Härom månaden besökte jag en radiostudio och snackade på ett bra tag om frågor. En givande session, som det alltid när det gäller medverkan i gedigna radioproduktioner (men inte lika självklart i tidningsintervjuer för tidningar eller framför en kamera).
Första delen av P2-dokumentären Från Platon till Pirate Bay – om rätten till musiken, som även finns tillgänglig via bittorrent, sändes visserligen redan i juni men jag hörde den först härom dagen.
Programmet handlar om “musikaliska lån, stölder, plagiat, parodier, travestier, citat, parafraser, allusioner, arrangemang och samplingar”. Ett givet exempel är Landslaget vs. Drängarna, den enda strid om musikplagiat som nått högsta domstolen. “En fioltrudelutt som låter likt en annan fioltrudelutt” sammanfattas saken av musikvetaren Ulrik Volgsten och programmet presenterar en rad andra folkliga fioltrudelutter som låter lika likt, vilket ytterligare bekräftar uppfattningen att den fällande domen etablerade en bisarrt låg nivå för “verkshöjd” (jurister förstår inte musik).
Sedan intervjuas jag om parallellerna mellan folkmusik, tidig musik och samtida samplingsmusik. Gemensamt är att idén om ett definitivt “verk”, vilken definierar all form av musikalisk upphovsrätt, är frånvarande.
Verksbegreppet med stort V är framför allt en 1800-talsföreteelse
Så säger Bodil Asketorp som talar mycket engagerande om de äldre mästernas “stölder”. Händel, som enligt henne var den största “lånaren” under barocken, jämförs sedan med rapparen Organismen, som talar länge och väl om sin praktik och attityd kring att göra nya versioner av befintliga låtar.
Tycker du att du som artist har ett bra skydd under upphovsrättslagstiftningen?
– Nämen alltså jag arbetar ju inte ens med upphovs… Jag snor ju folks instrumentaler och skickar till radio och… Nä, det hade inte varit möjligt att göra versioner om man skulle följa regler och lagar, det hade inte gått. Jag har inte ens reflekterat över det. Jag snor andras grejer och jag hoppas att de snor mitt. /…/
Om hundra år ska folk veta vem jag är, kunna blicka tillbaka och säga “det där gjorde han”. Jag vill bara göra ett avtryck på jorden… det låter så jävla lökigt när jag säger det högt…
…men det är ett ärligt uttalande som någonstans finns med kring allt musikutövande. (Pratade förresten häromdagen med en musikervän som även har gått i psykoanalys om hur rädslan för döden omsätts i musik.)
Organismens strålande insats ledde för övrigt till en anmälan till Granskningsnämnden från en ursinnig svensk upphovsrättsinnehavare bosatt i Los Angeles. Han skriver:
Aldrig ställer hon [programledaren] frågan hur denne “rappare” förtjänar sitt uppehälle, hur stor årsinkomst hans musikskapande inbringar, och vilka bidrag som försörjer hans existens. Aldrig ställs frågan hur den som enbart lever på sin musik skall överleva utan rätten till sitt eget verk.
Nå, vi behöver inte bemöta det där med mer än en varm tanke till P2 som besparar sina lyssnare årsinkomsterna.
Själv säger jag följande, 38 minuter in i programmet (postat här som hjälp för minnet):
Jag kan tycka att debatten handlar lite för mycket om upphovsrätt och lite för lite om vilka förutsättningar musikkulturen har idag. /…/
Hur gör vi musik meningsfullt? Hur använder vi alla de digitala kopieringstekniker som finns för att skapa sammanhang? Dagens situation kännetecknas av ett enormt musikaliskt överflöd, där risken alltid finns att man sitter i en smaklös soppa.
Musiken blir ju inte meningsfull förrän den knyts till lite mer specifika sammanhang. Vi har ju inte längre skivomslagen, som ändå var ett fysiskt objekt med visuella kvaliteter. Däremot har vi klubbkultur, vi har konserter och festivaler och det är något som har blivit enormt mycket viktigare sedan fildelningsnätverkens stora genombrott.
/…/
Frågan kan inte bara handla om hur man “distribuerar” musik. Produktion, distribution och konsumtion kan inte längre betraktas som skilda sfärer utan allt hänger intimt samman. /…/
Även t.ex. när samplingsartister knyter an till samma förebild genom att sampla samma två sekunder från en gammal låt, så är det också ett sätt att visa samhörighet, bygga traditioner och placera musiken i ett sammanhang, vilket jag tror är en viktig utgångspunkt för hur man gör musik meningsfullt i en situation av överflöd.
Man får släppa den här postmoderna idén från nittiotalet om att sampling plockar fritt från signifikanterna och skapar fritt på individuellt bevåg. Jag tror att sampling handlar mycket om att bygga traditioner och skapa nya samband.
3 kommentarer ↓
En parentes: Det ska nog vara Versioner med inledande versal i citatet från Organismen. Han har släppt två mixtapes som heter just Versioner och består av – trumvirvel – versioner av andra artisters låtar.
Om jag talar om hur jag själv upplever användandet av samplingar, högst personligt alltså, så håller jag med dig i många avseenden. Självklart samplar man inte en slinga för att den rent tekniskt och produktionsmässigt är fulländad, utan för att man förknippar den med en känsla eller en upplevelse – kanske en väldigt speciell kväll som slutar med en bandspelare på en brygga eller bara klanger från en låt man älskar som man gärna vill föra in i sin egna musik. Och återigen så gör jag det av högst personliga skäl, inte för att det skulle vara särskilt creddigt att sampla något före något annat utan för att det är toner som förmedlar en känsla för mig – och självklart hoppas jag att det jag bygger utifrån de tonerna sedan förmedlar samma känsla till andra som lyssnar på musiken.
Och ibland när man suttit där timme efter timme med sin egna musik kan det vara så vansinnigt skönt att blanda in den där samplade sången eller gitarren bara för att slippa den klaustrofobiskt ensamma känslan man kan få om man inte har andra musiker på inspelningen.
[...] Organism 12, Org12, Organismen, Ågren. Fan man nu ska kalla honom kläckte ur sig något riktigt klockrent på radio tydligen. Tycker du att du som artist har ett bra skydd under upphovsrättslagstiftningen? – Nämen alltså jag arbetar ju inte ens med upphovs… Jag snor ju folks instrumentaler och skickar till radio och… Nä, det hade inte varit möjligt att göra versioner om man skulle följa regler och lagar, det hade inte gått. Jag har inte ens reflekterat över det. Jag snor andras grejer och jag hoppas att de snor mitt. /…/ Om hundra år ska folk veta vem jag är, kunna blicka tillbaka och säga “det där gjorde han”. Jag vill bara göra ett avtryck på jorden… det låter så jävla lökigt när jag säger det högt… Det STULNA citatet STULET från Copyriot [...]
Kommentera