hittar kanske ett eller annat riktigt bra alternativ som vi inte har testat förut.
Kom ihåg: det finns mycket att lära på sökområdet. De flesta människor använder bara en liten bråkdel av Googles potential, och Google är långt ifrån alltid bäst – kraftfulla sökare använder flera olika sökmotorer. Att utforska dessa möjligheter förändrar hela ens relation till internet, visade sökgurun Fravia På Chaos Communication Congress för några år sedan. Sorgligt nog visar det sig att Fravia avled i våras, men hans mycket speciella webbsida finns kvar, fylld av extremt kraftfulla söktips för olika sökmotorer (varav vissa av tipsen är dolda, så att de måste sökas fram…)
För egen del kommer jag nog inte lära mig så mycket mer praktiskt under No Google Day. Som så ofta tänker jag under ett antal timmar försätta mig offline (med hjälp av programvaran Freedom) för att skriva ostört. Jag antar att även detta provocerar någon. Precis som det brukar provocera vissa att man väljer att fasta en vecka, utan att göra det för att uppnå viktminskning utan bara för nöjes skull.
No Music Day, del av en femårsplan, genomförs för sista gången den 21 november 2009. Parallellerna till No Google Day är många. Tidigare om detta på Copyriot:
- No Music Day, 2006
- No Music Day, 2007
- No Music Day, 2008 (inför)
- No Music Day, 2008 (del ett)
- No Music Day, 2008 (del två)
Erfarenheter från No Music Day utvecklas även vidare i Det postdigitala manifestet (som alltså kan förhandsbeställas). Vågar vi hoppas att erfarenheter från No Google Day kan berika framtida nätpolitiska manifest?
32 kommentarer ↓
Jag blir inte ett dugg provocerad av att folk inte använder Google, däremot blir jag lite provocerad av att vissa tycker att _vi_ inte ska använda Google idag, utan att ha en vettig förklaring till varför. För kom igen, förklaringen att “Google är Skynet”, oavsett hur busigt sagt det än är, är bara larv.
Att sluta använda Google är fullt möjligt – om man vill – men att byta till något sämre för att någon annan tycker att Google är Skynet är det som jag inte ställer upp på. Jag åker inte och leker viking på semestern heller.
Jag vill däremot alltid byta till någonting bättre, så om nån erbjuder mig en bättre tjänst så byter jag. Då kör jag en/flera No-Google-Day(s).
Hade inte sett Freedom innan, men att disable hela internätet är ofta lite väl drastiskt för mig som kodare, jag behöver kunna kolla upp saker.
Tipsar om http://visitsteve.com/work/selfcontrol/ som egentligen ger samma möjligheter fast mer. Du kan ha en blacklist (du får inte komma åt den här listan domäner) eller en whitelist (du får inte komma åt någonting utom den här listan domäner).
Det var väl ingen överraskning att Copyriot skulle uppskatta detta trams. Instämmer med Bines kommentar.
Hej hopp.
Jag tror inte riktigt på det här beroende-sårbarhets-resonemanget. Visst, diverse Google-projekt är extremt viktiga och det vore omständigare utan dem. Men vad gäller sökmotorn så tror jag inte att de flesta (och absolut inte jag) gör något mer så avancerat att jag bara måste ha Google. Vi kastar ner några ord i sökfältet och tänker lite slentrianmässigt att vi “söker igenom internet”.
På så sätt tror jag mer på No Google Day som ett sätt att bryta den vanan litegrann, som i Andreas Ekströms andra punkt. Det leder inte bara till “bra alternativ”, utan — ifall vi vänder oss till sökmotorer som indexerar och söker på ett bara lite annat sätt — till ett annat urval och en annan sortering. Alltså ett lite annorlunda internet.
Peace out!
Kul initiativ. Synd att jag inte hörde om det innan. Tråkigt bara att somliga inte kan läsa innantill. Bine: “däremot blir jag lite provocerad av att vissa tycker att _vi_ inte ska använda Google idag, utan att ha en vettig förklaring till varför. [...] förklaringen att “Google är Skynet”, [...] är bara larv.” Rasmus: “Genom att avstå från Google tillsammans, får vi möjlighet att dela med oss av varandras erfarenheter – som görs i detta inlägg – och jämföra dem.”
Nåväl.
För mig är det största problemet med att inte använda Google under en hel dag att jag använder Google Mail. Japp. Utan Google har jag ingen mail. Jag vet naturligtvis att det är ett stort problem för min personliga integritet och bla, bla, bla…
Just nu har jag faktiskt inte pengar att köpa en server för att använda som mailserver. Inte heller finns några vettiga alternativ (vad jag vet). Därför kör jag på Google “tills vidare” och hoppas att mina synder är glömda inom något tiotal år. Jag tröstar mig med att jag ändå är i en bättre situation i det avseeendet än många av mina medmänniskor.
Bine: Ingen försöker övertala dig att vara med. Du behöver inte känna dig som en del av det “vi” som väljer att delta i No Google Day. Varför du trots allt gör det är däremot intressant. Dito gäller JB eftersom han (helt väntat) instämde i Bines kommentar.
