The Pirate Bay säljs, bolagiseras, börsnoteras. Alla tycks i stundens hetta utgå från att detta är en Stor Händelse. Några jublar, andra gråter. Men åt vad? Ja, vad säljs?
Vad som vardagligen kallas “The Pirate Bay” är bland annat följande:
- Ett varumärke
- Ett domännamn
- En webbsida
- En annonsförsäljningsverksamhet
- En blogg
- Ett trackersystem
- En klädaffär
- Ett utmätningsobjekt
- Tre personer
- En svärm
- En symbol
“The Pirate Bay” betecknar alltså ett assemblage. Var för sig är komponenterna kraftlösa. Endast genom sammankopplingen av olika komponenter uppstår sprängkraft. Vissa av komponenterna kan sägas vara “ägbara”, vilket innebär att de kan säljas (överlåtande av kontroll i utbyte mot pengar). Andra komponenter kan däremot knappast säljas. Vissa är i digital form och kan kopieras obegränsat, andra inte. För att avgöra vad det innebär att sälja The Pirate Bay, måste man först och främst veta vad det är som säljs. Och det vet ingen i detalj.
En sak som står klar, är att de tre personerna inte har sålt sig. Inte ens bildligen. Inga avtal skrivs under om att de måste avstå från vissa aktiviteter i framtiden. Redan detta skiljer affären från de “sell-outs” som skedde tidigare i fildelningens historia, exempelvis med Napster.
En annan sak som står klar, är att svärmen av fildelare inte går att sälja. Och utan dem är resten av assemblaget tämligen meningslöst. The Pirate Bays användare har vissa förväntningar. De förväntar sig att The Pirate Bay erbjuder möjligheten att dela de filer man själv vill, utan att gripa in och filtrera. Visserligen tyder ingenting på att den möjligheten skulle upphöra på www.thepiratebay.org. Men om den skulle göra det, skulle verksamheten bara flytta till en annan domän. Allt som byts ut i assemblaget är dess namn. Visserligen kan man se en symbolisk förlust i ett sådant scenario. Men där finns också vinster.
The Pirate Bay har under de senaste fem åren börjat få något av en oligopolställning i fildelningsvärlden. Så var det aldrig meningen att fildelning skulle fungera. Fildelning handlar i princip om decentralisering. Centraliseringen är bara en följd av det juridiska trycket. Tyvärr har konsekvensen blivit att folk lutar sig tillbaka och förväntar sig att “The Pirate Bay” gör jobbet, i stället för att folk multiplicerar och modifierar “The Pirate Bay”.
Kanske kommer försäljningen – vad det nu är som säljs – rentav bli signalen för detta multiplicerande att ta fart. Räkna i så fall med uppbackning från de som hittills opererat under namnet “The Pirate Bay”, från den fond som försäljningen ska resultera i och från Piratbyrån.
Särskilt sedan rättegången, har “The Pirate Bay” kommit att framstå som ett jättelikt subjekt, en enad aktör. Försäljningsmanövern tvingar fram en omvärdering, en subjektsupplösning. Nu går det inte längre att slappt hata eller älska “The Pirate Bay”, utan alla som tycker något måste pröva sina värderingar mot assemblagets olika komponenter.
Vad som kommer möta besökaren på www.thepiratebay.org om ett år är relativt ointressant. Vad som räknas är inte namnet, utan praktiken. Ingenting tyder på att försäljningen skulle vara “sell-out”, men mycket tyder på att den kan att utgöra en ny typ av schizopolitik.
Läs även Marcin, Tequila samt förstås TPB-bloggen!
Uppdatering:
Bland kommentarerna på Opassande förekommer ett par missförstånd. Någon skriver: “Tänk om skivbolagen ligger bakom köpet /…/ för att bli av med problemet TPB är billigt.” Den personen har inte förstått kopiering, att det är världens lättaste sak att starta en kopia, om än under nytt namn. Som sagt tar inte The Pirate Bay större utrymme än att hela sajten, startklar och redo, inklusive alla torrents, får plats på en liten USB-pinne…
Någon annan påstår att “man säljer en användardatabas som innehåller många användranamn och lösenord”. Vore det så, vore det ju upprörande. Men ingenting säger att det skulle vara så. Sådana rykten bör inte spridas oförsiktigt.
Läs också den intressanta informationen på Torrentfreak:
Peter Sunde has informed TorrentFreak that the site will soon decentralize and stop running a BitTorrent tracker of its own. Instead they will encourage their users to use a yet to be launched third party tracker for their torrents.
To decentralize even further, the torrents that will be listed on the site wont be hosted on The Pirate Bay’s servers anymore. In the near future the site will use a new torrent hosting service that will store the torrents for them. This new hosting service will be open to other torrent sites as well and can be accessed through an API.
Förstår ni vad detta innebär? Kort sagt, att tracker-funktionen (som är en av de absolut mest centrala funktionerna i assemblaget “The Pirate Bay”) inte säljs ut, bara för att t.ex. domännamnet säljs. Tvärtom innebär planen, om den fullföljs, ett litet steg mot större decentralisering och mindre sårbarhet.
