En hastig blick på valstatistiken visar på en intressant skillnad mellan Piratpartiet och Feministiskt initiativ – två så kallade uppstickarpartier, vilka bägge (om än i olika grad) hör till valets vinnare. Medan ena partiet framstår som platslöst, framstår det andra som platsspecifikt, vilket borde leda till vissa konsekvenser.
Piratpartiets röster är förbluffande jämnt fördelade över landet. Kvantitativt inriktade statsvetare får ge svar på frågan om jämnheten rentav är unikt inom svensk partipolitik. Länsvis varierar Piratpartiet bara mellan 5,4 % (Jönköpings län) till 8,0 % (Östergötlands län).
Endast i tre norrlandskommuner fick Piratpartiet aningen mindre än fyra procent av rösterna. Bara i en handfull kommuner nådde de över nio procent. Dessa starka piratfästen är dels universitetsorterna Linköping och Umeå, dels Orsa som med 10,1 % intar rekordpositionen – samt Stockholms kranskommuner Haninge, Upplands Väsby och Upplands Bro. Ytterförorternas arbetarklass tycks, vid sidan av studentorternas teknologpopulation, vara särskilt benägen att rösta på Piratpartiet. Skillnaderna ska dock inte överdrivas. Det verkligt påfallande är den jämna spridningen. Stad och landsbygd, nord och syd – skillnaderna är överlag försumbara. Tyder detta rentav på något som skulle kunna kallas nätpolitikens platslöshet?
Feministiskt Initiativ-siffrorna pekar i rakt motsatt riktning. Deras väljare är en extremt urban population. Relativt starka fästen är Stockholm (4,5 %), Malmö (4,5 %), Umeå (3,5 %) och Göteborg (3,3 %). Detta är flera gånger högre siffror än vad de får i de flesta andra kommuner, där Feministiskt Initiativ ofta får under en procent. Om vi sedan bryter ned siffrorna på stadsdelar, blir det ännu mer påfallande. Över tio procent på ställen som Aspudden, Södermalm och Möllevången säger en del, även om uppgifterna inte i sig kan ligga till grund för en renodlad klassanalys. Däremot väcks frågan: Kan man rentav tala om feminismens ortslighet?
Såväl PP som FI bör ha förutsättning att bejaka sina motsatta relationer till platsen. Kort sagt är det rimligt för dem att satsa på olika typer av val. Piratpartiet gjorde rätt i att satsa på Europavalet, och bör nu bevisa att de ser sitt mandat som ett redskap för nätpolitisk mobilisering på Europanivå, inte som en trampolin till riksdagen.
Feministiskt Initiativ, å andra sidan, bör dra konsekvensen av sitt ojämna stöd och i valet 2010 satsa på utvalda kommuner och landsting. Ett praktiskt problem med detta är att partiet då inte längre kan kretsa kring personen Gudrun Schyman, men det är ändå inte hållbart i längden. Ett mer principiellt problem skulle kunna vara att det då kan upplevas som att kvinnor än en gång hänvisas till de “små” frågorna, men den tanken bygger på ett missförstånd. Tvärtom är det på dessa nivåer som Feministiskt Initiativ kan finslipa sin nya idé om att tillämpa ett feministiskt perspektiv på alla tänkbara partipolitiska områden. Inte minst tanken på en feministisk transportpolitik är oerhört tilltalande. Ingen pardon med den manliga bensinpöbeln!
Inom otaliga kommunala nämnder och styrelser kan det hamna feminister som därifrån får möjlighet att experimentera med att lyfta detaljfrågor till offentligheten och koppla dem samman i en ny typ av politisering. Om detta görs med framgång i kommunerna, ökar möjligheterna för Feministiskt Initiativ att i framtiden komma vidare till riksdagen. Alternativet är att bli en kortsiktig och personfixerad rörelse.
Vad många nu tycks glömma bort, är att även Feministiskt Initiativ var en segrare i Europavalet. Genom att de kom över två procent, kommer de att få sina valsedlar betalda och distribuerade över hela landet nästa år, även i de kommuner där de ställer upp. (Nej, det gällde tydligen bara nästa Europaval.)
