Om nu musik alltid är odemokratiskt och exkluderande (vilket inte utesluter att musik är inkluderande – ett mynt, två sidor), så blir det politiska bruket av musik alltid mer än en blott underhållning. Hur ser musikbruket ut i Almedalen? Det korta besöket gav inte möjlighet till någon ingående studie, men några små intryck ska kastas ut.
Partierna anses väl stå i centrum för spektaklet. De har en dag var till förfogande i själva parken. Innan partiledaren går upp på scen verkar det brukligt att ha någon form av förband. Kristdemokraterna valde exempelvis ett coverband som spelade klassisk popmusik typ Creedence Clearwater Revival. Vilka tongångar som valdes av övriga allianspartier får andra gärna fylla i.
De rödgröna, som de kallas, hade i vart fall ett gemensamt: singer-songwriters. Skillnaden mot coverband är betydlig. Här handlar det inte om lättsamt skval, utan om autentiska känslor. Gärna svårmodiga sådana. Socialdemokraterna lät sig företrädas musikaliskt av Marit Bergman. Ingen kan påstå att hennes pianoballader är särskilt upplyftande. Även vänsterpartiet valde, enligt uppgift, en kvinnlig singer-songwriter av det mer svårmodiga slaget. Miljöpartiet anlitade Lars Demian, som skiljer sig lite: en teatral estradör med ironisk glimt.
Skillnaden är i alla tre fallen stor mellan de rödgrönas vissångare och kristdemokraternas anonyma coverband. Säger kanske detta något om de rödgrönas allmänna tilltal, jämfört med alliansens?
Gemensamt för allt det politiska bruket av musik som observerades i Almedalen, är att den är 1) vit; 2) vokal; 3) expressiv. Musiken som inte brukas i Almedalen kan då idealtypiskt sammanfattas som svart, instrumental, repetitiv dansmusik.
Ingen dansar i Almedalen. Medan man dansar kan man nämligen inte nätverka. Dans är slöseri med tid. Däremot sjungs det i Almedalen, både karaoke och allsång. (Och viss dans sägs ha ackompanjerat karaoken. Men det var marginellt.)
Efterfesterna då? Vi fick höra att några ungdomar som kallar sig Captus, och som väl närmast försöker vara ett mansseparatistiskt ungdomsförbund till Timbro, hade efterfest varje natt. Med outsinliga mängder gratis rosé. Vi smög upp för trappan och hamnade i ett lajvrollspel i borgerlig salongsmiljö, där en liten handfull lajvare spelade rollen av borgerlig intelligentia, levandes det goda borgerliga livet. Vi flydde. Bara för att återkomma en stund senare, när horder av andra lavjare, borgerliga såväl som andra, rörde sig dit på nytt.
Nu skulle ju detta inlägg handla om musiken, men den kan snabbt sammanfattas: Captus spelade Rix FM i bakgrunden. I stället bjuder vi på en typisk replikväxling, omkring 03.30 torsdag morgon. En av spelledarna i salongen, en ung man klädd i prydlig skjorta, frågar en nyanländ gäst:
– Jag är Eva.
– Var kommer du från?
– Seco.
– Men du är ju OND!
– Nej, inte Seko med K utan Seco med C.
– OK.
Det var de sista ord jag hörde från det lajvet. Planka.nu stannade däremot kvar till halv sju på morgonen. Jag sa ju att de är mästerlajvare!
För övrigt är det faktiskt underligt, med tanke på den extremt höga journalistiska närvaron och uppfinningsrikedomen i fråga om vinklingar, att ingen ännu tycks ha gjort en sammanställning över samtliga partiers musikval.
11 kommentarer ↓
Oj, det verkar ju inte alls trevligt och kul i Almedalen :(
Något fantastiskt jag hörde på Nyhetsmorgon var om något de kallade “DJ battle” (“deejee battöl har ni nånsin hört talas om det haha”) där Luciano Astudillo (s) och Henrik von Sydow (m) spelade några låtar. von Sydow hade bland annat med Dolly Partons 9 to 5, som han tyckte representerade regeringens arbetslinje på ett bra sätt :D
Där var det faktiskt lite dans: http://www.dn.se/webbtv/nyheter/dj-battle-mellan-moderater-och-rodgrona-1.902381 (och några harmlösa svarta låtar)
Vad spelar det for roll om musik ar “vit”? Och vore det sarskilt anmarkningsvart?
Jess: Spela roll och spela roll. Jag gjorde en observation, att i Almedalen spelas “vit” pop, men inte hip-hop, house eller reggae. Så långt inga värderingar lagda.
Däremot kan man tycka att det är intressant att t.ex. sossarna mer än gärna spelar “svart” hip-hop på första maj, men håller sig till “vit” pop i Almedalen. Inte förvånande på något sätt, givet de olika målgrupperna, men intressant.
På torsdagskvällen så var det dj-battle mellan Per Schlingman/Filippa Reinfeldt och Katrine Kielos/okänd sosse (varför sossarna inte fått fram ett tyngre team vet jag inte). Jag kan svära på att borgarna hade pröjsat en fräsch pr-byrå för att välja ut “hipp” musik till deras dj-set. Sättet Filippa och Per dansade på visade tydligt att de varken hört eller gillade merparten av musiken de spelade. När det kom till sossarna så verkade de som att de valt musiken själva, men å andra sidan var den helt värdelös och härstammade från tiden då S styrde landet (alltså perioden innan muren föll).
I de allra flesta situationer i Almedalen så verkar folk utgå från att nätverkande gynnar partilinjen mer än dansande, men när det är partiet som spelar musik så dansas det hej vilt. För att citera från Twitter den kvällen “jag dansar varken av kärlek eller glädje. Jag dansar för att sossarna spelar.” (blockpolitik är svårt, tvingar en till eftergifter åt sossarna ;)) Detsamma gällde borgarna på festen, de försvann fortare än kvickt från dansgolvet när sossarna gick på. Detta styrker ju på flera sätt observationen om att det inte (slös)dansas i Almedalen. Däremot så är det väldigt mycket lek. :)
p.s. Folkpartiet hade nått totalt vedervärdigt abba-coverband.
Den omvända observationen är förstås lika giltig: på en gatufest i Harlem eller New Orleans spelar man förmodligen *inte* 808 State, Pink Floyd, Kraftwerk eller New Order. Almedalen är ett åldersblandat ställe, 95% av deltagarna är ljushyade, typ hälften är 35 eller äldre och det mesta sker utomhus. Då kanske inte gangstarap eller reggaeton är rätt grej.
hahaha :D toppen timestamp -partier, timrolajvare och plankare som lajvar, vilken härlig röra.
Den intressantaste frågan är ju dock om STIM erhållit ersättning för upphovsrättsutnyttjandet som KDS coverband gjorde.
Och när jag ändå håller på, om KDS som organisation betalar licensavgift till SAMI för att deras anställda har tillgång till datorer de kan lyssna på radio med?
“Gemensamt för allt det politiska bruket av musik som observerades i Almedalen, är att den är 1) vit; 2) vokal; 3) expressiv. Musiken som inte brukas i Almedalen kan då idealtypiskt sammanfattas som svart, instrumental, repetitiv dansmusik.”
Kan avslöja att den mest respekterade (dvs. inte populäraste men något flest tycker är helt ok) musiken bland de yngre besökarna är gangsterrap. tro på det eller ej men så är det.
[...] Ingen dansar i Almedalen [...]
[...] Ingen dansar i Almedalen — [...]
Kommentera