48 kommentarer ↓
Många har agerat (textuellt) i affekt, dock har detta skett mer eller mindre globalt idag… så ’sell out-ryktet’ verkar i detta nu vara ostoppbart.
Måste erkänna att även jag själv, instinktivt, satte kaffet i vrångstrupen. Bestämde mig iofs. tidigt för att vara avvaktande, men detta med en klump i magen.
Inte jag som satte den stolpiga rubriken på denna, men ändå – en snabb kommentar i sommarvärmen:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/06/30/kopet-av-pirate-bay-kan-gora-fildelnng-lika-accepterat-som-bio-och-kvallstidninga
Att ens tala om “sell-out” känns ganska pubertalt, och förminskande. Som om fildelning vore någon sorts ungdomlig subkultur. Visst, den så kallade “scenen” är väl ett uttryck för något som kanske kan ses som det (och med tanke på att det nog är mest unga människor som fildelar). Men låt oss hålla diskussionen på en högre nivå. Och det gör vi nog genom att inte ens tala om eventuella “sell-outs”.
The Pirate Bay is sold, incorporated, becomes a publicly traded
company. In the heat of the moment, everyone seems to assume that
this is a Great Event. Some cheer, others cry. Over what? Yes, what
has been sold?
What’s commonly known as “The Pirate Bay” is, among other things, the
following:
* A trademark
* A domain name
* A web site
* An ad selling business
* A blog
* A tracker
* A clothing store
* An asset under distraint
* Three persons
* A swarm
* A symbol
“The Pirate Bay” thus signifies an assemblage. On their own, the
components are powerless. Only by connecting the components do they
become powerful. “Ownership” is meaningful only for some of the
components, in the sense that they can be sold (control is transferred
in exchange for money). Other components could hardly be sold. Some
are digital and can be copied without limits, others are not. To
decide what it means to sell The Pirate Bay, you must first know what
is being sold. And this nobody knows in detail.
One thing is certain, of the three persons nobody has sold themselves.
Not even figuratively. No contracts have been signed binding them to
refrain from certain activities in the future. This alone is enough
to set this deal apart from earlier file sharing “sell-outs”, like
Napster.
Another thing that is certain, is that the swarm of file sharers is
not sellable. And the assemblage is quite meaningless without them.
The users of The Pirate Bay have certain expectations. They expect
The Pirate Bay to offer the possibility of sharing anything at will,
without someone stepping in to filter. Admittedly, nothing seams to
indicate this will change at http://www.thepiratebay.org. But if it does
change, the activity would simply move to another domain. All that
would change of the assemblage is its name. This could be seen as a
symbolical defeat. But there are also gains.
The Pirate Bay has during the last five years started to assume
something of a position of oligopoly in the file sharing world. File
sharing was never meant to work that way. The essence of file sharing
is decentralization. Centralization is but an effect of the legal
pressure. Unfortunately, this has meant that people lean back,
expecting “The Pirate Bay” to do the heavy lifting, rather than
multiplying and modifying “The Pirate Bay”.
Perhaps this sale, whatever it is being sold, will be the starting
signal for this multiplying to begin. If that is the case, expect the
backing of the persons that has until now operated under the name of
“The Pirate Bay”, from the fund the sale will result in, and from The
Bureau of Piracy.
Especially since the trial, “The Pirate Bay” has come to be seen as
one gigantic subject, one unified actor. The maneuver of selling
forces a reevaluation, a dissolution of the subject. It is no longer
possible to hate or love “The Pirate Bay”, instead all opinions must be
tried against all the different components of the assemblage.
What a visitor of http://www.thepiratebay.org will be greeted by a year from
is not very interesting. What matters is not the name, but the
practice. Nothing indicates that the sale is a “sell-out”, but there
is much evidence that it could be a new kind of schizo politics.
Va? hur kan man säga att dom bakom the pirate bay inte sålt ut? Det är världens största tracker och nu ägs det av ett företag som vill ta pengar för att man ska få ladda ner saker. Det är problemet – inte att man ska kunna ladda ner vad somhelst.
Rasmus, kom detta som en överraskning för dig eller har det varit på gång länge?
Jag är mest häpen över att Sunde m.fl. tycks förvånade över reaktionerna. Vad hade de förväntat sig egentligen?
Reaktionerna har hitintills varit 90-95 procent negativa. Uppenbarligen fattas det flertalet delar innan vi har hela bilden, men frågan är om den PR-mässiga skada som redan är skedd kan repareras. I den ytliga internetvärlden är steget från hyllad idol till föraktad svikare ack så litet.
Så vitt jag förstår säljs domännamnet, och därmed (väl?) även hela databasen med användaruppgifter, vilket öppnar upp för utpressning om ett skivbolag köper upp. Dessutom förlorar TPB oavsett om det köps upp av ett skivbolag eller ej sin status som opinionsbildare som når väldigt många personer (tänk uppmärksammandet av FRA-lagen).
Ja, nya sajter kan skapas som liknar TPB, men hur välanvända kommer dem bli?
