Upprördheten är på många sätt underbar. Att äntligen få se initiativ som thepiratecay.org diskuterande framtiden efter The Pirate Bay – en typ av framåtblickande som under flera år tycktes vara blockerade genom The Pirate Bays själva storhet. Tråkigare är att de flesta som upprörs fortfarande utgår från att andra alltid ska göra jobbet. På en annan sida kan man rösta om framtiden för The Pirate Bay. Alternativen är två: bibehålla eller förstöra. Inte ett ord om att bibehållandet kräver en aktiv insats av levande människor.
Bland de upprörda röster som lämnar ett läsvärt intellektuellt bidrag, utan att jag håller med om slutsatserna, vill jag tipsa om två. “M” skriver en längre kommentar här på Copyriot som är filosofiskt intressant, även om relevansen för det konkreta drivandet av internetprojekt är minst sagt vag. Fredrik Edin skriver om “The Profit Bay” och gör några goda poänger på en mer övergripande nivå, dock utan att ägna en tanke åt frågan om vad som säljs. Läs gärna dessa inlägg, tänk själva, skriv ner era egna tankar. Vilka dessa än blir, ber jag er att försöka relatera till två saker som hittills har saknats bland de upprörda rösterna. För det första, den redan dryftade frågan om vad som kan kopieras och inte i det vi kallar “The Pirate Bay”. För det andra: vilket är alternativet? Att bara säga “allt borde fortsätta som det är” är inget alternativ. Det kräver människor som är aktivt berädda att upprätthålla det och att ta de juridiska påfrestningar som kan följa. Hur vill ni att fildelningspraktiken ska vidareutvecklas?
“M”, Fredrik och andra är välkomna att ge sina synpunkter på detta.
Tusen pekpinnar uttrycker sig tydligt:
TPBs monopolliknande ställning bland bittorrentrackers är mer problematisk än fördelaktig om målet är att sprida och stärka fildelningen – inte bara leka politiker och sitta i morgonsoffor som vissa tycks prioritera. Vissa vill se TPB som vår skinande ledare som för den heroiska kampen för fri information och internetkommunism – och missar poängen att det är betydligt lättare att attackera en enda “skinande ledare” än ett miljonhövdat hav av fildelare. Fonden med försäljningspengarna kommer förhoppningsvis att användas till att utveckla nya, mer decentraliserade former av fildelning.
Mycket mer skulle kunna ordas här, men själv måste jag rusa vidare för att under eftermiddagen sitta av ett seminarium med bland andra “mannen som köpte The Pirate Bay“. Jag vet inte vem han är men kan helt kort säga att jag inte tror att hans visioner har någon större relevans för fildelningens framtid. Människor har förväntningar på The Pirate Bay och om dessa inte uppfylls på thepiratebay.org så är det bara att kopiera och starta upp någon annan stans – vilket framöver, genom den utannonserade outsourcningen av trackerfunktionen, bör bli extremt mycket enklare. Flyttar svärmen, är domännamnets värde inte större än typ napster.com.
Jag kan inte hjälpa det; jag älskar den rådande upprördheten, den nya öppenheten i frågan om fildelningens framtid.
16 kommentarer ↓
Ja! Framtiden FTW! I princip har TPB bara lett till stagnation, bittorrent känns inte direkt som det ultimata sättet att ansluta till människor och dela med sig av information/kultur. Vore kul att se vad som blir nästa våg.
Även jag ser det här som något positivt.
Jag menar, även om man använder liknelsen med napster, så är det ju inte så att fildelningsklimatet blev sämre efter de gick i graven. För varje huvud som klipps av, växer två nya fram. Internet är en hydra, som ni vet.
Det är ju människorna som fildelar, som är de viktiga. Inte var de finner sina torrentar (eller dess arvingar).
Fantastiskt Rasmus. Det är förstås Schizo-politik (är det rätt stavat?) som det rör sig om och enbart de som är tillräckligt intellektuella förstår ju hur fruktansvärt roligt allt detta är. Skulle vi vara sell-outs? Aldrig!