Någonting kan också sägas om två andra “småpartier”, som tvärtom hörde till Europavalets förlorare. Sverigedemokraterna och Junilistan är bägge väldigt platsbundna enligt valstatistiken. De är dessutom varandras spegelbilder. I norr är JL stark och SD svaga, i syd är SD starka och JL svag. Sambandet är så tydligt att man inte kan komma ifrån tanken att de fyller liknande funktioner.
Något sådant samband finns inte alls mellan Sverigedemokraterna och Piratpartiet. Tvärtom visar det sig att i de kommuner som SD är starka, är ofta även PP starka. Detta tycks gå på tvärs mot många kommentatorers slentrianförklaring om att PP tar röster från SD. Även här finns något för statsvetarna att bita i.
Om man bryter ner Sverigedemokraternas röster på stadsdelsnivå, blir det ännu mer tydligt hur platsbundet partiet är. Åtminstone i Skåne, visar de sig ha skyhöga röstsiffror just i de etniskt rena villaghetton som ligger nära invandrardominerade områden. Sverigedemokraterna utnyttjar platsspecifika rädslor för att erövra platser i kommunerna för att föra en enfrågepolitik, vars enda sikte egentligen är riksdagen. På vägen har man lyckats få med sig lokala avhoppare från etablerade partier.
En liknande hävstångsmetod skulle kunna användas med framgång av Feministiskt Initiativ. En viktig skillnad är givetvis att FI inte bör syssla med att exploatera rädsla. En annan är att medan SD försöker reducera alla politiska frågor till en lösning (reduktion), finns hos FI en motsatt ambition att tillämpa ett konsekvent perspektiv för att nå fram till en mångfald nya lösningar (multiplikation). En feministisk transportpolitik är tänkbar, men knappast en utpräglat nationalistisk – Sverigedemokraternas transportpolitik torde snarare vara populistisk, inriktad på att tillfredsställa bensinpöbeln.
Piratpartiet har däremot ingenting att göra i kommunerna. Lösa kommunplaner har uttryckts bland annat av piratpartisterna i Hylte, en halländsk håla som pekats ut som “pirattätast i Sverige”. Hela 3,4 % av de röstberättigade där uppges vara medlemmar i PP – som ändå inte fick mer än 4,9 % av rösterna!
Nätpolitiken kan och bör förvisso korsbefruktas med lokal och platsspecifik politik. Men det bör inte ske på den partipolitiska vägen, utan genom ett mycket friare experimenterande – något som den feministiska politiken redan har ägnat sig åt i åratal.
29 kommentarer ↓
Angående Piratpartiet och Sd så var väl tanken att “unga män” röstat på Pp, och “unga män” brukar också rösta på Sd. Det är en ganska så lat analys, tycks det mig. Henrik Oscarsson har lagt ut en tabell över vilka partier väljarna hade röstat på om det varit riksdagsval, det är intressant läsning.
“Ingen pardon med den manliga bensinpöbeln!”
aleluyia(sp?) =D =D =D
Jag är ärligt förvånad över jämnheten. Vi har liksom hela tiden utgått ifrån sanningen från 2006 – att vi är starkast i studentstäder. Det ÄR vi också, men denna gången försvann studentrösterna bland 200.000 andra, så de spelade inte längre så stor roll.
Det är enormt glädjande att vi är så spridda geografiskt. Det förstärker också bilden av att frågorna inte så lätt går att knyta till höger-vänster, klass, ekonomisk eller kulturell “elit”, etc. eftersom alla dessa återspeglas i geografin.
Kvar finns dock biopolitiken: kön och ålder…. såg du bilden där m, s, fp, c, kd hade sitt starkaste stöd i 65+, v i gruppen 55-65, och pp och mp i gruppen 18-30? Om det det bäddar för politiska omvälvningar av enorma mått så förstår jag nog inget av politik.
En rättelse: 1% i detta val ger INTE rätt till valsedelsdistribution 2010, bara i nästa två EU-val. pp och fi kommer återigen behöva sprida valsedlar själva. Vi är redo…
Det är vi (fi) också. Löst snack finns om att försöka samarbeta med andra partier under en procent i att distribuera valsedlar, vi får väl se…
Rasmus, vi är just nu endast ett formellt beslut ifrån att ställa upp i kommunvalet i Stockholm, det finns en bred konsensus i partiet att vi ska göra det. Din analys är absolut rätt och jag tror faktiskt att vår politik kan vara mycket tydligare på det lokala planet än i EU.
