“Det kräver människor som är aktivt berädda att upprätthålla [...]”
Stavas BEREDDA.

“[...] bara att kopiera och starta upp någon annan stans”
Särskrivning. “annanstans” skall det vara.

Tack för mig.

Även jag tycker att upprördheten är ett sundhetstecken. Det bubblar av energi och känslor på pirathaven.
Framtiden ser ljus och intressant ut.

Först det taktiskt viktiga:

Jag är en av dessa som Rasmus uppmanar att göra något, jag kan knappt sätta på min dator, så jag tvingas av min egen inkompetens vara en av de mest passiva bland TPB:s användare, men det som “kritiken” närs av är ju en rädsla för att fildelningspraktik blockeras eftersom ett sammanhang som möjliggör den kommer att försvinna. Nu är jag övertygad om att andra forum kommer att ta plats där fildelningsverksamheten kan fortgå och kanske t o m utvecklas, men reaktionen handlar tvivelsutan om att de “svagaste” men i någon mån också de ”nödvändigaste” länkarna i assemblaget reagerar – antagligen måste man sätta detta i ett större sammanhang; i en situation där Internet visat sig alltmer utvecklas till ett fängelse än ett andrum blir förstås reaktionerna hårda på dem som (säkert mot sin vilja) blivit symboler för möjligheten att få andas lite frisk luft… Jag kan inte förstå det problematiska i det utan sållar mig istället till klagokören.

Alltför ofta fixerar sig aktivister vid de stora övergångarna, man glömmer bort den form av kontinuitet och passivitet som äger rum vid sidan av dessa väldiga smällar – smällar som sällan genererar något mer intressant än en ny tradition som ofta upprätthålls av samma tysta massa och genom en liknande form av långsamhet och tröghet. Viljan att bejaka en existerande fildelningstradition som ett sammanhang likt TPB möjliggjort måste förstås som en vilja att skydda en praktik. (Essensen föregår existensen!)

Det är inte en konservativ position, för det måste väl trots allt ha funnits andra och mer aktiva sätt att utveckla verksamheten än genom att man mer eller mindre tvingas sälja namnet/symbolen TPB? Att det väcker debatt kan väl inte vara tillräckligt positivt? Varför ska fiendens attack, ens egna reaktivitet, ses som en seger?

Jag är en av dem som inte vill ta min (hustrus) laptop och våga språnget på 70,000 famnars djup utan hade gärna önskat att TPB fanns kvar i sin nuvarande form. Visst, jag är tillräckligt intelligent för att knappa in en ny html-adress om bara så lite krävs… Men mer intressant hade i det här läget (efter IPRED, rättegången mot TPB osv) ändå varit ett långsamt uthärdande, ett slags evigt tillbakahållande av utlösningen, och ett trotsigt upprätthållande av TPB. Skyttegravskrig! Men återigen vann sadismen över masochismen… Jag förstår trycket mot de juridiskt ansvariga och är det inte genomförbart så är det inte genomförbart, men varför måste man nöja sig med det som är och måste vara? Är vi inte urleda på det nödvändiga?

(Filosofiskt: allt detta skildrar antagligen det svaga momentet i det “poststrukturalistiska” tankegodset – som jag själv omhuldar på sätt och vis. Om man analyserar TPB som en totalitet istället för ett assemblage hade man antagligen inte ens kunnat formulera tanken att en bolagisering möjliggör framtid. Då hade man erkänt att det är _motsättningen_ mot bolagiseringen som åstadkommer det (eventuellt) nya.)

Det strategiskt viktiga, det är väl att de upprördas röster möjliggör en renässans för Fredriks position. Finns det inte här, i denna aversion mot att Hegels gamla “behovs- och förståndsstat” än en gång gör sig gällande, just möjligheten att koppla samman alla dessa praktiker som Fredrik talar om? Åtminstone på ett symboliskt plan? Det tycks som så och då tror jag att din åsikt väger tungt Rasmus. Ledare finns ju alltid – eftersom de flesta av oss är lata och trivs med att bli ledda, reaktionen kommer trots allt när den tycks nödvändig. Varför inte beklaga sig över det som tvingar de “tre individerna” att underkasta sig en samhällelig logik? Det är vad som upprör trots allt. Skönt för de tre att de kan betala sina böter, trist för verksamheten.

Det här betyder säkert inte så mycket, riggar ni upp en ny sida med filer man kan dela på, eller vad som, ska jag se till att dela med mig av mina Bresson-filmer och Galactica-avsnitt.

TPB har, liksom och tilsammans med bloggar, facebook och andra Web 2.0-fenomen uppfattats som grundstenar i en ny motkuyltur som är helt oberoende av det gamla, som slår ner gammelemedia till marken, dribbalr bort dem påå deras egen planhalva, destratifierar kultur, media och vardagsmakt. Och som gör det, tycktes det, utan att ens behöva några stora pengar. Det är en bild som har hängt över hela Web 2.0-rörelsen de senaste åren även om man lätt kan visa att bloggarna inte skulle klara sig bra utan “gammelmedias” professionella nyhetsfabrik etc. Men det här har uppfattats om ett stort löfte av många miljoner människor.