Shizointellektualism är annars ytterligare en neologism som jag gärna bidrar med. Dessa neologismer fungerar dock inte så bra som dimridåer längre. Vem som helst kan se igenom dem. Kanske är det bättre att bara citera det grötigaste ur Deleuze eller Bataille och lämna det där.
“Tråkigare är att de flesta som upprörs fortfarande utgår från att andra alltid ska göra jobbet.”
Ovanstående citat uttrycker, tycker jag, själva kärnan i debatten. Om man inte är intresserad av att bidra själv, får man oftast nöja sig med halvtaskiga alternativ.
Kan inte piratrörelsen själva bidra med så kallat “innehåll” till fildelningen? Spela in musik och filmer som faktiskt konkurrerar med den stora musik- och filmindustrin? På samma sätt som rörelsen kring öppen källkod gjort. Om man gjorde detta skulle man sannolikt få betydligt större acceptans för sin sak, även utanför de kretsar som ser gratis tillgång på de senaste filmerna som det viktigaste i livet.
M har ju rätt i kommentaren till det förra inlägget. Kroppen har helt plötsligt fått organ. Då finns det alltid en risk att den brister, men det är ju här vi måste in och skapa en ny kropp som bygger på något mer decentraliserat och dynamiskt. Vi måste vattna den stelnade lerskulpturen och göra den till bördig jord!
Man ska verkligen inte underskatta vad den symboliska helheten med TPB gör som inte bara är en sammansättning av de materiella delarna. Men det behövs en ny emergens som inte byger på att en eller tre representerar miljoner. Morgonsofforna må bli förbryllade över vem som ska kommentera senaste nyheten i denna utsmetade sörja, men här går det ju att skapa tillfälliga identiteter.
Nu önskar jag att jag hittade klippet där sr intervjuar Anon om upprätthållandet av irans internetkommunikation och får svar via talsyntes, men tyvärr gör jag inte det. Men hursomhelst måste en kropp inte bestå av en byggnation som förväntas leva av sig själv utan av en självaktivitet liknande öronmaneternas geléaktiga nät som sträcker sig från ena till andra sidan av den mexikanska golfen.
En annan funderar gärna över hur turerna kring försäljningen, relaterar till den mänskliga naturen.
Spridda tankar:
1) Majoriteten är följare, inte ledare. Det är svårt att inte se TPB-grabbarna som “ledare” för fildelarkulturen. De har visat fingret åt Hollywood och försvartat sin sak i rättegång. De flesta har varit helt nöjda med att gå i deras fotspår, och inte lyssnat på deras uppmaningar att starta egna trackers. När ledarna kliver åt sidan/sviker/tröttnar/överlämnar posten, är det naturligt att folk känner sig vilsna, och kanske frustrerade.
2) I Kina sägs det något i stil med att “oroliga tider är tider för hjältar”. Ingen vill ha en hjälte när allt är lugnt och fint. Den senaste tiden har varit stormig, (minst sagt) vilket har skapat förutsättningar för folk som Du själv, TPB-killarna, Rick Falkvinge med fler att bli förgrundsfigurer. Det hade de säkerligen inte blivit utan APB, Danowsky, Wadstedt, IFPI med flera.
3) De flesta är fega. Jag menar inte att låta fördömande här. Men man kan nog inte förneka att medan Hollywoods kanoner siktar på TPB, så kan man lugnt fildela vidare sådär lite perifert. När nu TPB “goes legit”, är man osäker på var den relativt säkra terrängen finns.
4) Många har säkerligen sett TPBs inställning till fildelning som änglavitt idealistisk. Att sälja till en vinstdrivande affärsman uppfattas kanske som att man gav antipiraterna rätt. Vad man än tycker om det, kommer säkerligen alla som debatterar med en antipirat att få höra försäljningen av TPB som “bevis” på att gratis fildelning inte kan “funka i praktiken” etc.
DanceK
Precis som Monki tycker jag, som deleuzian, att M har vissa poänger i sin kommentar. Men man får inte gå för snabbt från “assemblaget hålls samman av skillnad” till “den [assemblaget] tenderar att slitas sönder av inre motsättningar”. Skillnad är INTE motsättning, opposition, konflikt. Motsättningar, konflikter, är produkter, sekundära fenomen, som själva saknar produktiv potential.
