Hursomhelst är det dem frågorna man ska söka svar på, inte utgå ifrån en fråga som inte fanns med öht. =)

Under valvakan i SVT nämnde Sören Holmberg att i ValU ställdes frågan vilket parti man röstat på om man inte röstat på det man nu röstade på. Av PP:s väljare svarade väldigt, väldigt många SD. Tror det var 30 procent. Hade PP inte ställt upp hade, enligt den översimplistiska logikens alla regler, SD fått 3,3 + 7,1 * 0,3 = 5,43 procent vilket hade gett ett mandat.

Snygga kartor, men jag hittar genast en massa fel i “mina” kommuner för pp. Eller, snarare, knappt ett enda rätt.

Det känns tyvärr som om något har blivit helt fel när du producerat dem.

http://mikael.johanssons.org/eu09/

Hur som helst är det bara (s) och (v) som har en övervikt av väljare uppväxta utanför Norden, medan det är tvärtom för resten av partierna – lustigt nog ser (kd) mest “jämlikt” ut där (liksom i könsgrafen), och (fp) är inte mycket sämre. Lägst representation har invandrarna hos (c), (m), (jl) och (fi), medan den hos (pp) och (mp) ser medelmåttig ut. Vad är genomsnittet för alla väljare? Det är därför jag vill ha tabeller!

Att (fi) bör satsa kommunalt finner jag självklart; det gjorde de ju redan 2006 i åtminstone Stockholm och Göteborg, dock utan att erhålla mandat. Har (fi) gjort någon analys av dessa val? Diverse stavningsvarianter av “Feministiskt initiativ” fick dessutom totalt över 500 handskrivna röster i ett antal andra kommuner landet runt; dessa är förmodligen inte signifikativa för var det finns potential för kommunalt engagemang, men uttrycker åtminstone ett visst behov.

“Piratpartiet” fick på motsvarande sätt över 800 kommunala röster 2006, utan att kandidera i någon kommun alls (samma sak i landstingsvalen). Jag antar att det handlade om PP-väljare i riksdagsvalet som annars inte hade röstat alls, och som inte ville gå fram till valförrättaren med endast ett kuvert av tre möjliga.

Att (pp) är geografiskt jämnt fördelat hänger säkert samman med vår nätorienterade tillvaro, men det behöver inte utgöra något hinder mot att ställa upp lokalt. ValU fann att 3 procent skulle rösta på oss i ett tänkt riksdagsval, vilket jag ser som en god chans så här ett år i förväg (en opinionsmätning för någon månad sedan sade 1,5 procent), men ställde ValU ens någon fråga om kommunala val?

Kommunfullmäktige har något gemensamt med Europaparlamentet, och det är inriktningen på konkreta sakfrågor snarare än höger-vänster-orienterad blockpolitik (sådant förekommer naturligtvis också i en del kommuner, men mängden av det varierar). Väljarpotentialen finns, och kommunfullmäktige saknar procentspärr vid val. Frågan är huruvida vi på det lokala planet kan erbjuda ett nytt alternativ, som inte redan har anammats av de nuvarande partierna. Det som kan fungera i Linköping eller Umeå (universitetsorter) behöver inte nödvändigtvis fungera i Orsa eller Perstorp. Det måste förstås också finnas lokala anhängare som är beredda att engagera sig. Höga medlemstal räcker inte.