är inte detta fenomen ett tydligt exempel på i hur hög grad musilyssnande (ofta) är ett en social, snarare än estetisk, verksamhet? Ljudkvalitén är ju ganska usel, så den rent musikaliska delen av upplevelsen måste ju vara liten (till exempel jämfört med att lyssna i hörlurar, eller hemma i ordentliga högtalare).

http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/magazine/8117619.stm

Så till frågan om “det offentliga rummet” – här skulle jag gärna se en större distinktion mellan olika slags offentligheter och olika slags rum. Offentligheten i en given situation ligger oftast någonstans mellan 0 och 100 %. Visst får folk “finna sig i att det låter lite”, det hör till livsvillkoren i en stad (de som inte accepterar det kan flytta), men det är fortfarande en etisk fråga hur lite eller mycket det är OK att låta i ett givet läge.
Observera: etik, inte moral. Om man är moralisk våldsmotståndare blir påståendet att “musik är våld” kanske en orimlighet, men etik handlar inte om allmängiltiga regler, utan om det rätta handlandet vilket är någonting mer komplicerat.

Lukter är en annan intressant fråga, som precis som ljud överskrider grunderna för det borgerliga egendomsbegreppet. Nyligen fattade väl f.ö. någon domstol ett avgörande i frågan om hur mycket lantbruk får lukta.

Hur ska du ha det egentligen? ;)

@ Rasmus och Jörgen
Givetvis kan musik på bussen/tåget vara störande. Men än så länge ger inte mobiltelefonerna från sig musik som är väsentligt högre än ett vanligt samtal.

Även att prata i mobiltelefonen anses av många som mycket irriterande; såvitt jag kan se finns det ingen större skillnad här.

Personligen anser jag att om man rör sig i det offentliga rummet får man så ut med ett och annat irritationsmoment. Jag håller helt med om att det kan irritera när någon bakom pratar i mobilen (att ena halvan av ett samtal kan störa så mycket mer än båda halvorna är något jag inte kan förklara). Men åter igen, är man bland folk får man finna sig i att det låter lite.

Är det någon här som faktiskt tycker att man skall förbjuda mobiltelefoner på bussar etc, gatumusik (vi fick nyligen nån sorts lag mot det här i Göteborg) och andra störningsmoment? För mig för det tankarna till nån sorts öststatsdystrofi där alla går och stirrar ner i marken i allmän rädsla för att utmärka sig.

Sedan är ljud långt ifrån det enda sättet på vilket folk våldför sig på varandra i det delade rummet. Lukter är ett bra exempel. Så gatans ljud må vara stundvis störande, men inte bara är det oundvikligt, det är också underbart. IMHO.

Ibland målas det upp så jättemycket att internet knyter samman folk och får dem att kommunicera med varandra. Många skulle nog i det här fallet säga att folk som sitter med hörlurar, mobiler och datorer på tåg i själva verket kommunicerar med andra. Men jag undrar om inte det är skönmålande. Jag tror att det i många fall bara är att man bara plockar fram mobilen och börjar fingra på den för att slippa prata med den bredvid. Låsa in sig i sin lilla bubbla.

Jag ställer mig lite tveksam till om det är så nyttigt att sitta bredvid någon flera timmar och packa ihop oss som sillar med folk som vi inte pratar med eller kommunicerar på något sätt. Kan tänka mig att det blir samhälleiga effekter av sånt på lång sikt. Inte säker på att det blir det, men det skulle kunna bli det.