Mitt inlägg i biblioteksdebatten, vilket utlovades igår, publicerades idag på Sydsvenskans kultursida. “Den postdigitala vägen” satte de som rubrik, vilket nästan helt osökt kan leda tankarna till att min bok Det postdigitala manifestet nu går att förhandsbeställa, så kommer den hemskickad om några veckor. Släppet sker med en rejäl fest på Röda Sten i Göteborg i anslutning till Bokmässan, lördagen den 26 september. Mer info om band och dj:s kommer inom kort.
Manifestet handlar dock inte alls om bibliotek, utan tar sin utgångspunkt i musik. Artikeln i Sydsvenskan bygger utgår lika mycket från vad som tidigare bloggats här om boken i det postdigitala – och på ett försök att omtolka stadsbibliotekariens egna idéer om biblioteksestetik. Två konkreta förslag levereras.
9 kommentarer ↓
Mycket bra inlägg.
“Vi kan tänka oss en skala mellan två poler. Längst ut på den vänstra sidan står arkivet, längst ut på den högra sidan står muséet, eller teatern. Någonstans mellan dessa ytterligheter inrättar sig biblioteket. Utan tvivel måste vissa bibliotek ta ett särskilt ansvar för att bevara ett kulturarv för framtiden, vilket placerar deras verksamhet nära arkivens. Varför kan då inte andra bibliotek närma sig den motsatta polen, där man i stället riktar sig till nuet genom händelser och mötesplatser? Alla bibliotek behöver inte ha identiska målsättningar utan det kan tänkas att vitt skilda varianter skulle kunna komplettera varandra.”
Åh, så insiktsfullt och kärnfullt. Särskilt den sista meningen är något som egentligen glömts bort i för stor utsträckning…
Text är alltid digital oavsett om den finns på papper eller i elektronisk form.
db: Text är förvisso digital. En bok är dock inte bara text.
Jag förstod inte varför du gör “lån”, i motsats till kopiering, till en kärnpunkt i vad som karaktäriserar ett bibliotek. Bibliotek handlar ju i första hand om fri spridning, med lån av fysiska exemplar som bara ett av flera verktyg för att nå dit.
Dagens DRM-system på vissa bibliotekstjänster är ju inte en rimlig “simulation av gamla bibliotek”, utan en del i hur synen på bibliotek stegvis förskjutits när tanken på kontroll över verk har breddats.
Din egentliga invändning verkar ju vara att information idag finns i överflöd. Stämmer det? Är arkivfunktionen uttömd? Jag kan inte se annat än att det finns massor av saker inlåsta i t ex public service-arkiven som behöver släppas fritt, och att man inte behöver vara ute efter särskilt udda japanska filmer för att ändå gå bet i fildelningsnätverken.
Av det jag sett av diskussionen om digitala bibliotek, när jag rotat för att hitta bra ingångar, är det en straw man-argumentation du för. Ingen verkar argumentera för cyberspacelinjen, utan alla som pratar digitala bibliotek verkar se dem som en del i just en helhet av olika sorters roller biblioteken kan spela.
Jag gör inte “lån” till det definierande för bibliotek. Just det där är en replik på Elsebeth Tanks tidigare debattinlägg i Sydsvenskan, där hon anförde procentsatser på hur stor andel av danska bibliotekslån som var “digitala”. Detta skulle då vara ett motiv för hårdare gallring bland de fysiska böckerna. Utan att förneka behovet av gallring, är det uppåt väggarna fel att göra sådana jämförelser.
Att det digitala präglas av överflöd betyder inte att arkivfunktionen är uttömd. Särskilt inte som det digitala är knepigt att arkivera på längre sikt. Överflöd betyder helt enkelt att det tillgängliga utbudet vida överstiger vad den enskilde kan överblicka. Det ligger ingenting negativt i det, men ju större överflöd, desto högre krav ställs på urval, för det finns inget självklart sätt att veta vad man vill ha. Mer om detta i min bok.
Det är klart den jämförelsen är mellan äpplen och päron – men inte på grund av DRM:en eller kopiering, utan framförallt på grund av skillnaden i rum, sammanhang osv. Eller? Jag får inte ihop det du skriver i artikeln till en klar argumentation. Ska hur som helst läsa boken med intresse när den kommer
[...] Postdigitala bibliotek [...]
[...] Postdigitala bibliotek [...]
Kommentera