M. (kommentarerna här och i den förra tråden) har, menar jag, helt rätt i att det inte funnits någon slapp kärlek till Pirate Bay, det har funnits en öppen famn och ett aktivt tillägnande av en mängd nya möjligheter. Om man nu bara rycker undan mattan – de flesta av de här personeran är faktiskt inte programmerare, så det är inte speciellt ärligt att säga “bygg en liknade sajt själv då!” – släpper mycket riktigt los en storm av vrede och eldfängd kritik. Dessutom blir man irriterad och besviken när en mötesplats på nätet bar dör eller blir obrukbar därför att ägarna gör om den helt och, ur användarnas synvinkel, förstör det som hade fungerat så fint. Det finns en gräns för hur många gånger folk vill starta om, de flesta vanliga användare och medlemmar på The Pirate Bay kan inte ägna hela dgarahn åt att aktivt följa senaste nytt från den interaktiva världen.

Sedan tror jag att man får utgå från att Sunde & co. inte gärna kan starta upp någon ny och liknande sajt som skulle vara ett nytt Pirate Bay under annat namn (som att göra “Det elfte aAftonbladet”). Det är de nog förhindrade att göra, hur det än går i Hovrätten. I och för sig har väl inte TPB haft något slags kvasi-monopol, deras toitla dominans har mest funnits i den egna retoriken, men det är en av få sådana här sajter som öppet har kört knytnäven i vädret och ropat “fuck you!” till Hollywood och IFPI, och det har betytt väldigt mycket för att lyfta hela frågan.

Jag hoppas att det blir en framtid och att jag kan anpassa mig till den.

Om det nu mot förmodan är någon som sett TPB-killarna som “skinande ledare” för någonting torde alla sådana illusioner försvunnit under rättegången. Hela världen lyssnade men allt de hade att säga var saker i stil med:

“Åklagaren: Vad har du för uppfattning om upphovsrätten?
– Svår sak att svara på egentligen, jag tycker att den kan vara problematisk kanske, säger Sunde Kolmisoppi.”

Om jag ska försöka svara på din fråga så har jag egentligen inget alternativ till försäljningen. Det är som sagt inte en särskilt intressant fråga ö h t. Jag är intresserad av fildelning ur ett politiskt perspektiv och att koppla den samman med andra liknande praktiker (hitta transversaler, hahaha), lyfta frågan till att handla om fördelningspolitik och arbete ur ett kollektivt och socialt perspektiv. Ungefär som vi ville göra när vi en gång startade Piratbyrån på en efterfest hemma hos dig (eller vad det på Dovas?).

Men det är absolut inte försent än. Själva praktiken finns ju kvar oförändrad. Den går inte att sälja. Tror också många inblandade ställer de frågor vi ville ställa och drar de paralleller vi ville dra helt på egen hand.

Skulle vara kul att hjälpa processen på traven lite dock. Återstår att se vad som händer med pengarna. Har inga stora förhoppningar. Det är, imho, extremt lite intressant som kommit från PB och TPB de senaste åren. Men ingen blir gladare än jag om jag får fel på den punkten.

(Toxico har ett intressant förslag. Hittas bland kommentarerna på min blogg).

(Det diskuteras en del om huruvida Deleuze är marxist eller inte. Just i förnekandet av konflikten som dynamisk motor ligger ett fundamentalt brott med marxismen, menar jag, eftersom konflikt är nära nog metafysik i marxistisk filosofi(!). (Det Deleuze själv uttrycker som marxistiskt i hans och Guattaris analyser är själva uppfattningen av kapital som en ren konjunktion, ett relä som kan koppla samman vadsomhelst med vadsomhelst… Detta är ju också grunden för den berömda analysen av kapitalism som schizofrent – som fritt från förutfattade meningar om hur något är, kan eller bör vara.))

En myriad differentiala relationer formerar en multiplicitet av potentiella tillblivelser för sammansättningen (“assemblaget”) TPB, varav den vi nu ser är en enda – triggad av sammankopplingen med GGFX. Nu återstår att se hur TPB affekteras (och affekterar) GGFX och vice versa, vad som emergerar ur denna nya “kärlek”. Upprördheten och Svekdebatten är delar av tillblivelsen här, ideal och enskilda fildelarnoder försvinner i deterritorialiseringen; detta är en nödvändig process i varje tillblivelse.

Vi kan bara torrt konstatera detta istället för att försöka reda ut rätt eller fel, god eller ond, bra eller dålig. Vi kan bygga nya sammansättningar på de tillblivelsevillkor (de differentiala relationernas “struktur”) som frambringade TPB – om de alltjämt råder – eller följa med sammansättningen TPB-GGFX på dess tillblivelse, till och med påverka den: Vi är ju i allra högsta grad delaktiga i det relationella nätverk som utgör tillblivelsens villkor. TPB har ALDRIG varit identiskt med dessa villkor, utan bara varit EN aktualisering av dem.

Som du säger, Rasmus: Nu har vi plötsligt “en ny öppenhet i frågan om fildelningens framtid”.