(Jag instämmer i vad ChrisK säger: det är oerhört intressant och positivt att så många blir provocerade!)
läste detta blogginlägg i google reader å vips så var den dagen förstörd… =D
Det är en aning lustigt men samtidigt Intressant att misstron mot Google verkar vara den enande länken mellan upphovsrättskramare och dess motståndare!
JB: Oerhört intressant hur du gör egna tolkningar utan att ens läsa vad som står i kommunikén som manar till No Google Day.
Det görs oerhört tydligt att det inte är en protest, att det inte motiveras av misstro mot Google. (Lika lite som No Music Day är en protest mot musik.) Men du vägrar ta in det! Fascinerande!
Kan även påminna om Isobels koncisa tweet: Kom i håg, #nogoogleday är INTE en protest! Vi gillar Google. Det är ett experiment kring hur nätet skulle kunna fungera.
rasmus: Fel av mig att generalisera. Misstron mot Google är dock väldigt utbredd. Se valfri Google-relaterad artikel med kommentarer i svensk dagspress.
Således är det härligt att så många som tidigare varit skeptiska till Google nu verkar ha ändrat uppfattning!
[...] som har skrivit om den Google-fria dagen: Mymlan på Bloggvärldsbloggen Opassande Copyriot och en hoper [...]
För mig känns Google som en naturlig del av mitt Firefox-användarmönster. Direktsökningar i adressfältet, som du nämner i början av inlägget, använder jag inte enbart för att söka upp saker jag inte kan/kommer ihåg URL-en till, men också för at navigera till t.ex. sidor på Wikipedia (“list family guy wikipedia” => http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Family_Guy_episodes) eller när ett ungefärlig sök går snabbare än att navigera sig fram inne på nån webbplats (“php soap” => http://no.php.net/soap). För många sajter har jag helt slutat att skriva subdomän och topdomän (“copyriot” => http://copyriot.se/).
Därför känns det mer som att göra saker krångliga i Firefox, än att låta bli att söka… Jag antar att detta bara bekräftar hela tanken bakom experimentet, om hur central Google faktisk är i vårat nätbeteende…
Jag skulle nog få lite svårt med att helt undvika Google en hel dag (som zes är jag kodare, och använder också Google mail, Google Reader och Google Docs om man ska räkna med alt Google sysslar med), men jag måste erkänna att experimentet är tilltalande
“sorgligt släkte som är så skadade av en snävt hållen partipolitik, att de inte kan förstå No Google Day eller No Music Day som annat än ‘protest’”
Jag deltar inte i No Google Day själv, men jag håller med om ovanstående och jag tycker också att det är fascinerande med de som reagerar så kraftigt på tilltaget. Rent allmänt är det väl så att det man känner sig hotat eller förnärmad av eller tar avstånd ifrån säger någonting om ens identitet. De som har problem med No Google Day och andras val att delta är kanske inte fullt så individualistiska och självständiga som de tror att de är.
Men, i och med ständiga upprop inför idag så ombads man ju att bli en del av vi:et. Det är inte konstigare än att jag känner det som att valfri försäljare omber mig att bli en del av deras “vi”.
Provocerad är ett för starkt ord eftersom jag inte är det minsta förbannad. Jag tycker att det är roligt med en diskussion.
Så, anledningen till att jag känner att “ni” vill att jag ska vara en del av ert “vi” är precis den, att “ni” har haft upprop till dagens övningar. Häpp!
JB: Jag tycker inte att den generella attityden mot Google är/har varit så värst negativ.
Det finns en del vettig kritik mot Googles censur i Kina och kring integritetsfrågor om hur och hur länge Google sparar och använder personlig information. Sen finns det en del ovettigt trams kring copyright-frågor, främst i förbindelse med Google Books och nu den senaste tiden mellan olika nyhetsförmedlare och Google News. (Speciellt det sista gör att dagspressen känns som ett dåligt ställe att mäta opinion om Google)
Jämfört med hur Microsoft, som onekligen förtjänar en viss del av äran för persondatorns intog i vanliga folks liv och också har en dominerande position inom sina områden, kritiseras, så slipper Google rätt billigt undan. (Utan att analogin på något sätt är fullkomlig, bl.a. för att Microsoft i större grad förtjänar kritiken IMHO)
Hade själv missat dagen, och hade nog behövt förbereda mig lite i så fall, men tycker att det är intressant.
Thomas Jefferson sa: “A government big enough to give you everything you want, is strong enough to take everything you have.” – det är ett konstaterande, inte ett klagomål på att staten ger en massor av bra saker.
Påståendet kan modifieras till “A company big enough…” och gäller på samma sätt. Google behöver inte vara onda, men jag får en viss olustkänsla över att lägga alla ägg i samma korg.
Jag är så extremt beroende av Google med alla tjänster jag använder (inte främst söken), och många företag är det också. Sen är det väl en smaksak om man tycker att det är ett problem eller inte antar jag.