(Det diskuteras en del om huruvida Deleuze är marxist eller inte. Just i förnekandet av konflikten som dynamisk motor ligger ett fundamentalt brott med marxismen, menar jag, eftersom konflikt är nära nog metafysik i marxistisk filosofi(!). (Det Deleuze själv uttrycker som marxistiskt i hans och Guattaris analyser är själva uppfattningen av kapital som en ren konjunktion, ett relä som kan koppla samman vadsomhelst med vadsomhelst… Detta är ju också grunden för den berömda analysen av kapitalism som schizofrent – som fritt från förutfattade meningar om hur något är, kan eller bör vara.))
En myriad differentiala relationer formerar en multiplicitet av potentiella tillblivelser för sammansättningen (“assemblaget”) TPB, varav den vi nu ser är en enda – triggad av sammankopplingen med GGFX. Nu återstår att se hur TPB affekteras (och affekterar) GGFX och vice versa, vad som emergerar ur denna nya “kärlek”. Upprördheten och Svekdebatten är delar av tillblivelsen här, ideal och enskilda fildelarnoder försvinner i deterritorialiseringen; detta är en nödvändig process i varje tillblivelse.
Vi kan bara torrt konstatera detta istället för att försöka reda ut rätt eller fel, god eller ond, bra eller dålig. Vi kan bygga nya sammansättningar på de tillblivelsevillkor (de differentiala relationernas “struktur”) som frambringade TPB – om de alltjämt råder – eller följa med sammansättningen TPB-GGFX på dess tillblivelse, till och med påverka den: Vi är ju i allra högsta grad delaktiga i det relationella nätverk som utgör tillblivelsens villkor. TPB har ALDRIG varit identiskt med dessa villkor, utan bara varit EN aktualisering av dem.
Som du säger, Rasmus: Nu har vi plötsligt “en ny öppenhet i frågan om fildelningens framtid”.
Egentligen är jag inte intresserad av själva köpet. Mer än att jag tycker det är talande att de lite dummare kapitalisterna stämmer TPB medan de lite smartare köper TPB (om just den här affären var särskilt smart återstår dock att se, jag är tveksam). Detta hade inte varit möjlig utan en avpolitisering av piratrörelsen.
Om det nu mot förmodan är någon som sett TPB-killarna som “skinande ledare” för någonting torde alla sådana illusioner försvunnit under rättegången. Hela världen lyssnade men allt de hade att säga var saker i stil med:
“Åklagaren: Vad har du för uppfattning om upphovsrätten?
– Svår sak att svara på egentligen, jag tycker att den kan vara problematisk kanske, säger Sunde Kolmisoppi.”
Om jag ska försöka svara på din fråga så har jag egentligen inget alternativ till försäljningen. Det är som sagt inte en särskilt intressant fråga ö h t. Jag är intresserad av fildelning ur ett politiskt perspektiv och att koppla den samman med andra liknande praktiker (hitta transversaler, hahaha), lyfta frågan till att handla om fördelningspolitik och arbete ur ett kollektivt och socialt perspektiv. Ungefär som vi ville göra när vi en gång startade Piratbyrån på en efterfest hemma hos dig (eller vad det på Dovas?).
Men det är absolut inte försent än. Själva praktiken finns ju kvar oförändrad. Den går inte att sälja. Tror också många inblandade ställer de frågor vi ville ställa och drar de paralleller vi ville dra helt på egen hand.
Skulle vara kul att hjälpa processen på traven lite dock. Återstår att se vad som händer med pengarna. Har inga stora förhoppningar. Det är, imho, extremt lite intressant som kommit från PB och TPB de senaste åren. Men ingen blir gladare än jag om jag får fel på den punkten.
(Toxico har ett intressant förslag. Hittas bland kommentarerna på min blogg).
Jag hatar förändringar, och framförallt när nått jag gillar förändras. Men vad jag har lärt mig genom åren är att det alltid finns nya vägar och att dessa efter ett tag blir det man fäster sig vid.
Jag hoppas att det blir en framtid och att jag kan anpassa mig till den.