Däremot finns det en baksida av vår platsspecificitet, och det är att vi har nått ut så dåligt i invandrartäta områden – viket vi borde kunna göra som det naturliga antidiskrimineringspartiet. Om vi ska ha en bra chans i kommunen behövs det knytas kontaker med rätt grupper och rätt människor även i Tensta och Hallunda…
Mikael Nilsson, att ett flertal partier har sitt starkaste stöd bland 65+ tror jag nog beror på två saker, det låga valdeltagandet och att äldre är mer benägna att rösta.
Rasmus, FI krestar ordenligt runt Schyman, vet inte om de klarar av att överleva utan henne. Titta på personkryssen, av de hittills genomgågna rösterna så har 63,72% kryssat Schyman, 0,57% har kryssat den som ligger tvåa.
Efter att ha tittat lite i SVT:s Valu-undersökning kan man kanske bekräfta bilden av pp som ganska jämnt fördelat klassmässigt, liksom för den delen fi. Däremot har vi båda haft problem när det gäller att attrahera invandrare, vilket är jävulskt beklämmande som sagt. Kanske inte lika mycket för er, men för oss är det ett underkännande av vår egen självbild som vi måste arbeta bort, kanske i ett framtida generationsskifte.
Annars finns det en tydlig maktskala där pp har falerat fullständigt till favör för de som har makt: den här.
Birdseed: Eftersom du skriver “för er” – vet inte riktigt vart det riktas – vill jag bara göra klart än en gång att jag inte är piratpartist.
Birdseed: “[..]vi har nått ut så dåligt i invandrartäta områden – viket vi borde kunna göra som det naturliga antidiskrimineringspartiet. Om vi ska ha en bra chans i kommunen behövs det knytas kontaker med rätt grupper och rätt människor även i Tensta och Hallunda…”
Alla sympatier för Fi va, men antidiskriminering känns som en fattig strategi jämför med välbehövliga strukturella och ekonomiska omvandlingar i de områden du talar om ifall ni vill locka stora väljargrupper. Sikta högre!
1% röster i eu-valet ger alltså valsedelsdistribution de _två_ nästkommande eu-valen, inte bara nästa.
Rasmus: jag vet – men jag vet också att många av dina läsare och kommentatorer är det. Kommentatorstråd som öppet forum, det måste väl du vara för? :)
Monki: Jag tror det är viktigt att visa på att det handlar om både och. Jag köper inte att hela förklaringen för de hierarkiskt indelade etniska grupperna vi har i Sverige är klassmässig, men kan nog se att det är en del av det hela. Däremot ingår absolut också ett mått av intersektionella förtryckande strukturer, postkolonialt vi-och-dom tänkande och normering av svenskheten – alltså precis den typ av strukturellt förtryck som vi bygger vår samhällsförståelse på. “Diskriminering” är väl ett slarvigt sätt att beskriva det på, medges, men att genusteori och dess olika systerteorier har nånting att ge för att förstå förtrycket av minoriteter i det här landet tror jag absolut.
Vi har potential, till exempel, att bli det tydligaste individualistiska “var vem du vill”-alternativet även när det gäller etnicitet. (Socialdemokrater och liberaler tävlar i att andrafiera invandrare och genom tvång stöpa om “dem” i nån slags tänkt svenskhet.) Tankar om agens och att lyssna på minoriteters egna erfarenheter är nånting jag tänker slåss för inom partiet i höst.
SD gjorde ju ett betydligt bättre val än det förra europavalet, så att kalla dem för “förlorare” är nog rent önsketänkande från din sida.
En annan, intressant sak med SD som ingen tagit upp är att de hittils gjort bättre ifrån sig i val än i mätningar.
Vad det gäller F!s möjlighet till framgång i underklassförorten är jag mycket, mycket skeptisk.
Medhåll vad gäller PPs framtid dock. Jag övertalade minst fyra personer att rösta på dem de här gången. Till riksdagen tänker dock inte ens jag själv rösta på dem. De kommer torska stort, såvida inte Rick Falkvinge mördas eller många gånger värre tvångs- och övervakningslagar föreslås.