Calandrella: Nu vet jag inte vad som säljs, men “Ett domännamn” som “thepiratebay.org” har ingen koppling till någonting alls egentligen utan skulle kunna säljas helt för sig själv. Så, nej, ditt “därmed” är felaktigt. Återse listan som inleder detta blogginlägg och fundera på saken igen. Läs för övrigt http://thepiratebay.org/blog/165
Calandrella: Har för mig att jag läste nånstans att brokep skrev att alla användare kommer få möjlighet att ta bort sina användaruppgifter innan de lämnar över.
Sen beträfande opinionsbildningen, så ska ju pengarna gå till någon ny stiftelse eller förening som just ska promota nätpolitik o dyl. Skulle tro att den delen av tpb är den som har störst möjlighet att stärkas av utvecklingen.
Jag har själv aldrig någonsin använt TPB aktivt, jag har dock funnits i debatten under olika nick sedan långt före TPB. Jag har nog käftats med de flesta “kända namn” på usenet, gnuheter och bloggar på senare tid. Nu är TPBs saga all. 2009-06-30 tog en liten era slut, finito. Jag sörjer inte, TPB levde anmärkningsvärt länge och har gjort stor nytta i att ställa saker på sin spets, fått många att tänka en vända till. TPB var en happening. En happening stänger man inte ned med lagar och polismakt, sådana tar slut när deltagarna ledsnar, går hem, drar vidare osv.. Time to move on.
Det anmärkningsvärda är att industrin inte insåg hur lätt det var. Tror nog att de lagt ut långt mycket mer deg på jurister, lobbyister och diverse kostymers resande hit o dit än vad priset för TPB var. Fildelning som sådan kommer givetvis inte att upphöra, lika lite som att folks behov av privat kommunikation kommer att upphöra, testa att besöka en skolgård.. Eller varför inte en arbetsplats, vilken som.
Kommer nästa happening att vara ett ett svenskt varumärke? Knappast, det rätt stora försprång sverige en gång hade, som lade grunden till att TPB kunde uppstå just här, det har våra slarvat bort i sin iver att gå diverse kostymer till mötes. Ur många aspekter är vi idag på efterkälken. Så nästa grej kommer att uppstå någon annan stans, antagligen inte i västvärlden, det är jag helt övertygad om.
Min epostadress uppges aldrig i politiska sammanhang för att undvika statens politiska åsiktsregistrering. Nej, det är de som sysslar med politisk åsiktsregistrering som är paranoida, inte jag
William: För de flesta som använt TPB de senaste två åren, och helt säkert för dem som lyssnat till dem, Piratpartiet och Piratbyrån som opinionsbildare, så har det varit helt avgörande att “man ska kunna ladda ner vad somhelst”. Att alla poliser och fröknar är portade, både bildligt och bokstavligt. Den opinion som har ropat #”Hata FRA-lagen” och som sett rätten till anonymitet och total mobilitet på nätet som lika viktig som det var att hålla ryssen stången för femtio år sen är inte intresserad av ett Pirate Bay med munkorg, en sajt där bara det lgliga och välartade får plats. Ta bort alla sökningar på “quake keygen”, “My friend’s Hot Mom”, paris Hilton, U2’s nya skiva och bootlegs och mashups, och du f¨år en ur kulturell och politisk synvinkel helt ointressant sajt oavsett hur myclet brukaren ska betala. Och ett företag som drivs av en “vcanlig” ägare kan inte gärna behålla det där och fortsätta att riskera hundratals rättegångar.
Jag ska inte säag att jag är helt chockad – samma sak hände ju med Youtube och Kazaa, och det har varit märkligt hur TPB och IPRED har blivit de *enda* frihetsfrågorna för somliga. Men fattar man inte att det här är en massiv sell-out så begriper man ingenting om kommunikation.
Selloutdebatten är något underlig. Personligen är mest fascinerad över att någon alls är intresserad av att köpa Piratebay. Det enda dom kan göra om dom inte tänker bli stämda av samtliga upphovsrättsägarlobbygrupper är att börja förhandla om varenda liten torrent som hamnar på sidan. Att samla dessa rättigheter ger dem inga fördelar över andra tjänster som erbjuds för digital nedladdning som Apple, Amazon osv. Varumärket är tungt idag, men samma ögonblick de börjar kohandla eller tvingas ta bort populära torrents är dom rökta, folk kommer byta till andra fildelarsajter.
Jag är något konservativ avseende upphovsrättsfrågor. Jag anser att upphovsrätt måste finnas, men att den måste omstöpas. Kortare upphovsrätt är självklart, men jag anser framförallt att icke-komersiell fildelning, sånt “vanligt folk” ägnar sig åt (ursäkta den vaga definitionen) är ok och måste legaliseras. Å andra sidan anser att samma ögonblick någon börjar ägna sig åt kommersiell piratverksamhet (vare sig det handlar om att kränga bootlegs på ett gatuhörn eller via glorifierade nedladdningstjänster) har han tappat åtminstone mitt stöd och min sympati.
Jag när förhoppningen att den öppna marknaden (dvs konkurrensen från vanligt folk fildelar) i längden skall tvinga ner priserna till nivåer där kommersiell verksamhet och fildelning kan samsas utan att båda läger ägnar sig åt pajkastning.
