Marcink på Cybernormer sammanfattar mitt öppningsinlägg på gårdagens seminarium. Det var en i stort sett improviserad harang utifrån öppningsfrågan som handlade om framtiden för “digital kultur”, i relation till upphovsrätten. Jag sa i korthet följande:
Om tio år kommer diskussionen om digital kultur vara förlegad, ungefär som om vi skulle prata om Cyberspace idag. Det vi sett de senaste åren är inte att vi flyttat från en materiell värld till en virtuell värld som det brukade låta på niottiotalet, utan tvärtom att digitaliseringen av kulturella verk leder till ett överflöd, där vi istället uppvärderar plats och fysiska samlingar och att urval blir något mycket viktigt. Både genom mjukvara, remix och olika kuratorsfunktioner – och att just kopplingen till platsen blir mycket viktigare. Så jag skulle vilja tala om en postdigital kultur där det digitala är integrerat och en självklar del av kulturella kretslopp. Man tar då inte betalt per exemplar, utan man tar betalt på en massa olika sätt i de kretslopp som hela tiden går fram och tillbaka mellan digitalt och analogt. Fildelningen ser jag som en självklarhet i sammanhanget – att skicka filer är lika självklart som att kunna skicka några rader text i ett epostmeddelande. Upphovsrätten å sin sida är inget som försvinner, den är för djupt rotad i internationella konventioner. Däremot kommer vi antagligen få se många negativa följder av den konflikt som finns, särskilt när upphovsrättslagstiftningen sammansmälter med det som kommer i terrorlagstiftningens kölvatten, Datalagringen och så vidare.
Flera påpekade i efterhand att jag sa många intressanta saker, rentav för många, på för kort tid. Rent PR-mässigt är det tveklöst bättre att hålla sig till ett begränsat budskap som hamras in. Å andra sidan är PR-tänkandet enkelriktat och förutsätter att budskap har hamrats fast på förhand, vilket i förlängningen är ett recept för stagnation. För egen del vill jag gärna förbehålla rätten att i debatter växla pragmatiskt mellan de bägge förhållningssätten.
Ett begrepp lyckades jag åtminstone skapa ett intresse för: postdigital. Det förekommer även i titeln på den bok som jag är i färd att färdigställa och som ska utkomma i höst. Men just nu ska jag inte säga mer om den saken. Återkommer.


4 kommentarer ↓
Hej Rasmus,
Håller fullkomligt med om “recept för stagnation”-tänket.
Att lyssna på någon som växlar hit och dit i sitt tal och inte möter lyssnarens förväntningar tycker jag bara är skön massage för hjärnan.
Keep it up!
/E
Det var första gången jag hörde dig tala. Så roligt ni talar, och så bra sen. Glädjande!
[...] Lite om postdigital kultur från gårdagens seminarium [...]
[...] Lite om postdigital kultur från gårdagens seminarium [...]
Kommentera