Personligen provoceras jag av No X Days för att det känns så oerhört Adbuster. Och det finns få saker i världen som är så självgott liberalt som Adbusters.
Rasmus, du drar på för hårt om folk som av olika skäl inte deltar och dristar sig till att skämta om det på Twitter osv.
Jag tycker att nogoogleday är oerhört intressant, men också att där finns ett mått av webbfrälsning som, ibland, kanske, kan te sig en liten smula fånig. Det är kort sagt ett tacksamt ämne att skämta om – men det betyder inte att vi som råkat dra ett eller två NGD-skämt i dag känner oss “provocerade”, är ointresseade av NGD eller ens nödvändigtvis är “ateister”.
Det finns säkert en och annan NGD-dissare som blir upprörd på riktigt (även om jag inte stött på någon), precis som det självklart finns galna, tokfrälsta, humorbefriade NGD-aktivister som ser detta som nästa stora revolutionära grej efter #iranelection. Men när jag skojar om NGD på Twitter har jag emellertid inte en tanke på dessa marginella tokstollar. Jag bara skojar. Och tro det eller ej, men i 99 fall av 100 skriver jag mina oneliner-tweets för att jag tycker att det är glädjeskapande, lustfyllt och rätt och slätt roligt, inte för att jag är bitter, provocerad, misstänksam, ängslig eller liberalpolitiker.
Kjell Häglund, du kanske har rätt i att jag drog på lite hårt, men jag tycker det är intressant när känslor väcks!
Sen måste jag bara säga – efter att ha varit mestadels offline under dagen – att jag inte kunde drömma om att det skulle bli så här stort. Särskilt inte som inbjudan gick ut sent igårkväll…
Absolut, och det är ju också de som går i gång på NGD som får sina känslor väckta. Och det är ju mest dessa som blir provocerade – över att alla inte får känslorna väckta utan rentav bara skämtar lite lakoniskt om det hela.
“För att generalisera vilt, tycks dessa människor överlag hysa kraftfulla liberala och ateistiska sympatier”
Öh, vadå ateistiska sympatier? Vad menar du egentligen? Är ateismen en ideologi som man antingen kan sympatisera med eller inte. Känns som du är lite vilsen här.
Dessutom känner jag nog inte en enda person med “ateistiska sympatier” som skulle passa in i den beskrivningen, och då är jag ändå med i Sveriges mest ateist-täta organisation. Fast det är ju klart, jag förstår ju överhuvudtaget inte vad du menar. Om du nu menar personer som sympatiserar med tanken att man inte behöver tro på någon gud så är det de facto större delen av Sveriges befolkning du menar. Då förstår jag varför du uppfattar det på det viset. Konstigt vore det väl annars?
google kan jag klara mig utan en dag, men musik. nej där går gränsen. stå vid en press maskin 7h utan musik… urk vad klockan skulle sega sig fram.
pros: Det blir lite som konceptuell konst det här: man behöver alltså inte ens *utföra* No music day för den ska få en effekt på en (t ex en insikt, såväl rationell som känslomässig, i hur mycket musiken betyder för en) – det räcker med att betänka idén.
Tyder på att den är riktad mot en mycket central punkt (musiken) för många av oss!
[...] Copyriot Opassande Intensifier David.nu I Polemik [...]
Det är intressant att jag trodde att de som blev provocerade av konceptet var de som tyckte att en *dag* var för kort tid. Efter att ha läst litet förstod jag att de blev provocerade av det lite småduktiga i konceptet, och det kan jag i och för sig förstå. Men det som verkligen fick mig att fundera var dina jämförelser mellan NoMusicDay och NoGoogleDay — det säger något om ett företag om det kommit att bli som musik, som ett vara som kryper så nära inpå som musiken gör, och här finns en rikedom av intressanta bilder att fundera kring: sökningar är verkligen en sorts framföranden av ett verk som komponeras i sökfrasen, sökmotorn en sorts instrument som man kan spela på — och det verkligt, verkligt utmanande skulle vara att ha en NoSearchDay.
Däri skulle, som Isobel påpekar, finnas ett annat sätt att använda nätet. Det är trivialt, men litet fascinerande: sök har blivit det sätt som vi ordnar världen på, den princip som strukturerar tingens ordning. Borta är taxonomier såväl som evolution, och sökningen är vårt epistem.
Så passande att gmail går ner ikväll.
Synd att inte någon journalist spann på GMails nedtid under No Google Day, det hade varit kul.
[...] sammanhanget vill jag också rekommendera Rasmus Fleischers text om samma fenomen. Även han fascineras av de starka känslor som initiativet väckte; där finns ett embryo till en [...]
[...] En förhastad utvärdering av No Google Day [...]
[...] En förhastad utvärdering av No Google Day [...]
http://www.brisbanetimes.com.au/opinion/in-google-we-trust-our-new-faith-20090906-fcqb.html
[...] av Google-censur så känns “No Google”-day inte som en dålig idé alls längre. “Provokationen” är mer än bara en provokation och ett syfte formas. Ett syfte som känns mycket mer klart idag än vid själva “No [...]
Kommentera