Jag tycker mig se tendenser redan, exempelvis den relativa prisdumping som man ser på äldre CD-skivor och återutgivet material, samt även spår av det inom spelbranschen: Varför är PC-spel 150 kronor billigare överlag kontra samma titlar på konsoller? Det är inte bara diverse avgifter till Sony/Nintendo/Microsoft, utan till stor del det faktum att de flesta faktiskt inte har chippade konsoller och därmed är förpassade till att köpa sina spel.
Jag anser inte att Pirate Bay ägnade sig åt kommersiell fildelning, det är uppenbart att det inte finns några pengar i det. Den nya ägaren däremot, här vet jag inte hur det kommer bli. Dom deklarerar öppet att dom vill få in pengar på detta.
Själv avvaktar jag, men kommer troligen flytta till en annan torrentsida. Piratebay om 3 år kommer rimma med Altavista, Napster, Netscape – föredetta värdefulla varumärken.
Fildelning kommer dock fortleva.
– Lars
Lars:
Du skrev: “Det enda dom kan göra om dom inte tänker bli stämda av samtliga upphovsrättsägarlobbygrupper är att börja förhandla om varenda liten torrent som hamnar på sidan.” och flera andra har också kommenterat att ni tror att torrents kommer tas bort.
Men som Rasmus citerar i inlägget:
“To decentralize even further, the torrents that will be listed on the site wont be hosted on The Pirate Bay’s servers anymore. In the near future the site will use a new torrent hosting service that will store the torrents for them. This new hosting service will be open to other torrent sites as well and can be accessed through an API.”
Torrents kommer alltså att ligga externt och kommer inte vara något som företaget kan ta bort.
Nätpolitik görs inte genom att man förlitar sig på att ett par idealister ska stå rakryggade för sina ideal åt oss andras skull. Det byggs genom att man decentraliserar och sprider ut det som tidigare var centraliserat.
Man kan ju jämföra med Youtube. när Goggle köpt sajten verkade det lika kommersiellt obegripligt som dagens affär. Det var ju tydligt att de inte i längden kunde tillåta en flod av icke-.officiella uppladdningar, och om de å andra sdian skulle görea en hård utrensning så bleve det som någon sa “Vem fan är intresserad v en sajt med trehundra miljoner klipp på Svenne Banan som grillart korv, tramnsar sig och sjunger karaoke?” Det är det kommersiella (men ofta lagligt tveksamma) materialet som drar 90% av publiken.
Google har egnetligen aldrig tacklat den frågan, men faktum är att de inte heller tjänar på Youtube. Den är en kvarnsten, de får i längden inte tillbaka tillräckligt med pengar och de tvingas lägga ständigt mer serverplats på den. Förra året förutsades deta tt Google till sist skule sälja Youtube, det är mycket möjligt. Om den har ett vräde för dem så är det imagemässigt. Men det är i all fall en viss kontroll på vad som laddas upp och dessutom är det inte lika välkänt hur man sparar en strömmad video som det är med torrentburna filer. Ett “lagligt” och snöpt Pirate Bay, nä, det låter ju helt kört.
Jag förstår faktisk inte vad torrentleech:s information betyder. Vad kommer hända med tpb som arkiv (dess i mina ögon viktigaste funktion och i dina förbisedd)? Kommer det gamla trackersystemet vara fungerande så att man om ett år kan ladda ner 5 år gamla obskyra filer man tappat sen omformateringen?
Som jag fattat det ska det uppköpande företaget göra om hela tracker-funktionen.
* Torrentfreaks information
ska det såklar vara, där gjorde jag lite gratisreklam för en väldig bra (och stängd) tracker.
[...] någon unik svårtillgänglig teknik som ingen annan kan använda? Det är nog bra att röra om i den grytan [...]
Några blandade spretiga tankar.
Rasmus skriver att TPB är ett assemblage av olika delar, utan varandra är dom kraftlösa. Det är en träffande beskrivning. Ur mitt perspektiv förstärker det vad som här beskrivs som en symbolisk förlust. Rationellt eller inte – känslomässigt sitter TPB varumärket ihop med ett politiskt initiativ för många, inte minst Piratpartiet. Det här är viktigt att inte vifta bort som en symbolisk förlust. Det är nog inte fel att anta att försäljningen kommer påverka den uppbackning som ställde sig bakom Piratpartiet i EU-valet inför kommande val och i viss mån underminera deras position. Och även om man hävdar att det inte spelar roll, att det är en större fråga, viktigare än det svenska partivalet, så ska man nog påminna sig om Sveriges framträdande roll i den internationella debatten och i vidare bemärkelse TPB’s betydelse i sin position som den största parten.. I den debatten behövs ett paraply för att ge dessa frågor en röst. Även om oligopol aldrig var meningen kanske det är exakt det som behövdes under denna tid. Åtminstone så länge dess intressen är kommersiellt oberoende.