En sida av problemet är ju att försäljningen – som inte kan reduceras till bara en grupp lösa delar – kan läsas som en signal, en bekräftelse: så här går det md alla oberoende initiativ som når över en viss höjd. De byter planhalva, säljer ut för pengar – och därmed kan de inte längre bli baser för en nu motmakt, en kritisk praktik. Här finns det så klart många tidigare exempel att peka på, långt före internet: brinnande politiker, skärpta tidningar, rörelser som samlat miljoner männsikor – och en dag så byter de ledande personerna fot och tonar ner sina angrepp, eller vänder dem åt ett nyt håll, även om de förstås vill ge skena v att det är samma fight som förut. Man har bytt fot: akktivismen var ett vsitkort för att få öka sin pesonliga synlighet och signalera till den gamla ordningens män att “vi kan vara till nytta för er också”. Göran Skytte-syndromet.
TPB har, liksom och tilsammans med bloggar, facebook och andra Web 2.0-fenomen uppfattats som grundstenar i en ny motkuyltur som är helt oberoende av det gamla, som slår ner gammelemedia till marken, dribbalr bort dem påå deras egen planhalva, destratifierar kultur, media och vardagsmakt. Och som gör det, tycktes det, utan att ens behöva några stora pengar. Det är en bild som har hängt över hela Web 2.0-rörelsen de senaste åren även om man lätt kan visa att bloggarna inte skulle klara sig bra utan “gammelmedias” professionella nyhetsfabrik etc. Men det här har uppfattats om ett stort löfte av många miljoner människor.
M. (kommentarerna här och i den förra tråden) har, menar jag, helt rätt i att det inte funnits någon slapp kärlek till Pirate Bay, det har funnits en öppen famn och ett aktivt tillägnande av en mängd nya möjligheter. Om man nu bara rycker undan mattan – de flesta av de här personeran är faktiskt inte programmerare, så det är inte speciellt ärligt att säga “bygg en liknade sajt själv då!” – släpper mycket riktigt los en storm av vrede och eldfängd kritik. Dessutom blir man irriterad och besviken när en mötesplats på nätet bar dör eller blir obrukbar därför att ägarna gör om den helt och, ur användarnas synvinkel, förstör det som hade fungerat så fint. Det finns en gräns för hur många gånger folk vill starta om, de flesta vanliga användare och medlemmar på The Pirate Bay kan inte ägna hela dgarahn åt att aktivt följa senaste nytt från den interaktiva världen.
Sedan tror jag att man får utgå från att Sunde & co. inte gärna kan starta upp någon ny och liknande sajt som skulle vara ett nytt Pirate Bay under annat namn (som att göra “Det elfte aAftonbladet”). Det är de nog förhindrade att göra, hur det än går i Hovrätten. I och för sig har väl inte TPB haft något slags kvasi-monopol, deras toitla dominans har mest funnits i den egna retoriken, men det är en av få sådana här sajter som öppet har kört knytnäven i vädret och ropat “fuck you!” till Hollywood och IFPI, och det har betytt väldigt mycket för att lyfta hela frågan.
Jag uppskattar verkligen Fredriks kritik, men tänker mig att det är taktiskt viktigt att påminna oss om att praktik alltid äger rum i ett sammanhang. Och strategiskt riktigt att “moralisera” var gång ett utbyte genomförs – money is the face of the boss. Det finns något fräscht och livskraftigt i att något så normalt och funktionellt för vår värld som en affärstransaktion fortfarande upprör.
Först det taktiskt viktiga:
Jag är en av dessa som Rasmus uppmanar att göra något, jag kan knappt sätta på min dator, så jag tvingas av min egen inkompetens vara en av de mest passiva bland TPB:s användare, men det som “kritiken” närs av är ju en rädsla för att fildelningspraktik blockeras eftersom ett sammanhang som möjliggör den kommer att försvinna. Nu är jag övertygad om att andra forum kommer att ta plats där fildelningsverksamheten kan fortgå och kanske t o m utvecklas, men reaktionen handlar tvivelsutan om att de “svagaste” men i någon mån också de ”nödvändigaste” länkarna i assemblaget reagerar – antagligen måste man sätta detta i ett större sammanhang; i en situation där Internet visat sig alltmer utvecklas till ett fängelse än ett andrum blir förstås reaktionerna hårda på dem som (säkert mot sin vilja) blivit symboler för möjligheten att få andas lite frisk luft… Jag kan inte förstå det problematiska i det utan sållar mig istället till klagokören.
