http://en.wikipedia.org/wiki/Epistemocracy

Jag gillar den tanken.

Till det kan man också lägga att idén att vetenskapliga argument alltid är mer rätt än de som inte vilar på samma grund är fel. Den är inte bara fel för att vetenskapen ännu inte har hunnit dit så att säga. Ett mycket mer grundläggande problem är problemet med att söka kunskap i ett komplext rum.

Det går nämligen att bevisa rent logiskt att du inte kommer framåt mer än till en viss gräns om du inte tar jättekliv ibland och tittar någon annanstans.

Det är som ett paradigmskifte, men så att säga mycket mer.

Enklaste sättet att se det här är att tänka sig att man går uppför en kulle och vill komma så högt som möjligt. Är det då rätt strategi att bara gå uppför?

Det enda som logiskt kan ersätta det här är erfarenheten.

Detta är ett logiskt argument för avskaffande av teknokratins makt. Alldeles oavsett hur den stukar människor. Ett argument som inte minst moderater borde betänka. Det är ganska meningslöst att hävda att man vet vägen framåt för att man kan räkna om man inte har beaktat det här argumentet.

Hur man ska tillämpa det är däremot en politisk fråga, naturligtvis. En religiös/humanistisk/politisk fråga.

Det elände som jag ser skapas av teknokratin, uppblåsta högfärdig (fel)behandling av människor, påminner åtminstone mig (kanske så som Åsa Lindeborg menade häromdagen) om nazism och fascism.

Många människor far förfärligt illa av det här och är ytterst rättslösa i Sverige idag inför det här. (Det har fått mig att se på fildelningsfrågor mm med en smula skepsis. Ser ni inte vad som händer? har varit min tanke. Så jag har valt att hålla tyst.)

Om vi närmar oss yttrandefrihet och internet ur det här perspektivet handlar det om liv och död. Och då finner jag det intressant nog igen.

Sedan kommer jag in på ett spår som går åt det här hållet:

Nätanvändarna förlitar sig på att enskilda individer är aktiva och opportunistiskta. Detta regenereras i utformningen av systemet, vilket gör att det reflexiva förlitandet på hur tekniken är avsedd att användas liksom går varvet runt – då de enskilda användningarna inte bara hopar ihop sig till att bokstavligen _bli_ systemet i sig, men att reflektera över dessa användningar är att acceptera detta faktum, och att tolka det som en norm. “Vi” som fildelar vet att “vi” har tekniken med oss och att det vettiga är att inte beskära “vår” frihet utifrån.
Dessutom kanske detta inte ens uppfattas som politiskt av fildelarna själva: Feenberg konstaterar att teknokrati frambringar konsensus genom att individer tilldelas roller och uppgifter genom tekniska enheter och system. Men därmed döljer också teknokratin sin egen “valuative bias” bakom en fasad av teknisk rationalitet (Feenberg 1999: 103).
Om reflexiviteten tas ett steg längre, dock, ser vi en tredje grad av reflexivitet där användare inte bara är medvetna om de aggregerade enskilda användningarna, och att dessa genererar en form av makt, en form av (semi-institutionell) tyngd – utan de blir medvetna också om den latenta normativitet som denna massa, denna tyngd genererar. Användarna blir medvetna om hur de blir potentiellt förblindade av sin egen effektivitet och framgång; de blir medvetna om den latenta teknokratin i sin egen planhalva så att säga.
Förhoppningsvis är detta en central beståndsdel i den potentiella gräsrotsmoral inom fildelningen och nätpolitiken som är nödvändig för alla former av självreglering.

Är nog ett nödvändigt inslag i komplexa samhällen.

Den intressanta frågan är hur regelverket som makten och ansvaret delegeras via ska se ut. Finns många obesvarade frågor här. Vilka problem vill man lösa?
Hur effektivt är systemet? Vilka målkonflikter finns?
Hur ser avvägningen mellan mål och medel ut?

När det gäller finanssystemet gäller det t.ex att utforma ett system som minimerar risken för systemkrascher.

Slutsaten är nog att teknokrati är ett nödvändigt inslag i komplexa samhällen.

Det här med piratpartiet då… Jag tycker det känns väl befogat att säga att någon “har fattat” frågan när hon kliver ovanför de logiska absurditeter som Pontén, Wadsted med flera trycker in i debatten.

Det är lätt att visa de felaktiga premisser som ligger bakom att “artister har rätt till lön för sitt arbete” eller varför fildelning inte behöver innebära “utebliven försäljning”, eller det tokiga i att åtala TPB-gänget. Det är inte en fråga om ett politiskt ställningstagande; det är enkel logik.

Det politiska ställningstagandet gäller, om nuvarande etablissemang inom mediaindustrin är värt skyddslagar som inskränker andra rättigheter. Här är det inte lämpligt att tala om att ha “fattat” (även om de flesta torde komma till samma slutsats IMHO).

Tänk om det fanns en expert på tjejer.