Angående PR-mässig katastrof: Det stämmer ju. Oavsett om alla nätspekulanter “fattar” eller inte är skadan redan skedd. Om nu fd The Pirate Bay, eller människorna bakom, är en grupp som bekymrar sig över sådant. Men det känns ju samtidigt uppenbart att Peter Sunde inte har kunnat gå ut och förklara lika tydligt det som Rasmus förklarar ovan, nämligen att alla torrents ryms på ett USB-minne och hur lätt det är att starta upp TPB, eftersom det skulle kunna leda till att köpet inte blir av (beroende på hur pålitlig den här köparen öht är och hur mycket den “fattar”). Kanske?
Men Jacob, att det rymms tio miljoner torrentseeds på ett usb-minne betyder ju inte att den usb-staven kan ersätta en server. Det är trafiken och matchningen av massor av terabyte som tar plats – och det är *inte* gratis. Så länge TPB drevs av vad som tycktes vara idédrivna ägare – jag håller med Carl om att de sitter ihop med ett politiskt initiativ, även om de inför domstol försökte tona ner den saken – så fanns en massiv och stark tilltro till att de inte skulle sälja ut. Precis som kring Youtube. Nu ser det alltså ut som om Peter Sunde vill kliva vidare och slippa ta ansvar för TPB i fortsättningen, men det går inte att taktisera den här frågan.
[...] skriker “sellouts”, men läs först analyserna av Copyriot och Marcin [1, 2], och lyssna på WhatsNext’s intevju med Brokep, och förstår [...]
Hel väntat. Inga konstigheter. Efter att ha lyssnat på Sunde&co under rättegångarna känns detta som en oundviklig utveckling.
En sak har jag inte fattat dock. Innebär detta att knäckebrönassen slipper pynta böterna själv?
Lite tråkigt är det hursomhelst:
http://fredrikedin.wordpress.com/2009/07/01/the-profit-bay/
Magnus, absolut, det har du rätt i. Tänkte mer på varför Peter Sunde varit så kryptisk i sin uttalande, att det var osmart rent pr-mässigt men kanske nödvändigt affärsmässigt.
Hilton: Pengarna kommer inte gå till böter utan till en fond för att starta nya internetprojekt.
Magnus:
Men trackern ingår ju inte i försäljningen utan ska förflyttas till en ny öppen tracker. Det handlar ju om decentralisera.
[...] plan under socialismen? Demokratisk kontroll över storföretagenIntressant? Bloggat: Annarkia, Copyriot, Borgarmedia: SVD1, 2, 3, 4, DN1, 2, 3, IDG1, 2, 3, Läs även andra bloggares åsikter om Marianne [...]
Carl har en bra poäng, det symboliska att centralisera allt på de tre perosnerna bakom tpb.
“Även om oligopol aldrig var meningen kanske det är exakt det som behövdes under denna tid.”
Frågan är nu om vi är redo att gå bortom tryggheten i ett oligopol. Jag tror det är nödvändigt och att den styrkan finns. Hela den här affären kommer bedömas efter vilka projekt som seglade upp efteråt. TPB har varit stort men stagnerat och nu frigörs resurser och tid för att göra nya grejer.
Det är ett faktum att TPB har sålt sig, bokstavligt talat är det ju precis vad de har gjort. Jag fattar inte hur man _inte_ kan ha förståelse för att den stora majoriteten av deras användare (som det verkar i kommentarerna) är otroligt besvikna, det är verkligen inget som bör banaliseras.
Folk på insidan av piratrörelsen vet mycket väl att TPB och fildelning inte är samma sak och vet precis hur nätaktivismens vägar äro outgrundliga och kreativa och att något nytt föds när det gamla dör och så vidare. Men för alla de vanliga användare runtom i världen som sett TPB som en massiv kulturspridare och antikommersiell bastion är givetvis det symboliska i att sälja till ett börsbolag oerhört stort.
Att lägga pengarna i en fond som ska driva nätpolitiska projekt är förstås väldigt konstruktivt och något jag ser fram emot. Men jag tror på det först när jag ser det, och hoppas att så stora dela av denna process som möjligt kan vara transparent.
(I första stycket syftar jag alltså på kommentarerna på TPB-bloggen.)
[...] published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Bolagisering som schizopolitik Möjligtvis liknande inlägg: A kopimist Walpurgis ritual, and a letter from Bill [...]
Lite tragiskt att ideologiskt sinnade personer inte fattar ideologiska symbolvärden.
Att sedemera TPB killarna själva politiserat och ideologiserat sitt hobbyprojekt, och skapat rörelse av ett följe av miljoner människor världen över under sin egen fana …
För att inte tala om att dra undan mattan föra alla opensource entusiaster, och en hord Gnu:er, och både kända och okända kreatörer, som använt TPB för dess symbolvärde som ett up yours till de monopolistiska kommersiella systemen …
Visst det kanske inte gör så mycket för folk här i Sverige och en del andra EU länder, ty PP är ju på frammarsch.
Men för alla människor som är så där lagom förtryckta av censur, där TPB utgör en frihamn med verbala fanförare som tagit yttrandefriheten till det yttersta?
Det dom säljer ut är således det ideologiska symbolvärdet.
Men visst rationalisera det som vilken politiker som helst som byter parti efter att ha blivit invald, men jag skulle tippa på att det inte lär göra saken bättre.
ST: Vi är överens om att det är en symbol som säljs, alltså inte den materiella praktiken.