I want to find good pop music. Help me please.
Rasmus, du verkar motsätta dig de (kanske lata) analyser som föreslår att PP suger must ur SD. Tror du dock inte att det finns möjlighet för PP att knycka röster från SD? Förutom de rena missnöjesrösterna tror jag även att piraternas framtidstro inspirerar till hopp som typiska SD-väljare kanske annars saknar (vilket då leder till frustration som tas ut på invandrare). Lyckas man dessutom sätta en integrationsprägel på informationspolitiken tror jag man kan lyckas riktigt bra med att locka SDare.
De andra partierna försöker ju tiga ihjäl partiet, vilket misslyckats nästan katastrofalt. SD är dock en överfull brunn av oinformerade protestväljare som vem som helst kan komma och hämta bara de vågar ta debatten. Ideologiskt sett är SD PPs diametrala motsats, så lyckas man knäcka dem i debatten har man nog mycket att vinna. SDarna är nog lättare att omvända än många tror, mistänker jag
Visst finns det exempel på hur folk som tidigare röstat på SD nu röstade på PP. Jag känner själv till minst en sådan person. Men jag är tveksam till om fenomenet är så utbredd som slentrianhänvisningen till “unga missnöjda män” antyder.
Jodå, om ni trodde att FRA och Ipred var det sista så trodde ni fel. Ipred2, datalagringsdirektivet och många andra saker är på gång. Även här skördar vi resultatet av Sossarnas initiativ och arbete och får förmodligen Alliansens genomförande. Sedan har vi ju alltid nästa rättsinstans för TPB.
Jag tror inte att PP tagit särsillt många röster från SD, utan procent. Både SD och PP består av en grupp hängivna väljare som vinner på lågt valdeltagande. De hade förmodligen inte röstat alls. De som röster på de etablerade partierna är ofta folk som väljer det minst sämsta. De anser att det är en plikt att rösta, och bestämmer sig några dagar innan. De som röstar på PP och SD skulle förmodligen inte ha röstat alls. Skulle PPs röster tas bort skulle SD förmodligen komma över 4%, eftersom valdeltagandet skulle sjunka.
Jag har tidigare tyckt mig se en centrum-periferi dimension i Piratpartiet. Och jag tror den finns kvar när det gäller fildelningen. Långt från storstädernas kulturutbud har Internet inneburit en kulturrevolution, som ingen kontrarevolution kan vrida tillbaka.
Men i och med FRA och integritetsdiskussionen skedde en förskjutning mot en mera urban framtoning i Piratpartiet. Många skulle nog kalla den mera intellektuell också, men där håller jag inte med, eftersom förnätningsförändringen i periferin är så mycket mera fundamental än den i centrum. I jämförelse tillhör nästan integritetsdiskursen en överbyggnad.
Förra sommaren i samband med FRA-debatten följde jag noga PP:s medlemsutveckling i olika län och kommuner, och det var ganska så tydligt att ökningen i storstäderna var mycket mera markant än i glesbygden.
Det är alltså genom att de många periferierna kommit närmare varandra som är grunden för Piratpartiet. Det gemensamma ligger inte lokalt i geografin – det lokala ligger på Internet.
Av detta skäl tycker jag också som du att Piratpartiet i de allra flesta fall inte skall ställa upp i kommunval. På det, i *geografisk* mening lokala planet är piratpartisterna som de utvalda i “reservoir dogs”. *Gemenskapen* är en icke-fysisk ort.
Var det inte Erik Lindegren som skrev att
“Varför spärrar ni förstaädernas gator?
Den ni väntar passerar inte förstäderna” ?
Rättelse: Det var Werner Aspenström. Inte Erik Lindegren.
rsms: Lokalt kan vi bygga upp förståelsen av internets. Vi kan främja deltagartänket och se till att PP i riksdagen kan referera till framstående PP-kommuner där man arbetat efter det grundmanifest som vi nu bör ta fram.
[...] skriver om relationer i platsbundenhet: Något sådant samband finns inte alls mellan Sverigedemokraterna och Piratpartiet. Tvärtom visar [...]
Att försöka utläsa småpartiernas procentandelar genom att räkna pixlar i SVT:s grafer är dömt att misslyckas… Finns inte ValU redovisat i tabellform någonstans, med de frågor som faktiskt ställdes till väljarna återgivna?
