FrÃ¥gan är hur mycket formaliteter som krävs för att nÃ¥ fram till det informella mÃ¥let. Svaret skiljer sig Ã¥t beroende pÃ¥ hur väletablerade rutiner som finns och hur stor-, mellan- eller smÃ¥skalig gruppen är. Här pÃ¥ “Nothing will happen” hÃ¥lls den formella kommunikationen pÃ¥ ett minimum och deltagarna kan öppet erkänna att det är samtalen över kaffekoppar som är det främsta mÃ¥let. Fast det förutsätter att det finns en viss grad av inkörda rutiner i en lagom liten grupp som hÃ¥lls samman genom delade erfarenheter, i det här fallet av hacking.
Juliagruppens seminarium i onsdags hade helt andra förutsättningar. Större skala (ett hundratal i salen), större bredd (folk kom verkligen från vitt skilda håll), knappt några rutiner alls eftersom det var debuten för en ny gruppering. Bara dessa faktorer kombinerat innebär att behovet av formaliserad kommunikation ökar – även om målet ändå, ur ett visst perspektiv, är all den informella samvaro som sker i mellanrum och på småtimmar.
Chris, Elin, Gustav, Isabelle, Isobel, Karin, Lisa och Marcin uttrycker samma sak på lite olika sätt. Ingen av dem förminskar vikten av de politiska frågor som Juliagruppen för upp, men alla verkar också överens om att sammankomstens största värde låg i någonting helt annat än den information som förmedlades från panel till publik. Själva materialiseringen av internetbaserad gemenskap skapar explosioner av närvaro, som riktar tillbaka energier i nätet och intensifierar kretsloppet. Oerhört postdigitalt!
Enklaste sättet att införa formaliserad kommunikation på en sammankomst är att välja ut en talare eller en panel, som fysiskt skiljs av från publiken och som ges ett särskilt ansvar att säga kloka saker. Själva orden som sägs är inte nödvändigtvis det viktigaste. Orden kan i princip lika gärna kommuniceras via en digital kanal. Värdet av formaliserad kommunikation ligger ofta främst i hur det öppnar för en informell. De ger någonting att prata om. Att projicera tillfredsställelse eller besvikelse på, vilket i sin tur blir till anledningar upprepning och variation.
Vad som inte sägs är ofta lika lärorikt som det som faktiskt sägs. Flera gjorde exempelvis observationen på Juliagruppens seminarium, att två fenomen var (nästan) helt frånvarande: fildelning och The Pirate Bay. Inte för att någon medvetet undvek dem, eller för att frågan om ett fritt internet inte skulle vara oupplösligt förenad med frågor om länkning och horisontell kopiering. Kanske bara för att diskussionen rörde sig på en annan abstraktionsnivå, för upphovsrättslobbyn fördes däremot på tal. Allt detta blir särskilt intressant, med tanke på att den diskussion som i onsdags tog till ett nytt steg på många sätt brakade loss just i samband med rättegången mot The Pirate Bay. Då fördes människor samman av kärlek till internet men inte nödvändigtvis kring en gemensam identitet.
Antecknade i seminariets paus:
Seminarier är inte bara (likt megafonen) ett massmedium för att sända ut ett budskap, utan kan kan hellre tänkas som en radar eller ett ekolod. En viss mängd analog information sänds ut , därefter reflekteras den på olika sätt och i olika (digitala och analoga) medier. Vilka tonlägen når fram? Hur snabbt studsar de? Vad når inte fram? Vad återkommer i förvrängd form? Vilka externa kroppar är kapabla att reflektera vad?
Kunskap uppstÃ¥r i differensen mellan den information som sänds ut och den information som reflekteras. För att jämförelsen ska kunna göras mÃ¥ste det utsända begränsas i tid och rum. Däremot spelar det inte sÃ¥ överdrivet stor roll huruvida den utsända informationen är “ny” eller inte.
Allt detta mest sagt som allmänna reflexioner över seminarieformen. Återreflekterandet av just Juliagruppens seminarium är långt ifrån klar, men dit återkommer vi. Delvis. För det allra mesta – det informella – sker på frekvenser som knappast ryms i några bloggrapporter.
Exakt samtidigt som detta inlägg skrivs klart, avslutas Nothing Will Happen. Arrangören Marcel sammanfattar:
I think that we once again succeeded in privileging the non-conference parts of the conference.
Uppdatering: Lite bilder från Juliagruppens seminarium finns nu uppe.





2 kommentarer ↓
[...] Om seminarier: Formalisering som väg till det informella [...]
Otroligt intressanta funderingar! Jag vill dock bara lägga till: hvad du omtalar i termer av radar och ekolod är inte reflektioner av det utsagda, eftersom reflektioner speglar och representerar det utsagda. När det utsagda resonerar, genomskär och kolliderar med en annan kropp, skapas inte speglingar, men nya mönster: diffraktioner.
Om du inte vet hur ett diffraktionsmönster ser ut, släng då två stenar i en sjö och se hur deras ringar genomskär och ändrar varan. Det är vackert :)
Diffraktioner på wikipedia
Kommentera