Du menar att symbolvärdet bör maximeras. Jag menar att symbolers värde även måste förstås kvalitativt. Nu provoceras det fram en utveckling där andra symboler måste ta det där skeppets plats. Jag är rätt pepp på det, för det var problematiskt med TPB:s (symboliska och materiella) oligopol inom fildelning.
[...] Affären där GGF köper upp The Pirate Bays (TPB) varumärke och webbsajt för närmare 60-miljoner verkar onekligen underlig och man undrar vilka affärsmöjligheter som egentligen finns. GGF:s motiv för köpte tycker jag verkar underliga. Däremot har jag inga som helst invändningar mot att de som ligegr bakom TPB idag vill sälja. Jag har aldrig förstått eller accepterat att killarna som ligger bakom TPB drivits av nån slags ideellt intresse. Kanske delvis, men pengar har också funnits med i bilden. Kanske inte så mycket som en del tror, men ändå. Inte heller förstår jag att GGF är bered att betala så mycket pengar för något som har mycket små möjligheter att bli en lönsam affär. Speciellt inte om trackern stängs ner. [...]
Oj, det var verkligen Johan-Lundberg-nivå på det här inlägget. Trist på en blogg som vanligtvis är så intressant.
Problemet är väl att när de egna och det egna kritiseras är det få av oss som är benägna att erkänna misstag och felsteg. Vi sitter fast i vår paranoia och försöker istället relativisera bort nederlaget – om än i schizofrenins namn. Den här gången genom att absurt nog peka på den skillnad som nederlaget genererat. Misslyckandet självt blir beviset på det som behövs bevisas för att ett strategiskt misstag _inte_ ska ha ägt rum. Snacka om kejsarens nya kläder…
Viktigt att ha i åtanke: “antagonismen” fanns inte innan, den finns först nu. Att då konstatera att _nu_ måste man ta hänsyn till assemblagets delar är ganska absurt, det är ju att införa en form av teleologi i konflikten. Konflikten skedde på grund av en händelse/ ett ställningstagande och först då fanns det något att ta ställning till. Med andra ord fanns det kanske ett ”slappt hat”, men det fanns aldrig en slapp kärlek. Det fanns en fungerande praktik, en sann kärlek. Må vara likt fallet med den svartsjuke mannen… Men svartsjuka är trots allt bevis på att kärleken är motiverad. Det visste Sapfo, Marguerite Porete och Simone Weil. Det vet Anne Carson. Så de som känner sig “förråda” eller dylikt uttrycker då en kritik motiverad av kärleken…
Den s.k. slappa kärleken är således det som överhuvudtaget gör det möjligt att tala om ett assemblage. Kärleken församlar.
“The Pirate Bay” betecknar (…) ett assemblage, skriver Rasmus. Det är kanske en adekvat beskrivning av verksamheten, men om vi godtar den så bör man fråga sig om det inte just därför dryftas kritik. Jag kommer att tänka på Critique et clinic: livet fanns, kroppen saknade organ, men sedan kom döden. Det är döden som gör det nödvändigt att lista assemblagets delar eftersom kroppen plötsligt fått organ.
Kritiken handlar om en slags inre stridighet, vad jag förstått, då man måste inse att hela assemblaget hålls samman av skillnad som kan bli antagonistisk och därmed resultera i död och säkert nytt liv. En blir två, det är väl bara att inse att ett assemblage inte är en harmonisk figur utan att den tenderar att slitas sönder av inre motsättningar. Att då försöka neutralisera konflikten, istället för att fatta ett beslut och våga erkänna det problematiska i att en del av assemblaget för över en annan del av det till en extern part, för egen vinnings skull, känns enfaldigt. I sådan rädsla är det paranoian som talar.
Rasmus,
Inte riktigt överens. Det som säljs är inte symbolen, utan värdet av symbolen, dvs det symbolen representerar.
Sen, i o m, Persian Bay projektet, så hade värdet på symbolen redan maximerats, och det enda folk verkar ha förutfattat har varit att att administrera det värdet fullt ut. Och där i ligger också kvalitén för symbolvärdet.
En ideologisk symbol har inget ekonomiskt värde, eller pris, värdet är istället känslomässigt kopplat, även om det är minst lika subjektivt som värdet i reda guld.
“Nu provoceras det fram en utveckling där andra symboler måste ta det där skeppets plats. Jag är rätt pepp på det, för det var problematiskt med TPB:s (symboliska och materiella) oligopol inom fildelning.”
Heh, jag får för mig att du inte är realistisk i din projisering av objektiv rationalitet på hur folk borde resonera. Det är att underskatta det symboliska värdet folk, generellt, sätter på saker och ting, särskilt när det kommer till en sak som inte existerar fysiskt, som bilar och bilmärken, utan endast som idé.
Inte tror du väl att Buddha, eller Mao, eller för den delen dom som anordnade “Boston Tea Party”, eller någon annan frihets och “frihets” kämpe skulle ha fått sån genklang om dom mitt uppe i allt tyckte att: näh fan nu är jag trött på det här, nu säljer jag skiten.
