Hade själv några föreläsningar med Gunnar Valkare under mina år på Musikhögskolan, där Johan Ronström nu går folkmusiklinjen. Senaste tiden har Johan Ronströms blogg bland annat bjudit på Piratbyråns logga som spraymall samt en ursnygg piratambassad på spelmansstämman i Hovra. Och nu slår han till med en kort och extremt kraftfull remix på Gunnar Valkares kompendium Musikens åldrar – vi måste citera den i sin helhet:
När vi trätt in i musikens femte ålder, den post-digitala åldern, är musik, liksom i den första, alltid en människas (eller flera människors) livsyttring i nuet. Den är alltid en handling, en närvarande levande människas (eller flera människors) direkta agerande – just här och just nu. All musik är på så sätt situationsanknuten. Den är oupplösligt kopplad till den sociala situation och det emotionella tillstånd som råder när den utspelar sig. Musik måste av nödvändighet uppfattas som ett kroppsligt handlingsmodus.
/…/
Som följd av notationstekniken kunde vi i fjärde åldern, “mellanperioden”, tala om musik som en “komposition”, en “låt” eller ett “verk” (eller vad vi nu vill ha för beteckning på en enskild musikalisk enhet) och vi tänkte oss då ett stycke musik med en sorts egen identitet och med en “upphovsman”. Eftersom det i den femte åldern är meningslöst att tänka musiken frigjord från sitt sammanhang, är det inte heller meningsfullt att se musiken som en fristående gestalt, ett “verk” eller en “låt” som är resultatet av en enskild individs skaparkraft. Det som kallades “upphovsman” eller “kompositör”, dvs. den som “skapade” musiken, är alltså knappast en meningsfull roll under femte åldern.
Den som talar har ju inte uppfunnit orden.
Vilka de fyra föregående åldrarna är förblir oklart – vilket förresten är lika bra. (Fast nog erinrar det om hur Jacques Attali i sin bok Noise uppställer fyra musikhistoriska ordningar – vilket tidigare diskuterats här.)
Vad som räknas är metoden – inte i vilken mån karakteristiken i varje enskild detalj överensstämmer med en daterbar epok. För det postdigitala är kanske ingen epok, utan ett affektivt begrepp. Just så här måste man antagligen gå till väga: producera ständigt nya definitioner av det postdigitala, utan sanningsanspråk, fram tills att tillräckligt många repetitioner uppträtt för att en vissa figurer ska kunna börja stabiliseras. Med andra ord exakt så som en refräng kan växa fram utan en upphovsman.
Hade själv några föreläsningar med Gunnar Valkare under mina år på Musikhögskolan, där Johan Ronström nu går folkmusiklinjen. Senaste tiden har Johan Ronströms blogg bland annat bjudit på Piratbyråns logga som spraymall samt en ursnygg piratambassad på spelmansstämman i Hovra. Och nu slår han till med en kort och extremt kraftfull remix på Gunnar Valkares kompendium Musikens åldrar – vi måste citera den i sin helhet:
När vi trätt in i musikens femte ålder, den post-digitala åldern, är musik, liksom i den första, alltid en människas (eller flera människors) livsyttring i nuet. Den är alltid en handling, en närvarande levande människas (eller flera människors) direkta agerande – just här och just nu. All musik är på så sätt situationsanknuten. Den är oupplösligt kopplad till den sociala situation och det emotionella tillstånd som råder när den utspelar sig. Musik måste av nödvändighet uppfattas som ett kroppsligt handlingsmodus.
/.../
Som följd av notationst
Sedan många år tillbaka är jag med i Stim, varifrån jag även brukar erhålla någon tusenlapp per halvår eller så. Igår fick jag, via opinionsfirman Demoskop, en inbjudan till “Stims medlemsundersökning 2009″, vilken jag just fyllt i via ett webbformulär, där jag tilltalades just i egenskap av medlem.
Underligt, för jag är ju inte medlem av Stim utan bara ansluten, likt de allra flesta andra som får pengar därifrån. Skillnaden är helt enkelt att bara medlemmar har rösträtt i föreningen. Och för att bli medlem måste styrelsen godkänna ens ansökan. Stim kan alltså icke kallas för en demokratisk organisation. Frågor om makt och inflytande figurerade knappast alls i formuläret, vilket rimmar lite illa med att Stim vill presentera sig som “musikskaparnas intresseorganisation”.
Här handlade det mest om servicefrågor. Jag svarade så gott jag kunde. Givetvis uppmuntrade jag Stims val att på försök tillåta Creative Commons-licenser, vilket sannerligen var på tiden. Hur det kommer att fungera i praktiken är dock oklart.
Av allt att döma kommer Stim endast att godkänna Non Commercial-licensen, vars innebörd är allt annat än klar. Exemplet som ges är att man ska kunna använda musiken “i en välgörenhetsgala eller en blogg utan reklam”. Att fildelningsnätverk inte nämns är högst anmärkningsvärt. Kanske är det rentav så att Stim anser att fildelningsnätverk på något sätt är “kommersiella”?
Även detta senaste drag trumpeterade Stim ut med självgoda ord om att man nu skulle vara “först i Sverige med Creative Commons-licens”. Vad menar de med detta? Jag såg till att i medlemsenkäten efterlysa lite mer ödmjuk retorik från Stims sida.
Enligt Stims årsredovisning 2008 fanns 58669 “anslutna medlemmar” varav 2659 var musikförlag. Antalet röstberättigade medlemmar var blott 446, varav 23 musikförlag.
Av de anslutna var det mindre än hälften, 23374, som fick några pengar alls under året. Även bland dessa fick det stora flertalet ut mindre än tusen kronor. Vi var 8550 som fick mellan 1000 kronor och en halv miljon, medan 89 stycken – gissningsvis främst förlag – fick ut över en halv miljon.
Givetvis kan man fråga sig vilket värde en opinionsundersökning bland alla Stim-anslutna har. Skiktningen är uppenbarligen extrem. Finns det ens någon poäng att leta efter en samlad opinion?
Sedan många år tillbaka är jag med i Stim, varifrån jag även brukar erhålla någon tusenlapp per halvår eller så. Igår fick jag, via opinionsfirman Demoskop, en inbjudan till "Stims medlemsundersökning 2009", vilken jag just fyllt i via ett webbformulär, där jag tilltalades just i egenskap av medlem.
Underligt, för jag är ju inte medlem av Stim utan bara ansluten, likt de allra flesta andra som får pengar därifrån. Skillnaden är helt enkelt att bara medlemmar har rösträtt i föreningen. Och för att bli medlem måste styrelsen godkänna ens ansökan. Stim kan alltså icke kallas för en demokratisk organisation. Frågor om makt och inflytande figurerade knappast alls i formuläret, vilket rimmar lite illa med att Stim vill presentera sig som "musikskaparnas intresseorganisation".
Här handlade det mest om servicefrågor. Jag svarade så gott jag kunde. Givetvis uppmuntrade jag Stims val att på försök tillåta Creative Commons-licenser, vilket sannerligen var på tiden. Hur det komme