Hur som helst är det bara (s) och (v) som har en övervikt av väljare uppväxta utanför Norden, medan det är tvärtom för resten av partierna – lustigt nog ser (kd) mest “jämlikt” ut där (liksom i könsgrafen), och (fp) är inte mycket sämre. Lägst representation har invandrarna hos (c), (m), (jl) och (fi), medan den hos (pp) och (mp) ser medelmåttig ut. Vad är genomsnittet för alla väljare? Det är därför jag vill ha tabeller!
Att (fi) bör satsa kommunalt finner jag självklart; det gjorde de ju redan 2006 i åtminstone Stockholm och Göteborg, dock utan att erhålla mandat. Har (fi) gjort någon analys av dessa val? Diverse stavningsvarianter av “Feministiskt initiativ” fick dessutom totalt över 500 handskrivna röster i ett antal andra kommuner landet runt; dessa är förmodligen inte signifikativa för var det finns potential för kommunalt engagemang, men uttrycker åtminstone ett visst behov.
“Piratpartiet” fick på motsvarande sätt över 800 kommunala röster 2006, utan att kandidera i någon kommun alls (samma sak i landstingsvalen). Jag antar att det handlade om PP-väljare i riksdagsvalet som annars inte hade röstat alls, och som inte ville gå fram till valförrättaren med endast ett kuvert av tre möjliga.
Att (pp) är geografiskt jämnt fördelat hänger säkert samman med vår nätorienterade tillvaro, men det behöver inte utgöra något hinder mot att ställa upp lokalt. ValU fann att 3 procent skulle rösta på oss i ett tänkt riksdagsval, vilket jag ser som en god chans så här ett år i förväg (en opinionsmätning för någon månad sedan sade 1,5 procent), men ställde ValU ens någon fråga om kommunala val?
Kommunfullmäktige har något gemensamt med Europaparlamentet, och det är inriktningen på konkreta sakfrågor snarare än höger-vänster-orienterad blockpolitik (sådant förekommer naturligtvis också i en del kommuner, men mängden av det varierar). Väljarpotentialen finns, och kommunfullmäktige saknar procentspärr vid val. Frågan är huruvida vi på det lokala planet kan erbjuda ett nytt alternativ, som inte redan har anammats av de nuvarande partierna. Det som kan fungera i Linköping eller Umeå (universitetsorter) behöver inte nödvändigtvis fungera i Orsa eller Perstorp. Det måste förstås också finnas lokala anhängare som är beredda att engagera sig. Höga medlemstal räcker inte.
[...] och Norrbotten och Jämtland de sämsta med 6,6 procent. (Piratpartiet däremot ritar om den politiska geografin och har samma andel röster i hela landet trots avsaknad av fysisk infrastruktur. Partiets bästa [...]
[...] Rasmus skriver spännande om politisk geografi. Något som kan ha enorm betydelse för mobiliseringen i riksdagsvalet 2010 [...]
Inspirerad av den här diskussionen ritade jag lite kartor.
http://mikael.johanssons.org/eu09/
@Mikael Vejdemo Johansson
Snygga kartor, men jag hittar genast en massa fel i “mina” kommuner för pp. Eller, snarare, knappt ett enda rätt.
Det känns tyvärr som om något har blivit helt fel när du producerat dem.
Ursäkta, följande är taget från mitt minne, men går säker att Googla fram.
Under valvakan i SVT nämnde Sören Holmberg att i ValU ställdes frågan vilket parti man röstat på om man inte röstat på det man nu röstade på. Av PP:s väljare svarade väldigt, väldigt många SD. Tror det var 30 procent. Hade PP inte ställt upp hade, enligt den översimplistiska logikens alla regler, SD fått 3,3 + 7,1 * 0,3 = 5,43 procent vilket hade gett ett mandat.
[...] mitt stöd har jag Mattias Bjärnemalm som diggar kommunpolitiska satsningar. Min virtuella älskling rsms tycker tvärtom och säger att god geografisk spridning gör att vi inte behöver/bör satsa i [...]
Jag interessar mycket i nordiska politik.Valet i sverige bli roligt och interessant och de diskussionen over det ocksa.Tack sa mycket.
Kommentera