Det är ju inte för inte som TV-serier går under för att dom byter ut, eller plockar bort, en eller fler huvudpersoner, trots att dom nya skådisarna är bättre skådisar.
Sen har inte TPB något oligopol inom fildelning, långt ifrån. TPB är en sajt med tracker bland några tiotusentals sajter med, eller utan, eller endast, trackers. (Usch den meningen blev svår.)
Torrentprotokollet är ju inte heller det enda som används för filöverföring, det är bara det protokollet som syns och hörs mest i media.
Ingen skulle nog ha haft något emot om dom lämnade över det tekniska, som vilken annan sajt+tracker som helst, ens till, som nu, första bästa kommersiella skuta, om dom varit som alla andra sjater+trackers. Det är inte det folk reagerar emot. TPB blev så mycket mer än bara det tekniska, och inte så lite pga TPB grabbarna, och deras upproriska spontanitet, själva — vilket är var värdet ligger idag.
Men ponera om symboler och dess värde kunde byta plats, och/eller ägare, lite hursomhelst, skulle det då inte vara relativt enkelt att skapa samma ideologiska symbolvärde, medvetet, med miljoner anhängare från en mängd olika länder och kulturer?
Varken Coca Cola eller McD gjorde det medvetet, och då rörde det ändå fysiska produkter, och inget idealiskt (Det medvetna kom senare).
Svar till fråga som någon ställde här;
Alla torrents som har DHT-funktionen aktiverad är “trackerless”.
Med andra ord så fungerar denna torrent utan någon central tracker så länge det finns någon annan i världen som vid någon tidpunkt fildelar just den filen.
Huruvida själva filen, eller delar av denna är tillgänglig kan variera i tid, beroende på huruvida just någon på planeten känner sig för att fildela just den filen, eller delar av denna.
Med andra ord kan det ta dagar, veckor eller rentav år att ladda ned en hel fil.
Det gäller att ha tålamod…
Läs mer här;
http://en.wikipedia.org/wiki/BitTorrent_(protocol)
[...] har Copyriot redan skrivit allt som behöver skrivas. Rekommenderas starkt: Bolagisering som schizopolitik – och en längre version på engelska: The schizopolitics of The Pirate Bay, [...]
Ordet jag söker är hybris.
Magnus:
“Jag ska inte säag att jag är helt chockad – samma sak hände ju med Youtube och Kazaa. [...] Men fattar man inte att det här är en massiv sell-out så begriper man ingenting om kommunikation.”
Då verkar du inte ha förstått något om ekonomi. Kazaa, Napster osv. Alla lät de sig köpas. Varför skulle TPB vara annorlunda?
Var inte så blåögd. Alla lyder under samma ekonomiska lagar. “Alla måste vi äta.”
Det verkar som om de föreställningarna om människorna bakom TPB som idealistiska frihetskämpar stigit folk åt huvudet. Gör er inga illusioner.
[...] Post a Comment Your email is never published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Till de upprörda Möjligtvis liknande inlägg: Bolagisering som schizopolitik [...]
[...] Post a Comment Your email is never published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Till de upprörda Möjligtvis liknande inlägg: Bolagisering som schizopolitik [...]
Monki: Sent svar på ditt inlägg till mitt inlägg.
Du säger att torrents kommer ligga externt och inte vara något som företaget kan ta bort. Men ändå har företaget gått ut och sagt att dom ska betala fildelarna? Låter inte så decentraliserat om dessa herrar vet om VEM som delat och hur mycket.
Jag erkänner att jag inte förstår tekniken om den ens existerar, jag hittar inga bra förklaringar av vad som egentligen avses med det hela.
Jag tänker fortfarande att detta är något de nya ägarna kommer bli stämda för om de fortskrider. Inget filmbolag kommer ingå några som helst kontrakt med Piratebay utan garantier att DOM kan kontrollera och radera sånt som finns utlagt. Att skapa ett “moln med data som alla kan lägga in saker i och ingen ta bort från”, men ändå deklarera sig ägare av det är att ge storbolagen ett enkelt mål att stämma.
Extra intressant om Piratebay centralt vet VAD och inte bara hur mycket man delat. Då liknar denna teknik (med ett öppet API) snarare som en piratjägares våtdröm än en utopisk framtidvision där fildelning kommer bli accepterat socialt och av företagen.
Och så kan jag inte låta bli att stilla undra när de första konflikterna angående utbetalningar till fildelare dyker upp. Laddat upp 10 TiB men inte fått några pengar? Är det Sverker på Plus man tar kontakt med?
Summa summarum:
Jag tror inte att detta kan fungera, och jag hävdar fortfarande att det är fel av företag eller privatpersoner att tjäna pengar på piratverksamhet.
Brukar gå in här på copyriot för att få lite djupare analyser om hela “piratkopieringsfrågan”. Men detta är ju faktiskt riktigt dumt. Verkar ju som du inte vågar kritisera detta, utan anstränger dig röd att göra detta till något positivt (vilket det naturligtvis också kan bli). Frågan är ju inte vad som säljs yadayada, utan VARFÖR de säljer. Det sägs att siten ska utvecklas genom detta, de där tre herrarna säger att de vill ha en paus, du säger att det är bra då det kan leda till decentralisering. Visst. Men man undrar lite smått: det måste väl finnas tusen gånger bättre sätt att göra detta på än att sälja siten (vilken “del”/”komponent” osv osv det är)?! Varför tex inte bara stänga ner siten och sprida den på det där decentraliserade sättet de tänkt göra nu?