Alltför ofta fixerar sig aktivister vid de stora övergångarna, man glömmer bort den form av kontinuitet och passivitet som äger rum vid sidan av dessa väldiga smällar – smällar som sällan genererar något mer intressant än en ny tradition som ofta upprätthålls av samma tysta massa och genom en liknande form av långsamhet och tröghet. Viljan att bejaka en existerande fildelningstradition som ett sammanhang likt TPB möjliggjort måste förstås som en vilja att skydda en praktik. (Essensen föregår existensen!)
Det är inte en konservativ position, för det måste väl trots allt ha funnits andra och mer aktiva sätt att utveckla verksamheten än genom att man mer eller mindre tvingas sälja namnet/symbolen TPB? Att det väcker debatt kan väl inte vara tillräckligt positivt? Varför ska fiendens attack, ens egna reaktivitet, ses som en seger?
Jag är en av dem som inte vill ta min (hustrus) laptop och våga språnget på 70,000 famnars djup utan hade gärna önskat att TPB fanns kvar i sin nuvarande form. Visst, jag är tillräckligt intelligent för att knappa in en ny html-adress om bara så lite krävs… Men mer intressant hade i det här läget (efter IPRED, rättegången mot TPB osv) ändå varit ett långsamt uthärdande, ett slags evigt tillbakahållande av utlösningen, och ett trotsigt upprätthållande av TPB. Skyttegravskrig! Men återigen vann sadismen över masochismen… Jag förstår trycket mot de juridiskt ansvariga och är det inte genomförbart så är det inte genomförbart, men varför måste man nöja sig med det som är och måste vara? Är vi inte urleda på det nödvändiga?
(Filosofiskt: allt detta skildrar antagligen det svaga momentet i det “poststrukturalistiska” tankegodset – som jag själv omhuldar på sätt och vis. Om man analyserar TPB som en totalitet istället för ett assemblage hade man antagligen inte ens kunnat formulera tanken att en bolagisering möjliggör framtid. Då hade man erkänt att det är _motsättningen_ mot bolagiseringen som åstadkommer det (eventuellt) nya.)
Det strategiskt viktiga, det är väl att de upprördas röster möjliggör en renässans för Fredriks position. Finns det inte här, i denna aversion mot att Hegels gamla “behovs- och förståndsstat” än en gång gör sig gällande, just möjligheten att koppla samman alla dessa praktiker som Fredrik talar om? Åtminstone på ett symboliskt plan? Det tycks som så och då tror jag att din åsikt väger tungt Rasmus. Ledare finns ju alltid – eftersom de flesta av oss är lata och trivs med att bli ledda, reaktionen kommer trots allt när den tycks nödvändig. Varför inte beklaga sig över det som tvingar de “tre individerna” att underkasta sig en samhällelig logik? Det är vad som upprör trots allt. Skönt för de tre att de kan betala sina böter, trist för verksamheten.
Det här betyder säkert inte så mycket, riggar ni upp en ny sida med filer man kan dela på, eller vad som, ska jag se till att dela med mig av mina Bresson-filmer och Galactica-avsnitt.
@M 10:50: Märk väl att pengarna från köpet *inte* kommer gå till skadeståndet: http://twitter.com/brokep/status/2401837031
Försäljningen känns logisk. Det är summan och till vilka man sålde som har upprört många, tror jag.
Även jag tycker att upprördheten är ett sundhetstecken. Det bubblar av energi och känslor på pirathaven.
Framtiden ser ljus och intressant ut.
Hittade två stavfel här (vilket är ovanligt för dig, du brukar stava korrekt i vanliga fall);
“Det kräver människor som är aktivt berädda att upprätthålla [...]”
Stavas BEREDDA.
“[...] bara att kopiera och starta upp någon annan stans”
Särskrivning. “annanstans” skall det vara.
Tack för mig.
Would anyone please translate it to English?
What a bunch of bs. In my opinion they have just been downgraded from internet-heroes to that guy who used to sell burned cd’s with cracked games back in my school-days.
Kommentera