Sen sell outs och pengar osv. Det är alltid åt helvete när någon tjänar pengar på en sån här grej. Just för att det inte är de tre som representerar skiten som ÄR TPB. Det är alla miljoner som hänger där, som lägger ner mängder av timmar på att lägga upp material osv. Detta även om det går till en fond, för denna fond kommer då att kontrolleras av några få. Dessa få har då alltså fått en massa resurser, som de skaffat sig av miljoners användares tid och resurser, som de sedan ska få förvalta efter eget huvud. Det kanske är hårklyverier detta och det är mycket möjligt att pengarna går till bra grejor i slutändan. Men det är ändå ALLTID fel när sånt här går med vinst.
GV: Blåögd lkan du vara själv. Jag har ingalunda påstått att personerna bakom TPB var snövita frihetskämpar och att de alltid måste ha haft samma målsättningar som flertalet av användarna, Däremót är det ett faktum att de *uppfattades* som cyberfrihetens (nästan yttrandefrihetens) riddare av många som använt sajten eller följt den. Det perspektivet är tydligt på hundra bloggar och uttrycks också rätt tydligt i Anders Rydells bok om piratrörelsen (hans bästa källor kommer inifrån denna).
I denna retorik, som också kördes av Peter Sunde, fanns just föreställningen att fildelargerillan och TPB stod för något radikalt nytt, direktdemokrati och transparens i aktion, och att de som drev på aldrig skulle svika – de hade ju satt sig själva i pant på det. Och för att vara ärlig: jag tror inte att personer som Peter Sunde eller somliga Web 2.0-skribenter (t ex Anders Mildner) kan klara sitt förtroende oskatt om den här affären går igenom. Det *är* svårt att tänka sig ett tydligare svek; det kan man säga utan att ha behövt sjunga halleluja förut. Men dina argumnent dikteras ju bara av önskan att få klappa dig på magen och skratta sist. Som så många reklaminissar eller vad du nu är.
Sedan tycker jag du bör fundera över skillnaden mellan att se ekonomisk/korporativ anpassning som en järnhård lag (“alla måste vi sälja oss i slutändan”) och ett vanligt men inte oundvikligt skeende.
Magnus: Du ska ha en eloge för ditt välformulerade svar. Jag är i och för sig inte reklamnisse (roande gissning, förresten), men visst finns det ett visst mått av belåtenhet i min reaktion.
Men det tycker jag också är berättigat.
Det finns onekligen något intressant i hur dessa män svept in sig i en retorik som yttrandefriheten och idealismens förkämpar. Men upprördheten över försäljningen av TPB menar jag i all väsentlighet kommer av att folk har låtit sig inbillas att TPB var något annat än vad det var. Det krävs inte mycket tänkande för att se att TPB principiellt inte hade något med direktdemokrati eller transparens att göra. Oavsett deras egen retorik. Något som också blev klart som korvspad genom den här affären.
TPB var ett ideellt drivet företag som nu ska bli ett kommersiellt drivet företag. Om folk hade haft det lite mer i tankarna kanske de inte hade blivit så besvikna.
Youtube kostade Google 12 miljarder, och TPB är en av världens 100 mest besökta siter.
Köparen säger Hans Pandeya så här:
– Det finns ett varumärke i fildelarvärlden och det är Pirate Bay. Det är en topp 100-sajt som vi har köpt för kaffepengar.
TPB har fungerat som ett stort bibliotek eller en sorts datalagringsenhet bland annat för material som det annars hade varit svårt eller omöjligt att få tag på. TPB har varit en pågående process, och siten var på god väg att bli något historiskt och oerhört betydelsefullt när det gäller att på ett nytt sätt sprida kultur, information och kunskap.
Kommer inte denna funktion att försvinna nu när många användare avslutar sina konton och flyr till andra fildelningssiter?
Kanske är det så att männen bakom TPB inte riktigt insett värdet av denna dimension av sin verksamhet, att de inte förstått att den var värd att skydda och bevara?
Det hade varit bättre om de sålt siten till succéförfattaren Paulo Coelho, som ju gillar TPB. Han har sagt: Vill man se Guldpalmvinnaren från 1956 går den inte att hitta någon annanstans…
Med Coelho vid rodret, kanske tillsammans med några liksinnade kulturpersonligheter (varför inte författaren Lars Gustavsson, som skrev en artikel i Expressen nylingen där han var positiv till fildelning), så hade TPB kunnat fortsätta blomstra och utvecklas i en anda som anstår projektet. I stället för som nu bli en tjänst som skall generera vinst till sina ägare…
[...] (wideawakewesley) The Pirate Bay has been boarded by Global Gaming Factory (wideawakewesley) What exactly has been sold by The Pirate Bay? (uncommonman) Computer, translate. (gypsychk) Upsidedown remotes for those down under (lx5) Google [...]
Kommentera